Skulle det anses normalt att ställa den frågan till en heterosexuell bekant som skaffat ny pojk/flickvän? Skulle du själv vara bekväm med att svara på den frågan inför vem som helst?

Svaret på båda frågorna är troligen nej. Men när det kommer till normbrytare som homo- och bisexuella och transpersoner, då får plötsligt vilka frågor som helst ställas. Möjligen är bögar undantagna sexfrågorna, för de har ju bara analsex, det vet väl alla (ironi).

Jag läste en väldigt bra formulering på Trollhares blogg häromdagen. Fördomar är inte samma sak som hat, det räcker med okunskap för att någon ska bli diskriminerad. Det är en sak mellan nära vänner där sådana saker är standard att diskutera och alla vill dela med sig av sexuella erfarenheter och fråga varandra om råd, men folk som i vanliga fall inte diskuterar sådana saker med en borde tänka en gång till. Jag förstår att nyfikenheten väcks. Jag blir också nyfiken på sexuella praktiker som jag inte provat ännu, men det är viktigt att hålla i minnet att det aldrig är någons plikt att upplysa dig.

Jag skulle säga att det finns två enkla förhållningsregler för nyfikna sexfrågor.

1. Skulle du ha ställt samma fråga om personen var heterosexuell/cis/icke-handikappad? Om inte kanske det är bäst att hålla tyst, eller i alla fall fundera ett varv till. Skulle du fråga din cis-kompis hur hennes blygdläppar ser ut? Näh. Då kanske du ska undvika att fråga om din trans-kompis är opererad. Det är precis lika intimt!

2. Om personen svarar: Det har jag ingen lust att delge dig, respektera det utan att ta illa upp. Om personen blir skitarg kanske du ska fundera på hur din fråga lät i hens öron, och be om ursäkt utan att säga "men gud bli inte så aggressiv, jag ville ju bara veta". Du har inget rätt att veta, att svara på en fråga är alltid ett val.

Tänk också på att bara för att något är fantastiskt spännande och nytt för dig, och du inte alls menar något dumt med dina frågor, har kanske personen du pratar med bemött samma sak tusentals gånger och helt enkelt är utled på att ständigt förklara sig. Dessutom är inte alla frågor särskilt finkänsliga eller trevliga. Tänk dig själv att att ständigt behöva höra "alltså jag har inget emot sånna som dig, jag bara undrar" och "men hur fungar det egentligen, ni har ju olika könsorgan?" Att det ser ut på det här viset är förstås de normer som gör att bara vissa personers praktiker och upplevelser syns i samhällets fel, och ingen enskild persons. Det är inte heller särsklit konstruktivt att ha dåligt samvete för att normerna gynnar en själv (genom att ens läggning råkar vara heterosexuell ex.), men det är alltid viktigt att ha maktstrukturerna i bakhuvudet och inse att du själv ibland har en priviligerad position.

Självklart gäller i första hand att känna av situationen och hur bra du känner personen, hur oblyg hen är och så vidare. Vi är alla människor som har varierande gränser, och jag menar inte alls att normbrytare generellt har snävare gränser. Bara att det faktiskt finns gränser, vissa sociala konventioner, som inte upphör att gälla bara för att någon inte lever enligt heteronormen. Och som sagt, nyfikenhet är oftast positivt och har potential att minska de upplevda klyftorna mellan folk som lever på olika sätt, men respekt är minst lika viktigt.

/Zäta