What would Sofia say?
Ibland tänker jag på vad jag önskar att mitt 15-åriga jag hade vetat. Jag skulle vilja viska i hennes öra att du kommer visst att kyssa någon på riktigt, och du kommer att vara lyckligt kär. Du är inte omöjlig att älska bara för att du inte är snyggast i klassen eller verkar för smart och hotande ibland. Du kommer att vara trygg i dig själv och du kommer att känna dig vacker precis i din egen kropp. Inte alltid, men tillräckligt ofta.
Just nu önskar jag att jag kunde prata med en, säg, 28-årig Sofia. Jag önskar att hon kunde viska i mitt öra vilken utbildning som faktiskt passade mig och hur jag skulle överleva de närmsta dagarna utan att bli cynisk. Jag skulle vilja att hon suddade ut tankarna som får mig att känna mig som skräp och ersätte dem med mod och livsglädje.
Fast jag vet ju att det inte går. Jag kan inte prata med en äldre mig själv, jag måste bli henne. Det är det som är poängen med livet - att ta sig dit steg för steg och lära sig på vägen. Jag har nog aldrig kännt mig så lurad, sviken, ledsen och rädd som jag gör just nu, men jag vet att det kommer ordna sig. Kanske blir det bra igen, kanske blir det inte det och jag hittar andra vägar.
Jag kanske kommer att vara mer försiktig med mina känslor i framtiden, men jag tror inte ens att det här kommer lyckas göra mig cynisk. Just nu tror jag att oavsett vilken skit världen slänger på mig så kommer jag fortsätta att tycka att den är i grunden vacker.
På något sätt ordnar det sig, och det med bibehållen självrespekt. Fan det gör förbannat ont, men fan ta den som ger sig.
/Zäta
Share
Just nu önskar jag att jag kunde prata med en, säg, 28-årig Sofia. Jag önskar att hon kunde viska i mitt öra vilken utbildning som faktiskt passade mig och hur jag skulle överleva de närmsta dagarna utan att bli cynisk. Jag skulle vilja att hon suddade ut tankarna som får mig att känna mig som skräp och ersätte dem med mod och livsglädje.
Fast jag vet ju att det inte går. Jag kan inte prata med en äldre mig själv, jag måste bli henne. Det är det som är poängen med livet - att ta sig dit steg för steg och lära sig på vägen. Jag har nog aldrig kännt mig så lurad, sviken, ledsen och rädd som jag gör just nu, men jag vet att det kommer ordna sig. Kanske blir det bra igen, kanske blir det inte det och jag hittar andra vägar.
Jag kanske kommer att vara mer försiktig med mina känslor i framtiden, men jag tror inte ens att det här kommer lyckas göra mig cynisk. Just nu tror jag att oavsett vilken skit världen slänger på mig så kommer jag fortsätta att tycka att den är i grunden vacker.
På något sätt ordnar det sig, och det med bibehållen självrespekt. Fan det gör förbannat ont, men fan ta den som ger sig.
/Zäta
Kommentarer
Postat av: Sofia i London
känner mig också lurad och sviken just nu. livet är inte lätt. =(
Postat av: Zettermark
Nej det gör verkligen förbannat ont ibland. Jag börjar precis hämta mig från de senaste dagarnas berg-och-dalbana, som tillslut stannade tryggt där den ska vara.
Hoppas det löser sig för dig snart och kom ihåg att den viktigaste personen i ditt liv är du!
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
