It's a girl thing!

 

Tjejer som gillar naturvetenskap gör det därför att de då får hålla på med:

 

1. Nagellack

2. Rosa studsbollar

3. Att puta med rumpan 

4. Att skratta åt bubblande provrör

5. Poppig musik

 

Men det är sant! Det är därför jag spenderar mina sommardagar instängd i ett labb i svettiga gummihandskar, igångsättandes gelelektroforeser, stirrandes i en datorskärn fylld med SNP-arrays och görandes överlevnadsanalyser på barnleukemifall. Bara på grund av nagellacket! Det är inte så att jag vill lära mig mer och rädda världen. 

 

Jättefint att ni vill locka tjejer till naturvetenskaperna, men dagens tips från coachen: Om ni vill locka smarta tjejer till roliga utbildningar, gör det med själva innehållet. Vi kommer inte gå på studsbollarna.

 

Berätta hur fascinerande det är att förstå sin omvärld: Hur ekosystem hänger ihop, hur läkemedelsubstanser hämmar smärtvägar, hur turbulens påverkar olika luftburna kroppar, hur vattensystem effektivast kan bevattna ett  torrt landskap eller hur en planet måste vara placerad i ett solsystem för att kunna bära liv. Berätta varför det är roligt, varför det är viktigt, och varför det ger arbete. Låt framgångsrika, labbrocksbeklädda kvinnor med genomborrande blick berätta hur de hamnade där de är idag. Belys osanningen i gamla föreställningar som att tjejer skulle vara sämre på matte (i mattetest där testledaren säger att det numera är bevisat att tjejer och killar är lika bra, skriver tjejer och killar lika bra. I samma test där testledaren inte säger något om könsfördelning skriver killarna bättre). Vi behöver inte sockervadd, vi behöver bara veta varför ett område där vi bara hört en massa gubbnamn (och Marie Curie! Glöm inte henne! Den enda vetenskapskvinnan på jorden!) nämnas i hela vårt liv är relevant för oss.

 

Lita på naturvetenskapen och lita på tjejerna. Jag vet att världen känns bekvämare om ni får dela in den i "sak" och "tjej-sak" (samma-sak-fast-light), men jag är ledsen, det finns ingen tjej-vetenskap. Det finns vetenskap som vi är med och formar. Utgå från det, och ni ska se att reklamfilmen får bättre respons nästa gång. 

 

/Zäta

 

 

 

 

Att skjuta upp borttagandet av steriliseringskravet bara för att göra KD nöjda är typ... äckligt egoistiskt.

Ut ur riksdagen era svin.

/Zäta

Att innan terminsstart i en av Sveriges populäraste studentsträder, dit vi nyss har flyttat och inte har något kontaktnät bli uppsagda trots att vi inte gjort något fel eller brutit mot något, typ... suger ganska hårt.

Jag förstår att folk menar väl. Att de vill ge mig perspektiv. Och det är klart att det är värre att någon får cancer, att bli dumpad av sitt livs kärlek, svälta, att inte komma in på sin drömutbildning, att ha en sjuk farmor, inte få uppehållstillstånd, vara i krig eller få ett missfall. Jag vet. Det finns en miljon grejer som är värre än att bli uppsagd från sin lägenhet när det är svårt att hitta en ny.

Jag tycker inte det är bortskämt att vilja ha grundtryggheten i ett boende. Jag tycker det är en rättighet att ha någonstans att bo. Inte en femmiljonerslägenhet i centrum, men någonstans att sova, läsa, vara.

Jag förstår att ni menar väl, och tro mig när jag säger att jag vet vilken lyckligt lottad person jag är i grund och botten. Livet har varit snällt mot mig, och jag har ofta tagit tillvara på chanser som har givits mig. Jag vet det. Men jag tänker inte vara glad och tacksam för att vi inte har något boende. Jag vägrar. Jag har rätt att vara ledsen över detta, och jag inte kommer bryta ihop helt eller säga att jag har det sämst i världen för det, men jag får vara ledsen.

.Alla borde få vara besvärliga, tråkiga och deppiga då och då.  Vi är inte bara till för att utstråla energi och glädje, där för andras skull. Vi är här för vår egen skull också.

/Zäta

I helgen var jag i Umeå på min första vetenskapliga konferens. Det var typ hur kul som helst. Allså typ det roligaste jag har gjort på evigheter. Å, en sådan nörd jag är.

Det var release-konferens för boken Invisible Girl, en online-antologi om osynliga flickor som vi vill göra synliga. Det finns hur många spännande kapitel, konstverk och vinklar som helst i den, så läs gärna. Här hittar ni den, helt gratis och fri att sprida!

Det var sjukt intressant att prata med forskare och artister från stora delar av världen, som alla delade samma intresse för jämställdhet och flickforskning. Även om det var en ganska speciell typ av konferens, där även artister var inbjudna i ett akademiskt sammanhang, kände jag mig ändå lite som en bäbis.

(föreställ er hur min röst stiger en oktav med varje "eh")

- So where do you teach?

- Oh, a PhD student?

- A master-student?

... och såhär fint blev det i boken:

Mitt kapitel 26, börjar på sidan 215 om ni vill läsa! Det känns helt overkligt att en internationell (säkert liten och redan intresserad publik) nu kan läsa om min studie av bloggande tjejer i Sverige. Galet faktiskt. Och galet att jag fick en massa beröm av professorer och doktorer från världens alla hörn för min korta presentation. Jag trodde jag skulle dö av att hjärtat satt uppe i halsen, men tydligen lät det både sammanhängande och intresseväckande.

Såhär fin är Umeälven, såhär ljust är det vid tio-tiden i Umeå, och såhär kul kan det vara med nyfunna forskarvänner från Tjeckien och Kanada! Alena (i mitten) har också skrivit om bloggare (kap. 29), och Tess (till höger) har gjort ett konstverk om hur det är att vara tjej på Internet (kap. 25).

Tihi. Kanske skriver jag ett seriöst inlägg om alla viktiga frågor och tankeställare jag fick under konferensen så småningom, men just nu tänker jag bara vara glad!

/Zäta

Här är min lista på män, gubbar, snubbar och sköna guys som lider av det otäcka "duktiga-pojken-syndromet":

En superambitiös kille. Unge Bill hade en passion - programmering. Han hade också turen att som tonåring råka hamna på ett av de ställen i världen som hade ett datorlab vid sent 60- och tidigt 70-tal. Istället för att som andra unga män styla håret för att försöka locka till sig brudar, smet han iväg på kvällar och lov för att programmera mera. Och övning ger färdighet som vi alla vet - tack vare att Bill var så duktig och ihärdig blev han tillslut en av världens bästa programmerare!

En velig men effektiv man. Nicholas är inte bara en av världens mest kända okända vetenskapsmän, han är också en av de i särklass duktigaste pojkarna som levt här på jordklotet. Driven av vilja att alltid vara duktig, inte av nyfikenhet och exprimentlusta som vissa hävdar, upptäckte han grunderna i radiosändningar, radarteknik och elektricitet (AC). Han verkade inte kunna bestämma sig för ett vetenskapsområde, utan var inne och kladdade på så många områden som möjligt bara för att kunna få erkännande från någon. Men vi alla vet att duktighet inte leder till något gott, och istället för duktiga Tesla är det sluga Edison och co. som fått all credd för hans upptäckter. Ta det som en varning, gott folk!

Banbrytande eller bara rädd och vilsen? Redan som 16-åring började Imme vid ett prestigefyllt universitet, något som vid en sådan känslig ålder kan vara ödesdigert för självkänslan. Det är känt att han alltid var extremt punktlig och behövde ha kontroll runt om kring sig, ett tecken på ett inre tumult och en i grunden skör självbild. Detta bekräftas av hans filosofiska verk, som ständigt tycks vilja bryta mot tidigare filosofiska normer, ett rop på hjälp och uppmärkssamhet från en osäker pojke som kanske egentligen bara ville vara till lags.

Sockersöt och skönsjungande - hur orkar han? Det är inte bara historiska män som lider av detta syndrom, vi undrar alla hur Justin kan vara både gullig och tuff samtidigt hela tiden. Men även söta sångare har sina dåliga dagar. Ibland vill han bara ligga i soffan och äta chips - OCH DET ÄR OKEJ, Justin! Du behöver inte vara så duktig och produktiv hela tiden!

Den nya duktiga svenska pojken. Även i Sverige har vi vår beskärda del av duktiga pojkar. Anton är ett praktexempel: Han är både fotbollsstjärna, Let's Dance-vinnare och homosexuell. (Jamen det ger ju extrapoäng att vara sån där hbt i PK-Sverige, alla vet det fast ingen säger det). Anton vill uppenbart att alla ska tycka om honom, macho som fjolla, men vi vet att anpassning av sig själv i duktighetens namn är en mansfälla utan like. Var bara dig själv, Anton!

Nej, men ärligt talat så tycker jag att hela gänget Amadeus, Bill, Nicholas, Immanuel, Justin och Anton är jäkligt duktiga. Och jag tycker det är bra. Men de beskrivs inte som duktiga. De beskrivs som genier, banbrytare, coola nördar, popfenomen och En Som Vågar.

Jag har länge hävdat att vi ska kalla tjejers bedrifter vid deras rätta namn och inte förringa det till negativt klingande duktighet, men nu har jag en ny, parallell, plan: Låt oss kalla killar duktiga. För att visa på hur ordet missbrukas. För att visa på att ordet kan vara bra också. För killar ju också är duktiga, och borde få credd för det. Det kan inte vara så kul att bara bli avfärdad som begåvad, när du kämpat så duktigt för din position!

Det är dåligt att bränna ut sig själv. Det är dåligt att känna att jag aldrig duger. Men det är inget jävla fel på att vara duktig. Det är beundransvärt.

/Zäta

Sedan blir det sommar och andra bloggbullar.

Men vet ni vad? Jag är trött på att vara nervös. Jag höll typ på att dö innan jag höll tal på Norrköping Pride - och hur gick det? Jättebra. Jag höll typ på att dö när jag skrev den skriftliga cellbiologitentan - och hur gick det? Jättebra.

Jag har nog hållt på att dö typ alla gånger jag ska prestera något, någonsin. Och det har såklart inte alltid gått jättebra, men det har aldrig gått åt skogen heller. Det är mer som att jag borde vara nervös, för en vet ju aldrig.

Nu får det vara nog. Jag är duktig på de grejer jag väljer att engagera mig i, och därmed klarar jag av dem. Precis som för de allra flesta för det allra mesta. Punkt.

/Zäta