Min feminism - om nedvärdering av kvinnlighet och prinsesspepp
Jag tror den vanligaste invändningen antingen är något i stil med "men jag hatar ju inte män" eller något i stil med "men sverige är ju redan jämställt".
Skulle också tippa på ovanstående. Alternativt "men jag vill ju raka benen".
För. Coolt.!
Men att ha en bra relation till sina barn, ett stort socialt nätverk och bra kontakt med vänner och familj, det är inte en "bisak".
Jag skriver under på att könsmaktsordningen drabbar oss olika mycket, men det är inte bara beroende på kön utan även (och kanske i ännu större utsträckning) beroende på klass och social status. Och sett ur mitt personliga medelklassiga perspektiv vete sjutton om inte socialt kapital smäller högre än ekonomiskt. Men visst, det är lätt att säga att pengar inte är jätteviktigt ifall man har så det räcker - som "Visselpaj" så träffande skrev om nyssens.
Visst har jag stött på en och annan feminist som nedvärderat det kvinnliga, men shit- jag har stött på betydligt fler feminister som INTE gör det. Både IRL och på internet. Det lär ju inte direkt vara vanligt med feminister som nedvärderar det som är eller anses vara kvinnligt (tycker nog det är vanligare med icke-feminister som gör det), eftersom det strider ganska mycket emot vad feminism för de flesta handlar om. Känns som att man skjuter både sig själv och andra kvinnor i foten om man agerar på det sättet.
Synd att de som kommer med denna kritik inte kan se det. De har väl träffat en feminist som resonerar så, och tänker att alla är likadana. Eller också bygger det på missförstånd. Men då är det ju bra att de kommer med den här typen av ifrågasättanden, så att vi kan reda ut det hela. :)
Jag gissar på att den vanligaste invändningen är vad individer vill och inte vill. Typ: "Men jag vill faktiskt raka benen, gör jag fel då?" eller "Men min man vill faktiskt inte vara hemma med barnen!" Jag känner lite så här kring detta: jaha, och? Om du verkligen verkligen vill göra en viss sak, gör det då! Det är inget som vi säger emot.
Däremot kan det vara bra att fundera över hur mycket av ens åsikter, intressen, preferenser o.s.v. som beror på könsnormer och om man vill följa olika normer för sin egen skull eller för att behaga andra (och om det är så att man vill behaga andra: är det värt det?). Medvetenhet är inte något vi någonsin bör spotta på och jag tycker bara det är positivt att emellanåt fundera över vad man vill och varför. Det främjar kritiskt tänkande och personlig samt samhällelig utveckling.
Och när man tänker över sina beslut, då kanske man kommer fram till att man verkligen vill följa en viss norm för sin egen skull. Det är givetvis helt okej! Det finns många som vill det, jag utesluter knappast detta (jag är själv en av de som trivs med att följa vissa normer kring kön). Men att det finns de som faktiskt vill följa normer för att de trivs med dem, utesluter inte att det också finns de som följer normer de egentligen inte trivs så mycket med, bara för att de vill behaga andra eller för att de är rädda. De vill inte bli utstötta, betraktade som konstiga, m.m.. De kanske inte känner sig tillräckligt starka i sig själva.
En av de orsaker till att vi måste fortsätta prata om normer kring kön, är just dessa människor. För att de ska ha större möjlighet att leva som de verkligen vill, för att kunna motivera dem och visa att också deras sätt är okej. Att normer kring kön är just normer.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.