Share

Jag vill inte gifta mig, del I

- Aldrig?

- Aldrig.


Det är väldigt chockerande att göra ett sådant uttalande. Nästan som att komma ut. Folk blir helt ställda.

Det spelar ingen roll hur aktivt feministisk man är, hur queera relationer man har eller hur mycket man kritiserar samhällsinstitutioner som underordnar kvinnor - gifta sig ska man ändå. Jag kan förstå att en människa som inte känner mig blir förvånad om ämnet kommer på tal, jag ser ju trots att ut som en fin liten flicka som borde drömma om drömprins och sagobröllop, men denna reaktion får jag även från folk som känner mig väldigt väl.

Min teori är att det har att göra med åldersnormer. Det är okej, inte bra, men okej, att bryta lite relationsnormer och vara väldigt engagerad i vissa frågor som ung, men när man kommer upp i den ålder då man vanligtvis ska gifta sig - då ska man för tusan ha lugnat ned sig och stagat sig! Det har folk till och med sagt rakt ut. Jaa, nu måste man ju leka av sig lite, det förstår jag, men sedan blir det man och barn och villa såklart!

Jag tycker att dylika uttalanden är otroligt nedvärdrande. Som att mina välgrundade åsikter som jag funderat över och diskuterat i timmar, skulle vara en löjlig tonårsfas. Som att mitt liv, mina känslor och relationer för tillfället skulle vara en lek. Mina åsikter och livsval gills inte riktigt, eftersom jag bara är knappa 20 år. Det gör mig galen.

Jag skulle kanske ha större förståelse för personer som ogiltigförklarade mina åsikter på grund av min ålder, om jag faktiskt betedde mig som en opålitlig och korkad tonåring. Men det gör jag inte. Jag är också fullt medveten om att "för evigt" inte går att uttala sig om, liksom att jag är fullt medveten om att de allra flesta faller in i monogam heterosexuell tvåsamhet och giftermål när de bli äldre. Som sagt, mina åsikter är inte barnsliga illusioner - jag inser mycket väl hur svårt det är att leva utanför mainstreamfåran av gifta par - och jag väljer det ändå. Borde inte det, om något, övertyga alla de (främst vuxna) personer där ute om att jag har full kapacitet att göra övervägda livsval? Kanske lite, men åldersfällan är precis som kvinnofällan - oavsett hur intelligent eller trovärdig du visar dig, är du borträknad redan innan du öppnat munnen, enbart på grund av att du saknar en viss karaktärista.

Lilla gumman.


Imorgon tänkte jag fortsätta på Tema Äktenskap, och motivera varför jag inte vill ingå detta avtal om evig kärlek som jag idag har beskrivit hur svårt det är att avsäga sig. En följetång, det var väl spännande!

/Zäta
Share



Kommentarer
Postat av: Sofia i London

Vad menar du egentligen med "gifta dig"? Menar du att du inte vill stadga dig med en man, skaffa villa, ungar o volvo, eller menar du att du inte tänker gå till kyrkan och svära till gud evig kärlek till din karl samt skriva på massa papper osv?



Mina föräldrar har varit ihop i över 30 år och har tre barn tillsammans. Men de har aldrig gift sig, och när jag nämnt det för kompisar så får jag häpna kommentarer som: Men VADÅ!? Kan dom göra slut när som helst då!?



som om deras förhållande, deras liv tillsammans inte var på riktigt bara för att de inte ville gifta sig. Samma sak med min syster och hennes sambo, de har varit tillsammans i ca 10 år, har en 4-åring och en bebis påväg. Min pojkvän känner alltid att han måste rätta mig när jag kallar min syrras sambo för brother in law, eftersom "he cant see a ring on that finger".



Så det skulle väl isf vara därför jag bojkottar äktenskap! Att dessutom behöva ge sin man hälften av allt man äger när vi skiljer oss (ja jag är realist och pessimist) känns inte så hett. Dock är jag en sucker för vita klänningar, stora tårtor, fester och allt romantiskt, så ett alternativt bröllop kanske kommer när jag närmar mig 30 eller nåt!

2010-01-05 @ 13:43:00
URL: http://sophedeluxe.devote.se
Postat av: Albin

Alltså bara det faktum att kyrkan genomför myndighetsutövanden i form av vigslar är ju absurt. Och varför ska en specifik form av förhållanden sanktioneras så hårt som det äktenskapliga?!



Du är inte ensam om att få dina ställningstaganden avfärdade som tonårstrams. Jag antar att vi får se vad som händer när vi är en 30-40. Då jävlar!

2010-01-05 @ 16:14:59
URL: http://eval.nu/blog
Postat av: Sofia i London

Förresten, det här med att kvinnan tar mannens efternamn är ju bara så idiotiskt. Om jag gifter mig tycker jag nog att vi ska ta varandras namn (jag skulle då heta Sofia Capel Morrissey och han skulle heta Steven Patrick Morrissey Capel) ja jag är nörd

2010-01-05 @ 20:45:57
URL: http://sophedeluxe.devote.se
Postat av: Sofia

Du skriver verkligen trollbindande! Kan inte direkt uttala mig i den här frågan gällande giftermål, har inte funderat så mycket över den biten. Men precis som du säger lever vi i ett samhäller där det anses som en självklarhet. Men att gifta sig har inget med "riktig kärlek" att göra. Annars skulle de inte leda till skillsmässor, som många just utvecklas till. Det här med ålder håller jag definitivt med om, som om 32 och tillsammans i 5 år direkt ska leda till bröllopp är ju ganska idiotiskt. Dock har ju giftermålet fördelar juridiskt.

2010-01-06 @ 13:16:23
URL: http://sofiakiller.blogg.se/
Postat av: Hanna

Återigen, du skriver hemskt bra!

Jag känner inte heller något behov av att gifta mig. Min kärlek är ju min kärlek, och att jag och min pojkvän vet att vi är varandras och att vi alltid vill vara varandras är våran sak - varför ska vi behöva bevisa det för någon annan med en ring?

2010-01-09 @ 00:17:32
URL: http://helh.blogspot.com



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0