Zettermark med Z - Obetvingliga personlighetsdrag och att inse deras fördelar

Obetvingliga personlighetsdrag och att inse deras fördelar

Det är en hårfin linje -- mellan cynism och realism. Och det är en lika svår balansgång mellan framtidstro och naivitet.

Redan som liten stod det klart för mig att jag inte alltid passade in. Inte bara för att jag var ett lillgammalt ensambarn, utan ganska ofta för att jag aldrig förstod den cyniska jargongen. Eller jag förstod det den, utifrån var det enkelt att se: ju mer cyniskt, ju hårdare och oseriösare något omtalades, desto större status i den sociala hierarkin. Jag förstod, men jag avskydde det från första stund. Jag var ett sådant barn som hade kunnat läsa känslosamma dikter i klassrummet. Ett sådant barn som på allvar undrade hur de mest cyniska, och således mest populära, barnen i parallellklassen fungerade. Var de verkligen så där ytliga? Är det ens mänskligt? Meningen med att leva måste vara vara att känna att vi lever, även om det gör ont i bland?

Jag läste inte känslosamma dikter i klassrummet. Kanske något småsnyftigt tal i gymnasiet sådär, men inga dikter. Jag såg för min inre syn hur de cyniska kommentarerna, tankarna och åsikterna hungrigt skulle slita sönder allt som var värdefullt för mig, och det var allt för viktigt att få vara med. Att trots allt passa in. För det gjorde jag nog nästan jämt mot slutet av skoltiden, mest på grund av ett decceniums ständigt analyserande av social samvaro och statusbyggande, och säkerligen delvis för att jag visade mig bli rimligt attraktiv som tonåring. Men avskyn mot den cynism som tedde sig så onaturlig för mig upphörde inte bara för att jag lärde mig bemästra den. Snarare tvärt om.

Sommaren när jag var 17 åkte jag och en vän till Skottland. Friheten var berusande, och livspulsen nästan fysiskt kännbar i pirret, utmattiningen och nyfikenheten. Jag hade min första riktiga sommarromans. Han sade någonting som jag inte riktigt förstod då, men som i efterhand ter sig ganska träffande för mitt dåvarande jag. You wear your heart on your sleeve, Sofia.

Han tyckte nog att det var ett förtjusande drag, men det är också livsfarligt. Att ständigt visa sig sårbar är inte särskilt hållbart i längden. Att alltid blotta sig för en ofta oförlåtande värld gör att du, precis som dikterna i klassrummet, riskerar att slitas sönder. Och det är det inte värt. Jag har nog inte hjärtat riktigt lika långt ute på skjortärmen idag, men visst kommer den naiva viljan att tro att ärliga ord kan lösa allt alltid att finnas där någonstans. Men faktum är, och det är något ett femårigt bloggande har lärt mig, att det inte bara är naivt. Det är sant ganska ofta.

Det är en svaghet att inte kunna vara stenhård och cynisk i en värld som förväntar sig det. Men det är också en förutsätting för att orka försöka förändra den. Jag fick en kommentar häromdagen som nämnde hur outtröttlig jag var. Det är förstås inte alltid sant. Jag kurar ihop mig under täcket och gråter uppgivna tårar säkert en gång i månaden av ingen anledning alls. Men om jag ibland uppfattas så, så tror jag att det beror på dtta djupa oförstående gentemot cynismen. Jag kan inte låta bli att se ljuset i andra änden, hur svagt det än må lysa. Det verkar vara en fyisk omöjlighet att avsluta ett blogginlägg negativt. Tro mig, jag har försökt.

Meningen med att växa upp är kanske inte bara att anpassa oss till omgivningen och acceptera våra egna sidor, utan också att se hur våra mer djupgående personlighetsdrag kan bidra till just vår omgivning. Alla har både vackra och obehagliga sidor. Min kroniska optimtimism och vilja att öppna upp ställer till det otroligt för mig, men den gör också att jag alltid orkar. Vad är ditt speciella drag?

/Zäta

2011-09-22 @ 14:13:54 Zätas egna upplevelser Permalink

Kommentarer

Postat av: O

att jag är sjukt envis, både bra och dåligt

2011-09-23 @ 22:16:51

Postat av: Anonym

Allt känndes precis lite bättre. Du förgyllde min dag! Jättebra blogg för övrigt också!

2011-09-24 @ 22:01:48

Postat av: plastbaronen

Väldigt bra inlägg! Vad jag minns från min skoltid var dock de populära tjejerna väldigt känslosamma. Till överdrift, tyckte jag, för det var inget naturligt beteende för mig. De kramades och grät och höll på, men var samtidigt väldigt elaka mot dem som inte levde upp till det som sågs som inne. Det ena behöver inte utesluta det andra. Klimatet kan nog vara olika från skola till skola...

Däremot har jag lagt märke till att cynismen frodas på Internet, och jag håller alldeles med dig: Ett klimat där det ses som svagt att vara seriös, engagerad och ha känslor, är inget konstruktivt klimat.

2011-09-24 @ 23:26:00
URL: http://plastbaronen4.wordpress.com

Postat av: plastbaronen

Förresten... En anekdot från 1500-talet. Gustav Vasas levnadstecknare skrev om ett tillfälle då Gustav skällde ut adelsmännen. Det står beskrivet att kungen började gråta av ilska. Gustav Vasas levnadstecknare förskönade honom en hel del, så att brista i gråt kan inte ha setts som svagt, utan som ett tecken på att kungen verkligen menade allvar.

2011-09-24 @ 23:29:41
URL: http://plasbaronen4.wordpress.com

Postat av: Visselpaj

Jag är väldigt bra på att sätta mig in i andras situationer och förstå andra människor eller att försöka åtminstone.

2011-09-25 @ 15:15:52
URL: http://visselpaj.se

Postat av: auuus

Jag är väldigt pessimistisk (dock inte på det elaka sättet) och har väldigt, väldigt dåligt självförtroende. Det hindrar mig från att ta risker och "leva ut" ordentligt, men gör också att jag får mycket svårare att bli sårad.

2011-09-25 @ 19:44:18
URL: http://asortamission.blogg.se/

Postat av: Mika

Kloka ord! :)

2011-09-25 @ 19:50:11
URL: http://mikathuresson.blogg.se/

Postat av: Sara Rais

Blir alltid glad över att läsa dina kloka ord.

Från ledsen och trött till glad och full av hopp.

Tack!

2011-09-25 @ 22:35:52
URL: http://sararais.blogg.se/

Postat av: eliz

Det här inlägget fick mig att gråta bittra tårar. Min cynism känns inte så självvald, det är som ett lager skit mellan mig och min omvärld som ibland skyddar mig men vissa dagar önskar jag att jag kunde gnugga bort cynismen i badkaret och se saker med andra ögon. Ibland har livet varit så hårt och orättvist att cynismen blivit min kompis, fast det är ingen bra kompis. Jag vill inte vara cynisk mer. Jag jobbar på det, min älskade magda har definitivt skalat bort en del av skiten.

2011-09-26 @ 11:00:50

Postat av: Zäta

Eliz: Din egenskap är definitivt det brutalt ärliga - lika vackert som outhärdligt skarpt!

2011-09-26 @ 14:43:19
URL: http://zettermark.blogg.se/

Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.

Trackback

Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Obetvingliga personlighetsdrag och att inse deras fördelar