Detta fenomen. Detta läskiga, konservativa fenomen som fäller våra systrar som furor inför odödlig kärlek och misogyn kultur. Jag kan inte sluta förundras över hur denna platta, torra, kvinnofientliga litteratur kan engagera en hel generation.

Vad är bra med Twilight egentligen? Blod. Glittrande överkroppar.  Tråkiga huvudkaraktärer. Hjälplösa flickor. Folk som håller andan jättelänge och rör sig jättefort. Avhållsamhet. Vegetariska vampyrer. Upprepninger?

Jag ser inget läsvärt, beundransvärt, roligt, häftigt eller ens okej i denna bok. Dock har jag bara läst en tredjedel av första boken, eftersom jag värderar min tid högre än så. Men smarta Albin på min kurs lästa hela boken! Bara för att göra en feministisk analys. Överambitiöst? Ja, men ack så roligt för oss andra:

Något som slog mig ganska tidigt i boken var att det skulle bli problematiskt att analysera den utan att halka ner i en recension, där jag blandar ihop dess antifeministiska tendenser med dess litterära kvalitéer. Eller snarare dess brist på dem, för boken är dålig. Helt enkelt. Karaktärerna är dåliga, språket är dåligt, historien är dålig och hur Meyer hanterar vampyrarvet är direkt vedervärdigt, inte minst för mig som fan av både Stokers och Rice vampyrer. Men steget mellan att fördöma en boks kvalitet och att fördöma dess fans är kort, och det är något jag vill undvika.
...

När sen Edward introduceras i Bellas liv blir hon ännu mindre en egen person, och förvandlas istället till en satellit som cirkulerar runt honom och bara honom. Att vara utan honom bara för ett ögonblick blir olidligt, och det enda som framställs är hur hon hela tiden längtar efter honom. Det hela tar sig löjliga proportioner, till exempel när Edward frågar efter hennes favoritfärg och hon har ändrat den till den som hans ögon har.

Samtidigt kan deras förhållande bara beskrivas som destruktivt. Edward är, minst sagt, »pushy« (med Bellas egna ord); han släpar, lyfter, drar och kör över henne verbalt. Hennes åsikter, tankar och känslor förminskas konstant, medan hans blir det som är viktigast för dem båda (även om han hävdar motsatsen), så till den grad att hans första reaktion efter att ha räddat henne från att bli våldtagen är att be henne lugna ner honom! Hon behöver ständigt skyddas, kan inte betros ens med att ta hand om sig själv. Och ständigt, redan från början, finns våldet där, knappt dolt, samtidigt som Edward rationaliserar sitt kontrollbeteende och sin manipulation av Bella till att handla om »hennes eget bästa«.

Läs hela inlägget här. Det rekommenderas verkligen!


En mycket mindre seriös, men väldigt rolig beskrivning av dessa mystiska böcker finns på skoj-uppslagsverket Uncyklopedia:

"The symptoms of the Heartococcus Twilitosis (AKA vampy sue syndrome) virus are similar to the less severe epidemic known as HIV. A very unique effect has been shown from this pandemic. A list of general symptoms may include: ((NOTE: Since these symptoms are entirely factual, and therefore may be difficult for some viewers to read, please feel free to add "in bed" to any and all items on the list.))

• Ridiculously mourning over people that have never existed
• Longing for a companion to sweet talk you into getting laid
• Dying your hair black, wearing sparkles, and shopping at Hot Topic
• Self induced vomiting and manically yelling "Team Edward!"
• Carpet burns on the patella's while using Twilight as your prayer booklet
• Ditching your old boyfriend in hopes of a guy that is just like Edward
• Performing the opposite of the catholic cross in hopes that Stephanie, the god of the new

world, will provide you with your own Edward.

• Avoiding direct sunlight
• Strange fascinations with blood. (Most girls with the virus decide to drink their own period, thinking that it will make them more like Edward)
• Yelling at people who hate Twilight.
• Getting pissed at people who read Dracula."

/Zäta