Skyddsänglar
- Min lillasyster J, 6 år
Om jag hade en skyddsängel skulle han ha halmfärgat hår och ett finurligt leende. Han skulle ha en vit tunika och sådana där gammeldags kortbyxor som slutar precis nedanför knät. Han skulle vara barfota och ha alldeles vitt hår på armar och ben. Han skulle ha mörkblå ögon och skratta snällt varje gång jag gjorde bort mig.
Fast det är kanske inte meningen att man ska tända på sin skyddsängel..?
/Z
Gubbjävlar
Jag lirkar loss väskan och håller upp dörren för honom. Han höjer på ögonbrynen.
Jag är kanske inte gammal och respektingivande. Jag har kanske inte sräddarsydda kläder, utan korta jeansshorts på mig. Jag erkänner att jag inte klarar mig själv här i livet ännu, om någonsin.
Men jag är lika mycket människa som honom. Och jag förtjänar ett tack.
Gubbjävel.
/Z
Varför sommaren rockar fett och kickar de andra årstiderna i baken BIG TIME
Höstdepressioner är allmänt kända. Självmordsfrekvensen är som högst i januari. Och nu senast pratades det om att ändringen i ljusmängd på våren kan leda till depression.
Men är det någon som har hört talas om sommardepressioner?!
NÄH!!
/Z
En vänskapshistoria (Om trappor och kiss)
Hur hamnade vi här? Jo, det är vad jag tänkte försöka berätta nu, trots att jag själv inte närvarade vid denna sista kaotiska dag av en Italienresa. Det här är ingen vanlig reseberättelse. Det är en stressig berättelse. Och det är en väldigt äcklig berättalse. Men det är framförallt en berättelse om vänskap.
En sommarvecka åker ett gäng ungdomar åker till Italien till sina gamla utbytesstudenter och hälsar på. Tre av tjejerna, A, T och N, är sedan innan väldigt bra kompisar. Italien är precis som vanligt förförande vackert och kvällarna lagom berusade. Det enda som inte är bra är egentligen att de italienare som svenskarna bor hos, är oerhört ostrukturerade och oplanerade, vilket leder till en rad missförstånd och ett växande missnöje hos svenskarna. Hur kul är det att behöva gå 40 minuter med skavsår, för att någon inte visste när bussarna gick, liksom?
Veckan var dock bra till sin helhet, och svenskarna ville förstås göra det mesta av sin sista dag. Därför går de upp tidigt och städar och packar väskorna, som de lämnar i huset för att gå ned till stranden. Väl på stranden dyker ett par av de italienska tjejerna upp, bland annat en tjej som gillar att ge bitchiga ögonkast och säga precis vad hon tycker om allt och alla hela tiden. När det är två timmar kvar tills att tåget från byn ska gå vill A, T och N gå upp till huset och hämta sina väskor, så att de ska hinna köpa mat. Det är bara ett problem, Den italienska bitchen och hennes vän har lämnat sina märkesväskor där på stranden och gått iväg. Efter en nervös stund bestämmer sig tjejerna för att ta med väskorna och gå upp till huset.
När de kommit upp för de långa trapporna till huset hittar de italienarna, som precis börjat städa. De hämtar sina väskor ändå och börjar gå utan dem. Det är nu 45 minuter tills att tåget går. De går ned för den långa backe som taxichauffören körde upp dem för några dagar tidigare. Det är varmt, tungt, stressigt och de börjar bli hungriga. Italienare har inte samma matvanor som oss. De äter inte frukost och knappt lunch heller. Svenskarna har varit hungriga hela resan, och är därför väldigt måna om att köpa mat till den fyra timmar långa tågresan. Plötsligt säger någon: "Jag tror att det här fel väg. Vi måste vända och ta trapporna. Den här vägen tar visserligen fem minuter med taxi, men om man går tar det 40 minuter. Tåget går om 30." Alla drabbas av panik och börjar springa tillbaka upp för backen. T börjar skratta.
Så där springer de, skrattande och nästan gråtande på samma gång, upp för backen de just gått ned för, med de tunga väskorna släpandes efter sig, då någon skriker: "Maten, då! Jag tänker inte vara hungrig på en fyra timmars tågresa, jag har varit hungrig hela veckan!! Vi måste köpa mat innan tåget går!!" Då detta är något alla är rörande överens om sätter de fart mot en affär.
Men först ned för alla trappor med de stora resväskorna, allt i gassande solsken. Mitt i trappen sätter sig A ned och utbrister: "Jag orkar inte mer!" Då skriker N: "Men jag tar väl din väska då!", lyfter den 23 kg tunga väskan över huvudet och springer ned för trappen, medan hon svär för sig själv; "Jääkla A, jag vet att hon har muskler, hon är bara så lat. Jääkla A!" Dunsarna från väskorna i trappan får byborna att öppna sina fönsterluckor och titta ut allt eftersom svenskarna tar sig nedåt. En man börjar följa efter A, troligen för att fråga vad som står på. Men A grips av panik och skriker på svenska "Han förföljer mig, hjääälp!" T skrattar hejdlöst hela tiden.
Tillslut når de ändå torget och affären. N ser de goda ostarna och mackorna och frukterna på håll. Hon närmar sig och inser snart att det är lite för tyst, lite för mörkt, lite för folktomt, där inne. På dörren sitter en skylt. "Stängt för siesta."
N får totalt spel och börjar skrika alla svordomar hon kan komma på. A har precis hunnit ikapp de andra och tittar oförstående på N. Då blir det plötsligt för mycket för T. (Det var så stört roligt när hon berättade det här, mitt i alltihop, helt oväntat; Och då kissade jag på mig!) Allt skratt och all stress tar ut sin rätt, och T kissar på sig där, mitt på torget. Hon blir lite småchockad och tar det som finns till hands, en Versage-handuk som hon lånat av Den italienska bitchen.
De springer vidare mot en kiosk, där de rusar in och chockar den gamla damen i kassan genom att skrika på svenska och raffsa åt sig allt ätbart. På stationen möter de italienarna som har kassar fyllda med mat till sig själva, som de köpt innan siestan. De hade inte en tanke på att köpa mat till svenskarna. Dessutom har Den italienska bitchen en nyhet. Hon hade kollat fel. Tåget går inte förrens om två timmar.
Tjejerna sjunker ner på marken. T börjar gråta. "Jag har kiss överallt, jag är jätteäcklig, jätteäcklig!"
"Du är inte äcklig, sluta nu! Klart att du inte är!" A försöker övertala T om att hon inte alls är äcklig, men T vägrar tro på henne. T är helt förstörd och förvirrad. Tillslut bestämmer sig A att bevisa för T att hon inte är äcklig. A slickar på T:s händer.
A och N vill gå och äta nu när de fått två timmar över. T vill ingenting. Hon sitter smått apatisk på stationen och säger att hon inte är hungrig. Nu är det A:s tur att förlora tålamodet. Hon skricker. "Jag bjuder dig på vad som helst, en trerätters middag, vad som helst!! Jag har haft för många vänner med ätstörningar, du måste äta, HÖR DU DET?!" T nickar försiktigt och en tårögd A tar tag under hennes axlar och drar upp henne. Utan ett ord och stödda på varandra, går T, N och A bort från stationen. De lämnar italienarna och sina packningar bakom sig.
På väg tillbaka till stationen stannar T plötsligt upp. Hon kan inte tro sina ögon.
/Z
Jag är mållös. Jag fick en dikt.
Vi skulle kunna drömma;
att allt vore som förut.
att allt vore bra, men vi båda vet
att det tar längre tid än så.
Sen skulle vi kunna
Varför inte, liksom?
Bara vara,
Bara bete oss som förut, fast på andra villkor
På våra villkor.
Och den var så fin att jag ville ställa mig på trappen i gryningsljuset och skrika ut orden men då kanske grannarna skulle ha vaknat och därför publicerar jag den här i stället för bloggen är mitt sätt att få perspektiv och ibland leva och ibland som just nu bara vara förundrad.
/Sofia
Det tredje sinnet
Tjära, citronmeliss, kaffebönor, rena sängkläder, regnvåt asfalt, chailatte, nyutslagna rosor, pepparkakor, solvarma hundar, apelsiner, rostat bröd, världen efter en regnskur, bebisar, solkräm, flygande Jakob, nya skolböcker, någon annans varma hud, currykyckling, lägereldar, vänners kläder och brända mandlar.
/Z
Berlin!
Flyget är bokat och hostel på G. Jag är GLAD.
De utlovade historierna kommer kanske ikväll istället. Det fina med sommaren är ju nämligen alla spontana utekvällar och kompisträffar och solstunder och sånt som inte kan planeras in. Varav en råkade inträffa igår kväll.
Auf Wiedersehn!
/Z
Ärligt-talat-inte-så-bra-kampanjen
Det låter väl härligt? Perfekt, ytligt och härligt.
Jag blir så jäkla trött på denna lycko-hysteri ibland. Att alltid vara lycklig och att alltid vara lyckad. Jag menar inte att det är fel att vara lycklig eller ha kul. Jag är själv ganska lyckligt i grunden. Nej, vad jag stör mig på är att vi alltid måste vara det. Om det nu är för att du hittade ett plagg från en människa som du inte längre umgås med i tvätten, eller av någon helt annan anledning, så blir man helt enkelt ledsen ibland. Och det måste man få vara.
Jag ska starta en ny kampanj. Den ska heta "Ärligt-talat-inte-så-bra-kampanjen."
Så nästa gång någon frågar: "Hur är det?", ska inte det numera självklara svaret "bra" hoppa ur munnen innan hjärnan hinner reagera. Ärligt talat, alla mår inte "bra" jämt. Och jag tror att vi skulle göra oss själva en stor tjänst genom att erkänna det lite oftare.
/Z
Fördelen med jetlag
Om man nu ändå är jetlaggad och hänger på facebook, alltså.
/Z
Vart tog det håret vägen?
Nowadays har jag minsann inga gyllene änglalockar. Orättvist.
/Z
En tredjedel
Är det meningen att jag ska tro på det? Är det meningen att jag tro på att det var min idé? Usch.
Och jag får hemska bilder av vilka som tar åt sig. Det handlar inte er. Och det handlar inte om dig. Det handlar bara om mig. Förlåt.
Det här är utan tvekan det värsta jag har gjort någon gång.
/Z
Bara en känsla
Jag har en känsla av att jag och Elin (som tillsammans väger 90 kg) delade på en flaska vin igår. Jag har en känsla av att födelsedagsbarnet fyllde 28. Jag har en känsla av att vi sjöng Rövarlåten, Ja må han leva, the Rose och många fler låtar, högt och i stämmor. Jag har en känsla av att jag missade sista bussen hem.
Jag har en känsla av att jag var ute på nation för första gången igår. Jag har en känsla av att någon frågade "Är ni systrar?" och någon annan svarade "Nej, för tusan, de är ju tvillingar." Jag har en känsla av att det var en skön sommarnatt igår. Och jag har en känsla av att jag inte borde publicera det här inlägget, eftersom jag fortfarande inte är nykter.
Jag har en känsla av att jag satt mitt emot tre färdigutbildade specialistläkare igår. (Färdig specialist, det betyder över 35) Jag har en känsla av att en av dem kommenterade hur intressant det var att jag var "så frisläppt, med de betygen" Som att man inte kan vara både party och duktig eller?
Jag har en känsla av att jag gjorde en del korkade saker igår. Och jag har en känsla av att jag hade väldigt roligt på vägen.
/Z
Ska jag gråta av lycka eller av sorg?
Det har varit skitjobbigt. Såhär i nostalgitimmarnas och slutspurtarnas tid är det lätt att glömma bort de där äckligt kämpiga dagarna. De där dagarna då du fick en sned blick istället för en kram då du som mest behövde det. De där dagarna då du fick tillbaka matteprovet och var tvungen att låsa in dig på toan för att inte alla skulle fatta hur töntigt du var som grät över ett VG. De där dagarna som slutade med att du satt i en soffa med en kille du inte alls hade lust att prata med, medan din kompis hånglade upp ditt span. De där dagarna när du bara kände dig allmänt ful och dessutom missade bussen hem och fick stå ensam i en kvart i duggregnet för att komma hem till ett berg av läxor och provplugg. Och de där dagarna då HAN inte tittade åt ditt håll ens.
Men det har också varit fantastiskt. Det har funnits många dagar som bara varit helt underbara. Det har varit lektioner där ingen lyssnat utan bara skrattat åt biologilärarens försök till att skissa djur: "Det där är en karikatyr av ett toffeldjur!" Det har varit raster då gänget suttit och pratat om framtiden eller kanske bara nästa prov. Prov som för övrigt nästan alltid gick bra. Det har varit sena nätter med vännerna, där det enda som skvallrar om att tiden går är att samma låt på skivan, som är på repeat kommer igen. Det har varit vinterdagar med snöbollskrig och sammardagar på bryggan vid Fyrisån. Det har varit galna lyckorus över att HAN faktiskt kollade på dig. Och inte bara det, blev tillsammans med dig. Det har varit dagar då du gick till bussen med ett leende på läpparna bara för att det helt enkelt varit en bra dag.
Kommer ni ihåg?
När vi döpte alla fiskarna i biologiakvariet. När vi satt hemma hos Lisa och drack te och pratade om livet. När vi satt på den varma busskursbänken och berättade om det konstigaste vi gjort någon gång. När David fyllde sjutton och jag var skitnervös för att träffa alla hans kompisar och det blev bara blev världens bästa kväll. När Erik började brinna i byxbenet då vi kollade på film. När Elin åkte bort ett år - och kom hem igen. När tjejerna lade en mobil på alarm mitt i natten i killarnas lampa på Erken, och de inte hade en aning om att det var vi morgonen efter. När vi såg på Den röda, Den vita och Den blå filmen hemma hos mig. När vi var i Skottland. När vi på båtluffen kokade tortellini utanför tältet, medan regnet smattrade på tältduken och droppade ned i kastrullen. När jag fick en storebror i sju månader, som spelade gitarr hela kvällarna och drack två liter mjölk om dagen. När vi skrattade ihjäl oss åt Ciao, ciao-pizzan (hej, hej!). När livet var som bäst?
Hjälp, nu måste jag sluta innan jag börjar gråta alldeles för mycket. Folk pratar alltid om sin gymnasietid med något drömskt i blicken. Jag har alltid tyckt att det varit bullshit, men när man tänker efter har det kanske varit lite magiskt ändå. Såhär i efterhand.
Det har helt enkel varit tre skitjobbiga och fantastiska - men framförallt livsavgörande - år.
Hejdå gymnasiet.
/Z
Knullrufsets dubbelnatur
Om man är tillfixad, fint sminkad och med perfekt uppsatt frisyr, då lär ju en rejäl omgång i sängen (eller på köksbordet, eller vart man nu föredrar att genomföra sina omgångar) bara förstöra ens uppenbarelse. Sminket blir utsmetat, frisyren ramlar ur lite halvt och kläderna blir tillknycklade. Man är helt enkelt lite fulare post-sex än pre-sex.
Om man däremot har en skabbig och osminkad hemmadag, med endast pyamasbyxor och en gammal T-shirt på sig, då kan det hända att det blir ett annorlunda utfall. Det platta och ofixade håret ser ju ärligt talat bara bättre ut med lite volym. Likaså blir det bleka ansiktet bara snyggare av blossande röda kinder, lite glansiga ögon och läppar som är smått svullna från kyssar m.m. Och den urtvättade, oformliga T-shirten gör sig ju faktiskt bättre på golvet än på dig.
Jag tror att detta är Mother Natures way of saying att vi inte behöver anstränga oss så jäkla mycket jämt.
/Z
Öppet, intressant och rakt på
Nivå 4 it is, then...
/Z
Rätt nivå
Än så länge har jag skrivit på i godan ro, med den trygga vetskapen att det endast är jag och kanske typ tre av mina närmaste kompisar som vet om denna nya blogg. Men lite grejen med att blogga är ju att folk ska läsa, annars kunde man ju skriva dagbok/filosofiuppsatser/arga brev i word. Så frågan är, om jag nu ska go public - på vilken nivå ska denna blogg ligga?
Låt mig förtydliga med ett par exempel:
Det politiska
Nivå 1:
Jag tänker rösta i EU-valet. Det är bra för demokratin. Frågan är bara vad jag ska rösta på.
Nivå 2:
Jag tänker självklart rösta i EU-valet! Jag har svårt att se nackdelarna med det, men lätt att se fördelarna. Jag gillar demokrati, tillexempel. Jag vet ett antal partier jag inte ska rösta på, men har inte riktigt bestämt mig för vilket jag ska rösta på än. Men det ska bli kul att rösta första gången!
Nivå 3:
Jag tänker självklart rösta i EU-valet! Jag förstår inte hur människor kan undgå att masa sig ur soffan, för att gå hundra meter till en röstlokal vart fjärde (eller högst vart annat) år. Det finns en anledning till att jag kan ha den här bloggen. Den kallas yttrandefrihet, och kommer som en påföljd av demokratin. Ärligt talat säger ju alla partier samma sak, utom möjligen junilistan. Men nu råkar jag ju vara för EU så det är inget alternativ.
Nivå 4:
Jag tänker självklart rösta i EU-valet! Jag förstår inte hur människor kan undgå att masa sig ur soffan, för att gå hundra meter till en röstlokal vart fjärde (eller högst vart annat) år. Har folk inte sett hur diktaturer ser ut? Flyktingläger, straff utan rättegång, frihetsberövande på alla tänkbara sätt, ingen religionsfrihet och allmänt usla förhållanden för människor? Jag skulle tro att det blir miljöpartiet för min del. Jag skulle antagligen inte på dem i riksdagsvalet, men klimatfrågan är verkligen något som EU behöver enas om. och dessutom - tänk att jag nu är en fullvärdig medborgare och får rösta för första gången!
Det vardagliga
Nivå 1:
Jag träffade en kompis igår för en trevlig pratstund.
Nivå 2:
Igår satt jag och Petra och pratade hela natten. Med rykande te och gryningsljus som bakgrund kunde tankarna sväva fritt. Vi pratade om allt från strumpor till äkta vänskap.
Nivå 3:
Igår satt jag och Petra och pratade hela natten. Med rykande te och gryningsljus som bakgrund kunde tankarna sväva fritt. Vi pratade om allt från strumpor till äkta vänskap. Har ni tänkt på hur otroligt sköna nya strumpor är? Nya strumpor och rena lakan är min drog.
Nivå 4:
Igår satt jag och Petra och pratade hela natten. Med rykande te och gryningsljus som bakgrund kunde tankarna sväva fritt. Vi pratade om allt från strumpor till äkta vänskap. Har ni tänkt på hur otroligt sköna nya strumpor är? Nya strumpor och rena lakan är min drog. Fast vänskap är nog en starkare drog. vad skulle jag göra utan dessa personer som kan bolla mina tankar och förstå mina känslor och bara tycka om mig för den jag är. Och som kan vara säkra på att få samma sak av mig?
Det sexuella
Nivå 1:
Igår såg jag och pojkvännen på film. Sedan låg vi och mysade länge, länge. JA, det heter mysade.
Nivå 2:
Igår såg jag och David på Brokeback mountin. Den där förbjudna kärleken är verkligen fascinernade. Trevligt att vi var ensamma hemma igår...
Nivå 3:
Igår såg jag och David på Brokeback mountin. Det är något som är väldigt upphetsande med de där männen som inte kan stå emot attraktionen. Trevligt att vi var ensamma hemma igår...
Nivå 4:
Igår såg jag och David på Brokeback mountin. Det är något som är väldigt upphetsande med de där männen som inte kan stå emot attraktionen. Kanske inte för honom, men de flesta killar har nog svårt att motstå en upphetsad flickvän. Och är man ensam hemma med pojkvännen efter en sådan kväll gäller det ju att göra det bästa av situationen... Puh.
Såklart kan olika nivåer passa till olika ämnesområden, men tja det här var ett sätt att fundera över detta dilemma.
/Z
