Min vänstra hjärnhalva är inte en förtryckt tant
Idag är det väl meningen att jag ska skriva en sentimental årskrönika, men det får vänta för jag bara måste få ranta lite om en bok jag läser just nu. Jag läser en julklapp för tillfället som heter Mapping the Mind av Rita Carter och är en populärvetenskaplig genomgång av hjärnan, dess utformning och funktioner. Jag har varit intresserad hjärnan sedan jag var liten och det roliga är att jag nu är så gammal att jag kan se en rejäl utveckling från de böcker jag läste i 10-årsåldern (jaa, jag har alltid varit och kommer alltid att vara en nörd. När andra läste Min Häst läste jag Forskning&Framsteg), särskilt mammas gamla 80-talsböcker.
Det är en snygg bok, med många intressanta aspekter och nya rön, men den gör det vanliga populärvetenskapliga felet att generalisera och förenkla med hjälp av stereotyper HELA TIDEN. Hjärnhalvorna liknas vid äkta makar där den ena konverserar med omvärlden och är logisk och precis, medan den andra håller sig i bakgrunden men fixar en trivsam helhet. Men USCH. Min högra hjärnhalva är inte någon förtryckt tant, tack. Ännu mindre ogenerad är liknelsen mellan öst och väst och hjärnhalvorna:
The left brain is what has made Homo sapiens the spectaculary successful species it is. It is calculating. communicative and capable of conceiving and executing complicated plans. It is frecuently held to represent the worst of the Western world: materialistic, controlling and unfeeling, while the right brain is seen and gentle, emotional and more at one with the natural world - a frame of mind commonly associated with the East. (2010, p.49)
Det står visserligen att vänster hjärnhalva associeras med det värsta från Väst, men det står också att det är det som gör oss till människor, speciella och värdefulla. Lite sjukt att se det sådär på pränt. Behöver jag peka på att dikotomin Väst-Öst, Logik-Känsla också är könad?
Att det här är trista stereotyper gör förstås inte de forskningsresultat som visar att de flesta män och lesbiska kvinnor har en större vänster-halva än de flesta kvinnor och bögar osanna. Har killar 11% mer vävnad där så har de, men det betyder ju inte att vi behöver flyga iväg och tolka det som universalsvaret på all ojämlikhet och rättfäriga våldtäkt och allt var biologister verkar vilja bara för att de visat på en statsistisk skillnad. Folk verkar ha svårt att förstå att det går att vara intresserad av biologi och femininsm samtidigt. Många feminister ser biologiska skillnader som en fiende som kommer ogiltigförklara all konstruktivism och förstöra femninismen, medan många biologi-nördar tycker att feminism är överflödig när vi hittat alla svar: "kartlagt hela hjärnan" som Rita skulle ha sagt.
För mig är båda inställningarna väldigt konstiga. Jaha, det är bevisat att män har lättare för matematisk resonering och kvinnor lättare för att se vilka föremål som fattas i en bild - betyder det att folk som har samma jobb ska ha olika lön på grund av kön? Eh, näh. Det kan vara värdefullt när medicinska behandlingar utarbetas att veta hur olika grupper skiljer sig åt, men vi kan ju inte glömma bort att skillnaderna inom en grupp alltid är enorma och överlappar dem inom den andra gruppen.
Idag läste jag till exempel att både mäns och kvinnors sexdrift regleras av testosteron, bland annat. Väldigt mycket bland annat. Testosteron är bara ett protein som sätter igång en kedjereaktion i en del av hjärnan, men en massa andra mer eller mindre medvetna delar ska också aktiveras och så vidare i tjugo boksidor till. Det som verkar fastna i folks medvetenden är dock bara detta TESTOSTERON GÖR FOLK KÅTA och drar de den egna lilla slutsatsen att män har mer sånt och därför måsta få ha sex en gång om dagen annars kanske de våldtar (okej jag raljerar lite, men ni fattar). Vi kanske missade den lilla detaljen att kvinnor har ett lite annat signalsystem som triggas av testosteron, vilket är mycket känsligare och varför vi får, tadaaa: samma effekt! Skillnaden ligger snarare i att vissa personers sexualitete uppmuntras och andras hämmas.
Enligt boken får kvinnors sexuella system oss att vilja visa upp våra könsorgan när vi blir kåta, medan män vill göra stötande rörelser. (JA det stod så!) Det må vara hänt att våra kroppar reagerar lite olika och vi har olika reflexer, men när författaren börjar dra in porr som BEVIS för detta ("kolla i porren visar tjejer upp sig") har det verkligen blivit ett glapp i den så omhuldade logiken. Det skulle väl kunna vara en liten delförklaring till varför porren uppkom, men att den vanliga vinkeln i porrfilmer fokuserar på tjejers kön och det finns en enorm svarthandel med sexuella tjänster beror INTE på att någon liten nervbana får tjejer att vilja visa sin fitta för omvärlden när de blir kåta, det måste väl till och med en hjärnforskare förstå.
Ett "male-typical sexual behavior" är mer aggresivt och gör att män vill stöta med sitt bäcken och inta den penetrativa rollen, medan en kvinnligt sexuellt beteende är submessivt där kvinnor vill visa upp sitt könsorgan och inta en mottagande roll i samlaget. Eeeeh. Det står inget om hur de har bevisat detta hos människor (det går liksom inte att ha elektorder i hjärnen och knulla samtidigt utan att få allvarliga skador), utan slutsatserna verkar mest handla om hur apor gör. Där är det vanligt att honor visar upp sina svullna könsorgan när de vill ha lite rajtan-tajtan.
Än en gång glappar logiken eftersom boken är väldigt nogrann med att påpeka hur himla unika och formbara vi människor är. Men när det kommer till könsstereotyper, då jäklar är det hard core biology som talar. Det finns INGEN problematisering att till exempel "penetration" skulle ha definierats utifrån den manliga rörelsen vid heterosex, utan istället tas rörelsen som ett bevis för penetrationens naturlighet. Bevis åt fel håll, hallå!
På samma sätt heter en artikel "Is there such a thing as a 'gay brain'?" Där bevisas att heteromän och lesbiska kvinnor har mer lika hjärnor volymmässigt och vice versa. Det behöver inte vara något annat än ett bevis för att vår läggning är biologisk och omöjlig att ändra på hur mycket vi än skulle vilja, vilket skulle kunna vara en neutral slutsats som inte upprörde någon. Men när de frågar sig hur homosexuella personers hjärnor skiljer sig från NORMALA personers hjärnor, då blir det fruktansvärt fel. Plus att de återigen missar att ta upp aspekten med hjärnans anpassningsbarhet som de är så himla nogranna med i början. Tänk om det är livet som homosexuell som gör att hjärnan blir annorlunda? Det vore förstås svårt att jämföra garderobs-bundna homosexuella med öppna eftersom de förstnämnda väl kanske inte skulle vilja ställa upp i studien, men den invändningen skulle väl ändå kunna dyka upp hos ett gäng etablerade forskare?
Okej, nu ska jag sluta gnälla för den här gången. Tro det eller ej, men jag gillar verkligen boken bortsett från dessa uppenbara fallgropar. Men jag börjar fundera på om jag inte skulle läsa en kurs om hjärnan på universitetet så att jag kunde förstå mer avancerade texter och lägga den stereotypfyllda populärvetenskapliga nivån bakom mig... Fast nu var det ju jurist jag skulle bli. Just det. Det måste varit min förtryckta tant som talade där ett tag.
/Zäta
PS. Båda mina hjärnhalvor stämmer samstämmigt upp i ett "Ett gott nytt år!" och hoppas att alla era hjärnhalvor får ett fantabulöst 2011!
Det är en snygg bok, med många intressanta aspekter och nya rön, men den gör det vanliga populärvetenskapliga felet att generalisera och förenkla med hjälp av stereotyper HELA TIDEN. Hjärnhalvorna liknas vid äkta makar där den ena konverserar med omvärlden och är logisk och precis, medan den andra håller sig i bakgrunden men fixar en trivsam helhet. Men USCH. Min högra hjärnhalva är inte någon förtryckt tant, tack. Ännu mindre ogenerad är liknelsen mellan öst och väst och hjärnhalvorna:
The left brain is what has made Homo sapiens the spectaculary successful species it is. It is calculating. communicative and capable of conceiving and executing complicated plans. It is frecuently held to represent the worst of the Western world: materialistic, controlling and unfeeling, while the right brain is seen and gentle, emotional and more at one with the natural world - a frame of mind commonly associated with the East. (2010, p.49)
Det står visserligen att vänster hjärnhalva associeras med det värsta från Väst, men det står också att det är det som gör oss till människor, speciella och värdefulla. Lite sjukt att se det sådär på pränt. Behöver jag peka på att dikotomin Väst-Öst, Logik-Känsla också är könad?
Att det här är trista stereotyper gör förstås inte de forskningsresultat som visar att de flesta män och lesbiska kvinnor har en större vänster-halva än de flesta kvinnor och bögar osanna. Har killar 11% mer vävnad där så har de, men det betyder ju inte att vi behöver flyga iväg och tolka det som universalsvaret på all ojämlikhet och rättfäriga våldtäkt och allt var biologister verkar vilja bara för att de visat på en statsistisk skillnad. Folk verkar ha svårt att förstå att det går att vara intresserad av biologi och femininsm samtidigt. Många feminister ser biologiska skillnader som en fiende som kommer ogiltigförklara all konstruktivism och förstöra femninismen, medan många biologi-nördar tycker att feminism är överflödig när vi hittat alla svar: "kartlagt hela hjärnan" som Rita skulle ha sagt.
För mig är båda inställningarna väldigt konstiga. Jaha, det är bevisat att män har lättare för matematisk resonering och kvinnor lättare för att se vilka föremål som fattas i en bild - betyder det att folk som har samma jobb ska ha olika lön på grund av kön? Eh, näh. Det kan vara värdefullt när medicinska behandlingar utarbetas att veta hur olika grupper skiljer sig åt, men vi kan ju inte glömma bort att skillnaderna inom en grupp alltid är enorma och överlappar dem inom den andra gruppen.
Idag läste jag till exempel att både mäns och kvinnors sexdrift regleras av testosteron, bland annat. Väldigt mycket bland annat. Testosteron är bara ett protein som sätter igång en kedjereaktion i en del av hjärnan, men en massa andra mer eller mindre medvetna delar ska också aktiveras och så vidare i tjugo boksidor till. Det som verkar fastna i folks medvetenden är dock bara detta TESTOSTERON GÖR FOLK KÅTA och drar de den egna lilla slutsatsen att män har mer sånt och därför måsta få ha sex en gång om dagen annars kanske de våldtar (okej jag raljerar lite, men ni fattar). Vi kanske missade den lilla detaljen att kvinnor har ett lite annat signalsystem som triggas av testosteron, vilket är mycket känsligare och varför vi får, tadaaa: samma effekt! Skillnaden ligger snarare i att vissa personers sexualitete uppmuntras och andras hämmas.
Enligt boken får kvinnors sexuella system oss att vilja visa upp våra könsorgan när vi blir kåta, medan män vill göra stötande rörelser. (JA det stod så!) Det må vara hänt att våra kroppar reagerar lite olika och vi har olika reflexer, men när författaren börjar dra in porr som BEVIS för detta ("kolla i porren visar tjejer upp sig") har det verkligen blivit ett glapp i den så omhuldade logiken. Det skulle väl kunna vara en liten delförklaring till varför porren uppkom, men att den vanliga vinkeln i porrfilmer fokuserar på tjejers kön och det finns en enorm svarthandel med sexuella tjänster beror INTE på att någon liten nervbana får tjejer att vilja visa sin fitta för omvärlden när de blir kåta, det måste väl till och med en hjärnforskare förstå.
Ett "male-typical sexual behavior" är mer aggresivt och gör att män vill stöta med sitt bäcken och inta den penetrativa rollen, medan en kvinnligt sexuellt beteende är submessivt där kvinnor vill visa upp sitt könsorgan och inta en mottagande roll i samlaget. Eeeeh. Det står inget om hur de har bevisat detta hos människor (det går liksom inte att ha elektorder i hjärnen och knulla samtidigt utan att få allvarliga skador), utan slutsatserna verkar mest handla om hur apor gör. Där är det vanligt att honor visar upp sina svullna könsorgan när de vill ha lite rajtan-tajtan.
Än en gång glappar logiken eftersom boken är väldigt nogrann med att påpeka hur himla unika och formbara vi människor är. Men när det kommer till könsstereotyper, då jäklar är det hard core biology som talar. Det finns INGEN problematisering att till exempel "penetration" skulle ha definierats utifrån den manliga rörelsen vid heterosex, utan istället tas rörelsen som ett bevis för penetrationens naturlighet. Bevis åt fel håll, hallå!
På samma sätt heter en artikel "Is there such a thing as a 'gay brain'?" Där bevisas att heteromän och lesbiska kvinnor har mer lika hjärnor volymmässigt och vice versa. Det behöver inte vara något annat än ett bevis för att vår läggning är biologisk och omöjlig att ändra på hur mycket vi än skulle vilja, vilket skulle kunna vara en neutral slutsats som inte upprörde någon. Men när de frågar sig hur homosexuella personers hjärnor skiljer sig från NORMALA personers hjärnor, då blir det fruktansvärt fel. Plus att de återigen missar att ta upp aspekten med hjärnans anpassningsbarhet som de är så himla nogranna med i början. Tänk om det är livet som homosexuell som gör att hjärnan blir annorlunda? Det vore förstås svårt att jämföra garderobs-bundna homosexuella med öppna eftersom de förstnämnda väl kanske inte skulle vilja ställa upp i studien, men den invändningen skulle väl ändå kunna dyka upp hos ett gäng etablerade forskare?
Okej, nu ska jag sluta gnälla för den här gången. Tro det eller ej, men jag gillar verkligen boken bortsett från dessa uppenbara fallgropar. Men jag börjar fundera på om jag inte skulle läsa en kurs om hjärnan på universitetet så att jag kunde förstå mer avancerade texter och lägga den stereotypfyllda populärvetenskapliga nivån bakom mig... Fast nu var det ju jurist jag skulle bli. Just det. Det måste varit min förtryckta tant som talade där ett tag.
/Zäta
PS. Båda mina hjärnhalvor stämmer samstämmigt upp i ett "Ett gott nytt år!" och hoppas att alla era hjärnhalvor får ett fantabulöst 2011!
Det här med "hen"
Alla som vet vad det betyder verkar ha en åsikt om det. "Det låter bara onaturligt" "Det är världens bästa ord, alla borde använda det jämt!" "Det är en intressant språklig konstruktion"
Jag har såklart också en åsikt. (Det är lite vad jag gör, liksom.) Jag tycker att det är ett finfint ord som vidgar möjligheterna för hur vi kan tala om och förstå kön. Varför ska det bara finns två?
Den filosofiska och konstruktivistiska sidan av det tilltalar mig alltså, men den praktiska användningen är också stor. När vi pratar om en person vi inte vet könet på, tillexempel en uppdiktad person behöver vi inte köna denne. Uttryck som: "Kassörskan var snabb. Hon kunde sina saker. / Mekanikern var jobbig. Han var så noggrann." lir annars lätt väldigt stereotypa (som här) eller provocerande/osannolika när vi vill vända på perspektivet och skriva "hon" om mekanikern. Enkel lösning: Hen!
På samma sätt skulle det kunna vara användbart i lagtexter eller andra neutrala sammanhang där "han" förut användes slentrianmässigt. Det är förresten en deprimerande sida av att jobba på dagis - små barn som inte riktigt fått koll på det där med pronomen än säger nästan uteslutande "han" till alla. Redan innan du lärt dig tala sitter den manliga normen där...
Det är förstås också väldigt viktigt och bra för de personer som inte identifierar sig som varken kvinnor eller män att ha ett pronomen att använda (även om "den" används av vissa).
En vanlig missuppfattning är dock att "hen" kan användas om allt och alla jämt. Att det är något slags överstående universalpronomen. Det stämmer inte. Om uppdiktade och anonyma personer går det utmärkt att använda, men med verkliga personer ska deras eget val respekteras. Jag känner mig till exempel väldigt mycket som en "hon." Att jag är kvinna är en viktig del av mig, och jag vill att folk säger "hon" om mig. Jag skulle visserligen inte bli upprörd om någon sa "hen", men det skulle kännas fel. För många andra är det väldigt viktigt vilket pronomen som folk använder. En del transsexuella, som alltid kämpat ganska länge och mycket med att få accepteras och ses som det kön de är, skulle till exempel tycka att det var lika obehagligt om någon sa "hen" som om de sa "han" när personen identifierar sig som kvinna. Om du inte vet vilket pronomen en person föredrar kan du förstås inte beskyllas för att göra fel, men oftast går det bra att gå på namnet eller helt enkelt fråga.
Med förbehållet att "hen" inte ska användas mot folks vilja eller har som mål att radera ut könen, tycker jag att det är ett fantastiskt ord som öppnar en massa dörrar och borde användas mer. Det brukar fastna i halsen de första gångerna, men det går rätt fort att vänja sig. Prova!
/Zäta
Feminitet, värde och utseende som handelsvara
Att vara ihop med en transtjej synliggör vissa saker som jag aldrig har tänkt på tidigare. Jag vet att det inte finns en sorts flickighet eller bara ett sätt att vara tjej på - det finns ju miljarders! men det är ändå saker jag märker att jag tar för givet att tjejer ska veta.
Oftast är det fåniga småsaker, som att det sliter mer på håret om du fönar det varmt än om du använder kalluft eller att ögonen ser större ut om du har en ljus skugga närmare ögonvrån. Återigen förstår jag att detta inte är något som alla tjejer vet eller är intresserade av, men jag skulle ändå vilja diskutera vissa av de större drag som synliggörs när någon som inte växt upp som tjej ska agera och passera som en och vilka indikationer detta ger kring modern femininitet.
Det ger delvis en dyster blid av feminintet. Många av de saker jag lägger märke till handlar om utseende och utsida. "Om du gör såhär framhäver du det här." "Sånna där passar med dom här." Utseende och framförallt den sexuella dragningskraft som denna fixering syftar till att förbättra har varit och är ytterst viktig för kvinnor i vår kultur. Det beror inte på att tjejer har smink-gener eller är oförmögna till "verklig tankekraft" som så många filosofer, män och politiker velat göra gällande, utan helt enkelt på att det har varit kvinnors enda handelsvara i ett samhälle som berövat dem all möjlighet till självständig försörjning och autonomi. Förr i tiden var det enda sättet för kvinnor att uppnå makt, trygghet och inflytande att gå genom män - genom att gifta sig. Kärleken och den sexuella äganderätten (om du gifter dig med mig så att jag får ett najs liv, lovar jag att knulla med dig och baraa med dig) skapade en feminitet som var helt inriktad på att först utnyttja och sedan tillfredställa manliga behov. Myten om den förförsika kvinnan och kvinnans sexuella övertag är alltså inte baserad på att kvinnor är specifikt onda varelser rent biologiskt, utan på att männen hade pengarna och makten.
Idag ser det inte riktigt ut på samma sätt, men tankarna om vad kärlek är (sexuell äganderätt och trygghet) och hur mäns och kvinnor sexualitet (omättlig vs. lockande för män och inte särskilt viktig i sig själv) ser ut lever kvar. Dessutom är det fortfarande så att män tjänar bättre och har mer makt, så vägen till makten går fortfarande delvis genom män. I grova drag kan det sägas att feminitet blir värdefull först när den bekräftas av män, tillskillnad från maskulinintet som har värde i sig. Det är odiskuterbart positivt att vara stark. Det är tveksamt om det är positivt att vara omhändertagande eller snygg.
En av de största slitningarna inom feminismen är mellan dem som anser att vi ska uppvärdera femininiteten och de som anser att vi ska överge dess klassiska uttryck för att de bara är nedvärderande. Jag anser inte att läppstift i sig är nedvärderande, även om det anspelar på en tradition där kvinnans utseende är det enda som betyder något. Som tur är lever vi inte i en deterministisk värld och vi har friheten att inom vissa ramar välja hur vi tolkar vår verklighet. Jag tror att den mest lukrativa vägen är att erkänna vilken bakgrund många av våra femininia uttryck har och med den vetskapen omtolka och göra dem till våra egna.
Min flickvän är lesbisk. Hon vill inte vara vacker för män ur förförelse-synpunkt alls, men hon använder sig ändå av klassiskt feminint kodade strategier för att känna sig attraktiv ibland. Världen är som sagt inte deterministisk och detta är ett sätt att omtolka begär och femininitet. Att ha rosetter som ett politiskt statement är ett annat sätt, och att ha söta klänningar för att de får en att må bra, oavsett varför, är också ett sätt.
Det blir fel när tjejer mäter sitt värde i killars ögon, men det är helt okej att använda kvinnliga attribut som brukar bli värdefulla genom manliga ögon, så länge du förstår att ditt värde inte sitter i attributen eller i någons som helst ögon förutom dina egna.
/Zäta
Oftast är det fåniga småsaker, som att det sliter mer på håret om du fönar det varmt än om du använder kalluft eller att ögonen ser större ut om du har en ljus skugga närmare ögonvrån. Återigen förstår jag att detta inte är något som alla tjejer vet eller är intresserade av, men jag skulle ändå vilja diskutera vissa av de större drag som synliggörs när någon som inte växt upp som tjej ska agera och passera som en och vilka indikationer detta ger kring modern femininitet.
Det ger delvis en dyster blid av feminintet. Många av de saker jag lägger märke till handlar om utseende och utsida. "Om du gör såhär framhäver du det här." "Sånna där passar med dom här." Utseende och framförallt den sexuella dragningskraft som denna fixering syftar till att förbättra har varit och är ytterst viktig för kvinnor i vår kultur. Det beror inte på att tjejer har smink-gener eller är oförmögna till "verklig tankekraft" som så många filosofer, män och politiker velat göra gällande, utan helt enkelt på att det har varit kvinnors enda handelsvara i ett samhälle som berövat dem all möjlighet till självständig försörjning och autonomi. Förr i tiden var det enda sättet för kvinnor att uppnå makt, trygghet och inflytande att gå genom män - genom att gifta sig. Kärleken och den sexuella äganderätten (om du gifter dig med mig så att jag får ett najs liv, lovar jag att knulla med dig och baraa med dig) skapade en feminitet som var helt inriktad på att först utnyttja och sedan tillfredställa manliga behov. Myten om den förförsika kvinnan och kvinnans sexuella övertag är alltså inte baserad på att kvinnor är specifikt onda varelser rent biologiskt, utan på att männen hade pengarna och makten.
Idag ser det inte riktigt ut på samma sätt, men tankarna om vad kärlek är (sexuell äganderätt och trygghet) och hur mäns och kvinnor sexualitet (omättlig vs. lockande för män och inte särskilt viktig i sig själv) ser ut lever kvar. Dessutom är det fortfarande så att män tjänar bättre och har mer makt, så vägen till makten går fortfarande delvis genom män. I grova drag kan det sägas att feminitet blir värdefull först när den bekräftas av män, tillskillnad från maskulinintet som har värde i sig. Det är odiskuterbart positivt att vara stark. Det är tveksamt om det är positivt att vara omhändertagande eller snygg.
En av de största slitningarna inom feminismen är mellan dem som anser att vi ska uppvärdera femininiteten och de som anser att vi ska överge dess klassiska uttryck för att de bara är nedvärderande. Jag anser inte att läppstift i sig är nedvärderande, även om det anspelar på en tradition där kvinnans utseende är det enda som betyder något. Som tur är lever vi inte i en deterministisk värld och vi har friheten att inom vissa ramar välja hur vi tolkar vår verklighet. Jag tror att den mest lukrativa vägen är att erkänna vilken bakgrund många av våra femininia uttryck har och med den vetskapen omtolka och göra dem till våra egna.
Min flickvän är lesbisk. Hon vill inte vara vacker för män ur förförelse-synpunkt alls, men hon använder sig ändå av klassiskt feminint kodade strategier för att känna sig attraktiv ibland. Världen är som sagt inte deterministisk och detta är ett sätt att omtolka begär och femininitet. Att ha rosetter som ett politiskt statement är ett annat sätt, och att ha söta klänningar för att de får en att må bra, oavsett varför, är också ett sätt.
Det blir fel när tjejer mäter sitt värde i killars ögon, men det är helt okej att använda kvinnliga attribut som brukar bli värdefulla genom manliga ögon, så länge du förstår att ditt värde inte sitter i attributen eller i någons som helst ögon förutom dina egna.
/Zäta
Imorgon börjar vardagen
Jag har inte försvunnit från jordens yta, bara ägnat mig åt presentpappersprassel och mys. Jag hade också en dunderförkylning med rinnande näsa och ögon som mirakulöst nog nästan försvann när jag lämnade huset med katter i... Skönt och slippa rinnandet, men ovärt att vara allergisk. Kan det verkligen komma sådär pang på? Jag har aldrig varit allergisk mot något.
Hoppas ni har haft en fin jul! Imorgon sätter jag fart med uppsats-skrivandet och vardagen igen, efter ett välbehövligt och lite för kort jullov. Och med vardagen kommer en uppdaterad blogg också, lovar.
Ses då!
/Zäta
Dan före dopparedan
Såhär dags för tio år sedan hade jag fjärilar i magen men ville ändå somna snabbt, eftersom morgondagen skulle vara här snabbare då. Det låg en förväntan i luften. Det var inte bara klapparna jag själv väntade på eller minerna när någon öppnade mina. Doften från stearinljus och granbarr, lyckan över att hitta på det bästa mandelrimmet och den obehagliga rysningen efter den obligatoriska smakbiten på skinkan. Alla småkusiners beundrande blickar och söta uttalanden, de äldre släktingarnas utlåtanden kring hur lååång jag blivit och, beroende på var julen firades, lite ångest över att inte passa in eller vara tillräckligt artig.
Idag är mina småkusiner tonåringar och inte alls särskilt bedårande längre. Jag har för länge sedan insett att jag inte behöver äta av skinkan om jag inte gillar den och jag håller det för högst osannolikt att någon skulle kommentera min längd (borträknat småkusinernas triumferande "nu är jag ett huvud längre dig!") Jag fruktar lite inför jobbiga diskussioner ("får man riktiga poäng när man läser genus?") men å andra sidan kan argumentet "på julen ska en vara snäll" alltid användas.
Tio år senare sitter jag hemma hos min flickvän och ska se på en julfilm kvällen före dopparedan. Jag har inga stora fjärilar i magen, men nog längtar jag lite. Det ska bli fint att vakna och öppna julstrumpor med Moa och komma hem till mamma och släkten och granen jag klädde idag. Jag vill att se rynkade pannor inför kluriga rim och smårörda människor när klapparna hittat rätt. Jag vill öppna överraskningar och känna grandoft. Jag vill skippa skinkan och äta choklad och trivas lite grann.
God jul kära läsare!
/Zäta
Snöflingor och alkoholdimmor
Jag är ganska dålig på det här med bilder på bloggen. Det kan delvis bero på att jag inte skaffat någon ny kamera sedan den blev stulen, men också på att jag är lat och tycker ord är viktiga. Jag tillhör dock inte dem som tycker att texter ska tala för sig själva och bilder på författaren är totalt onödiga. Tvärtom tycker jag det finns en poäng med att vara ärlig med vem du är. En kompis mamma kommenterade en gång att min bild här till höger var så väldigt utmanande. Min kompis hade svarat att det nog var tanken, att jag ville visa att någon kan känna och se ut sådär och skriva långa politiska inlägg samtidigt.
Som vanligt är mina kompisar väldigt kloka. Nog finns det en baktanke, men den är inte alltid så formulerad i min hjärna. Jag ser ut som jag trivs med och skriver om det jag tycker är viktigt. Svårare än så är det inte, även om det innebär att jag titt som tätt får höra att jag ser ut som en oskuldsfull gymnasieelev och låter alldeles för vuxen.
Såhär kring jul verkar det som att alla fyller år och har tentafester och personalfester mest hela tiden, så jag tänkte bjuda på lite festbilder för att kompensera. Jag har nog aldrig varait på så mycket temafester som när jag blev student...
En alldeles vanlig tentafest hemma hos Moa kan jag se ut såhär.
Herr K tittar närmare på kjolens små broderade rosetter.
Världens finaste flickvän bredvid kinesiska tekoppar och japanska tekannor.
Sedan var det dags för personalfest på Uplands nation. Temat var subkulturer.
Jag tänkte mig att jag skulle klä ut mig till motsatsen av mig själv. Det blev ungefär såhär.
Moa tänkte likadant och var en fjortis. En ganska bra sådan, måsta jag tillstå.
I kollektivet var det fest med Lady Gaga-tema. Det här var min tolkning.
Rosett och regnskydd i ett. Väldigt smart om jag får säga det själv.
Och såhär kan det se ut när vi går hem från någon fest, mitt bland snöflingor, alkoholdimmor och upplysta träd.
/Zäta
Som vanligt är mina kompisar väldigt kloka. Nog finns det en baktanke, men den är inte alltid så formulerad i min hjärna. Jag ser ut som jag trivs med och skriver om det jag tycker är viktigt. Svårare än så är det inte, även om det innebär att jag titt som tätt får höra att jag ser ut som en oskuldsfull gymnasieelev och låter alldeles för vuxen.
Såhär kring jul verkar det som att alla fyller år och har tentafester och personalfester mest hela tiden, så jag tänkte bjuda på lite festbilder för att kompensera. Jag har nog aldrig varait på så mycket temafester som när jag blev student...
En alldeles vanlig tentafest hemma hos Moa kan jag se ut såhär.
Herr K tittar närmare på kjolens små broderade rosetter.
Världens finaste flickvän bredvid kinesiska tekoppar och japanska tekannor.
Sedan var det dags för personalfest på Uplands nation. Temat var subkulturer.
Jag tänkte mig att jag skulle klä ut mig till motsatsen av mig själv. Det blev ungefär såhär.
Moa tänkte likadant och var en fjortis. En ganska bra sådan, måsta jag tillstå.
I kollektivet var det fest med Lady Gaga-tema. Det här var min tolkning.
Rosett och regnskydd i ett. Väldigt smart om jag får säga det själv.
Och såhär kan det se ut när vi går hem från någon fest, mitt bland snöflingor, alkoholdimmor och upplysta träd.
/Zäta
Vad gör en genusvetare, egentligen?
Jag fick en fråga om vad någon som pluggar genus kan bli - sen. I konkurrens med "hur orkar du vara så ambitiös?" och "ska din flickvän operera sig?" måste det nog vara den vanligaste frågan jag får. Det är inte alltid så lätt att veta sånt här som blivande student, så jag tänkte att jag skriver ned det jag vet.
Men vad händer sen, när du har pluggat tre terminer? Är det bara fristående kurser? Kan du får en examen? vad jobbar du med sen? Och, höjdaren so far "får man riktiga poäng när man läser genus?"
Ja, vi får riktiga högskolepoäng. Vi får på tok för lite undervisning, som all humaniora i Sverige, men genuscentrum i Uppsala har enligt nästan alla mina kursare som pluggat något annat (allt från konst till juridik) de högsta akademiska kraven de varit med om.
På Uppsala universitet kan du bara läsa fristående kurser i genusvetenskap, upp till C-nivå. Du kan skapa dig en egen kandidatexemen i genus, men det finns inget färdigt paket. I Lund har de ett färdigt kandidatprogram i genus som du kan läsa, där finns det upp till D-nivå. Södertörn har också en massa olika genuskandidater.Andra universitet vet jag inte, men det står i deras utbildningskatalogor/hemsidor.
En termin i svensk högskola på helfart ger 30 högskolepoäng, hp. Ett år är alltså 60 hp och en kandidatexemen är på 180 hp.
En kandidatexamen i Sverige tar 3 år att få. I den måste ingå 1,5 års studier i ett ämne (90 hp eller C-nivå i samma ämne) och minst en A-kurs i ett annat ämne, plus ett år till med något. Det du läser mest av kallas huvudämne och de/det andra kallas för bi-ämne. Huvudämnet avgör vad din kandidat kommer att heta: "En teologie kandidat" har teologi som huvudämne. Det är de grundläggande kraven, men oftast finns ytterligare krav. Ska du få en kandidat i biologi till exempel måste du läsa minst 2 år biologi och högst 1 år i något närliggande ämne så som kemi. De samhällsvetenskapliga och humaniora-inriktade utbildningarna har ofta lägre krav på vilka bi-ämnen som ska ingå. Om du ska få en kandidat i Genusvetenskap krävs till exempel bara att du läst 90 hp genus och 90 hp något annat. Detta något annat kan vara allt från matte till psykologi, så länge en hel A-kurs ingår. Däremot är det ofta smartare att ha mer sammanhållna studier om du ska läsa enskilda kurser. En av mina kursare som får ut sin examen nu har exempelvis läst:
90 hp genusvetenskap
60 hp psykologi
30 hp samhällsvetenskaplig grundkurs
=
180 hp kandidatexamen i genusvetenskap med psykologi som biämne
Hon vill jobba med att utbilda folk i skolor och med våldsutsatta kvinnor, vilket har fått henne att kombinera ihop sin examen på det viset.
Verkar det krångligt? Det här är bara grundnivå. Nästa steg inom den akademiska världen är avancerad nivå, eller masternivå. Efter att du har en färdig kandidat kan du fortsätta att plugga i två år till på avancerad nivå, då får du en masterexamen. Masterkurserna styrs av din kanditat. Om du har en kandidatexamen i genus kan du läsa en master i genus, men inte i matematik. Ganska självklart kanske. Efter masterexamen är det dags att antingen söka jobb utanför akademin, eller börja på forskarutbildning och bli forskare, vilket tar ytterligare 4 år.
Det finns flera masterutbildningar i genusvetenskap. På Södertörn finns en i "praktiskt jämställdhetsarbete" som jag skulle rekommendera till alla som vill jobba med genus men inte vill bli forskare. Om du går den kan du bli jämställdhetshandläggare på kommuner, konsult till företag, utbildare för stat och företag, samordnare för olika sektorers jämställdhetsarbete. Beroende på vad du har för andra meriter kan du också jobba inom EU och FN, bli politiker, skribent och så vidare i all oändlighet. Genusvetenskap ger ingen titel folk direkt känner igen så som "läkare", men att vara genusvetare öppnar många dörrar för den som har drivkraften och engagemanget att skapa sina egna jobb och sälja in sig själv.
Den andra vägen du kan gå är en akademisk karriär. Då försöker du få en forskartjänst efter färdig masterexamen. Jag måste dock varna lite här. Konkurrensen är stenhård när det gäller forskarutbildningar, och ännu värre är det på sam-/hum-sektionerna. Genusvetenskap är bland de svåraste av alla att få en plats i, för väldigt få forskartjänster utlyses till rena genusvetare. Har du siktet inställt på en forskarkarriär är det säkrast att kombinera genus med något annat, som till exempel stadsvetenskap, så kan du söka tjänster för båda ämnena. Självklart går det att forska inom genus, men du måste vara beredd på att jobba stenhårt och vara tålmodig.
En tredje, och väldigt vanlig väg, är att inte ta en ren genusexamen utan kombinera den med annat. Min nuvarande plan är till exempel att läsa juristprogrammen och bli jurist. Jag kommer då (om fem år) att få ut en kandidatexemen i genusvetenskap och en juristexamen. Jag tänker att detta kommer ge mig möjligheten att jobba med mina hjärtefrågor utan osäkerheten som forskarvärlden har och med en reell hans att påverka samhället.
Genusfrågor är en växande sfär, och ju mer etablerade genusvetare blir på arbetsmarknaden och inom akademin desto lättare kommer det bli att få jobb. Oavsett om du läser en A-kurs för att prova på eller tar en masterexamen kommer du att ha nytta av det du lär dig hela livet. Du får inte bara kunskaper inom genusfältet, utan du lär dig kritisk analys, teoretiska problemställningar, akademiskt skrivande och självständigt arbete som genererar kunskap. Du kommer få insikter om dig själv och din omvärld, lära dig se nya perspektiv och arbeta med att göra världen lite bättre.
Det vore att ljuga att säga att karriärvägen är spikrak och enkel som genusvetare, men den är långt ifrån omöjlig. Du måste bara vara ambitiös och tänka efter hur du skapar din examen, och vad du vill med ditt framtida liv.
På frågan "Vad kommer du bli?" brukar jag svara "Genusvetare", men det är inte hela sanningen. Du blir också en lite bättre, klokare, människa på köpet.
/Zäta
Saker som gör mig glad på bussen
Jag har alltid gillat att iaktta folk. Jag märkte rätt snart att stirrande inte uppskattades, men att lyssna och ta in vad andra håller på med lite diskret på bussen är fortfarande väldigt intressant tycker jag.
Häromdagen satt jag snett bakom en femårig kille och hans mamma. Han försökte trycka på knappen fast han inte fick, frågade vad gröt heter på engelska och var allmänt glad och busig. Sedan började han slå sin mamma sådär som barn kan få för sig att göra, varpå hon säger: Nej. Jag vill inte att du gör så. Det här är min kropp som jag bestämmer över, och mamma säger nej.
Jag blev så glad! En kille som redan i femårsåldern får lära sig sådant kommer inte att tafsa på sina kompisar i mellanstadiet eller kyssa alldeles för fulla tjejer på fester i högstadiet. Han kommer att förstå skillnaden mellan mina önskningar och dina rättigheter.
Sånt gör mig glad.
/Zäta
Häromdagen satt jag snett bakom en femårig kille och hans mamma. Han försökte trycka på knappen fast han inte fick, frågade vad gröt heter på engelska och var allmänt glad och busig. Sedan började han slå sin mamma sådär som barn kan få för sig att göra, varpå hon säger: Nej. Jag vill inte att du gör så. Det här är min kropp som jag bestämmer över, och mamma säger nej.
Jag blev så glad! En kille som redan i femårsåldern får lära sig sådant kommer inte att tafsa på sina kompisar i mellanstadiet eller kyssa alldeles för fulla tjejer på fester i högstadiet. Han kommer att förstå skillnaden mellan mina önskningar och dina rättigheter.
Sånt gör mig glad.
/Zäta
Zätas feministiska klapptips
Börjar klapp-stressen bli märkbar?
Är du ännu inte klar?
Vill du hitta något orginellt,
på pricken och lagom snällt?
När det vankas sång, mys och julmat -
Kan vi då glömma vårt patriarkat?
Nej, upp till kamp även till jul!
Med en feministik klapp får alla kul!
För klappar ska du inte oroa dig inte mer,
här kommer tips så du kan glädja fler!
Jag brukar få höra den lagom stressande frasen "du är så bra på att hitta på presenter, så köp bara något till mig" lite varstans i juletider. Jag ska inte säga att jag är någon paket-expert, men jag tycker det är kul och brukar anstränga mig lite extra. Först några generella tips:
Det värsta som kan hända är att det är helt tomt i huvudet och då tänker "Vad ska jag ge till honom?!" Mitt bästa generella tips när det inträffar är att ta ett djupt andetag och tänka efter "Vad gillar han?"
Och tänk då inte bara på de uppenbara, kusinen som spelar fotboll och pappa som gillar att baka, utan försök komma ihåg andra saker de nämnt i förbigående. Sa inte kusinen att hon ville lära sig dricka kaffe senast du var där? Att något "känns så du" eller "helt rätt" är inte någon intuitiv mystisk egenskap - det innebär bara att du lyssnat och verkligen tänkt efter vad som passar en person. Kusinen kanske skulle uppskatta en snygg kaffekopp - eller rentav en fotbollsinspirerad kaffekopp - tillsammans med en inbjudan att komma över och fika och lära henne kaffebryggandets konst.
Att kombinera två intressen en person har är ett ganska säkert kort. Och det är lättare än du tror. Det finns ett enormt utbud både på Internet och i affärer (i alla fall om du bor i en stor stad), problemet är snarare att komma på vilka intressen du vill kombinera. Till min pappas 50-årsdag hittade jag en bok om bilar på film - han är både filmnörd och bilintresserad. Kaboom - "Det känns så du"-faktorn går i taket.
En annan variant är att kombinera något du själv gillar med något den andra personen gillar. Är du värsta miljökämpen och har en förälder som älskar att laga mat och aldrig kan lära sig att göra det hållbart - köp en bok med miljövänliga recept. Var noga med att just kombinera intressena så att du inte pådyvlar någon något de verkligen inte kommer att ta till sig eller uppskatta. Det kan också vara en idé att tänka igenom hur just den personen är - tar den lätt illa upp kanske en annan strategi är bättre.
Mitt sista generella tips är att köpa något som personen kommer att använda. Delikatesser är en bra grej för de köksstökiga människorna, och nya glödlampor till tjejen som aldrig kommer ihåg att köpa nya är faktiskt både omtänkssamt och miljövänligt jämfört med en fin skål som bara kommer stå i ett skåp.
Över till feminismen. Det är vanligt att saker som är riktade till tjejer är passifiserande, alltså att de inte kräver något aktivt deltagande av personen som får dem. Lego är motsatsen till en passiv leksak - den måste skapas med fantasi och fingerfärdighet. Smycken och prydnadssaker är ganska passiva, även om de självklart kan användas för att aktivt förändra ett rum eller sig själv. Det kan ändå vara bra att ha i åtanke, särskilt när det gäller barn, hur aktiv/passiv en sak är.
En grej jag brukar tänka är "skulle jag kunna ge den här till min manliga/kvinnliga kusin?" om svaret är nej brukar det oftast inte bli något köp. Detta gäller förstås inte för special-intresse-saker och superönskningar, men ganska ofta köper vi saker bara för att det är en tjej eller kille som ska få det. Och det är onödigt. Till exempel handlade jag och mamma julklappar i måndags och köpte en rolig grej på Lagerhaus: Sådana där skyltar de har på hotell "Stör ej/kom in" fast med en massa fler alternativ och i skrikiga färger. Ganska bra till en nybliven tonåring sådär. Efter ett tag sa mamma "Nej, jag tror att vi ger de där skyltarna till Markus istället, så får Petra nån fin tröja." Varpå jag svarade "Ne-hej du! Låt tjejen få uttrycka sig och inte bara vara söt!"
Eftersom vår värld är så enkelriktad när det kommer till kön (kolla en leksakskatalog eller reklampaus!) kan det vara bra att helt sonika vända på perspektiven och ge en tröja till killkusinen och en högludd tuta till tjejen, bara för att de ska få någon se slags motbild. Beroende på insats (kommer mamma bli ledsen om hon inte får ett halsband eller är det någon du bara träffar en gång om året och som tar livet med en klackspark?) kan du vara mer vågad.
Ett hett tips är att ge böcker med kvinnliga huvudpersoner till killar. Det är otroligt ovanligt att de läser sådana. Se bara till att det är en genre de gillar, så att de faktiskt kommer sig för att öppna boken. Det omvända gäller inte för tjejer! De ska också få läsa om tjejer, eftersom ca 80% av all ungdomslitteratur och majoriteten av vuxenböckerna har manliga huvudkaraktärer behöver de få kvinnliga förebilder.
Köp inte sexistisk smörja. Vissa saker går bort oavsett vad någon önskat sig. Du vill inte subventionera patriarkatet hur som helst. Vissa filmer (stereotypa romcoms), tidningsprenumerationer (Cosmo!) och sexiga nattlinnen eller ögonskuggor till elvaåriga tjejer kommer aldrig att vara okej.
Köp samma sak som någon i vanliga fall gillar, men med en feministisk tvist. En deckare med mest kvinnor i rollerna, som gör motstånd mot patriarkatet? En snygg anteckningsbok med ett feministiskt motiv? Ett tips jag fick är att om du ska introducera homosexualitet eller trans eller gueer för unga är det en bra idé att ta en bok eller film som handlar om någon av något annat kön än de själva. Annars kan de känna sig träffade och deras osäkra tonårshjärtan sluta sig ännu mer. Typ. Jag tror att det ligger en viss sanning i det.
Åk till Hallongrottan eller handla i deras webshop! De har ett stort utbud av feministiska böcker, grejer och filmer.
Här och här finns tips på feministisk litteratur. Mycket finns i vanliga bokhandlar! Feministska serietidningar finns det gott om, kanske något för den som gillar humor och inte pallar läsa böcker?
Girl-power-grejer gillar vi! Arg rockmusik skapad av kvinnor, "Ta ingen skit"-aktiga tröjor, en ring formad som en vagina.
Sara Hanssons bok "Den hemliga kroppen" tycker jag att alla tjejer mellan 11 och 15 borde läsa NU. Och alla andra också.
Hoppas att tipsen uppskattas!
/Zäta
Är du ännu inte klar?
Vill du hitta något orginellt,
på pricken och lagom snällt?
När det vankas sång, mys och julmat -
Kan vi då glömma vårt patriarkat?
Nej, upp till kamp även till jul!
Med en feministik klapp får alla kul!
För klappar ska du inte oroa dig inte mer,
här kommer tips så du kan glädja fler!
Jag brukar få höra den lagom stressande frasen "du är så bra på att hitta på presenter, så köp bara något till mig" lite varstans i juletider. Jag ska inte säga att jag är någon paket-expert, men jag tycker det är kul och brukar anstränga mig lite extra. Först några generella tips:
Det värsta som kan hända är att det är helt tomt i huvudet och då tänker "Vad ska jag ge till honom?!" Mitt bästa generella tips när det inträffar är att ta ett djupt andetag och tänka efter "Vad gillar han?"
Och tänk då inte bara på de uppenbara, kusinen som spelar fotboll och pappa som gillar att baka, utan försök komma ihåg andra saker de nämnt i förbigående. Sa inte kusinen att hon ville lära sig dricka kaffe senast du var där? Att något "känns så du" eller "helt rätt" är inte någon intuitiv mystisk egenskap - det innebär bara att du lyssnat och verkligen tänkt efter vad som passar en person. Kusinen kanske skulle uppskatta en snygg kaffekopp - eller rentav en fotbollsinspirerad kaffekopp - tillsammans med en inbjudan att komma över och fika och lära henne kaffebryggandets konst.
Att kombinera två intressen en person har är ett ganska säkert kort. Och det är lättare än du tror. Det finns ett enormt utbud både på Internet och i affärer (i alla fall om du bor i en stor stad), problemet är snarare att komma på vilka intressen du vill kombinera. Till min pappas 50-årsdag hittade jag en bok om bilar på film - han är både filmnörd och bilintresserad. Kaboom - "Det känns så du"-faktorn går i taket.
En annan variant är att kombinera något du själv gillar med något den andra personen gillar. Är du värsta miljökämpen och har en förälder som älskar att laga mat och aldrig kan lära sig att göra det hållbart - köp en bok med miljövänliga recept. Var noga med att just kombinera intressena så att du inte pådyvlar någon något de verkligen inte kommer att ta till sig eller uppskatta. Det kan också vara en idé att tänka igenom hur just den personen är - tar den lätt illa upp kanske en annan strategi är bättre.
Mitt sista generella tips är att köpa något som personen kommer att använda. Delikatesser är en bra grej för de köksstökiga människorna, och nya glödlampor till tjejen som aldrig kommer ihåg att köpa nya är faktiskt både omtänkssamt och miljövänligt jämfört med en fin skål som bara kommer stå i ett skåp.
Över till feminismen. Det är vanligt att saker som är riktade till tjejer är passifiserande, alltså att de inte kräver något aktivt deltagande av personen som får dem. Lego är motsatsen till en passiv leksak - den måste skapas med fantasi och fingerfärdighet. Smycken och prydnadssaker är ganska passiva, även om de självklart kan användas för att aktivt förändra ett rum eller sig själv. Det kan ändå vara bra att ha i åtanke, särskilt när det gäller barn, hur aktiv/passiv en sak är.
En grej jag brukar tänka är "skulle jag kunna ge den här till min manliga/kvinnliga kusin?" om svaret är nej brukar det oftast inte bli något köp. Detta gäller förstås inte för special-intresse-saker och superönskningar, men ganska ofta köper vi saker bara för att det är en tjej eller kille som ska få det. Och det är onödigt. Till exempel handlade jag och mamma julklappar i måndags och köpte en rolig grej på Lagerhaus: Sådana där skyltar de har på hotell "Stör ej/kom in" fast med en massa fler alternativ och i skrikiga färger. Ganska bra till en nybliven tonåring sådär. Efter ett tag sa mamma "Nej, jag tror att vi ger de där skyltarna till Markus istället, så får Petra nån fin tröja." Varpå jag svarade "Ne-hej du! Låt tjejen få uttrycka sig och inte bara vara söt!"
Eftersom vår värld är så enkelriktad när det kommer till kön (kolla en leksakskatalog eller reklampaus!) kan det vara bra att helt sonika vända på perspektiven och ge en tröja till killkusinen och en högludd tuta till tjejen, bara för att de ska få någon se slags motbild. Beroende på insats (kommer mamma bli ledsen om hon inte får ett halsband eller är det någon du bara träffar en gång om året och som tar livet med en klackspark?) kan du vara mer vågad.
Ett hett tips är att ge böcker med kvinnliga huvudpersoner till killar. Det är otroligt ovanligt att de läser sådana. Se bara till att det är en genre de gillar, så att de faktiskt kommer sig för att öppna boken. Det omvända gäller inte för tjejer! De ska också få läsa om tjejer, eftersom ca 80% av all ungdomslitteratur och majoriteten av vuxenböckerna har manliga huvudkaraktärer behöver de få kvinnliga förebilder.
Köp inte sexistisk smörja. Vissa saker går bort oavsett vad någon önskat sig. Du vill inte subventionera patriarkatet hur som helst. Vissa filmer (stereotypa romcoms), tidningsprenumerationer (Cosmo!) och sexiga nattlinnen eller ögonskuggor till elvaåriga tjejer kommer aldrig att vara okej.
Köp samma sak som någon i vanliga fall gillar, men med en feministisk tvist. En deckare med mest kvinnor i rollerna, som gör motstånd mot patriarkatet? En snygg anteckningsbok med ett feministiskt motiv? Ett tips jag fick är att om du ska introducera homosexualitet eller trans eller gueer för unga är det en bra idé att ta en bok eller film som handlar om någon av något annat kön än de själva. Annars kan de känna sig träffade och deras osäkra tonårshjärtan sluta sig ännu mer. Typ. Jag tror att det ligger en viss sanning i det.
Åk till Hallongrottan eller handla i deras webshop! De har ett stort utbud av feministiska böcker, grejer och filmer.
Här och här finns tips på feministisk litteratur. Mycket finns i vanliga bokhandlar! Feministska serietidningar finns det gott om, kanske något för den som gillar humor och inte pallar läsa böcker?
Girl-power-grejer gillar vi! Arg rockmusik skapad av kvinnor, "Ta ingen skit"-aktiga tröjor, en ring formad som en vagina.
Sara Hanssons bok "Den hemliga kroppen" tycker jag att alla tjejer mellan 11 och 15 borde läsa NU. Och alla andra också.
Hoppas att tipsen uppskattas!
/Zäta
En svensk hjälte med smink
Igår var jag hemma hos mamma och vi råkade zappa förbi galan "Svenska Hjältar." Det känns ju sådär lite lagom pretto med en gala för hjältar, men ingen som såg inslaget om Alexandra kan ha förblivit opåverkad.
Alexandra var i sitt älskade stall när hon började må dåligt. Det visade sig vara akut blodförgiftning och hon var nersövd och svävade mellan liv och död i flera månader. Händer och fötter fick ingen blodtillförsel och tillslut var de tvungna att amputera - båda händerna och båda fötterna. Hon vägde bara 36 kilo och kunde inte ens sätta sig upp i sängen själv.
Idag går hon helt obehindrat, har körkort, eget boende och fast jobb. Hon verkar sprudlande levnadsglad och pratar om den enorma utmaningen hon varit med om på ett självklart sätt: Du vet inte vad du klarar förrän du ställs inför det. En i sanning helt otrolig tjej.
Något som fastnade hos mig var när hon pratade om tiden direkt efter sjukhusvistelsen: Det första som jag ville och sen kunde var att sminka mig, och sen så blev det äta, borsta tänderna... Jag har skrivit en del här på bloggen om smink, utseendefixering och feminism. Många tror att feminismen vill utrota skönhetsideal och femininiteten för att den nedvärderar kvinnor, men det är verkligen inte så enkelt. De flesta feminister är mot passifiserande skönhetsideal som bara bygger på en manlig blick och gör tjejers liv krångliga, passiva och olyckliga, men smink i sig ser väldigt få som något ont. Jag använder det dels för att jag gillar det, dels som en motstrategi för att visa att flickiga, mainstream-tjejer också kan vara super-feminister och ha starka åsikter. Andra människor provar olika identiteter med smink, utvecklar ett estetiskt sinne eller kanske lägger på en mask för omvärlden. Ytterligare andra blir pressade av att ögonfransar ska spela roll och hatar smink, eller som Alexandra, använder det som en drivkraft och en bekräftelse på självständighet. Alla sätt är okej. Vad feminister vill är bara att det ska vara valfritt och inte ett krav för att få vara en attraktiv kvinna.
Eller det är i alla fall vad den här feministen vill.
/Zäta
Storleken på våra monarkers magar och andra viktiga frågor
Det här med Viktorias "bäbisbula" gör mig lite förbannad. Kan pressen kanske försöka minnas att vi pratar om samma brud som hade svåra ätstörningar i flera år? Kan folk intressera sig mer för Nobelpristagarnas insatser än storleken på våra monarkers magar? Tydligen inte.
Moget.
Jag läste i en skvallerbilaga härom veckan att Heidi Montage måste vara gravid, för hon hade gått på fest i en tajt klänning och det hade synts en liten bula på magen. "Hon hade aldrig burit en sådan tajt klänning om hon bara varit lite uppsvullen kring magen."
Vad är det för sjuk bild att förmedla - varje gång en kvinna i fertil ålder inte har en plankplatt mage är hon gravid?! Jag har en bula på min mage när jag står rakt upp och ned och jag har ett BMI runt 17. Det kallas typ inälvor, underhudsfett och sundhet.
Nu är det förstås mycket möjligt att Vickan är gravid, men i så fall kommer jag vänta med att gratulera och spekulera tills hon meddelar det själv. Galenskaper.
En bula på magen är inte att vara gravid - det är att vara mänsklig.
/Zäta
PS. Fyllebloggande är en dålig idé, men skam-cencur är faktiskt en ännu sämre idé, så det föregående inlägg får stå kvar i oförändrat skick.
Moget.
Jag läste i en skvallerbilaga härom veckan att Heidi Montage måste vara gravid, för hon hade gått på fest i en tajt klänning och det hade synts en liten bula på magen. "Hon hade aldrig burit en sådan tajt klänning om hon bara varit lite uppsvullen kring magen."
Vad är det för sjuk bild att förmedla - varje gång en kvinna i fertil ålder inte har en plankplatt mage är hon gravid?! Jag har en bula på min mage när jag står rakt upp och ned och jag har ett BMI runt 17. Det kallas typ inälvor, underhudsfett och sundhet.
Nu är det förstås mycket möjligt att Vickan är gravid, men i så fall kommer jag vänta med att gratulera och spekulera tills hon meddelar det själv. Galenskaper.
En bula på magen är inte att vara gravid - det är att vara mänsklig.
/Zäta
PS. Fyllebloggande är en dålig idé, men skam-cencur är faktiskt en ännu sämre idé, så det föregående inlägg får stå kvar i oförändrat skick.
Galet och fintt
"You look like this Chinese drawn series figure or something"
"I suffer from a chronic loss of direction in my life"
"Du hade typ en gloria runt dig... Du hade en gul klänning! Det var liksom det vackraste jag sett tror jag."
Idag har jag beställt en resa till Kina för en massa tusenlappar och firar den för tillfället med en massa andra som ska vara på andra sidan jorden en hel termin.
Det känns alldeles galet och fint.
/Zäta
Njuta av sex? Bli respekterad och lyssnad på? Feministtjafs!
Jag vet att veckotidningar inte är feminismens högborg direkt och jag vet det inte borde förvåna mig, men den här artikeln gjorde faktiskt just det.
Det är så... hemskt och skrattretande och skrattretande hemskt!
När folk inte lyssanr på oss ska vi acceptera det för det betyder att vi är snygga? Klart det händer att folk tappar orden när de pratar med någon de är intresserad av, men att män har långa utläggningar som kvinnor inte lyckas bryta sig in i handlar knappst om skönhet. Det handlar om något vi kallar könsmaktordningen och inte gillar.
"Det är inte hans fel. Det är ditt - du är helt enkelt för snygg. Så tvinga inte in honom i ett ofrivilligt celibat, ge honom en extra chans!"
Kan de inte bara skriva vad de verkligen menar?
"Njuta av sex? Bli respekterad och lyssnad på? Feministtjafs! COSMO säger: Låt killar som inte lyssnar på dig ligga med dig. Allt dåligt han gör är ändå ditt fel och att vara snygg är trots allt det viktigaste här i världen! "
/Zäta
PS. Killens fantasi på bilden ovan blir mycket roligare om den tolkas som någon gjorde igår vid middagsbordet: Axeln är en tredje persons rumpa.
Det är så... hemskt och skrattretande och skrattretande hemskt!
När folk inte lyssanr på oss ska vi acceptera det för det betyder att vi är snygga? Klart det händer att folk tappar orden när de pratar med någon de är intresserad av, men att män har långa utläggningar som kvinnor inte lyckas bryta sig in i handlar knappst om skönhet. Det handlar om något vi kallar könsmaktordningen och inte gillar.
"Det är inte hans fel. Det är ditt - du är helt enkelt för snygg. Så tvinga inte in honom i ett ofrivilligt celibat, ge honom en extra chans!"
Kan de inte bara skriva vad de verkligen menar?
"Njuta av sex? Bli respekterad och lyssnad på? Feministtjafs! COSMO säger: Låt killar som inte lyssnar på dig ligga med dig. Allt dåligt han gör är ändå ditt fel och att vara snygg är trots allt det viktigaste här i världen! "
/Zäta
PS. Killens fantasi på bilden ovan blir mycket roligare om den tolkas som någon gjorde igår vid middagsbordet: Axeln är en tredje persons rumpa.
Perspektiv är bra
Det är osmart att jobba, festa och sova för lite en hel helg medan du går på antibiotika och sedan tro att en vilodag räcker... Jag avskyr att vara stressad över att behöva sova, må illa och såklart inte lyckas sova. Å andra sidan är det skönt att sätta saker i perspektiv ibland.
ur Det ordnar sig, Wahl mfl. 2001
Det var kanske inte hela världen att jag missade jobbet idag. (Fast hoppas de hittade en ersättare!)
/Zäta
ur Det ordnar sig, Wahl mfl. 2001Det var kanske inte hela världen att jag missade jobbet idag. (Fast hoppas de hittade en ersättare!)
/Zäta
Just nu är jag bara
ofattbart trött i fötterna, snurrig i huvudet och lycklig i själen efter en helg full med fest, kaffekokande och fantastiska sjungande män!
Efter tjugo jobbtimmar och en helkväll på nation samma helg är det okej att kopiera sin facebookstatus som blogginlägg.
/Zäta
Inuti universitetsaulan, bakom scenen, under repetitioner, framför 70 män - utanför lådan
Den här veckan skriver jag C-uppsats i Genusvetenskap på dagarna och kokar kaffe åt män på kvällarna. Vi är pigor för drängar som sjunger. Vi pratar kärleksbekymmer och har på oss "Think outside the cocks" T-shirten från Bang. Vi ler snällt mot utklädda män och diskuterar genuspedagogik i kulisserna. Vi skriver fyndiga lappar som vi själva skrattar högst åt och sätter fram mackor som går åt på fem minuter.
Jag och min bästa Elin jobbar för sjunde året året i rad bakom scenen på manskören Orphei Drängars Caprice. Det är roligt och lite motsägelsefullt, men vem vill vara förutsägbar?
/Zäta
Stockholm Human Rights Award
Jag måste springa till jobbet, men jag vill bara uppmärksamma årets pristagare av Stockholm Human Rights Award först: Navanthem (Navi) Pillay.
Pillay är en sydafrikansk domare och människorättskämpe som får priset bland annat för att ha fört upp våldtäkt som krigsmetod på dagordningen i en internationell domstol. Ball kvinna som åstadkommit mycket!
Pillay är en sydafrikansk domare och människorättskämpe som får priset bland annat för att ha fört upp våldtäkt som krigsmetod på dagordningen i en internationell domstol. Ball kvinna som åstadkommit mycket!
/Zäta
Sur
Jag är sur. Rent kemiskt alltså. Shit vad jag ogillar transbärsjuice.
Idag var jag för första gången i mitt liv inne i en hälsokostaffär. Jag skulle köpa transbärskapslar (så jag slipper dricka så mycket äcklig juice) eftersom en sjuksköterska rekommenderat det. Jag är ganska skeptisk till hälsokost eftersom jag är övertygad om att frukt är bättre än pluver, men det kan säkert vara bra för vissa och placeboeffekter är inte att förglömma. På grund av det senare skälet var jag bara tvungen att köpe att te som hette Women's Energy! hem till sjukling-kollektivet. Känner tyvärr ingen effekt ännu.
Förutom det lustiga teet gav besöket ingen utdelning, vare sig för mig eller butiken. Kapslarna var slut (har alla urinvägsinfektion just nu eller?) och det hela slutade med att jag övertygade en okänd tjej om att gå till en hudläkare med sin acne istället för att köpa zink och laser för tusentals kronor. Hon tog en titt på mitt ansikte och verkade bestämma sig. Jag hade ganska mycket acne när jag var yngre, och INGET hjälpte. Kost, skrubb, krämer, receptbelagda krämer, antibiotika... Till slut fick jag Roaccutan som är en superstark medicin med superdåligt rykte, men som hjälpte helt fantastkiskt bra på mig, i stort sett utan biverkningar. Nu menar jag inte att alla som har finnar borde få superstarka mediciner, men bara faktumet att tanten i affären pratade om viruset som orsakar acne tycker jag säger en hel del. En läkare vet i alla fall att det är bakterier och kan skriva ut mediciner med vetenskapligt belagd effekt.
Så nja, det är nog bäst för både mig och hälsokostbutikerna att jag håller mig därifrån.
/Zäta
Idag var jag för första gången i mitt liv inne i en hälsokostaffär. Jag skulle köpa transbärskapslar (så jag slipper dricka så mycket äcklig juice) eftersom en sjuksköterska rekommenderat det. Jag är ganska skeptisk till hälsokost eftersom jag är övertygad om att frukt är bättre än pluver, men det kan säkert vara bra för vissa och placeboeffekter är inte att förglömma. På grund av det senare skälet var jag bara tvungen att köpe att te som hette Women's Energy! hem till sjukling-kollektivet. Känner tyvärr ingen effekt ännu.
Förutom det lustiga teet gav besöket ingen utdelning, vare sig för mig eller butiken. Kapslarna var slut (har alla urinvägsinfektion just nu eller?) och det hela slutade med att jag övertygade en okänd tjej om att gå till en hudläkare med sin acne istället för att köpa zink och laser för tusentals kronor. Hon tog en titt på mitt ansikte och verkade bestämma sig. Jag hade ganska mycket acne när jag var yngre, och INGET hjälpte. Kost, skrubb, krämer, receptbelagda krämer, antibiotika... Till slut fick jag Roaccutan som är en superstark medicin med superdåligt rykte, men som hjälpte helt fantastkiskt bra på mig, i stort sett utan biverkningar. Nu menar jag inte att alla som har finnar borde få superstarka mediciner, men bara faktumet att tanten i affären pratade om viruset som orsakar acne tycker jag säger en hel del. En läkare vet i alla fall att det är bakterier och kan skriva ut mediciner med vetenskapligt belagd effekt.
Så nja, det är nog bäst för både mig och hälsokostbutikerna att jag håller mig därifrån.
/Zäta
