Arbetsförmedlingen har blivit dömd att betala 60000 kr i skadestånd åt en religiös man som blivit nekad praktikplats på grund av att han inte velat skaka hand med den kvinnliga chefen. Arbetsförmedlingen ansåg att arbetsplaten gjorde rätt som inte anstllde honom, medan DO ansåg att mannen blev diskriminerad på grund av sin religion. Åsikterna går isär om vad som egentligen hände under intervjun, huruvida mannen vägrade hälsa på kvinnan överhuvudtaget eller bara hälsade på ett annat sätt, om han förklarade varför han inte fick hälsa och om det fanns adra faktorer (han var för klen för masinerna ex) som ledde till att han inte fick jobbet.

Det är intressant hur denna fråga rör sig i gränstrakterna kring olika diskrimineringsgrunder och maktförhållanden. Jag vet såklart inte hur detta specifika fall gick till eller om DO:s bedömning är korrekt, men jag är böjd att hålla med representanten för socialdemokraternas kvinnoförening, som själv är muslim (vilket alltså denna man var), när hon sa att denna dom bara späder på fördomar om hur svårt det är att sammarbeta med muslimer.

Vem är då "mest kränkt"? Kvinnan som förnekades ett konventionellt bemötande på grund av sitt kön, eller mannen som inte fick samma chans som andra på grund av sin religion? I detta fall blev förstås följderna för mannen värre, eftersom han miste en jobbchans, medan kvinnan bara förnekades ett handslag. Dock har detta handslag ett stort symboliskt värde i vår kultur, eftersom det är så vi hälsar och markerar att vi möter en jämlike. Vi skakar knappast hand med barn i samma utsträckning, till exempel. Kvinnan förvägrades alltså detta på grund av sitt kön, vilket är kränkande om än inte livsomvälvande.

Vems rätt ska väga högst? Kvinnans rätt att bli bemött som chef och jämlik människa, eller den religiösa mannens rätt att utöva alla steg i sin religion. Just handskakning är som sagt bara av symboliskt värde, men en person tog upp exemplet hjärt-lung-räddning. En man som utövar islam på detta sätt skulle inte enligt sin religion få röra vid en kvinna i behov av hjärt-lung-räddning och därför bryta mot förtagets policy och hårddraget utgöra en potentiell hälsofara. Å andra sidan får DO in flest religiösa anmälningar baserade på just diskriminerade muslimer, som självklart måste bedömmas från fall till fall, men ändå visar att det finns ett utbrett förtryck av denna grupp. Ett fall var bara sjukt, där en man inte fått jobb som chaufför med motiveringen att han inte skulle passa in i gruppen eftersom han inte drack alkohol och därför inte kunde umgås med de andra på fritiden.

Jag är inget stort fan av religioner som har skilda regler för kvinnor och män, eftersom det ofta innebär ojämställdhet till kvinnornas nackdel på olika sätt, men jag tycker samtidigt att religiositet måste respekteras. Det handlar ofta om hur texter tolkas och av vem inom religion, precis som i samhället i övrigt - inte om "bra" och "dålig" religion, eller att religion nödvändigtvis måste stå ivägen för en jämlik värld, även om det tyvärr fungerar så ibland.

Jag tror inte att det finns något enkelt svar på vilken diskrimineringsgrund som ska få väga tyngst (religion eller kön), och jag tror på dialoger och kompromisser, men en sak är jag helt på det klara med. Kvinnor ska ha rätt att behandlas som människor på alla plan. Det är inte en kompromissbar fråga.

/Zäta