Att själv skriva reglerna för sitt liv. Jag tror att det är vad jag, vi, håller på med just nu. Och det är en obeskrivligt bra känsla.

Det är en berusande känsla som bara kan jämföras med att cykla lite för fort ned för en backe där slutet inte riktigt kan urskiljas.

Det är en frihetskänsla som bara kan jämföras med att percis ha slutat nian och inte alls veta vad livet planerat för dig, bara att det kommer att bli bättre och du kanske trots allt är på väg att bli vuxen.

Det är en lyckokänsla som bara kan jämföras med hur det känns att skratta tills du kiknar tillsammans med någon som verkligen tycker om dig.

Det är en känsla av uppriktighet som bara kan liknas vid hur det känns att erkänna hur fel du hade och att du är ledsen, för någon som blivit sårad, trots att nervositeten innan nästan gör det svårt att gå.

Det är en känsla av förundran som bara kan liknas vid hur det känns att titta på en människa du älskar, som sover alldeles stilla bredvid dig.


Det är nog den bästa känsla jag haft, trots att inget är är säkert och det är svårt, nytt och konstigt. Allt kanske går i kras, men då har vi försökt, och kommit en liten bit på vägen mot att leva våra liv som vi vill.

Det får räcka så.

/Z