Det finns ett enda sätt att leva på. Eller?
För det första ska förhållandet bestå av en man och en kvinna. Ja, okej, nu för tiden är det PK att vara för homosexualitet, men hur väl återspeglas denna "acceptans" (vad finns där att acceptera undrar jag?) i samhället? Hur många reklamfilmer visar lesbiska kvinnor på dejt och hur många barnböcker heter "Lilla Kalle blir kär i Pontus?"
För det andra ska de två parterna vara monogama, annars är det inte ett bra förhållande. Jag tycker att ett dåligt förhållande innehåller lögner och bedragande, inte kärlek och attraktion, oavsett till vem den riktas. Och tillhör man inte dem som använder fortplantningen som argument för saker och tings naturliga ordning (vilket jag antar och hoppas att alla läsare av denna blogg ser bortom) så behöver parterna heller inte vara just två.
För det tredje ska förhållandet vara ett klart uttalat FÖRHÅLLANDE. Vi är IHOP. Det är inte okej att bara kyssas och ha sex och tycka om varandra och sen var det bra så. Då är den personen som är minst kär (för det finns ju en skala) elak, som inte vill ta steget fullt ut.
För det fjärde ska förhållandet vara för evigt. "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar..." Folk som får panik av att tänka fem år framåt i tiden är även de elaka och ska förbli eviga singlar. Själv känner jag att förhållanden alltid är både bara just nu och kanske om en månad, och för evigt för jag älskar ju dig så stört mycket. Men de behöver inte vara det. Bara just nu kan vara lika bra.
För det femte ska förhållandet vara jämlikt. Och detta är såklart bara bra. I ett förhållande ska alla lyssnas på och tas lika mycket hänsyn till, men faran ligger i att jämlikheten blandas ihop med symmetri. Att en person lagar mer mat än en annan behöver inte betyda att det är ett dåligt förhållande. Han eller hon kanske helt enkelt gillar att laga mat, och den andra personen gillar att diska. Det kan förstås vara ett uttryck för (kvinno)förtryck, men det behöver inte vara det. Likaså om den ena parten älskar att ge oralsex medan den andra hatar att ge men älskar att få, inte är det särskilt symmetriskt, men visst kan det fungera bra.
Och som vanligt menar jag inte att det är något fel med att vara konventionell. Du får absolut ha ett heterosexuellt, monogamt, symmetriskt och officiellt förhållande som är tänkt att hålla för evigt om du vill det. Problemet ligger inte i de lyckliga "verklighetens folk", utan i att det inte finns några motbilder för dem som inte passar in i den konventionella bilden. Och i att vi är alltför snabba med att döma de personer som inte beter sig inom de, ofta snäva ramar, vi har satt upp för hur kärlek och lycka får se ut.
Jag tycker att folk får älska med vem eller vilka och på precis vilket sätt de vill, så länge alla är ärliga och alla ingåemde verkligen mår bra av det. Jag själv kanske inte skulle trivas i alla slags förhållanden, men det ger mig inte rätten att döma de som väljer annorlunda. Inte ens om Disney, kristdemokraterna och samhället i stort står på min sida.
Och jag tror att världen vore en mycket trevligare plats att leva på om fler människor hade den inställningen.
/Zäta
Bra sagt. det är lätt att förföras av medias bild av hur förhållanden ska se ut. Så länge folk är lyckliga så, kör på !
... för det sjätte är det fel med förhållanden där de involverade har sex som innehåller bondage eller S/M, för det handlar bara om makt och dominans. sex får bara vara mjukt och fint för att få räknas.
Olof: Hm, sant. Bara inget jag tänker på eftersom jag tillhör den privilegierade gruppen - svårt att se maktstrukturer då. Tyvärr!
Men i så fall skulle även helt icke-sexuella kärleksförhållanden få vara med i den punkten. De är inte heller särskilt okej.
Tack. Jag har alltid sagt att efter studenten, då skajag klippa mitt hår riktigt kort. Först varjag lite tveksam, men sen bestämde jag mig. Det växer ju ut... Det är ganska skönt med kort hår måste jag säga, för attinte tala om kort lugg!
neeeej blanda inte in disney (helgat vare dess namn)
tänk på belle, hon blir kär i ett odjur. inte så mainstream!
jag tycker disney ofta visar det som faktiskt är viktigast i ett förhållande, (även om de aldrig har haft homoförhållanden i sina filmer),att man blir kär i den man blir kär i,och därmed basta. (även om det är ett monster, en bondpojke, en sjöjungfru eller en halvt människa halvt apa.)
thun: Disney i sig är inte onda, nej, det är avsaknaden på motbilder jag kritiserar. Barn får lära sig tusen gånger om att drömprinsen ska man hitta, men att det finns andra sätt att leva tas aldrig upp. Och att leka med symboler som monster och sjöjungfrur kan kanske tyckas subversivt vid en första anblick, men eftersom dessa varelser alltid förvandlas till en ordentlig människa av motsatt kön på slutet blir sagan snarare ännu mer normerande. De kanske tokar till det lite i mitten, men till slut hittar de ändå en ordentlig drömprins och lever lyckliga i alla sina dagar.
och jag håller med, såklart. Å andra sidan kan jag inte säga att jag är helt fördomsfri, skulle t ex min kompis säga: "Jag och min pojkvän Kalle ska gå och fika nu och sen ska han träffa sin andra flickvän" skulle jag nog hajja till och ifrågasätta det hela. Dock kan man såklart inte säga till folk hur de ska leva!
Jag tycker att man ska låta alla leva sina liv som de vill. Att man inte förstår är en sak, att man är nyfiken med. Men att döma för att man inte förstår är en annan. Däremot är jag knappast helt fördomsfri, men jag försöker i alla fall. Om någon vill ha ett öppet förhållande får de ha det. Det är ju inte som om de tvingar mig att delta i det. Om någon har sex utan känslor, men vad fan, låt dem göra det! Jag har inget att säga om saken. Jag förstår överhuvudtaget inte varför det måste vara så svartvitt att antingen knullar man och är kära, eller så knullar man inte alls.
En annan sak jag reagerat på är det här med hur personer som inte har med ens förhållande att göra reagerar på det där med att umgås/inte umgås med sina ex eller även, om man är hetero, kompisar av motsatt kön. Till exempel de som bestämmer att umgås med sina ex inte är okej kan få höra att de är ELAKA mot varandra rent av, hur kan man göra så, man kan inte kontrollera varandra i ett förhållande och blablabla... bara för att de som påpekar detta själva lever i en relation där umgänge med ex är okej.
Och de som tycker att det är okej att umgås med ex och tom. ha en fortsatt nära/tät relation till dem, kan stöta på folk som tycker att de är helt jävla dumma i huvudet som tillåter att partnern umgås med någon som han eller hon en gång varit kär i. Det fattar jag inte heller. Kan man inte få ha sina egna regler i sitt eget förhållande? Om personerna i ett förhållande tillsammans kommit överens om något som är okej eller inte okej har ingen annan någon jävla rätt att uttala sig om hur dumt det är. Alla är vi olika. Jag skulle aldrig kunna ha ett förhållande där umgänge med ex eller gamla kärlekar är okej, men för den sakens skull kräver jag inte att alla andra ska leva som jag.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
