På pappret eller på riktigt?
Usch jag vet inte hur många fler dagar av kvinnomisshandel, våldtäkter och andra hemskheter jag klarar av. Det är otroligt viktigt och väldigt intressant att läsa om, men det är stört jobbigt.
Och då är det liksom inte mig det är synd om.
Vår föreläsare och studierektor Denise berättade om ett autentiskt fall hon följt i sin forskning. En 17-årig flicka, som var lätt utvecklingsstörd och hade en mental ålder på 12 år, blev hemlurad till en äldre kille. Först blev hon ihälld alkohol så att hon hade en promillehalt på 2,4 i blodet och blev sedan våldtagen av tre äldre killar. Allt gick rätt till i förundersökningen. Polisen kunde bekräfta spermaprov och fysiska skador och flickan var villig att vittna när hon vaknade. Hon hade aldrig druckit eller haft samlag förut. De tre killarna frikändes, för att flickan var inte trovärdig. Hon hade inte sagt till sin mamma vart hon skulle den kvällen.
På pappret har vi en stark våldtäktlagstiftning i Sverige. Kvinnans klädsel eller grad av berusning får inte spela någon roll, det behöver inte vara ett fullbordat samlag med en penis inblandad och så vidare. Men den efterlevs inte. Mellan 1999 och 2002 anmäldes 125 våldtäkter i Uppsala. 7 gick till åtal. Inte ens hälften av dem ledde till en dom. Och då anmäls ändå inte de flesta våldtäkter.
Det är skrämmande siffror. 15000 fall av kvinnomisshandel som skett inomhus av en gärningsman som offret kände anmäldes förra året. Betänk då att mindre än 10% av alla som anmäler, anmäler det senaste tillfälle de blivit utsatta, och att våldtäkter inte räknas in i den siffran.
Men siffror är svåra att greppa. Det som verkligen gör ont är att sitt mitt emot en gråtande kvinna, som har fått delar av sitt liv förstört av detta fruktansvärda brott. Att sitta där och tänka på att det faktiskt finns människor som försvarar männens rätt till att få utlopp för sin sexualitet, att det är lättare att få gärningsmannen dömd om kvinnan är etniskt svensk och från medelklassen, att de flesta brott inte ens anmäls, att kvinnor skuldbeläggs för hur de klädde sig eller agerade, att de finns folk som tror att våldtäkter handlar om sex och inte om makt, det gör mig fruktansvärt arg. Igår låg jag i sängen och grät. Idag ska jag anmäla mig till en kvinnorjour, skriva välformulerade debattinlägg och hitta väger för att få folk att förstå. Vi kan inte leva i ett samhälle som ser ut såhär. Och ja, det är skitjobbigt, men det är otroligt nödvändigt.
/Zäta
Share
Och då är det liksom inte mig det är synd om.
Vår föreläsare och studierektor Denise berättade om ett autentiskt fall hon följt i sin forskning. En 17-årig flicka, som var lätt utvecklingsstörd och hade en mental ålder på 12 år, blev hemlurad till en äldre kille. Först blev hon ihälld alkohol så att hon hade en promillehalt på 2,4 i blodet och blev sedan våldtagen av tre äldre killar. Allt gick rätt till i förundersökningen. Polisen kunde bekräfta spermaprov och fysiska skador och flickan var villig att vittna när hon vaknade. Hon hade aldrig druckit eller haft samlag förut. De tre killarna frikändes, för att flickan var inte trovärdig. Hon hade inte sagt till sin mamma vart hon skulle den kvällen.
På pappret har vi en stark våldtäktlagstiftning i Sverige. Kvinnans klädsel eller grad av berusning får inte spela någon roll, det behöver inte vara ett fullbordat samlag med en penis inblandad och så vidare. Men den efterlevs inte. Mellan 1999 och 2002 anmäldes 125 våldtäkter i Uppsala. 7 gick till åtal. Inte ens hälften av dem ledde till en dom. Och då anmäls ändå inte de flesta våldtäkter.
Det är skrämmande siffror. 15000 fall av kvinnomisshandel som skett inomhus av en gärningsman som offret kände anmäldes förra året. Betänk då att mindre än 10% av alla som anmäler, anmäler det senaste tillfälle de blivit utsatta, och att våldtäkter inte räknas in i den siffran.
Men siffror är svåra att greppa. Det som verkligen gör ont är att sitt mitt emot en gråtande kvinna, som har fått delar av sitt liv förstört av detta fruktansvärda brott. Att sitta där och tänka på att det faktiskt finns människor som försvarar männens rätt till att få utlopp för sin sexualitet, att det är lättare att få gärningsmannen dömd om kvinnan är etniskt svensk och från medelklassen, att de flesta brott inte ens anmäls, att kvinnor skuldbeläggs för hur de klädde sig eller agerade, att de finns folk som tror att våldtäkter handlar om sex och inte om makt, det gör mig fruktansvärt arg. Igår låg jag i sängen och grät. Idag ska jag anmäla mig till en kvinnorjour, skriva välformulerade debattinlägg och hitta väger för att få folk att förstå. Vi kan inte leva i ett samhälle som ser ut såhär. Och ja, det är skitjobbigt, men det är otroligt nödvändigt.
/Zäta
Kommentarer
Postat av: Linda
mycket bra och viktigt inlägg Sofia! Det är lättare att blunda för saker som är jobbiga, men det skapar ingen positiv förändring. det är dags att vi alla öppnar ögonen och gör något åt det här, nu med detsamma!
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
