Jag vandrar den lövprydda gatan fram, alldeles ensam och ganska nyvaken. På väg till den tidigaste bion jag någonsin sett. Bio är en ganska intressant sysselsättning denna tid på dygnet, tänker jag. Och sedan kommer jag att tänka på hur olik en tidsmässig förmiddag kan te sig för olika människor.

Byggarbetare som börjat vid fem avslutar sin medhavda lunch. Studenter som varit ute kvällen innan och inte kommer att vakna på flera timmar. Pensionärer som rättar till den virkade duken innan de tar fram elva-kaffet och sockerkakan. Nykära flickor och pojkar som skippar första lektionen för att ligga kvar intill den andras värme en liten stund till. Högstadiebarn som förjäves  försöker koncentrera sig på fysiklärares surr. Arga chefer som ännu inte hunnit få sitt kaffe och tar ut den sjunkande statestiken på assistenter och förbipassernade. Allvarligt sjuka som rullas in i en vitklädd värld där det onda förhoppningsvis kan tas bort. Koncentrerade forskare som är mitt i dagens första experiment. Förkylda flickor som gör te med honung för att lindra halsontet och nyblivna pappor som försiktigt vaggar gråtande barn till sömns.

Klockan elva ser olika ut för oss alla. Jag läste en gång i FoF att det är klockan elva vi är som mest produktiva under en arbetsdag. Utvilade men inte längre nyvakna, igång men ännu inte trötta.

Jag gillar nog det klockslaget.

/Zäta