Jag inser att jag har fått en hel del nya läsare, och att dessa inte läst igenom hela bloggen utan bara de senaste inläggen. Naturligt nog. Läste vi alla bloggar från scratch skulle vi få både ögonproblem och missa vår utbildning på köpet.

Men inläggan finns ändå där i ett sammanhang. I ett sammanhang av kluvenhet och funderande. I ett sammanhang där jag jobbar stenhårt på att skilja på strukturer och individer.

Alltså. På ett strukturellt plan reproducerar vi en negativ kvinnobild när vi kontinuerligt köper klänningar och glitter till flickor och aktiverande leksaker till pojkar. På det individuella planet är det mer komplicerat än så. En person som köper en högt önskad prinsessklänning åt en liten flicka behöver inte vara vare sig medveten eller medskyldig till att skapa en värld där kvinnor bli andra klassens medborgare. Denna person, så väl som den lilla flickan, ser sina val som fria val. Vilket de också är, även om de görs i en kulturell kontext som rätt sällan är ultimat ur ett genusperspektiv.

Som jag skrivit om ett flertal gånger, och säkerligen kommer att återkomma till, detta är ett av mina största intellektuella stötestenar. Hur kan jag vara feminist, förstå hur underordning skapas och jobba för en rättvis värld och samtidigt vara kvinnlig på det sätt jag vill vara. Jag vill nämligen ha höga klackar, söta klänningar och prata om relationer. För mig är denna blogg en del i den process som det innebär att hitta en hållbar balans mellan mina ideologiska tankar och verkliga känslor. Jag inser mycket väl att mina preferenser (till klackarnas fördel, alltså) skapas i en kultur med starka maktstrukturer som hindrar mig som intellektuell varelse på grund av mitt kön, men denna insikt frikopplar mig inte från denna struktur. Jag vet heller inte om det är vad jag vill. Jag vill kunna vara jag, i "underordningssymboler som rosetter" (citat från lektionen idag) och ändå accepteras som kompetent, förnuftig och självständig. På alla plan. Utan en slöja av "trots-att-hon-är-tjej." Jag kan aldrig bli man. Jag vill inte bli man. Jag vill bara bli sedd som människa i första hand.

Feminism is the radical notion that women are people.

Tyvärr genomsyras vår värld av nedvärderande diskurser, symbolsystem och underförstådda könskodningar, som gör att kvinnor inte värderas på samma sätt som normen - männen. En insikt om detta är bra. Att försöka leva sitt liv utanför eller tvärtemot en könad värld är omöjligt, även om det finns en mängd sätt att motverka förtryck på.


Rent konkret skulle jag översätta ovanstånde väldigt teoretiska resonemang till:

Det är lättare att leva med och motverka snedfördelade maktförhållanden om man vet mekaniskmerna som verkar bakom dem.

Det är inte bra att vara konsekvent till varje pris. En medvetenhet är alltid bra, men hur mycket denna medvetenhet sedan får påverka ditt liv är bara upp till dig.

Det är bra att ifrågasätta. Makt, feminism, mig, dig själv. Det är så vi utvecklas.

Feminismen ger inte några svar på hur vi ska leva våra liv. Den ger teoretiska verktyg för att analysera könskodade maktstrukturer och föreställningar om kön.  Men hitta sätt att motverka, om vi nu finner att något är fel, får vi göra själva.

Du är inte ond om är feminist och gillar rosa.

Du är bra. Det är i alla fall min högst personliga åsikt, att alla som trillar in här och skakas om lite i sina tankebanor, kritiserar mig eller kanske håller med, är bra. Fast nu jag kanske lite partisk. Men det är ju å andra sidan min högst personliga värld det här, och jag har bestämt mig för att mina läsare är bra läsare. Sådetså.

/Zäta