Jag antar att många av er har sett den fruktansvärda dokumentären om 14-åriga Linnéa som blev våldtagen av en äldre kille på sin skola, och sedan smutskastad, ogiltigförklarad och hotad, medan Oskar blev hyllad som hjälte och "fin kille" av hela samhället. Om inte, gör det genast: Uppdrag granskning på SVT play (Det är upprörande, grovt och värre än ni någonsin kan föreställa er, men otroligt viktigt att uppmärksamma.)

Vid en första titt är det fullkommligt ofattbart hur vuxna på skolan vill "hålla sig neutrala" efter en fällande dom. Hur nästan alla ungdomar i samhället vänder sig mot flickan och skriver på Internet att hon borde våldtas ordentligt, skadas och försvinna, eftersom hon ljuger och är ett luder som ju egentligen ville bli våldtagen. Både vuxna och ungdomar försvarar killen med att han är charmig, snygg och inte har problem att få tjejer. Linnea som tvingats ned på skoltoans golv och fått Oskars penis upptryckt i ansiktet, som säger sluta, sluta, sluta, sluta, sluta, när han fortsätter onanera och slutligen lägger sin sats i hennes ansikte, hon ville ju egentligen för hon var kär i honom. Han var poppis. Prästen som släpper in Oskar på skolavslutningen, trots att nu blivit dömd och har besöksförbud, låter honom dela ut blommor till sina gamla klasskompisar och säger att det är en fin manifestation av människovärde. På frågan hur det skulle kunna kännas för Linnea, som inte ville närvara vid sin egen skolavslutning på grund av det hon blivit utsatt för, svarar han: "Det har jag inte reflekterat över" På frågan om han visste att Oskar senare samma kväll våldtog ännu en flicka, och att även detta ledde till en fällande dom, svarar prästen: "...luften går ju liksom ur en. Stackars pojke!"

Även fritidsgårdens ledare uttrycker hur synd det är om Oskar. Hur synd det är om pojken som bevisligen våldtagit två flickor och som har ett helt samhälles stöd bakom sig. Flickorna är det inte synd om. Flickorna får skylla sig själva. Hon hade faktiskt tajta jeans dagen efter. Det har man inte om man blivit våldtagen.

Det finns två genomgående teman i berättelsen. Han är inte typen som våldtar och Hur vet vi att hon inte ville egentligen/beter hon sig verkligen som ett offer ska göra? Det är rent ut sagt livsfarligt att vi har bilden av en våldtäktsman som en äcklig gubbe som hoppar fram bakom en sten i skogen.

80% av alla våldtäkter sker inomhus då brottsoffret är 15 år eller yngre och 70% av alla anmälda fall sker inomhus då offret är äldre än 15 år (SCB). Men att vi har en annan blid gör att det blir omöjligt för folk att förstå att en våldtäktsman kan vara en ung snygg kille. Det gör att det blir svårare att tro på tjejerna som blir utnyttjade och att samhället stöttar killen, vilket i sin tur leder till att han inte förstår att det var fel, och fortsätter. Oskar erkände först våldtäkten mot Linnea i detalj. Sedan, när stödet i samhället för honom ökade, drog han tillbaka erkännandet. Och när kyrkan sagt: You go mister! våldtog han ännu en tjej.

Och skulden. Skulden är inte hans, skulden är hennes. Hon gjorde fel. Hon klädde sig fel, hon drack för mycket, hon gick ju med på att gå in på toan med honom, hon ville nog faktiskt ha sex. Knivoffret klädde sig inte fel. Knivoffret ville nog egentligen inte ha en stöt i magen. Knivoffret är ett offer. Den våldtagna kvinnan får skylla sig själv. Och skämmas för att hon lät någon göra så mot henne. Det måste vara ditt fel. Det måste vara du som gjort fel.

Betänk nu också att Oskar blev dömd. Två gånger. Ändå fortsatte häcklingen av flickorna och hyllandet av honom. Det säger något om hur starka strukturerna för vems sexualitet, vems kropp och vems tankar som räknas är.

Det är bara en bråkdel av alla våldtäkter som anmäls, och bara en bråkdel av dessa leder till en fällande dom. Hur många flickor har inte blivit nedtvingade på toalettgolv, upptryckta mot dörrar eller övertalade att lägga sig i en säng, för att sedan uppleva hur någon annan tvingar sig på dem, tar på deras kroppar, tränger in i deras mest intima delar eller på andra sätt fysiskt och psykiskt våldför sig på dem mot deras vilja, utan att någon fått veta? Utan att någon trott på dem? Utan att bevisningen räckte till? Utan att de kunnat prata om det för att det gör för ont? Utan att de vågat prata om det för att de varit rädda att bli smutskastade, kallade för horor, bli hotade till livet?

Det är inte ett litet problem. Det är inte "bara" Linnea och Jennifer det handlar om. Det är ett helt samhälle där sådant här sker dagligen. Och visst sker det eftersom enkilda personer är elaka och sätter sin egen rätt först i vissa fall, men sett till hela samhället handlar det inte längre om enskilda rötägg. Det är vanliga killar, charmiga killar, snygga killar, som uppmuntras att ta för sig och som lär sig via porr, språk och socialt samspel att kvinnor är objekt som det går bra att ta ut sina lustar på. Det är ett strukturellt problem som handlar om vems lust, kropp och mänsklighet vi värderar på vilket sätt. Detta fråntar förstås inte individerna sitt ansvar, det betyder bara att vi måste jobba på andra sätt också för att utrota förekomsten av våldtäkter. För det är alltid, alltid ett personligt ansvar få samtycke till sex. För alla.

Och det är aldrig den våldtagnas fel. Aldrig är det ditt fel att någon annan tvingar sig på din kropp och ja, ha de tajta jeansen dagen efter om du vill det. Gör precis som du vill. Skulden är hans och enbart hans.

För vi räknas. Vi är flickor och vi räknas. Alltid.

/Zäta