11 frågor, 5 bilder, 1 dröm
1. Varför startade du din blogg?
Jag hade inte bloggat på över ett år och vikten av alla obloggade inlägg inom mig började bli kännbar. Jag bloggar nästan jämt. När jag åker tåg, när jag tittar ut på vårbjörkarna genom fönstret, när jag står i duschen. Fast i mitt eget huvud. Och ibland bara måste det publiceras.
Jag pluggar cellbiologi och PR, tittar på klänningar, myser med min flickvän, oroar mig över framtiden, skriver feministiska brandtal, sminkar mina ögon, gör aptråkig lunchmat, läser populärvetenskapliga böcker, chattar med bekanta, pratar med vänner, dansar till balkanpop och uttjatade radiohits, njuter av vår fina lägenhet, får ont i ryggen, är morgontrött och nynnar för mig själv.
alt.
Jag pluggar läkarprogrammet, termin 1.
3. När brukar du få presationsångest?
Alltid. Sedan brukar jag få prestationsångest över att folk tycker att jag inte borde ha prestationsångset.
4. Vad är dina tankar om att behöva "komma ut" gällande sexuell läggning?
Åh, äsch. "Jag och min flickvän var på Smålands i helgen..."
5. Har du någon fantomkänsla i form av att en kroppsdel saknas, är överflödig eller på något annat sätt är "fel"?
Oj nej verkligen inte. Tvärt om! Jag gillar alla mina kroppsdelar precis där de är. Var sak på sin plats.
6. Definierar du dig som ditt juridiska kön?¨
Yes box 100%. Nä men, jag tror att jag är väldigt cis jämfört med många. Långt ut på skalan.
7. Hur skulle en ideal partner vara för dig? (Kärlekspartner eller annan partner spelar ingen roll.)
Kärleksfull, intelligent, huslig och praktisk, har egna gränser, attraktiv i mina ögon och tålmodig. Alltså någon som kompletterar, utmanar och kan ta hand om mig, när det behövs. Hon heter Moa.
8. Hur definierar du sex?
Det som känns som sex, från alla involverade håll men ingen annanstans ifrån, är sex. Ömsesidigt, frivilligt, skönt (eller i alla fall en strävan efter det sistnämnda).
9. Anser du dig själv ha sexdebuterat? Varför / varför inte? Förklara gärna utifrån din egen defninition av sex.
Ja, absolut. För att jag har gjort en massa saker som jag definierar som sex. Fast när jag sexdebuterade för ett antal år sedan räkande jag "penis-i-vagina" som första sexet. Förlora oskulden, liksom, papapapapaaaa. Eftersom det kändes som första sexet var det ju också det, för mig, då, men idag kan jag väl se att jag sexdebuterade innan det, även om det inte var vad majoriteten räknar som sex.
10. Vem/vilka är din(a) största förebild(er)?
Jag får ångest av den här frågan. Den och "Vad lysssnar du på?". Borde vara förbjudna. Känns som att jag ska vara så himla creddig fast jag inte har några bra svar.
Svaret är nämligen såhär ungefär:
En massa olika människor beroende på område. Vissa vetenskapare för deras forskning, vissa feminister för deras klockrena analyser, vissa vänner för deras sociala egenskaper eller livsstil, vissa lärare för deras entusiasm, vissa random folks för random egenskaper.
11. Vad skulle du vilja göra för världen?
Rädda den, såklart. Fast det vill ju alla. Det ville säkert Hitler också. Jättedåligt svar faktiskt. Vi börjar om.
Jag skulle vilja sprida en vettig och tillgänglig syn på feminism, berätta för fler vad feminism kan göra för dem och hur det kan hjälpa oss förstå och förändra vår omgivning. Jag skulle vilja kombinera det med en naturvetenskaplig världssyn och tyngd. Jag skulle vilja utföra tvärvetenskaplig forskning och väcka opinion. Jag skulle vilja förbättra livsvillkoren i alla fall lite, för i alla fall några, för framförallt unga tjejer.
Jag skulle vilja ge världen lite mer än jag fått av den. Göra ett litet avtryck. Jag behöver inte hamna i någon rekordbok eller vara gäst hos Operah. Men kanske vara med i nyhetsmorgon, publicera en populärvetenskaplig bok och hålla ett par föredrag där människor verkligen lyssnar. Det skulle jag vilja.
/Zäta
PS. Jag blev utmanad av IntersexOrWhat.
Psst.
Jag ville bara säga det. Att jag bloggar jättemycket. Det ska bara färdigformuleras.
Så ni vet.
/Zäta
Flytta på dig, hora! Där hänger min jacka.
Är du tjej? Har du aldrig blivit kallad hora? Jag tror att du är i minoritet.
Min vän blev nyligen kallad för hora på sin blogg. Eftersom hon skrivit för Djurgården Hockey, och Djurgården hade haft en dålig säsong. Nej, jag ser inte heller kopplingen, men tydligt var det hennes fel att det gått dåligt eftersom hon distraherat spelarna med sin enorma, magiska, kvinnliga skönhet. Eller typ. Eller inte alls. För det är bullshit.
Även om min vän nu gjort ett dåligt jobb som reporter (vilket jag starkt betvivlar), är hon ju inte en hora för det. Hon har ju inte sålt sex för pengar. Alls. Det verkar vara svårt för många snubbar att fatta, men det finns alltså inget likhetstecken mellan "kvinnor jag är arg på" och "hora".
Hora betyder prostituerad, fast anses generellt vara en mycket mer nedsättande term. Prostitution handlar om att sälja sin kropp för pengar, framförallt i sexuella sammanhang. Att skriva för en nättidning har alltså absolut ingenting med prostitution att göra. "Hora" kan också användas som ett reclaimat uttryck, alltså ett ord som återtas av det grupp som förolämpas med det så som exempelvis "bög" och "queer" ha gjorts, men det är kanske vanligare att "slampa" används i det syftet eftersom det inte har samma koppling till betalning. Men jag tror ändå vi kan enas om att de allra flesta människor i vårt samhälle ser "hora" som ett extremt negativt laddat ord och en grav förolämpning som reducerar ens människovärde. (Det kan kanske tyckas överflödigt att ha en paragraf om att "hora" är ett dåligt ord, men sådan är den, postmodernismen, ingenting är självklart.)
Tycker du att Djurgården-hade-en-dålig-säsong är en långsökt grej att kalla någon hora för? Vänta bara. Listan på konstiga anledningar och tillfällen då jag och mina tjejkompisar blivit kallade för hora är lång. Bland annat är vi horor när vi: Gillar att dricka alkohol på helgerna, går förbi en skolgård, ligger med mer än en person/deccenium, vägrar ta danska mynt i kassan på en svensk butik, är attraherade av tjejer, står framför någon annans jacka i korridoren, är lärare på lågstadiet, tackar nej till att gå hem med en kille på krogen, skriver politiska bloggar eller har en ljus hårfärg. Den ena situationen mer bisarr än den första, och ingen relaterar till säljande av kroppar eller sex.
Första gången jag blev kallad hora var jag 11 år. Jag och en kille på scouterna skoj-flirt-retades och hade jättekul. Han höll bort sin godispåse så att jag skulle försöka ta den, och tillslut sa han att jag fick en godis om han fick en kram. Han fick en kram, och jag blev kallad hora. Strikt talat var det här faktiskt enda gången jag blivit kallad hora som det hade någon slags förankring i ordets definition. Jag hade ju tagit emot betalning för kroppskontakt. Men ska vi utsträcka begreppet till att inkludera alla handlingar där någon får något av en annan människa och sedan vidrör denna, ingår ju typ hälften av all mänsklig interaktion i begreppet. Och för vida begrepp blir meningslösa. Visst tog jag emot en godisbit och "betalade" med en kram, men jag var inte en 11-årig prostituerad.
Andra gången var jag 16 och hade skrivit om blyertspennor i min blogg. Jag hade beskrivit en anekdot om hur en kille i klassen hade brutit av en annan snubbes blyertspenna för att han dunkade med den i bänken och jag blev galen på det. En kommentar på bloggen handlade om vilken löjlig hora jag var som skrev om mina löjliga problem.
Sedan dess har det hänt titta som tätt att personer har kallat mig hora på den här bloggen. Mest för att jag skriver saker de inte gillar. Att detta inte är en blogg där jag säljer sex verkar inte ha registrerats.
Men varför är det såhär då? Vi kan alla enas om att oftast när vi blir kallade horor har det inget med vare sig sex eller betalning att göra. Jag tycker i och för sig inte att vi någonsin ska kalla någon för hora om de inte själv har valt att använda det begreppet. Inte om kvinnor som säljer sex, inte om kvinnor som har mycket sex, aldrig. Det är inte respektfullt för fem öre, det kan vi också enas om. Men varför blir vi ändå kallade för det, så fort någon inte är nöjd med våra beteenden eller utseenden?
För att det är så himla effektivt. Det spelar på alla jobbiga stereotyper, allt hemskt förtryck och alla galna begränsningar som patriarkatet sätter på oss. Det reducerar oss till våra kroppar, och deras eventuella värde för mäns lustar. "Du är bara ett knullhål!" är vad de vill säga. Och eftersom det varit sant i vår kultur på många sätt, att kvinnors enda handelsvara har varit sin sexualitet och kropp, eftersom det fortfarande är sant i bemärkelsen att det förmedlas genom pornografi, reklam, tv-serier och "härliga, politiskt inkorrekta skämt" att kvinnor finns till för att män ska vilja ligga med dem, så slår det hårt. Det känns för att det hakar i en kulturell börda som ingen kan ignorera. Vi kämpar hela dagarna med våra utbildningar, konstprojekt, intellektuella utmaningar, snygga klädstilar och sköna personligheter - och ändå, eftersom det där bakgrundsbruset av patriarkalt-knullhåls-samhälle finns där, kan vilken man som helst, när som helst, reducera oss till just knullhål - för att han råkade vara på den vinnande sidan. Den som knullhålen var till för. Den vars individers mänsklighet aldrig kan ifrågasättas.*
Det är så jävla äckligt. Det är så jävla orättvist. Och vad vi än gör kommer det aldrig, aldrig gå att finnas till på precis lika villkor. Du kan säga "hora" till en man, men det kommer inte finnas något bakgrunsbrus att haka i, så förolämpningen kommer falla platt. Det är därför "härliga, politiskt inkorrekta skämt" aldrig kan vara bara enkla girlingar som vi "får ta". För att vi lever i en mer komplicerad värld än så, där saker får sin innebörd genom associationer, kopplingar och interaktioner med större sammanhang. Större sammanhang som bär på maktförskjutningar, stereotyper och objektifiering.
Men vad sjutton gör du då, om du blir kallad hora? Jag tror att ett iskallt "det där har ju inte ett dugg att göra med prostitution" kan få de flesta ur balans. Visst kan du börja snacka om orättvisa strukturer och bakgrundsbrus, men har du orkat läsa hela det här blogginlägget vet du att det inte är en diskussion som tas på en kvart. Säg ifrån. Säg upp kontakten. Säg till dig själv att det inte har något som helst med dig att göra.
Annars kan du ju göra som min vän, som blev kallad hora i mellanstadiet för att hon stod framför en killes jacka i skolkorridoren. Kliv upp på närmsta föremål, titta stint på förövaren, ta sats och sparka honom hårt i bröstet. Fast det är inget jag rekommenderar.
/Zäta
*Tror du mig inte? Så illa kan det väl ändå inte vara, kanske du tänker. Den där synen på kvinnor som sexobjekt finns ju kanske inom pornografin, men inte överallt. Då skulle jag vilja föreslå att du slår på 6:an en eftermiddag och tillexempel tittar på den populära humorserien 2 And a Half Men. Vad gör kvinnorna i den serien? Hur omtalas de? Om du liksom ser bortom det uppenbara "han-klantar-sig-när-han-ska-vinna-henne=roligt", varför ska han vinna henne, och vad har hon att tjäna på det hela? Hur ser hon ut (gånger tusen, eftersom det finns ungefär 1000 avsnitt med samma upplägg) och varför? Varför är det roligt, egentligen? Kokar det inte ändå ned till (jamen hur säger en det på svenska då?) att kvinnorna är med i serien för att de ska liggas med? Eller föredrar du något mer klassiskt? Varför inte applicera samma analys på kvinnorna i den ständigt re-makade Stolthet och Fördom? Eller gillar du reklampauser - ta en titt på läskreklamerna vettja.
Mellan raderna
Jag sitter på tåget och läser en fantasybok, medan jag förstrött snurrar luggen mellan fingrarna. Framför mig på bordet står en termos och en tom matlåda. Snett mitt emot sitter en kille som talar högt, alltså verkligen ljudligt, om sin politiska karriär. Om hans (manliga) företrädare och hur bra det gått för dem i riksdagen. Om hur han lyckades rekrytera 100 extra medlemmar till MUF samtidigt som han jobbade på en creddig firma i Stockholm. Om hur praktiskt det är att ha MUF i ryggen eftersom de unga väljarna är så lätta att formera åt samma håll. Om hur lätt han alltid haft det med tjejerna. ”Jag ska bygga mitt eget lilla nyliberala paradis.”
Jag försöker koncentrera mig på boken, men det går sådär. De onda drottningarna och manipulativa tjuvarna står sig slätt mot arrogansen från andra sidan mittgången. Jag ger upp och tar fram hörlurarna. Diggar med i Under Pressure och käkar lite medhavda russin. Då ser jag hans blick. Det är knappt ens en blick, men den säger allt. ”Du är en sån där hippie-vänster-inte-som-jag-människa. En sådan jag inte skulle titta på om jag var ute, om du inte serverade mig drinkar. Du har kort hår och är arrogant nog att inte vara söt när du åker tåg.”
För en sekund sedan var jag jag. Jag var Sofia, försjunken i en fantasybok och funderandes över framtiden. Nu är jag plötsligt En Sån. Du vet inte vad jag gör, om jag pluggar, jobbar eller är sjukskriven. Du vet inte vem jag attraheras av, vad jag röstar på, vad jag skriver om. Du vet inte vad som gör mig tårögd, vad som får mig att fnissa hysteriskt, vad som gör mig orolig och nervös. Du vet ingenting om mig, förutom att jag inte valde att behaga din blick i kupén. Jag valde att digga min musik, läsa min bok, låta mina fingrar göra osmickrande knutar i håret och äta osexiga russin.
Jag vet ingenting om dig heller, bortsett från det jag hört dig berätta om, och en sak till. Du är inte van vid det här. Du är van vid att folk är till för dig.
/ZätaMåndagstips
Saker att göra om...
...du gillar feminism, pepp och har ett par tior, tjugor eller femtiolappar över: Sponsra Världens fetaste kortfilm av Skabbteatern!
Vi är jävligt trötta på att feminism över huvud taget betraktas som något fult och gnällkärringaktigt. Om samhället systematiskt ser till att alla kvinnor automatiskt får det sämre, vem ska se till att du får ett värdigt liv? Hur länge tänker du vänta på att någon ska tänka på dig också?
Feminism handlar om en fucking jävla kamp för de mänskliga rättigheter som du som kvinna inte har. Vi känner inte en enda feminist som tycker att män ska ha det dåligt bara för att kvinnor ska ha det bra. Att det ens finns organisationer som Antifeministiska samfundet är lika absurt och vidrigt som organiserad rasism.
Feminism handlar om en fucking jävla kamp för de mänskliga rättigheter som du som kvinna inte har. Vi känner inte en enda feminist som tycker att män ska ha det dåligt bara för att kvinnor ska ha det bra. Att det ens finns organisationer som Antifeministiska samfundet är lika absurt och vidrigt som organiserad rasism.
Vi har feta planer för den här filmen, men har inte ett korvöre att finansiera den med. - Skabbteatern
...du är hbt och vill att dina erfarenheter ska räknas när EU gör sin största undersökning om hbt-personers villkor, erfarenheter och känslor någonsin: Gör European LGBT Survey!
För att det är viktigt att stödja bra initiativ som dessa, och för att dina perspektiv räknas!
...du vill ha dig ett gott skratt och kanske en liten tankeställare gällande dagens framgångshets mätt i pengar: Läs denna sköna krönika om Vad Rika Personer Måste Sluta Säga
Alltså. Så himla sant.
...du hade tänkt bryta nya akademiska marker till hösten: Inte glömma att anmäla dig på antagning.se!
Ett tips är genusvetenskap. Mycket berikande och intressant ämne har jag hört. Ett annat tips är inte läkarprogrammet om du fortfarande går gymnasiet. Gör något annat ett tag. Chilla. Var tonåring utan att tänka på äckliga sjukdomar, nedkissade sängar och tungt ansvar. Vidga dina vyer. Läs något humantistiskt, jobba på posten, hjälp en tant. Du hinner bli vuxen och seriös, jag lovar.
...du borde plugga inför PR-tenta OCH läsa på om leukemicellers genetiska avvikelser OCH plugga cellulär signalering: Kolla på Top Model cycle 13 ...eller vänta, var det bara jag..?
/Zäta
Vägen till sundare skönhetsideal går inte via att dissa smala personer
Få har väl missat debatten om pinnsmala skyltdockor som blossat upp igen då det visat sig att Gina Tricot inte alls tagit bort dockorna. Nu går det runt en bild på facebook som Kalle från Arlandagymnasiet tagit, med medföljande kommentar om hur vidrigt detta är.
"Se hur revbenen sticker ut, den lilla kulan på magen är alltså magens inälvor som visst inte gick att banta bort, kanske ska operera bort lite onödiga organ när vi ändå håller på.
(...)
Och dessutom, vem i helvete är menad att se ut så där med flit, det ska ju endast vara följden av en mycket tragisk sjukdom, anorexia och bullemi. För jag kan helt seriöst garantera att det inte finns några män, killar eller för den delen pojkar som tycker att det där är fint, sexigt eller på något sätt attraktivt."
Och alla kommenterar och håller med. Detta är vidrigt. Inte idealet, utan kroppsformen. Men. Hallå.
Här behövs lite feministisk argumentation i ideal-sammanhang 101.
DÅLIGA GREJER ATT SÄGA (det vill säga saker som cementerar trista strukturer, sätter ännu mer press på tjejer och skuldbelägger fel personer):
Fy faaan vad oattraktivt! alt. Jag skulle inte vilja knulla nån som ser ut sådär.
Kalle från Arlandagymnasiet talar säkert i största välmening när han säger att ingen kille tycker att yttepyttesmal är attraktivt, men han gör två kardianalfel under tiden.
1. Han uttalar sig för en hel grupp som han inte kan representera. En hel del män, killar, eller för den delen pojkar tycker garanterat att pinnsmal med bula på magen och små bröst är skitsexigt.
2. Han antar att tjejer mäter sitt värde i knullbarhet för män. Det är hår-debatten all over igen. "Ni ska/ska inte göra/se ut blah för då kommer jag finna dig oattraktiv!" Well, we don't give a fuck. Det är jättebra att du vågar stå upp för att du gillar något annat än normen, Kalle, men du behöver inte dissa alla som inte attraherar dig och dessutom anta att halva mänskligheten står bakom dig för det.
Jag ser inte ut sådär, och ingen jag känner heller!!
Nä. Väldigt få personer ser nog ut så, men vissa gör, i alla fall nästan. Om vi börjar snacka om att INGA skyltdockor representerar din kroppsform, då blir det relevant. Då är det ett problem. Men det är inte fel på den här dockan för att hon inte har dina mått. Fel angreppsväg. Jag tycker inte att det är fel på plus-size-dockor för att de inte har mina mått, jag tycker det är fel att de inte syns mer och att alla är vita eftersom variation och representation är viktigt!
Majoriteten av kvinnor är betydligt större än sådär, så företaget borde anpassa sig om de vill sälja!
Det är sant att majoriteten av kvinnor är större än en 32:a eller vad dockan nu kan vara, och det kan vara viktigt att påpeka när en annan bild förmedlas av media, men det betyder inte att alla butiker måste anpassa sig efter majoriteten. Om vi hårddrar det ska vi i så fall inte sälja några kläder i strl 32, eller några damskor i 35 och 43, för att majoriteten inte ser ut så. Majoriteten borde definitivt representeras, men inte bara majoriteten, då är vi ju tillbaka där vi startade - i mainstreamingen av kvinnokroppar!
BRA GREJER ATT SÄGA (det vill säga saker som kan leda till förändring, stärka tjejers självbild och nyansera debatten):
Det suger att vi bara får se en variant av kvinnlig skönhet, den vita smala. Kvinnor kommer i alla former och färger och är awesome allihopa!
Det här påståendet sätter fingret på problemet utan att skuldbelägga någon. Jag är vit och smal. Jag vill se mindre av mig i skyltfönstrena och mer av andra, för det är rättvist och för att det skulle bredda trista normer, men jag vill inte höra att jag är äcklig, ful och fel bara för det.
När vi redan har ett smal-ideal bidrar denna skyltdocka bara ännu mer till ett pressande ideal. Mer variation i skyltfönstrena!
Den här varianten sätter kanske fingret ännu bättre på problemet. Problemet är ju inte denna docka, utan att den ingår i och bidrar till en struktur av smalhets som får tjejer att må piss och känna sig fel, över något så irrelevant som centimetrar runt vissa ställen på kroppen.
Det är oroväckande att ideal-kroppen har förskjutits till att bli smalare och smalare utan att företag, media och modevärlden reagerar. Det är inget fel med att vara smal, men vi måste inse att det finns en gräns för människokroppens byggnad och att hälsan är det viktigaste. Faktum kvarstår att de allra flesta personer inte kan vara mycket smala utan att banta eller på annat vis göra ohälsosamma saker.
Bra för att den åberopar andra värden än skönhet, samt manar till eftertanke och handling snarare än fördömmande.
Det är en sak att kritiskera dockan för att den är smal, den kan göras bra och det kan göras dåligt, men att kritisera den för att den faktiskt inte är mänsklig, alltså att en homo sapiens rent fysiologiskt inte kan ha dylika proportioner och fortfarande andas, är en annan sak. Det är klart vi får göra omänsklig konst, men ska vi sälja kläder som ska passa människor blir det en annan sak. Vi kan ju klä på kaktusar och sälja jeans, men jag har en känsla av att det inte skulle funka så bra. Nä, det där med konst är bara en lam ursäkt. Smalt säljer, Gina Tricot är giriga. Ni kan i alla fall vara ärliga med det.
Men, vägen till sundare skönhetsideal går inte via att dissa smala personer. Den går via att dissa smala (i dubbel bemärkelse) ideal och lyfta fram andra typer av skönhet. Den går via att betona att skönhet och behagande av manliga blickar inte är en kvinnas främsta uppgift i livet.
Jag vet att jag inte är ensam om att känna igen mig i skyltdockan ovan. En del av de som gör det har säkert ätstörningar, andra har det inte utan är bara smala i sig själva. Jag kan dock meddela Kalle mfl. att mig bula på magen inte innehåller några organ, utan underhudsfett. Jag är helt enkelt skapt så att mina rev- och höftben sticker ut, medan jag samtidigt har en liten charmig bula på magen. Mina äldre släktingar som inte alls är pinnsmala har dylika proportioner. Och jag blir lite upprörd över att Kalle mfl. har mage (hah) att komma här och säga att ingen någonsin kommer tycka att jag är sexig. För det första vet jag av empiriska undersökningar att det är bullshit, för det andra är det bara otrevligt, onödigt och arrogant. Jag vill inte ha inte ditt eller mfl.:s godkännande/underkännande av min kropp.
Så fortsätt kämpa för en bredare, verkligare, peppigare syn på kvinnlig skönhet, men säg inte att jag och mina spinkiga medsystrar är äckliga på vägen. Vi smalisar har en skyldighet att vara medvetna om våra smal-privilegier och kämpa för större mångfald, men det är inte oss det är fel på. Det är idealen. Vi är lika mycket era systrar som ni är våra.
Poängen är frigörelse för alla, inte tätare fångstnät att navigera.
/Zäta
Harriet Potter och andra hjältar
Kommer ni ihåg Hannas projekt med en genusläsning på Harry Potter-böckerna som det snackades om för några månader sedan? Här är en tjej som gjort sin egen tolkning på karaktärerna: Alla har bytt kön.
Harriet, och hennes två bästa vänner Ronalda och Hermes.
Harriet har en crush på Ronaldas lillebror, som växte upp från en fnissig rodnande pojke till en stilig ung karl.
.
Tvillingarna Frida och Georiga hittar alltid på hyss.
Jag blir typ helt exalterad och vill läsa böckerna på det här viset istället. Shit vad najs med kvinnliga skurkar och hjältar, och manliga plugghästar med stora hjärtan!
Folk som hävdar att könet på folk i skönlitteratur inte spelar någon roll, kanske får sig en tankeställare. Det vore inte samma bok såhär. Och det vore nog inte en bästsäljare heller. Det är inte en slump att 80% av alla barn- och ungdomsböckr har manliga huvudpersoner. Kvinnor lär sig relatera till män i litteratur, film och konst. "Jag tänker inte ens på att det är en kille, jag identifierar mig med honom ändå". Men hur ofta hör vi det motsatta? Hur ofta läser småkillar äventyrsböcker med barnhemsflickor och prinsessor som huvudpersoner? Det är inte lika säljbart.
Det är en tillgång att kunna identifiera sig med andra människor. Att kunna relatera till dem, oavsett vem du själv är. Jag tycker att killar också borde få möjligheten att lära sig det.
Det är faktiskt en av de enklaste och bästa vardagsfeministiska handlingarna du kan göra. Köp en bok med kvinnlig huvudperson nästa gång lillebror, grannarnas son eller du själv fyller år.
/Zäta
