Share

Är Sex and the City en feministisk serie?

Den frågan fick jag häromdagen. Jag får faktiskt den frågan ganska ofta. Inte om just sex and the City, men om andra populärkulturella, massmediala eller historiska fenomen.

Är Mad Men en feministisk serie? Kan en se franska revolutionen som en feministisk rörelse? Är Herta Müller feminist?

Det är också något jag funderar över själv ganska ofta, men sällan i termer av JA och NEJ. Vi måste komma ihåg att det är en skillnad mellan uttalad anti-feminism eller sexism, och frånvaro av en feministisk strävan eller ett feministiskt budskap. Inga fenomen är helt avpolitiserade, och frånvaron av en djupare feministisk analys är ofta en relevant grund för kritik. Till exempel har arbetarrörelsen ofta blivit kritiserad för att klassbegreppet fått sudda ut könets betydelse, istället för att de båda maktordningarna erkänts som samverkande. Däremot har vänstern sällan blivit kritiserad för att vara öppet sexistisk, eftersom den inte, som helhelt, är det.

Om vi återgår till Sex and the City. Jag var bara åtta år när serien hade premiär, och missade därmed mycket av den samtida debatt som den skapade, men att den både hyllades som en frigörande feministisk serie och kritiserades för att vara ett voyeristiskt heteronormativt program har väl de flesta snappat upp. Det var på grundval av detta jag fick frågan. Min kompis hade hört att den ansågs vara feministisk och ställde sig kritisk till detta: "Det handlar väl bara om en jakt på män?"

Jag har Sex and the City-boxen. Jag och mitt ex köpte den för några år sedan och jag håller just nu på att se om den. Jag skulle inte säga att det är en feministisk serie. Jag skulle säga att det är en fruktansvärt heteronormativ serie där män och kvinnor konskevent görs till varandras motsatser, där myter om könad sexualitet upprepas, där de enda sexulla läggningar som existerar är bögar och heterosexuella, där kvinnors liv kretsar kring att snärja män och mäns liv kretser kring att jobba. Men det är idag, från min position som ung välutbildad svensk tjej i ganska stor stad, som umgås i queera kretsar och driver en feministisk blogg på fritiden.

Om jag hade fötts i en kristen småstad i USA 1980, hoppat av high school och jobbat i en glassbar för att försörja familjen. Om jag aldrig hade hört talas om sexuella läggningar eller haft möjligheten att föreställa mig ett liv som något annat än mamma och hustru. Om folk i min närhet pratade mer om helvetet och socialbidrag än politiska målsättningar och queer kultur, då hade jag nog tyckt att Sex and the City var en feministisk serie. Då hade fokuset på kvinnors sexualitet varit banbrytande, och att det ens existerade personer som var något annat än hetreosexuella hade varit en ögonöppnade. Jag hade sett starka karriärskvinnor med mänskliga känslor, som bröt mot många stereotyper och vågade ta plats.


Det är också vad den dåtida debatten handlade om. Det är allt för lätt att sätta sig till doms över saker om vi ignorerar deras ursprung och kontext. Sex and the City började sändas för 13 år sedan i ett ganska konservativt land, där kvinnors sexualitet över huvudtaget inte var ett ämne som diskuterades.

Har ni läst Mary Wollstonecraft, John Stuart Mill eller Ellen Kay? Skulle deras resonemang anses vara feministiska om de publicerades i DN idag? Nej. De skulle vara fruktansvärt bakåtsträvande. Men när de levde såg samhället helt annorlunda ut, och därmed var deras åsikter banbrytande. Banbrytande och feministiska.

Jag vet att jag förenklar nu för att få fram min poäng om kontextbundenhet. Jag gör inte alls någon djup feministisk analys. En sådan skulle kanske låta något i stil med att den moderna femininiteten är villkorad genom att den aldrig får vara frikopplad från maskulinitet, och att könsmönstren därmed inte bryts eller ens omförhandlas, bara får ny täckmantel i Sex and the City. Men en sådan analys skulle inte heller spegla hela sanningen, även om den vore intressant och antagligen relevant.

För sanningen är den att Sex and the City både är en feministisk serie och en icke-feministisk serie. Det beror på vem du är, var du är och hur du avkodar din omgivning. Därmed inte sagt att diskussionen kring seriens varande som feministik är irrelevant, eftersom kontextbundenheten är just det: En kontext, inte en helt fristående individuell tolkning.


Kanske är detta också ett delsvar på frågan jag fick i min FAQ om hur jag hanterar en sexistisk omvärld. Jag försöker se sakers komplexitet och se de feministiska motstrategier som trots allt ofta är närvarande.

/Zäta
Share



Kommentarer
Postat av: "ditt ex"

Bra skrivet bia! Skulle vilja låna den någon gång och se om den om det går för sig! Ha det!

2011-05-02 @ 11:24:16
Postat av: Zäta

Haha, klart du får, det är ju din också ;) Jag är på säsong fyra nu, så jag har säkert sett klart den till i sommar.



Hälsa skånelandet!

2011-05-02 @ 11:37:49
URL: http://zettermark.blogg.se/
Postat av: Anonym

äsch, jag är kvar i uppsala till nästa helg

2011-05-02 @ 12:25:14
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Du är så klok så det är inte klokt!

Tack för en bra blogg.

2011-05-02 @ 12:28:17
URL: http://ninaruthstrom.se
Postat av: Amanda

Jag är så glad att jag har hittat din blogg!

Och din c-uppsats var verkligen rolig att läsa!

2011-05-02 @ 12:28:30
Postat av: Maria

Spännande inlägg! Och då bara måste jag ju länka till Kvinnofrontens rapport "SEX & MEDIA = pornofierad puritanism" som analyserar bl a Sex and the city:

http://www.kvinnofronten.nu/PP

2011-05-02 @ 19:53:10
Postat av: auuus

Jättebra inlägg som fick mig att fundera lite. Jag har en tendens att tänka lite antingen - eller i huruvida något är feministiskt eller inte, och känner mig rätt skyldig då jag tycker om något som inte är helt och hållet korrekt utifrån mitt eget feministiska perspektiv. Men du har en väldigt bra poäng här :)

2011-05-03 @ 09:47:18
URL: http://asortamission.blogg.se/
Postat av: josefin

eftersom att media i stort är mansdominerat (som bland annat the bechdel test som zäta skrivet om förut visar) så tycker jag att det finns en tendens att se filmer och tv-serier etc som handlar om kvinnor som feministiska bara för att de inte handlar om män.

2011-05-03 @ 15:27:33
Postat av: Mika

Bra skrivet! Tack för en grym blogg! :)

2011-05-03 @ 16:26:32
URL: http://mikathuresson.blogg.se/
Postat av: maria

jag håller delvis med! serien är ju absolut banbrytande när den sätts i sin kontext. visst är den vansinnigt heteronormativ och det mesta i kvinnornas liv verkar handla om att hitta en man. men jag älskar ändå serien för hur karaktärerna står upp för sig själva, tar plats, har framgångsrika arbeten (oftast) och att det över huvud taget är en serie om kvinnlig sexualitet som det ju inte så ofta pratas om. har sett hela boxen säkert 30 gånger, och den har absolut sina starka sidor, även om vissa saker är så fåniga att man suckar högt.

2011-05-04 @ 21:28:47
URL: http://mariao.blogg.se/
Postat av: Lilja

Har endast sett Sex and the City-filmen, kan inte uttala mig om tvåan eller om tv-serien. Men åtmistone i filmen framstod huvudpersonerna som ytliga våp. Jag blev fysiskt illamående bara av att se den...

2011-05-05 @ 14:45:25



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0