Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

All that to this moment has charmed you

Idag fyller den vackraste personen jag vet 21 år. Vi firar med tårta och paket och skolskenspromenader och nationsmiddagar.



I det minsta paketet låg den viktigaste presenten. Ett halsband som jag beställt med ingraverad text. Om ni träffar på Moa kanske ni får se det. Hon verkade bli glad (fast kanske ledsen också. Tårar kan vara så mycket.)



Såhär såg vi ut när Moa fyllde 20 ungefär. Nu ska vi dricka te och vara kära och inte alls blogga i sammanhängande meningar för det går ändå inte när lyckan är överallt.

Hörs imorgon!

/Zäta

Inte ledsen, bara superduper lycklig av din fantastiskhet!

Gud så fina ni är :')

Härligt! Ja blev helt lycklig av att läsa och se det här inlägget.

oh va fint!

Mysigt!

Wow! Har läst runt lite på din blogg, hos Lady Dahmer och sett de där filmerna på youtube.

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Jag är så arg och frustrerad. Det är så tydligt hur kvinnor diskrimineras och nedvärderas, hur otroligt orättvist vårt samhälle är. Vi är så vana att vi inte ens lägger märke till det. Vi har lärt oss passa in i mallen under hela vårt liv. Det är så otroligt sorgligt. Jag vill bara skrika åt alla att öppna ögonen! När jag tänker tillbaka var det precis de här mallarna jag hade att kämpa med under tonåren. Plötsligt var det inte coolt för flickor att spela fotboll längre, istället skulle vi sitta på en bänk på rasterna med åtsittande jeans och urringade linnen.

Jag vill vara omtyckt. Jag vill att människor beundrar mig. Så jag har anpassat mig perfekt. Jag är snygg, en tiopoängare skulle många säga. Att jag har backpackat genom Afrika själv, hoppat fallskärm mm är det inte många killar som vill höra. Jag äcklas av mig själv när jag märker att jag automatiskt låtsas behöva hjälp med något jag egentligen kan när jag raggar på killar. Jag hatar att jag inte vågar trotsa könsrollerna och gå runt och "otjejiga" kläder eller bete mig "maskulint". För att jag vet vilken reaktion som hade väntat mig.

Tack för att du skriver en såhär GRYMT bra blogg, utan dig hade jag aldrig förstått hur illa det är ställt om jämlikheten. Här i Sverige. Sverige som hyllas så för att vara jämställt. Usch. Fortsätt såhär så ska jag lova hjälpa till att förändra så mycket jag vågar..

Kram

Oj, och ett stort grattis till Moa såklart! :)

Ni är jättefina ihop! Värmde rejält att läsa det här inlägget.

Grattis till Moa :D

Oj vilka mysiga bilder. Påminner mig litegrand om detta http://www.youtube.com/watch?v=xObtkXie6tQ

Tack alla fina!!



Cistjej: Wiie, tack! Visst är det fruktansvärt? Du vågar!



Enock: Gå och stoppa upp din bitterhet någon annanstans tack.