Share

Kulturnatten - det kan ju knappast bli värre i år

Jag tycker om när livet går i rasande fart. Jag vet att det kommer att komma en dag snart när jag bara måste sova och vara ensam och apatisk för att ta igen denna vecka, men än så länge känns den avlägsen.

Jag tycker också om att hoppa mellan vitt skilda sfärer i mina sysselsättningar. Igår var det först fika med fina Es, sedan HBTQ-klubb på kvällen. (Fantastiskt kul! Söta flickor som kysste varandra, ingen som helst köttmarknad, ett par mer eller mindra seriösa samtal och dans, dans, dans...) Idag hoppar jag till sfären som kanske inte känd för sin HBTQ-tolerans: lumpen. De har öppet hus på Livgardet och det ska bli kul att träffa D:s alla lumparkompisar och se hur han har det. Och ikväll skiftar det över till ännu en ny sfär: kulturen. Ikväll är det nämligen Kulturnatt i Uppsala. För mig börjar kvällen med konsert med världens bästa kör Devisa och en solosång som jag måste plugga in texten på (nu!). Nannasskolans aula, korsningen Kungsgatan St. Olofsgatan, 19.00 - 19.30. Gratis! Kom!

Jag har inga bra minnen från tidigare Kulturnätter i Uppsala, även om det är världens bästa påhitt av politiker och en massa kul alltid händer. Det beror dock inte på att jag någonsin fjortis-däckat i en buske, utan på helt andra saker.

Det var den natten då vi var 14 och fick gå själva för första gången. Jag hade rutiga byxor och kvällen slutade med att min kompis hittade en kille i en park, jag kände mig ensamast i världen och åkte hem. Det var den natten då vi var 15 och jag hade feber. Kvällen började aldrig. Det var den natten när vi var 17 och jag var överlycklig över att D och jag gick tillsammans mot Musikens hus. Jag hade ett paraply i handen och kvällen slutade med att D valde sin (kvinnliga) kompis L framför mig, jag åkte hem, grät och pratade med E som då var i Nya Zeeland, hela natten. Det var den natten när vi 18 och försökte komma in på Den flygande bokrullen. Jag hade för lite kläder på mig och frös så jag skakade. Kvällen slutade med att vi misslyckades med att komma in, blev deprimerade och åkte hem.

Vad som än händer i kväll kan det alltså rimligen inte bli värre än tidigare år. Det känns som en bra utgångspunkt.

/Zäta
Share



Kommentarer
Postat av: S A N N A ♥

Tack så hemskt mycket för din uppmuntrande kommentar, jag uppskattar det så galet mycket! Det känns skönt att det finns folk som verkligen har klarat av det, då blir man fylld med hopp och tänker att ja, men varför skulle inte jag klara det?



Mina läppar är galet torra och mitt ansikte med, men jag smörjer in mig mycket, för att motverka det!



Snart är det borta, och när det är över så är jag galet glad!

2009-09-12 @ 17:09:46
URL: http://sannasrum.blogg.se/
Postat av: Olof H

"Man ska aldrig säga 'aldrig'" har jag hört, men det låter ju onekligen som att du har oddsen på din sida. Hoppas att du hade en najs kulturnatt.. Min slutade, även fast jag tyckte att det var sjukt kul hela tiden innan, med en bitter eftersmak och misstro på världen och människorna som bor på den. Hatar när det händer.

2009-09-13 @ 03:20:29
Postat av: Zettermark

Sanna: Såklart du klarar det! Jag tycker att det var världens bästa medicin ;)



Olof: Jo, den var helt klart bäst hittills - även om det kanske inte säger så mycket. Men lilla du, det lät inte bra. Det är bara att bryta ihop och komma igen, som min mamma brukar säga. En människa i världen tror i alla fall på dig, som du vet. Kram

2009-09-13 @ 15:02:04
URL: http://zettermark.blogg.se/



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0