Såhär dags för tio år sedan hade jag fjärilar i magen men ville ändå somna snabbt, eftersom morgondagen skulle vara här snabbare då. Det låg en förväntan i luften. Det var inte bara klapparna jag själv väntade på eller minerna när någon öppnade mina. Doften från stearinljus och granbarr, lyckan över att hitta på det bästa mandelrimmet och den obehagliga rysningen efter den obligatoriska smakbiten på skinkan. Alla småkusiners beundrande blickar och söta uttalanden, de äldre släktingarnas utlåtanden kring hur lååång jag blivit och, beroende på var julen firades, lite ångest över att inte passa in eller vara tillräckligt artig.