Jag debatterar ofta, och får ofta höra samma (usla) argument från motståndarsidan. Så jag tänkte reda ut dem och se vad de egentligen menar. De flesta av mina exempel går att applicera på många olika argumentationer, men riktiar sig specifikt till feministiska/genusrelaterade/minoritets- och maktdiskussioner.
1. "Det ser ofta ut såhär"
Detta icke-argument kommer ofta i skepnaden: "Kvinnor blir ju jätteofta sexualiserade i reklamfilmer, så vi behöver väl inte bry oss om just den här annonsen?"
Det är ett uselt argument, som bara verkar funka i feminist-sammanhang. Vem skulle köpa "Det finns redan jättemånga barnsoldater, så vad gör en bys ungar i tillskott?" Att fenomenet är utbrett gör ju det hela VÄRRE, inte BÄTTRE.
2. "Lite sexualisering får ni väl leva med, gnällspikar"
Detta argument kommer också i flera olika varianter, bland de vanligaste är "lite tafsad på får man väl räkna med att bli på krogen som tjej", eller "Att ställa upp på sex även om man inte riktigt vill är normalt i ett förhållande". Kontentan är alltid: "det gööör väl ingenting att ... händer, det finns värre saker du kan råka ut för!"
Om vi skärskådar argumentet så handlar det om att normalnivån blir förskjuten. Att bli överfallen i buskarna, penetrerad och slagen av en frammande man är alla överens om är hemskt, men att ligga orörlig och panikslagen under ett ragg för att det var svårt att säga nej är sånt du får leva med. Det är är faktiskt helt okej, och det är bara när "lite-våldtagen-nivån" överskrids som det blir dåligt. Bara att det inte alls är så. Du ska inte behöva leva med något sexuellt våld alls. Du ska inte behöva vänja dig vid sexualiserningen av det offentliga rummet alls. Den eftersträvansvärda normalnivån är total avsaknad av våld, ofrivillig sexualisering och obektifiering. Normalnivån är INTE "lite tafsad på, lite våldtagen och lite objektifierad". Säg ifrån när folk argumenterar på det viset!
3. "Det finns viktigare saker att bry sig om"
Det här argumentet har två dimensioner: Vem bestämmer vad som är viktigt och Att tala om saker trots att de inte genererar en lösning till världsfreden.
Vem bestämmer vad som är viktigt. Jag tror att alla feminister fått höra "sluta bry dig om småsaker" någon gång. Frågan är från vem och med vilka motiv. Får jag inte prata om svenska tjejers p-pilleranvändning för att du är ointresserad av den, för att den drabbar enligt dig oviktiga personer eller för att jag istället borde bry mig om världsfreden/afganska kvinnor/svältande barn/prostatacancer? Ofta döljs de två första motiveringarna under den tredje varianten -- bara för att en problematik inte rör dig tycker du att jag ska snacka om något annat. Det är väk inte heller direkt en nyhet att det är andra än unga tjejer/feminister/normbrytare som sätter dagordningen i samhällsdebatten och definierar vad som är viktigt. Skriver jag om något är det för att det är tillräckligt viktigt för att skrivas om. Punkt.
Att tala om saker trots att de inte genererar en lösning till världsfreden. Jag är mycket medveten om att allt jag skriver om inte är livsviktigt. Vi kan ta Bilbo som exempel. Blir världen bättre om jag diskuterar frånvaro av kvinnlig agens i filmen? Får fattiga barn ett drägligare liv och cancersjuka hopp? På den sistnämnda frågan är svaret givetvis nej, men jag menar att det kan finnas många parallella drivkrafter här i världen och saker får diskuteras även om de inte är superlivsnödvändiga för någon. Det finns såklart kritik som är relevant. Så som när ett feministiskt samtal utesluter erfarenheter av klass och etnicitet som inte rör dem själva, men det är ganska sällan detta argument är så välgrundat i vanliga diskussioner. Att diskutera Bilbo löser kanske inte frågan om världsfred, men om det an få några att tänka till och någon annan att känna sig stärkt så är det värt det.
4. "Nejmen JAG tycker inte att nakna kvinnor på reklampelare är stötande, så därför finns ingen sexualisering"
Nähä, men du har kanske insett att du ingår i något som heter samhälle, som bland annat binds samman av en kulturell gemenskap, där ett system av koder och språk har fasta betydelser som visserligen kan omtolkas, men inte omintetgöras på en sekund? Jag kan inte säga att jag tycker att det är bra när folk kör rattfulla för det ser roligt ut, så kommer hela samhället att ändra på sin inställning till rattfylla. På samma sätt kan ingen tycka att sexualisering inte finns, om den är närvarande. Ingen människa lever i ett vacuum, fri från sin omgivande kontext. Du kan finna nakna kvinnor på reklampelare ytterst trivsamma i det offentliga rummet, men du kan inte använda det som ett generaliserande argument mot att fenomenet existerar.
5. "Blir DU kränkt av det här?"
Det här är ett fult knep som innebär att personen du diskuterar med lägger över hela ansvaret på dig. "Om inte du hade varit så himla jobbigt och blivit UPPRÖRD (= kränkt) så hade allt varit frid och fröjd". (Och alla hade levt i en obehaglig likriktad massa av samtyckande inomnormare som bara nickar åt varandra, men det nämner vi inte.)
Svaren kan variera från:
Det spelar ingen roll om jag blir kränkt personligen, vi diskuterar ett fenomen här. Gör inte detta till en personlig känslosak när det handlar om åsikter/strukturer/privilegier.
Till:
Ja, det blir jag. Och eftersom du inte är jag kan du inte kritisera hur jag upplever detta på ett känslomässigt plan.
6. "Det hade kunnat vara tvärt om"
Används ofta när könsstereotypa grejer kritiseras. Typ LEGOs nya tjejserie som handlar om skönhet, hemarbete och pojkvänner. "Ja men killar kan också leka med det." Jo, fast det marknadsförs som en tjej-grej. Det hade kanske kunnat vara tvärt om, men det finns nog en anledning till att det inte är det. Och hur som helst tycker jag att vi håller oss till de faktiska omständigheterna... och det ÄR ju inte tvärt om!
7. "Det är en gammal grej, så den får vi inte prata om"
Det här argumentet kan appliceras på det mesta. Kvinnliga chefer: "Jo men det är för att männen hade makten FÖRR." Sexistiska pjäser: "Samhället var annorlunda när det skrevs, så det kan vi inte kritisera." Historiska händelser: "Ja, men det var ju för HUNDRA ÅR sedan."
Självklart måste vi se saker utifrån sin kontext. Det går inte att kritisera en modren läroplan på samma sätt som den från när svenska skolan startades, men att ålder skulle ge immunitet mot kritik köper jag inte. Dessutom blandar folk gärna ihop historiska händelser/texter med samtida bemötande. Jag kan inte kritisera Fröken Julie ur ett 2000-tals feministiskt perspektiv utan att relatera till dåtidens samhällsklimat, men jag kan kritisera dagens kultursidorna som hyllar Strindberg utan eftertanke precis hur jag vill. Och att något var orättvist för hundra år sedan innebär inte att det är irrelevant. Historie-ämnet skulle inte ha mycket att komma med om vi inte fick tala om historia...
Poängen är att vi inte kan kritisera allt på samma sätt, men klart som sjutton att vi kan kritisera det!
8. "Men om vi erkänner att det här är dåligt, då blir ju ALLT könsdiskriminerande"
Logiken är som följer: "Om vi säger att den här filmen är dålig ur ett genus-perspektiv, så är alla de här filmerna också dåliga, för den här är faktiskt helt okej... och då blir det JÄTTEJOBBIGT." Märk väl att det vi förändrar inte är filmen, utan hur vi ser på den. De där filmerna kommer fortsätta att utesluta kvinnor oavsett vad vi gör, frågan är bara hur väljer att benämna det. Logiken "det är jobbigt att se orättvisor så därför skiter jag i det" håller liksom inte. Inte heller "utbudet som finns måste vara det rätta" (hej osynliga handen, fan vad du gillar män). Att majoriteten av alla filmer/böcker/whatever är dåliga ur ett genusperspetiv betyder inte att gränsen för vad som är bra och dåliga filmer ur detta perspektiv förskjuts, bara att fler hamnar på ena sidan.
och till-sist, min all-time-favourite:
9. "Bil-genen"
"Jo, men det är ju uppenbart att killar gillar fart och fläkt, medan tjejer vill bädda ner gosedjur och ta hand om badankor. Min son ääälskar sina leksaksbilar, det är uppenbart att det ligger i generna!"
Vi tar det sakta. Människan i formen Homo Sapiens har funnits i ungefär 200 000 år. I ungefär 190 000 av de åren levde vi uteslutande som jägare/samlare och skuttade runt på savanner, levde i grottor och käkade vilda djur, och i miljontals år innan dess förde våra förmödrar en liknande tillvaro. Under alla dessa år skedde slumpvisa mutationer i folks DNA, varav en minimal andel gav en liten överlevnadsfördel och hamnade i könscellerna som fördes vidare till kommande generationer. Följden blev att människans egenskaper optimerades av det naturliga urvalet för att passa just den miljö hon levde i. Snabbhet var bra, likaså kommunikationsförmåga och omtanke om den egna gruppen. Städer och fordon med hjul av olika slag har funnits i ungefär 6000 år, även om de bara påverkat en liten del av mänskligheten majoriteten av dessa år. Evolutionen stannade förstås inte upp i och med den moderna civilisationens inträde på banan, men det är en oändligt långsam process som tar många många generationer för förändring. Motordrivna bilar har funnits i ungefär 200 år, men blev allmänt spridda först för 100 år sedan i västvärlden.
Jag undrar nu, hur kan skillnaden mellan en liten färgglad plastsak föreställande en anka och en annan liten färgglad plastsak föreställande en bil ha en sådan enorm effekt på småbarn? Hur kan de 200 åren, den promille av evolutionär tid som bilåkandet har funnits i världen, ha påverkat vårt DNA mer än de tusentals, miljontals åren dessförinnan? Svaret är förstås att det inte är så. Det finns ingen bil-gen. Lika lite som det finns en smink-gen. Evoultution och DNA-processer går inte att förenkla på det viset.
Vad som däremot går att göra på några generationer är att förändra människors sociala inställning till saker. Småkillar ska ha kolt (barnklänning, typ) när de är fina -- småkillar väljer gärna kolt när de får välja. Småkillar ska ha tuffa jeans för att få uppskattning -- småklillar väljer gärna tuffa jeans. Småkillar förväntas leka med plastbilar och får gillande leenden från föräldrar -- småkillar leker gärna med platsbilar.
Att småkillar skulle ha en bilgen som småtjejer saknade skulle omkullkasta hela evolutionsteorin och alla de omkringliggande vetenskaper som bygger helt eller delvis på den, och riktigt så långt kanske vi inte ska gå för att en mamma observerade att hennes son gillade plastbilar.
/Zäta
