En kursare till mig berättade att hon frågat en tjej hon just träffat om hon hade någon partner, och fått svaret: Men sluta vara så jäkla PK - nej, jag har inte kille.

PK, eller politiskt korrekt som utläsningen lyder har blivit ett skällsord. Visserligen ofta ett skämtsamt sådant, men ändå något som antyder att du är feg, svävande och tråkigt. Kom igen vi vill höra det gottiga, inte nått politiskt välgenomtänkt som inte kan såra nån! verkar vara huvudtanken bakom att använda PK som ett skällsord.

Det finns ingen ordboksdefinition av PK och det är därför lite svårt att analysera begreppet, men klart står det i alla fall att PK handlar om vad du kan säga offentligt i vårt samhälle utan att uppröra folk. Det är tillexempel inte särskilt PK att säga att judar och homosexuella nog ska hålla sig i bakgrunden, medan det är väldigt PK att vara för jämställdhet (men mot kvotering). Jag håller med om att det ibland kan gå för långt inom den politiska sfären med att tillfredställa alla sorters människor. Ett lysande exempel på detta är RFSL:s nya bok "Verklighetens folk" som består av bilder på icke-normativa familjer kombinerat med citat av Göran Hägglund och Kristdemokraternas hemsida. Citat som verkligen passar till bilderna. "Vi vill att människor ska få välja själva hur de ska leva, ingen ska behöva pressas in i en mall de inte passar i" (ej exakt citat, jag läste den lite snabbt igår, men mallen var definitivt med.) Det är alltså samma Hägglund som i april 2008 i en artikel i DN skrev att Kristdemokraterna aldrig skulle tillåta könsneutrala äktenskap.

Det blir verkligen fegt och tråkigt när Hägglund pratar om "Familjens rättigheter" och bara menar att mamman i en kärnfamilj ska ha rätt att ta ut alla barnmånader, inte att lesbiska par ska få hjälp med insemination eller att familjer med tre vuxna i ska kunna registrera alla som vårdnadshavare. Men PK i folkmun handlar knappast om politik, utan om fördomar och vilka som är okej att uttrycka.

Jag säger också "Peekååå" ibland på ett menande sätt när jag tycker att någon hymlar, men jag tycker att det har gott för långt. Är det PK, i dess negativa bemärkelse, att inte skämta nedsättande om bögar och flator? Är det PK att tillsätta en kvinnlig chef? Är det PK att säga utlandsfödd istället för utlänningarna? Är det PK att prata om åtgärder för låginkomsttagre istället för att fråga sig hur vi ska kunna hjälpa de stackars fattiglapparna?

Eller är det rent och skär hyfs att inte skämta nedsättande om minoritetsgrupper, är det kanske rättvist att en kompetent kvinna får bli chef och förtjänar inte alla människor, oavsett ekonomisk status, samma respekt? Politisk korrekthet är inte bara fegis-prat, det är en inställning till samhället som skyddar dess mindre priviligerade medborgare. Jag är väldigt glad att jag lever i ett land där det blir skandal om en riksdagsledamot säger "bögjävlar" och "hon fick skylla sig själv som hade kort kjol." Jag skulle inte vilja att de fördomar och hatiska åsikter som syns så tydligt i kommentarerna på nätartiklar fick fritt spelrum på den politiska och officiella arenan. För att dra det till sin spets vet vi alla hur det kan gå när staten sprider fördomar - folkmord och världskrig.

PK får inte bli en fegisvägg att gömma sig bakom så som Hägglund gör, men det får heller bli bara ett skällsord. Det är faktiskt ganska fantastiskt att veta att jag och alla tjejer jag känner, alla bögar, flator och transpersoner åtminstone ska ha staten på vår sida. Visst ser det inte alltid ut så och enskilda myndighetspersoner kan vara fördomsfulla svin, men det finns en grundläggande rätt här som många andra människor i världen saknar. Det är också fint att många "vanliga" människor (icke-officiella, alltså) inte tyckar att respekt är fånigt och PK, utan självklart.

Nu har jag mest talat om minoritetsgrupper, men alla skyddas faktiskt av PK-attityden ibland. Kommer ni ihåg "män är djur"-skandalen? Det var inte särskilt PK att säga något sådant. Och det vore inte särskilt trevligt att bo i ett land där det var okej att klanka ned på män heller, eller hur? Jag förstår mycket väl att folk ibland måste gå över gränser för att få uppmärksamhet och därmed slutar vara PK, som när F! eldade pengar tillexempel, men som grundinställning tycker jag att PK har fått lite väl dålig klang.

För att återgå till tjejen som kände sig kränkt av att inte bli satt i facket "hetero" på en gång. Kom ihåg att min kursare inte frågade om tjejen hade flickvän - det hade varit lika o-PK som att fråga efter pojkvän, hon frågade om hon hade partner. Ett ord som inkluderar alla, oavsett läggning och könsidentitet. Även heterosexuella cispersoner. Tjejen blev alltså inte utesluten, hon blev bara inte priviligerad i och med sin läggning.

PK är kanske inte gynnsamt för majoritetsgrupper - men det är inte heller missgynsamt. Men det är fantastiskt trevligt och ibland livsavgörande för personer utanför normen att PK finns. Allt som allt alltså - en positiv sak. Det tycker jag vi kan tänka på lite oftare.

/Zäta