Share

Min feminism - om nedvärdering av kvinnlighet och prinsesspepp

Den näst vanligaste invändningen jag får höra mot feminism låter något i stil med: "Men jag tycker inte att det är dåligt att vara kvinnlig! Varför ska det nedvärderas? Det tycker jag att feminister gör när de säger att alla ska vara som män!"

Eftersom dylika uttalanden bygger på missförstånd så kan vi börja med att reda ut dem. Det finns två falska premisser i uttalandet ovan:
1. Feminister tycker att kvinnor ska vara som män.

Jag känner ganska många feminister. Jag har läst och hört om ännu fler. Och inte en enda av dem tycker att kvinnor ska vara som män.
Det var det enkla svaret, men ska vi gräva lite i missförståndet så bottnar det i att feminister brukar snacka om makt. Om män som har makt och kvinnor som borde få ta del av den. Om att vara med på arbetsmarknaden på samma villkor, representeras i språket på samma villkor, få snacka lika mycket i klassrummen utan att bli avbrutna och så vidare. Att ha samma rättigheter och reella möjligheter betyder dock inte att vi behöver vara likadana - eller hur?

Sedan kan jag hålla med om att det är en snedvridning av debatten där det ständigt handlar om kvinnor som ska få ta del av manliga privilegier. Jag tycker att männen ska få ta del av klassiskt kvinnliga sfärer på samma villkor också. Få umgås med sina småbarn lika mycket utan att arbetsgivaren rynkar på näsan, få klä sig extravagant utan att grannen rynkar på näsan,

Könsmaktsordningen drabbar både kvinnor och män, men på olika sätt. Därmed inte sagt att den drabbar oss lika mycket. Det är en enorm skillnad huruvida autonomi baserad på ekonomiska aspekter är möjlig (typ: jag har jobbat hela livet så jag får en hyfsad pension vs. min man jobbade och jag tog hand om barnen och nu är vi skilda så jag lever på 4000 i månaden) och huruvida det känns soft att ha extravaganta kläder på sig. Det ena är ganska livsavgörande, det andra en otrevlig bisak.

Nu förenklar jag givetvis, men finns det något jag blir galen på i jämställdhetsdebatter är det när folk i sin iver att få människor på sin sida får det att låta som något slags 50-50-problem. Skulle det vara "en rättvis orättvisa" skulle den inte finnas eftersom alla skulle tjäna på att utplåna den. I verkligheten finns det en halva av befolkningen som indirekt tjänar på att ha kvar orättvisorna (inte alltid, som när de missar fina småbarnsår eller extravaganta kläder) men generellt, där det räknas, och därför finns de kvar.

2. Feminister tycker kvinnlighet är dåligt.

Feminister uttrycker sig möjligen lite klumpigt. Vad vi för det mesta menar är att kvinnlighet som det ofta representeras idag: som varandes enbart kopplat till en sexig kropp, ett passivt handlande, en bisyssla för den stora trancenderande manligheten, inte är särsklit positivt. Men kvinnlighet i sig, vad det nu är, anses väldigt sällan negativt. Tvärt om brukar feminister hävda motstånd och makt i femininiteten. Framhäva de egna aktiva valen i en klädstil eller handlingsmönster. Vad vi generellt vänder oss emot är en snäv definition av kvinnlighet, att det skulle finnas "rätt" och "fel". "En riktig kvinna ser ut såhär... en riktig kvinna beter sig sådär..." är ord du inte får höra från en feministisk mun.
Personligen tycker jag att femininitet är awesome. Jag känner mig helt vilsen om jag inte får ha knästrumpor och rosetter på mig varannan dag. Det är en politisk sak: Att visa att feminister ser ut såhär också. Det är en taktisk sak: Att nå fram till människor som skulle avfärda en rakad brud med kvinnosymboler tatuerade på armarna med en skeptisk blick. Men framförallt är det en smaksak: Det här är jag, och ingen ska komma och säga att det är fel.

Min feminism är lite som en högljudd småtjej i prinsessklänning. En liten tjej som inte bryr sig om folk himlar med ögonen, som inte sjunger vackra sånger för att få beröm utan för att bli lyssnad på, som värderar kvinnors uppmärksamhet lika högt som mäns och alltid hejar på sina kompisar, som är "för mycket" och därför går igenom även till dem som helst vill låta bli att lyssna,  som är galet kaxig och lika charmig, men med en benhård övertygelse i botten. Lite såhär, faktiskt (fram till 2.45 iaf):



/Zäta
PS. Nu undrar ni förstås vilken som är den vanligaste invändningen... gissa!
Share



Kommentarer
Postat av: Alice

Jag tror den vanligaste invändningen antingen är något i stil med "men jag hatar ju inte män" eller något i stil med "men sverige är ju redan jämställt".

2012-02-13 @ 22:40:45
URL: http://theolddays.blogg.se/
Postat av: Lovisa

Skulle också tippa på ovanstående. Alternativt "men jag vill ju raka benen".

2012-02-14 @ 00:33:46
Postat av: Finnfemfel

För. Coolt.!

2012-02-14 @ 08:45:51
Postat av: Miss Mary

Men att ha en bra relation till sina barn, ett stort socialt nätverk och bra kontakt med vänner och familj, det är inte en "bisak".



Jag skriver under på att könsmaktsordningen drabbar oss olika mycket, men det är inte bara beroende på kön utan även (och kanske i ännu större utsträckning) beroende på klass och social status. Och sett ur mitt personliga medelklassiga perspektiv vete sjutton om inte socialt kapital smäller högre än ekonomiskt. Men visst, det är lätt att säga att pengar inte är jätteviktigt ifall man har så det räcker - som "Visselpaj" så träffande skrev om nyssens.

2012-02-14 @ 08:52:28
URL: http://mapagaille.wordpress.com
Postat av: Candy

Visst har jag stött på en och annan feminist som nedvärderat det kvinnliga, men shit- jag har stött på betydligt fler feminister som INTE gör det. Både IRL och på internet. Det lär ju inte direkt vara vanligt med feminister som nedvärderar det som är eller anses vara kvinnligt (tycker nog det är vanligare med icke-feminister som gör det), eftersom det strider ganska mycket emot vad feminism för de flesta handlar om. Känns som att man skjuter både sig själv och andra kvinnor i foten om man agerar på det sättet.



Synd att de som kommer med denna kritik inte kan se det. De har väl träffat en feminist som resonerar så, och tänker att alla är likadana. Eller också bygger det på missförstånd. Men då är det ju bra att de kommer med den här typen av ifrågasättanden, så att vi kan reda ut det hela. :)



Jag gissar på att den vanligaste invändningen är vad individer vill och inte vill. Typ: "Men jag vill faktiskt raka benen, gör jag fel då?" eller "Men min man vill faktiskt inte vara hemma med barnen!" Jag känner lite så här kring detta: jaha, och? Om du verkligen verkligen vill göra en viss sak, gör det då! Det är inget som vi säger emot.



Däremot kan det vara bra att fundera över hur mycket av ens åsikter, intressen, preferenser o.s.v. som beror på könsnormer och om man vill följa olika normer för sin egen skull eller för att behaga andra (och om det är så att man vill behaga andra: är det värt det?). Medvetenhet är inte något vi någonsin bör spotta på och jag tycker bara det är positivt att emellanåt fundera över vad man vill och varför. Det främjar kritiskt tänkande och personlig samt samhällelig utveckling.



Och när man tänker över sina beslut, då kanske man kommer fram till att man verkligen vill följa en viss norm för sin egen skull. Det är givetvis helt okej! Det finns många som vill det, jag utesluter knappast detta (jag är själv en av de som trivs med att följa vissa normer kring kön). Men att det finns de som faktiskt vill följa normer för att de trivs med dem, utesluter inte att det också finns de som följer normer de egentligen inte trivs så mycket med, bara för att de vill behaga andra eller för att de är rädda. De vill inte bli utstötta, betraktade som konstiga, m.m.. De kanske inte känner sig tillräckligt starka i sig själva.



En av de orsaker till att vi måste fortsätta prata om normer kring kön, är just dessa människor. För att de ska ha större möjlighet att leva som de verkligen vill, för att kunna motivera dem och visa att också deras sätt är okej. Att normer kring kön är just normer.

2012-02-15 @ 11:49:43
URL: http://sugarhearted.wordpress.com



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0