När normbrytandet står i fokus
Det har kommit en barnbok där huvudkaraktären har pronomenet hen. Det är alltstå inte, som DN skriver, "en barnbok om hen". En barnbok om "hen" skulle väl rimligtvis handla om hur "hen" kan användas och vad det innebär? Kivi & Monsterhund handlar om ett barn som önskar sig en hund. Gah, jag blir galen på att så fort något går utanför normen så ska det bara fokuseras på det. Det är inte en film om kärlek och att flytta hemifrån, det är en film om HOMOSEXUALITET. Det är inte ett reportage om politisk aktivism, det är ett reportage om EN TRANSPERSON. Det är inte en barnbok om en hund, det är en barnbok om HEN.
Reaktionerna på boken är skeptiska. Och som vanligt klankas det ned på att "vi" fokuserar på "fel" saker:
Men egentligen kan jag inte tycka annat än att krutet i jämställdhetsdebatten återigen läggs på fel ställe. Finland har alltid bara ”hän” och är inte ett dugg mer jämställt för det. Visst, ”Kivi och monsterhund” är könsneutral på många fler sätt eftersom man inte får veta alls om Kivi är pojke eller flicka. Jag förstår bara inte poängen. Vad tror man sig uppnå? Lika löner för kvinnor och män? Lika värdering av kvinnors och mäns arbete? Härifrån.
Jag kan inte annat än tycka att krutet i klagomålen läggs på fel ställe. Kivi & Monsterhund är inte en del i jämställdhetsdebatten, det är en barnbok. Det är inte ett politiskt manifest som uppmanar till förändring, det är en barnbok. Det är inte en bok som utger sig för att formulera de viktigaste frågorna för ökat jämställdhet i Svrige 2011, det är en barnbok. Vad författarna tror sig uppnå? Glada barn, kanske. Möjligtvis också lite mer öppensinnade, upplysa och frågvisa barn.
Givetvis hänger kampen ihop, och jämställda löner är inte orelaterade till språkbruk, men det betyder inte att varje inlägg i debatten eller försök till vidgande och brytande av normer behöver sträva mot precis samma mål. Det är väl trevligt om barn kan få läsa en bok utan att hela tiden resonera i termer som "ååå typiskt tjejigt" eller "oj väldigt otypiskt tjejigt", och bara få tänka "typiskt Kivi". Det behöver inte ha något högre syfte än så. Däremot visar debatten som blossar upp att vuxna människor fortfarande har väldigt svårt att gå utanför hetrenormativitetens ramar. Annat kanske det vore om de fått läsa om Kivi när de var små...
/Zäta
PS. Jag vet inte om ni stött på Katrin Zytomierskas hemska blogginlägg om sin barnflicka, där hon visar prov på en nästan osannolik inskränkthet och oförmåga att sätta sig in i andra människors situation. Klassförakt, självrättfärdigande och rasism i en enda illaluktande gryta. Om ni har det tycker jag att ni ska läsa Verinica Svärds antidot.
Kommentarer
Postat av: Alice
Jag förstår inte varför en del tycks tro att någon överhuvudtaget har föreställningen att "hen" ensamt kommer leda till jämställdhet.
Postat av: Veronica Svärd
Lite lustigt att någon frågar sig om en barnbok har syftet att skapa jämställda löner. Kreativt tänkande kanske.
Tack för bloggpuff! Och tack för nöjet att få surfa in på din suveräna blogg då och då!
Postat av: Jesper Lundqvist
Hej Zäta!
Som den författare av boken ifråga jag är hade jag inte kunnat uttrycka det bättre själv!
I vänlighet,
Jesper Lundqvist
Postat av: Charlotte
Hej! Jag länkade till ditt inlägg! Trevlig kväll!
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
