En halv värld
Ibland när hon sitter i fotöjen vid fönstret och koncentrerat skriver konstiga tecken på ett språk jag inte förstår, medan jag sitter här framför datorn och funderar på ett blogginlägg, slår det mig hur bra vi har det. Hur lycklig jag blir bara av att sitta en meter ifrån henne och veta att hon snart kommer titta hit, lysa upp och kärleksfullt säga "hej baby." Hur intressant det är att diskutera med någon som hänger med i nästan allt du säger och utmanar din egen världsbild och tankeförmåga lika ofta. Hur fint det är att somna bredvid någon som kryper tätt intill och viskar att du är vackrast i världen. Hur roligt det är att dansa galna pluggdanser med henne eller dricka lite för mycket vin tillsammans med våra vänner. Hur svårt det är när världen inte förstår och fäller tanklösa kommentarer eller när olikheten leder till missförstånd och magar som ömmar av sårade känslor. Hur fantastiskt det är att älska någon som är så snäll, smart och generös. Hur skönt det är att ha någon som alltid står på din sida mot världen. Hur konstigt det är att hitta någon vars personlighet och hela varelse fascinerar dig, som förstår och utmanar dig på alla plan, i den sista person du och din omgivning skulle ha trott att du ens pratat med för lite drygt ett år sedan.
Det slår mig också hur ofattbart mycket jag kommer sakna henne när hon åker till det där landet som använder konstiga tecken. Det där landet som ligger så fruktansvärt långt bort, men som behöver besökas för att drömmar ska få uppfyllas och utbildningar klaras. Jag vet att det kommer vara en fruktansvärd, fysik saknad, som kommer göra mig spyfärdig när hennes frånvaro blir som mest påtaglig.
Jag förstår inte hur två personer kan vara så olika och ändå så lika. Hur något kan vara så fel och samtidigt så otroligt, löjligt rätt. Jag förstår verkligen inte. Jag vet bara att jag älskar henne med en självklarhet och styrka som är så stor att den inte kommer rubbas det minsta av ett avstånd på en halv värld.
/Zäta
Share
Det slår mig också hur ofattbart mycket jag kommer sakna henne när hon åker till det där landet som använder konstiga tecken. Det där landet som ligger så fruktansvärt långt bort, men som behöver besökas för att drömmar ska få uppfyllas och utbildningar klaras. Jag vet att det kommer vara en fruktansvärd, fysik saknad, som kommer göra mig spyfärdig när hennes frånvaro blir som mest påtaglig.
Jag förstår inte hur två personer kan vara så olika och ändå så lika. Hur något kan vara så fel och samtidigt så otroligt, löjligt rätt. Jag förstår verkligen inte. Jag vet bara att jag älskar henne med en självklarhet och styrka som är så stor att den inte kommer rubbas det minsta av ett avstånd på en halv värld.
/Zäta
Kommentarer
Postat av: Jenny
fint.
Postat av: Lovisa
du skriver så fint att det gör ont
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
