Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Jag vill inte bli tolererad av dig

grymt skrivet! jag har också länge stört mig på det ordet, som om folk med "avvikande sexualitet" var något otrevligt som vi "normala hetero-svenskar" lärt oss stå ut med.

Håller verkligen med dig om ordet "tolerera", men jag tycker inte att "acceptera" är jättebra heller. Det känns också som någon slags miniminivå för mig. "Acceptabelt" är ju typ "godkänt", men inte mer. Inte för att jag kan komma på ett bättre ord i och för sig.

Får hålla med MarySaintMary där uppe, självklart är acceptans bättre än tolerans men det klingar illa i mina öron också för det uppstår, enligt mig, genast en makthierarki där jag är så väldigt storsint som inte bara tolererar dig utan a.c.c.e.p.t.e.r.a.r dig! Schysst av mig va? Du kan skatta dig lycklig. Tacksam till och med.



Ungefär så. Jättebra inlägg. Påminner mig om när jag var på krogen häromsistens med en kompis, en snubbe kom fram till henne och sa att han tolererade hennes hårfärg (som var typ sjöjungfrublått med en touch av tång). Jättemärkligt.

Bra inlägg! Jag jobbar med mångfald och vi får utbildning av RFSL om normkritisk pedagogik, som är något helt annat än toleranspedagogik. Det står rätt bra om det på Wikipedia, eller så kan du läsa ett av mina inlägg http://blogg.amelia.se/reddevil/2011/05/24/mangfald-kontra-enfald/. Tolerera är verkligen inte något positivt!

Freja: Jag är säker på att ditt arbete är jätteviktigt och bra men mångfaldshysterin kliar i ögonen på samma sätt som acceptans och tolerans... När jag ser event på Facebook som uppmanar folk att ta med "alla era vänner - vi vill ha stor mångfald!" så tycker jag det övergår i att exotisera människor.



Kanske en knepig liknelse men jag har börjat se mer och mer i olika amerikanska serier att mångfald i skolor blir mer och mer populärt och ju mer mångfaldspoäng du får desto bättre, t.ex så trumfar "interracial lesbian moms, one of them disabled with a black kid" över "gay caucasian dads with a caucasian kid". Exotisering.

Jag skriver så krattigt. Det jag menar är att mångfald ibland tangerar exotisering av människor, och det är fel, enligt mig.

Tack för att du sätter ord på det här! Tänker på regeringens sida om myter om invandring där tolerans användes som mål för hur den vita befolkningen skulle känna för de icke-vita. Tycker att respekt är ett bra ord att använda för att respekt oftast kräver en ömsesidighet till skillnad från "tolerans" och "acceptans" som förutsätter en statisk makthierarki.

Jaha, jag ser acceptans som något ganska oladdat, typ "accepterar alla valutor", "jag accepterar att folk är olika; det är inte problematiskt för mig". men det är klart att ni har en poäng där.



Respekt var en bra variant, men känns ändå polariserande på något sätt. "Jag respekterar dig TROTS att du är olik mig". Det är nog ändå bättre än acceptans ändå, med maktglasögonen på.

Med maktglasögonen på tycker jag respekt känns bättre än acceptans. Respekt kan också innebära en viss beundran. Acceptans känns som att en måste gilla läget för att det inte går att förändra även om en hade velat.

Fast "färgade männinskor" är väl det mest olyckliga ordvalet i det här inlägget? Är vi inte alla färgade?

en bra diskussion. jag tänker att problemet kanske inte är vilket av orden tolerera/acceptera/respektera vi använder, utan att vi tycker till om andra människor överhuvudtaget. att säja t ex "jag accepterar dej som du är" är väl också att säja att jag skulle kunna ta mej rätten att låta bli, om jag föredrog det. fast det handlar förstås om i vilket sammanhang det säjs också.

Har också väldigt svårt för ordet tolerera, usch usch usch. Acceptera är ett mycket bättre ord. Respektera gillar jag faktiskt inte alls, eftersom det för mig klingar illa, typ som när arga vuxna skriker åt sina barn att de MÅSTE RESPEKTERA DE VUXNA för de vuxna vet ju alltid alltid bäst. Många jag stött på har använt ordet respektera synonymt med vara rädd för, t.ex. de vuxna som slagit sina barn och sagt att de gjort det för att barnen måste lära sig respekt. Därför har jag svårt för ordet.



@ S: ska man vara petig så är svart ingen färg, och svarta är således inte färgade utan EGENTLIGEN är det vita som är det, ännu mera egentligen om man tänker på att alla vita människor härstammar från svarta. Dock finns det så många varianter av vit och svart (hur många är egentligen vitvita och svartsvarta) att peteriet kring vem som är färgad och vem som inte är det är rätt onödigt, enligt min mening.

fast tolerans är ju det första steget mot acceptans. Om man utgår från vissa länders homofobi så måste de ju först börja tolerera de sexuella minoriteterna, för att i ett senare läge kunna acceptera. Fast jag håller med om att i Sverige ska vi kunna acceptera, det är ju trots allt 2012.

Jag måste nog hålla med om att "respekt" är ett ord jag själv föredrar framför "acceptera". Vem är jag att bestämma vad som accepteras, typ. Bra skrivet, dock!

Jag börjar tänka på South Park-avsnittet Death Camp of Tolerance när jag läser det här ^^



@ S & Sugarhearted: Begreppsvalet handlar också om hur själva ordet används. I nuläget är "färgad" ett ord som främst används för att beskriva mörkhyade, vilket gör att det inte riktigt går att använda ordet för att beskriva kaukasier om en samtidigt vill bli förstådd. Sen går det givetvis att argumentera för att ordet inte bör användas alls, men att bara byta ut ett ords betydelse är väldigt svårt, så jag skulle säga att det är helt betydelsemässigt korrekt att använda "färgad" för att beskriva mörkhyade, eftersom det är den betydelse som ordet har tillskrivits.

Så jävla bra skrivet! Hurra för dig!

Enligt wikipedia betyder tolerans "att acceptera". http://sv.wikipedia.org/wiki/Tolerans



Men det klart, att uppskatta och aktivt välkomna vore ju ännu mer önskvärt. Att faktiskt se de som avviker från en själv som något positivt och intressant.

Intressant diskussion fast den handlar om ord, inte beteende, alltså vad vi i själva verket gör. Hur bemöter vi dessa människor som vi säger oss acceptera/tollerera. Och hur gör vi för att tollerera de människor som trots allt inte accepterar de från normen avvikande människorna?

Jättebra skrivet! Stör mig också mycket på ordet tolerans, men jag är inte helt förtjust i ordet acceptera heller. Jag kopplar det mycket till att en normperson väljer att acceptera någon utanför normen av god vilja, och känner sig duktig för att hen accepterar nån som är annorlunda. För mig känns "respektera" bättre, eftersom jag tänker att respekt är mer ömsesidigt. Men det är tydligt att folk tänker olika om det här, och det är jättebra att det blir en diskussion om det!

Kan bara hålla med om att tolerans är ett ord som stör då det i mina öron är att säga "Du är nästan okej,trots att du är den du är, men det skulle vara bättre om du inte var som du är." Min önskan är att erkänna alla människor jag möter, oberoende av om jag förstår eller håller med om deras åsikter och sätt att leva eller inte. Att erkänna dem som unika, likvärdiga och intressanta individer och bemöta dem utifrån detta erkännande. Efter många timmars funderande har jag kommit fram till att det är det jag vill bli;erkänd. I mötet med andra människor vill jagI bli erkänd för den person jag är, med alla mina känslor, åsikter och sociala identiteter.

Bra där.

Bra skrivet :-) jag brukar använda mig av att jag respekterar människor istället för accepterar.. :-) för att lägga mig i den debatten..

@erikmikaela: Håller med där.



Problemet är kanske inte orden man använder utan det faktum ATT man måste använda något sånt här ord, eftersom det kommer ur en maktobalans. Den som tolererar/accepterar/respekterar är fortfarande den som har makten.



Men acceptans, respekt och tolrans kan även användas i ett förhållande till en individ som är olik mig, men maktmässigt jämlik.



Oavsett vilket så förmedlar "acceptans" och "respekt" mer positiva inställningar än "tolerans", så där har Zäta rätt. Men även om vi lyckas få de maktägande grupperna att acceptera och till och med respektera istället för att tolerera oss, så är det fortfarande på deras villkor.

Känns lire konstigt men som svar till "Jag", jag vill hänvisa till denna fram för wikipedia http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista

Den hävdar att tolerans betyder överse med/finna sig i.

Tycker nog att tolerera och acceptera klingar lika. Men håller med om kärnan i inlägget.

Tack för ett jättebra och träffande blogginlägg! Du sätter fingret på något viktigt som många av oss hbtq personer dagligen upplever i praktiken. Att endast bli tolererad, men inte accepterad. Tack! Men jag vill också påminna om att Sverige på många håll inte alls kommit speciellt långt. Den dagen då man känner att man öppet kan prata om hur fint man hade det med sin flickvän i helgen då kanske. På alla arbetsplatser.

Så sant som det är skrivet! Mycket bra!

Auuus: "Färgad" har den inneboende meningen att från början var vi alla ofärgade (normen) och sedan blev vissa färgade. Lite som normen att alla människor är män.

Maria: Jodå, det har jag inte sagt något emot. Min poäng var att ordet har en vardaglig betydelse som det används. Jag argumenterade inte för att den vardagliga betydelsen i sig är positiv, bör existera eller ens korrekt beskriver verkligheten. Ett ords betydelse har ingenting med det att göra, utan just den sociala överenskommelsen där bakom, i den bemärkelse att säger jag "katt" så förstår folk vad jag menar.



Jag menar inte att "färgad" är ett bra ord, utan just att det är ett ord som har en socialt tillskriven betydelse i just det här sammanhanget =)

Det här blogginlägget missade väl grovt ordet tolereras valör var min första reaktion, när en god vän hänvisade till det.



För att kolla så att jag inte har en för tolerant tolkning av toelerera konsulterade jag en synonymordlista: tolerera = fördraga, fördra, tillåta, överse med, finna sig i, visa tolerans mot, tåla, smälta



acceptera = anta, godta, säga ja till, godkänna, gå med på, motta, erkänna; finna sig i, nöja sig med, foga sig i, svälja och tolerera!



Alltså två uttryck som inte är kongruenta men ordentligt överlappande.



En snabbgenomgång av texter på nätet, där "tolerera" används, stödjer detta. Den goda Zettermark är så uppfylld av sina egna fördomar mot vita, heterosexuella, infödda svenskar att hon tillskriver dem attityder som kanske inte riktigt alla har.

Men jag säger att jag accepterar alla människor.

När jag säger att jag respekterar en människa menar jag att den människan "blivit någon" i mina ögon, på något sätt höjt sig över mängden och vunnit min respekt. typ.

Hej! Jag jobbar som politiskt sakkunnig hos Erik Ullenhag, och har jobbat rätt mycket med sidan http://www.regeringen.se/tolerans



Jag förstår vad du menar. Tolerans kan, men behöver inte, ha en underton av att man tål något konstigt fast man inte gillar det. Jag tolkar "att vara tolerant" som något helt och hållet positivt, men det går väl att tolka annorlunda, om man vill.



Personligen skulle jag säga att jag "välkomnar" att personer har olika sexuell läggning. Varför använder vi då inte ett sånt, mer positivt ord?



Av två skäl. Det första är att vi inte skriver om vad jag och Erik tycker, utan om hur regeringen tycker att Sverige ska vara. Och jag vill inte ha någon statlig åsiktspolis. Jag tycker personligen att det är väldigt trist att inte alla gillar Prideparaden, men det måste få vara tillåtet från regeringens synpunkt att tycka illa om t.ex. flator, svarta eller blondiner, så länge man just "tolererar" andra. Svenska folket ska inte förfölja, diskriminera eller kränka varandra, oavsett vad man tycker om de etiketter man klistrar på varandra. Toleransen gäller även staten, som inte ska fängsla eller på annat sätt straffa folk utifrån någon upplevd grupptillhörighet. Om vi också tolererar att det finns människor med trista åsikter, så ska regeringen vara försiktig med formuleringar som sträcker sig längre än ett tolerant Sverige. Du och jag som personer kan ju uttrycka oss annorlunda.



Det andra skälet är att toleransen handlar om fler saker än sexuell läggning. Om folk till exempel är rasister, stalinister, islamister eller något annat som går helt på tvärs med de mänskliga rättigheterna så ska regeringen inte prata om att "acceptera" eller "respektera". För regeringen ska aldrig respektera eller acceptera rasister. Regeringen ska säga emot deras åsikter, vilket ju var hela poängen med toleranssidan. Däremot tolererar regeringen rasister, i betydelsen att de inte slängs i fängelse.



Hoppas jag har förklarat någorlunda begripligt hur vi tänker. Om du inte accepterar vår formulering, så kan du kanske i alla fall tolerera den?

Tusen tack för kommentaren jag uppmanade till Andreas!



Jag uppfattar att orden tolerera, acceptera och respektera ligger på en stigande skala i hur positivt man ser på objektet.



TOLERERAR uppfattar jag på samma sätt som Zettermark, som något som en gör för att en står ut med något som egentligen är oönskat.

ACCCEPTERAR är när en godkänner något, säger ja till något. Jämför med avtalsrättens anbud - accept exempelvis.

I förståelsen av båda begreppen är det underförstått att den som tolererar eller accepterar har makt över situationen, och har rätt att avgöra om något ska tolereras eller accepteras.



Medan RESPEKTERA betyder: ta hänsyn till, fästa (tillbörligt) avseende vid eller bry sig om ngt/ngn. Det kan betyda foga sig efter ngt/ngn, men det är en sällan använd betydelse uppfattar jag. När en RESPEKTERAR någon tar en alltså hänsyn till någon, bryr sig om någon. Ingen maktposition inträder, utan ömsesidig respekt kan förhoppningsvis uppstå.



Jag har följt svensk rikspolitik i rätt många år, och har sett en hel del kammardebatter. Min upplevelse är att de allra flesta både i regeringen och riksdagen är mycket bra på att respektera även meningsmotståndare de verkligen ogillar. Så jag tror regeringen som sådan egentligen skulle kunna vara tydlig med att den RESPEKTERAR alla människor, oavsett etnicitet, kön, sexuell läggning, könsidentitet/könsuttryck, religion eller funktionsnedsättning. Om den nu inte medvetet vill undvika att säga det, förståss, men det vore rätt väl märkligt?



Samtidigt håller jag med dig Andreas om att det är svårt att tala om acceptans eller respekt för rasisters/homofobers/islamofobers kränkande åsikter. Människorna som sådan, och deras rätt att (inom lagens ramar) uttala de sina åsikter både kan och bör vi respektera. Men själva åsikterna är en annan sak.



Min undran är i den frågan är väl litegrann snarare varför departementet ser ett behov av att på en webbplats för att motverka diskriminering (väl?) också försäkra rasister om att de har rätt att tycka och känna vad de vill?



Och, om detta är viktigt, varför inte lösa den biten genom att förklara vad yttrandefrihet är och hur den fungerar, med både rättigheter, syfte och inskränkningar för att skydda demokratin? Jag tror man kanske tänkt lite fel, även om jag uppfattar att syftet är mycket gott. Och allt blir inte perfekt från början, sajten kommer säkert utvecklas. Det ser jag fram emot!



Mvh/ Lukas

Wow! Det blev en semantikdiskussion av detta. Det tolererar, accepterar, respekterar, ja rent av, gillar jag.

Jag har samma problem med ordet "respekt" som sugarhearted här ovan. Och sen tycker jag inte att vi ska vara överdrivet respektfulla mot varandra i samhället. Tycker man att någon gör och tycker idiotiska saker ska man säga ifrån ordentligt. Man kanske själv tycker att man gör det på ett respektfullt sätt, men det tycker nog inte motparten...



En smaksak i slutänden, verkar det som. Men en intressant diskussion, utan tvekan. Och toleranssidan kan och ska bli bättre med tiden!

Andreas:

Det går utmärkt att säga ifrån på ett respektfullt vis om man upplever att någon ägnar sig åt ofog. Motparten blir inte alltid nödvändigtvis grinig om respekt finnes, vilket denne också många gånger kan se.. om den nu är genuin.