Jag är ganska dålig på det här med bilder på bloggen. Det kan delvis bero på att jag inte skaffat någon ny kamera sedan den blev stulen, men också på att jag är lat och tycker ord är viktiga. Jag tillhör dock inte dem som tycker att texter ska tala för sig själva och bilder på författaren är totalt onödiga. Tvärtom tycker jag det finns en poäng med att vara ärlig med vem du är. En kompis mamma kommenterade en gång att min bild här till höger var så väldigt utmanande. Min kompis hade svarat att det nog var tanken, att jag ville visa att någon kan känna och se ut sådär och skriva långa politiska inlägg samtidigt.

Som vanligt är mina kompisar väldigt kloka. Nog finns det en baktanke, men den är inte alltid så formulerad i min hjärna. Jag ser ut som jag trivs med och skriver om det jag tycker är viktigt. Svårare än så är det inte, även om det innebär att jag titt som tätt får höra att jag ser ut som en oskuldsfull gymnasieelev och låter alldeles för vuxen.

Såhär kring jul verkar det som att alla fyller år och har tentafester och personalfester mest hela tiden, så jag tänkte bjuda på lite festbilder för att kompensera. Jag har nog aldrig varait på så mycket temafester som när jag blev student...


En alldeles vanlig tentafest hemma hos Moa kan jag se ut såhär.


Herr K tittar närmare på kjolens små broderade rosetter.


Världens finaste flickvän bredvid kinesiska tekoppar och japanska tekannor.



Sedan var det dags för personalfest på Uplands nation. Temat var subkulturer.


Jag tänkte mig att jag skulle klä ut mig till motsatsen av mig själv. Det blev ungefär såhär.


Moa tänkte likadant och var en fjortis. En ganska bra sådan, måsta jag tillstå.


I kollektivet var det fest med Lady Gaga-tema. Det här var min tolkning.


Rosett och regnskydd i ett. Väldigt smart om jag får säga det själv.



Och såhär kan det se ut när vi går hem från någon fest, mitt bland snöflingor, alkoholdimmor och upplysta träd.

/Zäta