Share

Vem vill vara ett offer?

Vi kan börja med att reda ut det här med "offer". Det verkar ha blivit ett skällsord. Ingen vill vara ett offer. Ingen vill vara den trista människan som gräver ned sig, som inte kan komma över det, som tycker synd om sig själv. Att vara ett offer är tydligen en identitet, och inte en särsklit attraktiv sådan.
Jag håller med. Offer som identitet är varken särsklit produktivt eller trevligt för någon.


Men vad betyder "offer" egentligen? Enligt SAOL betyder offer "den som drabbas av något". Att vara den som drabbas av något, det kan väl inte vara så jäkla skamfyllt och fel? Du kan ju per definition inte hjälpa att du drabbas av något.

Att falla offer för omständigheter, kan det vara fel? Att i vissa situationer inte ha kontroll alls, att vara utelämnad åt andras nycker eller gärningar, att bli utsatt för något du själv inte har valt - ja, att vara ett offer i just den situationen, borde inte anses vare sig konstigt eller fel. När "offer" blir ett skällsord förlorar vi mycket av den viktiga maktproblematik som ordet pekar på. Ett offer är just maktlös. Att erkänna det är inte att se ned på personen som drabbas, utan att erkänna allvaret i situationen. Den livsviktiga skillnaden ligger i att det inte är en permanent stämpel. Vissa situationer gör oss till offer, precis som att vissa situationer gör oss till ledare eller segrare, men det är inget inbyggt i oss som ständigt är dessa ting. Du var ett offer när du blev våldtagen. Ett offer för någon annans maktutövning. Men du är inte ett offer idag, du är en hel, mångfacceterad, aktiv människa.


Visst kan upplevelser vi haft bli en del av vår identitet. En VM-vinnare kanske går runt och känner sig som segrare hela tiden, även när hon kokar makaroner. Någon som blivit utsatt för svåra övergrepp kanske alltid bär med sig en del av offerskapet, men det blir ju aldrig hela ens identitet, precis som att VM-vinnaren också ser sig som kanadensare, pastaälskande och humoristisk.

Vad jag vill säga är att det inte är fult att falla offer för något. Det är bara ett faktum: Ibland är personer offer för omständigheter. Punkt. Och det är ett ord vi inte får låta bli stulet av dem som vill underminera oss, för det är allt för viktigt.
Hur skulle vi exempelvis analysera följande situation utan begreppet "offer"?

Thorsten [är] sårad över anklagelserna.

– Jag blir ledsen, det är inte ok att man kallar mig för ett svin, att jag skulle vara emot kvinnor. Det borde man se på mig att jag inte är.


Här verkar Thorsten vara offret. Han blir sårad och ledsen över anklagelser. Gina, däremot, hon verkar vara en stark aktör, som ska klara av det mesta:

Gina Dirwanis programledarkollega Helena Bergström tar Flinck i försvar:

– Jag tror Gina är så pass strong att det kan hon ta det. Jag kan också ta en klapp av någon på rumpan.


Vad var det då som hände?

Thorsten Flincks [tog] i greenroom programledaren Gina Dirawi, 20, på rumpan.

Han bad senare, på sin managers uppmaning, om ursäkt:

 

Gina Dirawi mottog ursäkten – men passade på att skoja med honom.

– Jag är inte ledsen, det är inga problem, det är lugnt, säger hon och håller upp två fingrar över hans huvud.


Det var alltså Thorsten som utförde en handling som inte var okej. När han sedan blir kritiserad för detta blir han ledsen. Gina däremot, hon agerar precis "rätt". Hon skojar bort det. Är en skön brud som tål lagom mycket tafsande. Hon är inget "offer", för hon säger att det inte gjorde så mycket.


Men om vi applicerar vår nya, oladdade variant av begreppet "offer" på situationen, vad händer då? Vem var det som var maktlös när handlingen utfördes? Vem var det som fick ta emot ovälkommen beröring av känsliga kroppsdelar? Vem var det som var tvungen att legitimera en ovälkommen handling för att inte verka torr och trist? Vem var offret här, egentligen?

Gina förstås. Gina är inget offer, men just då var hon ett offer för Thorstens ivriga fingrar. Och fortsatte vara ett offer för samhällets förväntningar på hur en acceptabel tjej ska bete sig (vara en skön brud och skämta). Skillnaden ligger inte i hur Thorsten och Gina kände, utan i vilka valmöjligheter de hade. Han hade kunnat låta bli att tafsa - hon kunde inte låta bli att bli tafsad på. Han hade kunnat be om ursäkt på en gång - hon hade inte svärandes kunnat storma ut TV-studion. Hennes enda val var att "ta det". Svälja att tafsande gubbar tar sig rätt att bestämma över hennes kropp. Hennes valmöjligheter begränsades av hans egna val, och sedan är det honom vi ska tycka synd om.

Jag tycker inte ett dugg synd om dig, Thorsten. Jag tycker det är synd att Gina råkade ut för dig.

/Zäta
Share



Kommentarer
Postat av: Freja

Jag funderar även på hur den här händelsen visar synen på män och kvinnor. Män lär sig att de inte behöver ta ansvar, kvinnor lär sig att det alltid är deras ansvar. Därför slätar Gina över det hela och Thorsten gör sig ansvarslös...

2012-02-07 @ 20:40:17
URL: http://blogg.amelia.se/reddevil/
Postat av: eliz

När jag tänker på olika värderingar som läggs i ordet "offer" tänker jag alltid på Lady Dahmers ord: den enda som gynnas av att sudda bort offerrollen är förövaren, för utan offer finns det per definition ingen förövare - lägligt, va? Detta kanske inte är applicerbart i alla kontexter men jag tycker det är pretty damn close. Tack för att du tog upp detta.

2012-02-07 @ 21:30:42
URL: http://elotusnoir.tumblr.com/
Postat av: Matilda Flodin

Jag kunde inte uttryckt det bättre själv! Jättebra inlägg om "offer" som precis som du säger verkar ha blivit nått man inte får vara ens när man fallit offer för något.

2012-02-07 @ 21:58:19
URL: http://tilda.wordpress.com
Postat av: Håkan Ljungberg

Väldigt tänkvärt och bra skrivet! Du sätter ännu en gång fingret på tankefel och maktspråk. Tack för en suverän blogg!

2012-02-07 @ 23:04:11
Postat av: Cilla

Bra skrivet, det är otäckt med den syn på offer som finns idag.

2012-02-08 @ 10:11:02
Postat av: Blixa

Klockrent inlägg!

2012-02-08 @ 14:56:22
URL: http://www.blixabloggar.se
Postat av: Caroline

Precis så! Fantastiskt bra skrivet.

2012-02-08 @ 15:23:23
URL: http://alung.blogg.se/
Postat av: hanna

hej! jag är intresserad av att höra lite mer kring jämställdhet och media, hur det påverkar könsrollerna idag. visst är jag medveten om att kvinnor inte syns lika frekvent i nyhetsmedier och att de sällan sker på samma plan som män, men samtidigt är det mycket jag inte vet. så om du har något att skriva om det, synpunkter eller fakta skulle jag tycka det vore intressant att läsa!

2012-02-08 @ 20:34:59
Postat av: Mariana

Citatet av Helena Bergström gör mig så himla, himla upprörd och ledsen. Hur kan hon säga så?

2012-02-10 @ 13:54:59



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0