Via Svalins blogg hittade jag det här fantastiska filmprojektet om rätten till sin egen kropp. Jag ser verkligen fram emot att se dokumentären när den är färdig!



Det är viktigt att prata om kroppen. Om kroppen och våra rättigheter. För många svenskar tror jag att orden "rätten till min egen kropp" låter främmande. Kanske för att vi så länge haft en laglig rätt till våra egna kroppar. Det är klart jag har rätt till den, eller, vad menas med det egentligen?

Att ha rätt till din egen kropp betyder att du får gå lättklädd genom stan utan att bli tafsad på. Du bestämmer vem som rör dig och hur.

Att ha rätten till din egen kropp betyder att du får ha färgglada taueringar och grönt hår om du vill. Du bestämmer hur din kropp ska se ut.

Att ha rätten till din egen kropp betyder att du öppet får visa din sexuella läggning och din könstillhörighet. Du bestämmer vem du är och hur du vill manifestera det kroppsligt.

Att ha rätten till din egen kropp betyder att du känner dig trygg och sedd. Du bestämmer dina egna gränser och hindras inte av fördomar.

Människor som lever under förtryck äger inte rätten till sin egen kropp. Kvinnor vars kroppar exploateras sexuellt för konsumtion eller andras lust äger inte rätten till sina kroppar. I en vidare bemärkelse kan det sägas att alla kvinnor som lever i ett samhälle där denna exploatering sker inte äger rätten till sina egna kroppar, eftersom de förlorar möjligheten att själva definiera sin tillvaro, då en dominerande diskurs redan förankrat "sanningar" om människor med dylika kroppar. På samma sätt äger inte queera personer, kulturella minoriteter och andra förtryckta grupper rätten till sina kroppar i ett samhälle där de blir trakasserade eller definierade av andra.

Att ha rätten till sin egen kropp är alltså både en konkret och en mer filosofisk, diskursiv, fråga - men där de båda sfärerna alltid är integrerade och beroende av varandra. Vi kan inte ha tankegods utan kroppar, men vi kan inte heller ha kroppar som är fria från tankegodsets villkor.

/Zäta