Krönika i Uplands nationstidning
1. Jag var insatt i jämställdhetsfrågor.
2. Jag verkade inte ha några problem med att publicera starka åsikter under mitt riktiga namn.
Det första är tämligen självklart eftersom jämställdhet, och jämlikhet, är något jag verkligen brinner för. Det andra skälet fick mig dock att börja fundera. Är det svårt att få folk att stå för sina åsikter i en nationstidning?
När UNB gjorde en nystart med en seriösare framtoning fick de både ris och ros, men i egenskap av jämställdhetsombud tycker jag att det var en fantastisk vändning. Varför det? Nationen som den ser ut i dag baseras till en viss del på officiella strukturer - demokratiska val, offentliga föreningar och noggranna bokningar av lokalerna. Men det som mindre sällan diskuteras är de inofficiella strukturerna. De som inte finns på något papper, eller i någon databas. De som inte baseras på val, kötid eller kompetens, utan de strukturer som bygger på människors sociala relationer, kompisnätverk och tillgång till olika slags kapital - både sociala och materiella. Nationen skulle inte fungera utan dessa strukturer, och den skulle framförallt inte vara särskilt rolig att besöka: Hänget i sofforna är vad som förgyller mångas dagar, även om de inte är bokade. De inofficiella strukturerna bygger också delvis upp de officiella delarna. Ingen blir 1Q direkt, utan att först ha jobbat och visat sig kapabel och samtidigt gjort sig omtyckt, för utan människors förtroende kommer du ingen vart. Detta är givetvis bra, men det kan föra med sig problem om de inofficiella strukturerna får allt för stort inflytande. När bara vänners vänner rings in för att arbeta eller festa, när hänget i soffan blir de enda som besöker landskapen eller när nationstidningen mest består av internskämt och inbördes beundran, då börjar de inofficiella strukturerna ta över, och det kan vara förödande.
Varför skulle det vara dåligt, kanske någon tänker. Ett stort gäng människor som bara hänger och tycker om varandra - det är väl den ultimata föreningen? Absolut, om det vore så enkelt. Men vårt samhälle genomsyras av maktstrukturer som missgynnar vissa grupper. Detta syns inte bara på lönenivåer och politiska samtal, utan det är lätt att upptäcka bara genom att granska vilka som syns och hörs. På TV, i tidningar, i klassrummen, och på nationens landskap eller kanske sexor. Det är ingen enskild persons fel att det ser ut på det här viset, men enskilda personer kan bidra till att upprätthålla maktstukturerna. Detta kan göras genom att någon som redan är van vid att bli lyssnad på, medvetet eller omedvetet, avbryter en annan person. Det kan ske genom att en person som redan har en hög position inom nationen uppmuntrar personer som är väldigt lika dem själva att söka sig högre upp i nationen, men inte uppmuntrar någon som ter sig annorlunda, genom att exempelvis komma från ett annat land. Historiskt sett har vita personer, främst män, haft makten, och de har därför ett försprång när det kommer till att få mer makt tilldelad eller göra sin röst hörd - eftersom de inofficiella strukturerna gynnar dem. Till detta hör att nationen verkar i ett större perspektiv, där det fortfarande finns många trista normer och föreställningar om kön, klass, etnicitet och funktionalitet, ibland så inkorporerade i våra tankemönster och ordvändningar att vi inte märker dem.
Det är därför de officiella strukturerna, och granskningen av de inofficiella strukturerna, är så viktig. Självklart är det okej att vilja hänga med sina vänner, men nationen är mer än en ungdomsgård. Det är en demokratisk förening. På nationen ska alla kunna vara med, oavsett om de känner folk sedan innan, och oavsett var de kommer ifrån eller vem de blir kära i. För att alla ska känna sig välkomna krävs bestämda regler så att ingen missgynnas på fel grunder, men kanske framförallt ett öppet klimat. Det duger inte att hävda att tjejer inte är intresserade av en viss verksamhet eller förening, om det är ett återkommande mönster måste vi ta reda på varför. Skämtar folk på ett obehagligt sett om tjejer där, och hävdar att ingen ska ta åt sig? Används "småtjejer" som ett skällsord? Helt enkelt: Finns det ett klimat på nationen som utesluter vissa människor på inofficiell väg, trots att de på pappret är välkomna? Det duger inte heller att rycka på axlarna och säga att internationella studenter inte vill göra något annat än att jobba i köket. Har någon frågat på ett ärligt, uppmuntrande sätt om personen ville vara med på festen? Bedöms allas insatser verkligen likadant?
Jag tror att de inofficiella strukturerna också bär på svaret till min inledande fråga. Varför vill inte människor publicera sina åsikter i en nationstidning? Det beror knappast på lagar och regler: yttrande- och tryckfriheten ingår i våra grundlagar. Du får inte avsluta ett nationsmedlemskap för att någon sa obekväma saker i nationstidningen. Däremot kan du bli utsatt för sneda blickar och ljumma välkomnanden till fester och jobb, om du verkar allt för benägen att vilja förändra ett förhållande som många trivs med, trots att det kanske inte är rättvist för alla. De inofficiella strukturerna, om de får styra allt för mycket och på fel grunder, kan skapa ett slutet klimat där bara vissa åsikter är accepterade. Men med ett aktivt arbete för ett öppnare klimat och landskap där fler än 40 av våra 2000 medlemmar röstar, behöver inte detta vara någon farhåga.
Min dröm är att alla, inte bara folk som är vana att publicera sitt namn intill åsikter och har en priviligerad ställning inom nationen, ska våga och vilja skriva i den här tidningen. Min dröm är att Uplands motto "Den öppna och välkomnande nationen" ska vara verklighet, inte bara för de redan invigda, utan för alla.
-----------------------------------
Det roligaste var att ingen ville skriva ett svar, för inte ens de mest konservativa nationsmedlemmarna som blev tillfrågade hade något att invända. Jag får helt klart vara mer provocernade nästa gång.
/Zäta
Hm, tydligen kan man råka skicka tomma kommentarer. Intressant.
Nå, jag håller med dig om vikten av att granska inofficiella strukturer, eftersom de oftast är mycket mer intressanta (läs: förödande) än de officiella.
Däremot förstår jag inte din oförståelse inför folks oro att framträda med namn. När man yttrar sig i skriftmedia, och ännu mer så på Internet (jag antar bara att dessa artiklar digitaliseras), så tappar man kontrollen över sin egen text.
Exempelvis har jag en vän som under sitt riktiga namn skrev en artikel om en morddömd nazist på Wikipedia. Kort därefter blev han uppringd och hotad av samma morddömda nazist. Numera skriver han under pseudonym.
Men främst tror jag att det handlar om att vi lever i en borgerlig demokrati, vilket innebär att den icke-demokratiska ekonomin har extremt stor inverkan på våra liv. Detta- i kombination med en nödvändigt stor arbetslöshet för att dämpa inflationen gör att arbetsköpare lätt kan neka vem som helst arbete på vilka grunder som helst. Och vi <em>vet</em> redan att de googlar sina potentiella anställda. Så om jag t.ex. skriver en debattartikel i DN under mitt riktiga namn och tycker att åtta timmars arbetsdag och anställningstrygghet är härligt -- kommer någon någonsin att anställa mig då? Mot denna bakgrund blir den s.k. »yttrandefriheten« ett dåligt skämt.
Samma sak tror jag gäller politiskt engagemang rent generellt och att skriva om det i sitt CV. Jag skulle kunna skriva att jag är nykterist och hoppas på att det får mig att framstå som ordnad och ordentlig (sant), men risken finns också att jag uppfattas som potentiellt politisk (förvisso också sant) -- som någon som kan sina rättigheter och därför kommer att vara jobbig att tas med (även det sant). Möjligen skulle jag gissa att det var av den här anledningen som den studievägledare du nämnde tidigare var osäker på om du skulle skriva om ditt feministiska engagemang i ditt CV. Alltså jag tycker ju att nykterismen är det enda rätta och förstår inte varför man skulle ha drogmissbruk på varken en samhällelig eller individuell nivå, men jag tvekar ändå inför att skriva detta i mitt CV.
Och alla CVn och personliga brev är förstås fiktioner. Det finns inga »flexibla« och »stresståliga människor« som »gillar att ha många bollar i luften« och att »arbeta med kunden i fokus«.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
