Nattens händelser får allt att kännas oviktigt och overkligt. Tecknade serier och utklädda gubbar står i bjärt kontrast till verklighetens allvar. Samtidigt finns glimtar av den vanliga julglädjen och milda anspänningen som klappöppnandet skapar.
Allt känns overkligt, men kanske inte oviktigt ändå. Att uppskatta det vi har, vare sig det är glitter eller omättlig kärlek, känns viktigt. Och jag tror, när känslor och chock har lagt sig, att detta kommer föda ett om möjligt ännu starkare engagemang. Plötsligt blir teorier och siffror en grym och nära verklighet och det är omöjligt att värja sig mot, även om det inte drabbar mig eller Moa personligen.
Mer än så vill jag inte skriva just nu, kanske någonsin. Vi får se om det blir rättsliga följder eller på annat sätt relevant.

Orden om julens budskap stockar sig lite i halsen, men jag tror ändå någonstans på dem. Mitt i allvar och kris finns ändå ett starkt och självklart stöd, och ett samhälle vars trygghetssystem för en gångs skull inte sviker.

Jag hoppas att orden klingar sannare för er än mig och de andra berörda idag, och att vi alla kan se det fina i en dag som idag. Att det blir en god jul på något vis.

Jag tänker på dig.

/Zäta

Jag är kvinna, läst genusvetenskap och engagerar mig öppet i feministiska frågor. 
Anses det då fel av mig att just Sagan Om Ringen böckerna står mig närmst om hjärtat av alla böcker jag läst även om jag är 100% medveten om att böckerna inte är några feministiska förebildsböcker? Jag är allmänt väldigt fantasynördig och jag tycker faktiskt om att bara njuta av busiga dvärgar i mitt fantasy-vacuum fritt från samhällets pressande medvetenhet. Jag tittar också väldigt mycket på tex. skräckfilm där kvinnan oftast är ett offer som lättklädd flyr från mördaren med motorsåg. 

Borde jag egentligen klassas som en slags hycklare och "oäkta" feminist för att jag medvetet läser böcker/ser film som bryter mot feministiska ideal? -- Tassen

Jag tycker det är intressant att frågeställaren börjar med att berätta om sin könstillhörighet och akademiska meriter, som om det var ett plus i kanten för en feminist att vara kvinna och läst genus. Nu behöver det såklart inte vara syftet, hon kanske bara ville markera att hon inte representeras i Sagan om Ringen (som bara handlar om män) och att hon har vissa specifika perspektiv eftersom hon läst genus. Icke desto mindre tror jag det finns en risk för att det tolkas just så, att riktiga feminister är kvinnor som läst genusvetenskap -- och det är livsfarligt.

Riktiga feminister för mig är de som gör vad Tassen skriver som tredje punkt: engagerar sig öppet i feministiska frågor. Det kräver vare sig akademisk utbildning eller någon viss könstillhörighet. Feminism är övertygelsen om att män och kvinnor görs olika*, att kvinnor blir strukturellt underordnade män i processen, och viljan att förändra detta. Dessutom hänger en hel del annat ofta med, så som kritik av hetreonormen, maktsnedfördelningar och intersektionella perspektiv. Därmed inte sagt att alla kan vara feminister på precis samma sätt. Precis som att jag aldrig kommer förstå fullt ut vad det innebär att leva under ett rasbaserat förtryck eftersom jag som vit seglar fram i världen som norm, kan inte en cis-man fullt ut förstå hur det är att vara kvinna i en patriarkal värld. Det innebär inte att han blir en sämre feminist, eller behövs mindre, men att arbeta utifrån en normposition ÄR en annan sak just på grund av maktskillnaden. Annorlunda, just för att vi görs så annorlunda på grund av kön, men inte sämre -- okej?

*Inte nödvändigtvis ett radikalt konstruktivitstiskt perspektiv. Du kan vara feminist och "tro" på biologiska skillnader mellan snipp- och snoppfolk, men det är svårt att vara feminist utan att tro på att dessa skillnader överdrivs, polariseras och leder till dåliga saker.

Nu över till Sagan om Ringen. Eller snarare verklighetsflykten. Jag citerade som ni förstår inte hela den 130 kommentarer långa diskussionen på facebook, bland annat skrev jag också följande:

För att utveckla det resonemanget, och kanske falsifiera en del av de ganska plumpa punkterna i det, skulle jag vilja börja med att säga till Tassen -- klart du får gilla Sagan om Ringen. Eller Eragon. Eller deckare med döda oskulder. Du får gilla vad sjutton du vill!

För det första vore det omöjligt att som feminist bara läsa/se/höra/tillskanska sig feministiskt konst och litteratur om du inte var världens mest tunnelseende person. Det finns för mycket bra och intressant utan feministiska värderingar där ute som är värt att uppleva. För det andra kanske inte alla feminister vill konsumera på feministiska verk hela tiden, utan har andra intresseområden, så som fantasy, vars dragningskraft är större just då.

För mig ligger hela skillnaden i medvetenheten, och att kunna separera upplevelser från politiska ställningstaganden i vissa fall. Jag kan älska Sagan om Ringen utan att blunda för misogynin. Allt jag älskar stämmer inte 100% överens med mina värderingar och åsikter. Det gör det väl inte för någon?

För mig är inte världen så dikotom att den kan delas in i "goda feministiska uttryck" och "onda icke-feministiska uttryck". Jag älskar pampigheten, de modiga männen, de söta trädgårdsmästarna, den enkla men ändå inte svart-vita kampen mellan ont och gott, den rappa dialogen och mystiken av en svunnen värld. Men jag hatar att de stillsamma, vackra kvinnorna (jaja, Eowyn, jag vet. Hon är förbannat stillsam och vacker även om hon fajtas på slutet) är utan bärande roller, att broderskap smäller högst, att alla är hetreo, att mod och manlighet kletas ihop och en massa andra saker. Jag både gillar och ogllar, men jag finner filmerna sevärda än idag.

Att gilla Sagan om Ringen, eller Morden i Midsommer, eller James Bond, eller vad det nu kan vara för misogyn konst du gillar, gör dig aldrig till en dålig feminist. Att fly in i en värld, ta av (eller i alla fall försöka) genusglasögonen och tycka om saker trots misogyna inslag är inte i sig fel. Vad som skulle göra dig till en dålig feminist är att fortsätta vara avstängd. Att försvara saker trots uppenbara orättvisor, bara för att du gillar det. Att inte kunna se det större sammanhanget där de döda oskulderna blir ett uttryck för en kultur som erotiserar kvinnorkroppar precis alltid, oavsett puls eller inte. Att säga åt folk som problematiserar strukturerna att hålla käften. Du behöver inte delta i diskussioner om saker som ligger dig riktigt nära om du inte vill, men du har aldrig rätt att säga åt andra att låta bli genom att tillexempel säga "äh sluta tjafsa, det är en gammal berättelse". Och vågar du erkänna sakers komplexitet blir det lättare att vara både en kritisk feminist och en fantasynjutare.

Våra intressen och konstnärliga kärlekar gör oss inte till hycklande feminister. Det är vad vi gör med dem när boken slagits igen och biobruset tystnat, som avgör det.

/Zäta

PS. En liten julklapp till er som fortfarande har komplex för vad ni gillar: Jag älskar underhållningsaction i värsta Die Hard och Bond-manér. Svettiga män och töntiga one-liners och glorifierat våld. Jag tycker det är kul, lättsamt och befriande enkelt. Som ni kanske förstår tycker jag också att dessa filmer levererar vidriga könsroller, hemska våldsideal och tråkigt förutsägbara hetreorelationer. Jag raljerar mer än gärna över deras ruttenhet och jag skulle inte köpa nyutgåvorna av DVD-erna och stödja Hollywood, men jag tittar ibland på dem utan att skämmas. Jag är, precis som du, en komplex människa med massor av känslor och åsikter. Jag väljer feministiska debatter över Bond vilken dag som helst, men en och annan dag tar jag gärna Bond också.

Folk frågar gärna hur vi ska fira jul. Kort svar: på fyra olika ställen. Långt svar: ...näe, ni får se denna rätt talande bild från mina färdiginslagna och -sorterade julklappar istället.