Under vårkonserten i nian inledde vi potpurriet med tema tjej/kille med kamplåten Ååå tjejer och spexade med röda feminism-märken och ett stort plakat där det stod "MÄN ÄR DJUR." Jag tror ingen av oss hade koll på varifrån det kom eller varför vi förknippade det med feminism. Våren 2005 var jag 15 år och brydde mig mer om biologiläxan, pojkarnas uppmärksamhet och min egen spegelbild än om politik och feminism.

Idag vet jag att citatet kommer från dokumentären Könskriget av Evin Rubar som sändes i SVT 2005. Hon ville undersöka radikalfeminismens inverkan på svensk politik. Hennes dokumentär inleds med brinnande davidsstjärnor och prat om rituella mord som Sveriges kvinnojourer tydligen tror på. Den fortsätter med intervjuer där mäktiga kvinnosakskämpar säger allt från att "fler män skulle våldta om det inte fanns lagar mot det" till "ja, män är djur, tycker inte du det?" Det är vinklat, galet och extremt osmickrande för svensk radikalfeminism*. Jag blir lika förbannad på upphovsmakarens icke-förmåga att se patriarkala strukturer som på de puckade ord som  ordföranden för ROKS, Riksförbundet för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, häver ur sig.

(*Radikalfeminism är skild från radikal feminism med mellanslag, även om många av de kvinnor som intervjuas definitivt är radikala. Radikalfeminism handlar om en grundsyn på feminism där partiarkatet anses upprätthållas av sexuellt våld (av män mot kvinnor). En grundsyn där mäns potentiella förmåga att våldta är hörnstenen i deras makt. Därmed inte sagt att alla män kan, vill eller kommer våldta, bara att de länge haft den fysiska, lagliga och  moraliska rätten att göra det. Vilket gör maktbalansen i vårt samhälle snedvriden. Du kan ha denna grunssyn och vara en helt vanlig mellanmjölksfeminist som tycker att tjejer borde ta för sig mer och att våldtäkt borde få strängare straff, punkt. Om du däremot är radikal betyder det att du har åsikter som anses laddade och som spränger gränser för vad de flesta i din samtid tycker är acceptabelt. Typ tycker att det ska finnas mans-skatt.)


Trots att de västa hatstormarna kring feminism verkar ha lagt sig är utdrag ur denna dokumentär fortfarande aktuella. Jag såg häromveckan ett klipp där en man frågade Gudryn Schyman "Är det inte ni som tycker att män är djur?" Det klassiska uttalandet om att "män är djur" kommer från Ireen von Wachenfelt, ordförande för ROKS efter att hon fått olika varianter på frågan "så ni står för den här artikeln där män kallas för sämre än djur i er organisation?" ett tiotal gånger. I intervjun citerar Rubin ur en bokrecention av SCUM-manifestet, en känd, galen och radikal skrift av Valerie Solanas. Wachenfelt försöker försvara sig med att det är just en bokrecention. Rubin ger igen med att ROKS hyllar en bok där manshatet flödar.

Solanas hatade definitivt män. Hon hade blivit utnyttjad av män hela sitt liv och såg i SCUM-manifestet en chans till att vända offerrollen till något nyskapande, vackert och viktigt. Hon ansågs mentalsjuk men tyckte själv att det var världen som var sjuk. Många feminister beundrar hennes texter och livsverk. Solanas är kult. Hon är larger then life. Hon är stark och cool. Men väldigt få feminister hatar män trots att de beundarar Solanas.

Du behöver inte stå för allt som dina idoler gör och tycker. Många tycker att Luther rockar, väldigt få håller med om att kvinnor bör stanna i hemmet eftersom de har breda rumpor, trots att Luther skrev det. Många beundrar Nietzsche för att han valde att bli galen och för hans banbrytande filosofi, men väldigt få tycker hans idéer om övermänniskan och den ädla rasen som skall komma och styra över slavarna (vi vanliga) är bra. Många älskar Van Gogs konst, men få tycker att det är trevligt och önskvärt att skära av sig öronen. Många, inklusive jag själv, tycker att Darwin gjorde fantastiska upptäkter, men få håller med om hans tankar att kvinnan är biologiskt underlägsen mannen och mer lik "de underlägsna raserna." En persons gärningar eller verk kan ha vissa poänger som du kan relatera till, utan att du behöver stå för allt den personen någonsin sagt och gjort. Solanas skrev att män var vandrande dildos, ja. Jag håller inte med om det. Män är människor. Jag tycker överlag att hon är galet separatistisk och grym, men jag tycker också att hennes texter ibland är träffande analyser av samhället och att hon är cool och viktig.

Män är djur - orginalklippet (spola fram en minut om du vill slippa morgonsoffan):


Jag skulle aldrig försvara det Wachenfelt säger. Det är varken sant eller smart av henne att hålla med om att män är vandrande dildos och djur. Pucko. Men hennes största misstag är faktiskt inte manshat, utan brist på mediaträning. Det syns lång väg hur obekväm hon är. Hon är uppenbarligen inte insatt i artikeln som Rubar pratar om och försöker så länge hon klarar att undvika att uttala sig för hela organisationen. Rubar gör inte en schysst intervju. Hon får fet belöning i och med att Wachenfelt är så klumpig, men hon är inte förtjänt av den. Bra journalistik innebär inte att upprepa samma fråga tills du får ett slagfärdigt svar.

Jag kan tycka att Rubin dokumentär satte fingret på några skumma saker och felaktigheter som pågick inom ROKS under den här tiden. Det var bra. Alla instanser i samhället behöver granskning och Wachenfelt var uppenbarligen inte en lämplig ordförande.

Detta betyder inte att feminism har något som helst att göra med manshat. Feminism handlar om rättvisa. Feminism handlar om lika villkor inom arbetsmarknad, sexliv och media. Feminism är inte radikalt. Wachenfelt är radikal. Det är en enorm skillnad.

Jag tycker också att det vore konstigt att ignorera ROKS verklighet. De kvinnor som jobbar där träffar dagligen kvinnor som blivit misshandlade, våldtagana och utnyttjade av män. Alla män våldtar inte, men 97% av alla våldtäkter begås av män och innan 1962 var våldtäkt inom äktenskapet lagligt i Sverige. Enligt FN har tredjedel av alla världens kvinnor har någon gång blivit utsatta för sexuellt våld. Att prata om detta som ett enormt samhällsproblem som främst drabbar kvinnor är inte att hata män, det är att erkänna sanningen. Jag förstår att vanliga killar som aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att våldta blir upprörda när de hör saker som "mäns våld mot kvinnor." Jag har då aldrig slagit en kvinna! Nej, bra, jag tänker inte hylla dig för att du låter bli för det är väl en förbannad grundläggande mänsklig grej att inte misshandla andra, men män ska inte behöva känna sig som stereotypiserade djur som alla är våldtäktsmän heller.

Jag har aldrig mått så dåligt av en undervisningsvecka som den när vi besökte NCK - Nationellt center för kvinnofrid, och pratade om sexuellt våld. Hemska vittnesmål. Domslut som aldrig kommer. Statestik. Mord. Internalisering. Våld, våld, våld. Mäns makt över kvinnor. Och då fick vi inte direkt träffa offren ansikte mot ansikte. Efter ett arbetsliv av det är det inte helt konstigt att en viss bitterhet mot män infinner sig. Men, MEN, detta ska inte behöva gå ut över alla de sjyssta killar som tycker att kvinnovåld är hemskt. Kvinnojourerna borde få mediaträning och tänka över sina uttalanden. Killarna borde inse att allt inte handlar om dem personligen, men att det finns ett stort problem där män utövar våld mot kvinnor. Det är faktiskt sjukt egoistiskt att låta sitt sårade ego stå i vägen för brottsbekämpning och mänskliga rättigheter.

Jag tycker inte att generaliserande och nedsättande saker som sägs om något av könen i officiella sammanhang är bra. "Djur" tycker många är nedsättande eftersom det förknippas med instinkter och förvisar människan som skapelsens krona.

Jag ska inte komma in på en biologi-debatt här, men ärligt talat - vi är alla djur. Utan krona, men med rättighet att leva liv fria från våld och fördomar.

/Zäta