Det är helt otroligt att gymnasiet tar slut imorgon.

Det har varit skitjobbigt. Såhär i nostalgitimmarnas och slutspurtarnas tid är det lätt att glömma bort de där äckligt kämpiga dagarna. De där dagarna då du fick en sned blick istället för en kram då du som mest behövde det. De där dagarna då du fick tillbaka matteprovet och var tvungen att låsa in dig på toan för att inte alla skulle fatta hur töntigt du var som grät över ett VG. De där dagarna som slutade med att du satt i en soffa med en kille du inte alls hade lust att prata med, medan din kompis hånglade upp ditt span. De där dagarna när du bara kände dig allmänt ful och dessutom missade bussen hem och fick stå ensam i en kvart i duggregnet för att komma hem till ett berg av läxor och provplugg. Och de där dagarna då HAN inte tittade åt ditt håll ens.

Men det har också varit fantastiskt. Det har funnits många dagar som bara varit helt underbara. Det har varit lektioner där ingen lyssnat utan bara skrattat åt biologilärarens försök till att skissa djur: "Det där är en karikatyr av ett toffeldjur!" Det har varit raster då gänget suttit och pratat om framtiden eller kanske bara nästa prov. Prov som för övrigt nästan alltid gick bra. Det har varit sena nätter med vännerna, där det enda som skvallrar om att tiden går är att samma låt på skivan, som är på repeat kommer igen. Det har varit vinterdagar med snöbollskrig och sammardagar på bryggan vid Fyrisån. Det har varit galna lyckorus över att HAN faktiskt kollade på dig. Och inte bara det, blev tillsammans med dig. Det har varit dagar då du gick till bussen med ett leende på läpparna bara för att det helt enkelt varit en bra dag.


Kommer ni ihåg?

När vi döpte alla fiskarna i biologiakvariet. När vi satt hemma hos Lisa och drack te och pratade om livet. När vi satt på den varma busskursbänken och berättade om det konstigaste vi gjort någon gång. När David fyllde sjutton och jag var skitnervös för att träffa alla hans kompisar och det blev bara blev världens bästa kväll. När Erik började brinna i byxbenet då vi kollade på film. När Elin åkte bort ett år - och kom hem igen. När tjejerna lade en mobil på alarm mitt i natten i killarnas lampa på Erken, och de inte hade en aning om att det var vi morgonen efter. När vi såg på Den röda, Den vita och Den blå filmen hemma hos mig. När vi var i Skottland. När vi på båtluffen kokade tortellini utanför tältet, medan regnet smattrade på tältduken och droppade ned i kastrullen. När jag fick en storebror i sju månader, som spelade gitarr hela kvällarna och drack två liter mjölk om dagen. När vi skrattade ihjäl oss åt Ciao, ciao-pizzan (hej, hej!). När livet var som bäst?


Hjälp, nu måste jag sluta innan jag börjar gråta alldeles för mycket. Folk pratar alltid om sin gymnasietid med något drömskt i blicken. Jag har alltid tyckt att det varit bullshit, men när man tänker efter har det kanske varit lite magiskt ändå. Såhär i efterhand.

Det har helt enkel varit tre skitjobbiga och fantastiska - men framförallt livsavgörande - år.

Hejdå gymnasiet.

/Z