Zätas bröst-funderingar, del II
Vem är jag att döma vad andra får och inte får göra med sina kroppar? När människor försöker definiera personer som har opererat brösten "av rätt skäl" faller de obönhörligt i den normativa fällan. "Hon gjorde det bara för sig egen skull" -- ja, men går det verkligen att frikoppla från samhällets ideal som vi alla är överens om är snedvridna? Och det värsta argumentet av alla, som egentligen förtjänar ett eget blogginlägg: "Jo, men jag förstår folk som harjättesmå bröst, alltså typ inga alls, att de vill operera sig, men hon här är ju jättesnygg -- varför ska hon göra det?"
För några veckor sedan letade jag efter underkläder på Lindex när jag snubblade över en ny sorts "mirakel"-BH som "gör dina bröst upp till två kupor större!". Skitbisarrt, jag provade dem, för att det är som med tågolyckor - det går inte att sluta titta. Jag har inte särskilt stora bröst men jag gillar dem väldigt mycket och har inte haft bröstkomplex på 10 år. Jag provade freak show-BHn, sedan drog jag på mig linnet över, jag blev helt förfärad. Det såg så himla sjukt ut och de kändes så inte mina.
Jag tar nästan för givet att folk i min ålder har "kommit över" sina kroppsnojor och jag önskar verkligen, så som du skriver, att folk skulle sluta bedöma och gradera varandra hela tiden. Om det inte är kläder så är det kroppen som hela tiden kommenteras på andra. Uppenbarligen har inte vänner i min omgivning kommit över sina kroppsnojor och fler och fler förstorar och förändrar saker de inte är nöjda med. Men vem är jag att döma?
Trillade in här från Lady Dahmers sida häromdagen och är såld! Du är fantastiskt bra på att uttrycka dig så att jag förstår hur du menar, och du har redan satt igång många nyttiga tankeprocesser hos mig. Mycket av det jag läst här är saker som jag flyktigt snuddat vid med tanken tidigare, utan att kunna formulera. Och nu har jag hittat dig, som formulerar det så perfekt. Tack!
men det handlar ju inte bara om små bröst, man passar ju inte automatiskt in i normen bara för att man har stora bröst. Alla krav som ställs på kvinnor är ju små måmga och skiftande att man närmast blir schizofren om man skulle lyssna till dem. Upplevelsen fråm storbystade är väl knappast att man uppfyller någon norm för hur man "ska" se ut.
Jag tycker det är hemskt tråkigt att plastikoperationer är särskilt vanliga, i och med att det är ett sätt att förändra sitt utseende som innebär en risk för allvarliga komplikationer. Den risken försvinner ju inte för att man befinner sig utanför normen för skönhet, så jag fattar inte riktigt varför det skulle vara mer rätt att utsätta sig för den då. Måttstocken för när det är ett bra beslut borde väl snarare vara hur mycket det man skulle förändra besvärar en och hur mycket ens välmående skulle gynnas av att genomgå en sådan operation.
Cilla: Nej, det tycker jag heller inte att jag skrev. Jag skriver ju att normerna begränsar ALLA. Däremot tog jag småbystandet som exempel eftersom jag varit med om det.
Sökte på feminism och kom in på din blogg. Tack för det här inlägget, jag har också jättesmå bröst och är inte särskilt proportionerlig. Ofta mår jag jättedålig över det, men ditt inlägg har fått mig att tänka om.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.