Ibland kanske ni tror att jag inte är lika feministisk längre. Att jag inte brinner lika mycket. Att jag blivit lat och oengagerad. Det är inte sant.

 

Det som har hänt är att jag brukade gå en utbildning som var en injektion av feminstisk glädje, insikt och förändringsvilja rakt in i blodet. Jag brukade använda facebook som ett fönster till verkligheten, och värna de kontakter som inte var feminister eller genusvetare, för att inte hamna i illusionen att F! skulle få ensam majoritet i nästa riksdagsval. 

 

Nu lever jag mitt i verkligheten. Jag bor i ett län där 22% av alla män röstar på SD. Jag går på en utbilding där mödomhinnan finns i anatomikompendiet och föreläsare hävdar att kvinnor precis som chimpanshonor bara går på instinkt när det kommer till barn. Jag befinner mig i en miljö där jag välkomnades såhär, och där detta är humor, och jag ägnar mig åt att förändra det, tillexempel såhär:

 

Vi skrev ett brev till vår kår, och lärare och andra ansvariga på fakulteten, angående nollningen.

 

 

Ett ganska så snällt brev, med några exempel på självupplevda saker från våra nollningsdagar. 

 

 

 

Brevet är fyllt med dylika exempel, allt från skendränkningar till uttryckt besvikelse för att "nollorna" inte ligger tillräckligt med varandra och könseparerade sittningar med strippor, där vissa får äta med händerna och andra förväntas tråna över testosteronstinna killar. Exempel som majoriteten av alla som deltog tyckte var roliga upplevelser, möjligen lite överdrivna, men kul. Det är svårt att säga ifrån i ett sådant klimat.

 

Hur som helst har både kåren och lärarna reagerat starkt och har lovat att ta tag i nollningen med ökat inflytande, utbildningsdag och kontrakt, så att nollningen ska vara inkluderande för alla, och inte bara hetero-cis-personer som gillar att flirta, bli fulla och sjunga sexistiska sånger. 

 

 

Toddybladet är en skrift som publiceras årligen och säljs på Medicinska Föreningens Toddydag. En allmän fest-dag i Lund, som avslutas med traditionsenligt spex (hen! så himla kul att skämta om!). Här har vi lite smakprov från innehållet:

Märk väl att detta är ett satiiiiir-blad. Det är humor, U see. Det konstiga är att det enda roliga enligt redaktörerna verkar vara kvinnokroppar, avföring och våldtäkt. 

 

Ett par icke ont anande tjejer som köpte detta blad på stan skrev en debattartikel i studenttidningen Lundagård, där de ifrågasätter huruvida de kan känna sig trygga i framtida läkares händer om detta är deras fasad mot omvärlden. Jag ville spontant skicka ett mail till tjejerna och ba: "Det finns läkarstudenter som håller med om att detta är vidrigt! Det finns läkarstudenter som är feminister! Vi är på er sida."

 

Idag publicerades feministiska utskottet, socialistiska läkares, debattartikel på temat. 

 

 

Jag publicerar detta med ett dunkande hjärta och ont i magen. Jag vet att jag kommer få skit från kursare och spexare och andra försvarare av humorns frihet, för att jag öppet uttrycker de här åsikterna. Jag vänder mig mot uppenbara, upprepade och ibland grova kränkningar under nollningen. Jag vänder mig mot att kvinnokroppen används som klippdocka och våldtäkt görs till humor. Jag vänder mig mot ogenerad sexism och marginalisering - och jag är radikal. 

 

Det är min verklighet idag. Så om något behöver jag ditt stöd. Visa mig att jag inte är galen, utan att min värld just nu är galen.

 

/Zäta

 

 

 

 

 

 

 

 

läs: Jag tänker inte bekymmra mig om framtida barn jag skapat då de inte växer i min kropp. alt. Jag är ett svin. 

 

läs: Lite tjej-depression, tjej-blodproppar och tjej-lustbrist får det vara värt att jag får knulla utan kondom!

 

läs: Jag känner inte min tjej och antar saker som är najs för mig.

läs: Jag tycker det är bekvämt att skylla på marknaden, och tänker inte bilda opinion för att faktiskt på allvar försöka få ut manliga p-piller på den.

 

läs: Jag har aldrig sett en kondom samt tror att min penis är ca 20 ggr större än i verkligheten. För mig innebär sex enbart in-och-ut-juckande i vagina, och det enda viktiga är hur bra min penis mår, inga andra komponenter så som fysisk ömsesidighet och delad lust är relavanta för mig. 

 

 

kommentar: Folk brukar alltså stoppa kondomer på huvudet och blåsa upp dem. DE STRYPER INTE BLODFÖRSÖRJNINGEN TILL DIN PENIS. Det finns dessutom i en miljard olika storlekar ifall du nu skulle tillhöra de där 2,5% utanför penis-omkretsens två standardavvikelser...

 

 

/Zäta

 

 

 

 

"Ett mycket fint naturligt bröst här, det bör vi också lägga märke till."

"Ja..."

"Mycket fin bröstvårta, asså den den den den den är mycket [för mig oförståelig danska]"

 

Få har väl undgått det största medie-hjärnsläppet i modern tid i Danmark: Att låta Thomas Blachman, vars livsmål är att återinföra könsroller á la 50-tal (1850-tal alltså, i länder som ännu inte avskaffat slaveriet) få utrymme i public service. 

 

 

Hela programmet, för den som suktar efter lite fredagsdepression.

 

>10 poäng: Mer än ok, bra liksom! Inte med på skalan. 

 10 poäng:"Helt ok om det görs på rätt sätt".

  5 poäng: "Jävligt illa. Förolämpande. Backa genast."

 0 poäng betyder: "Aldrig under några som helst omständigheter är detta okej. Det inte bara kränker människor djupt, det förstärker strukturer som begränsar dessa personers reella livsutrymme. Du gör aktivt världen till en märkbart sämre plats." 

 

 

Varför? För att personer som inte ingår i tilldelade eller valda grupptillhörigheter inte har samma levda erfarenhet som de som ingår, och det är svårt att uttala sig på ett relevant sätt då. Det är inte med automatik fel dock, som när vuxna uttalar sig för barn som inte kan tala själva för att hjälpa dem. Anledningen till att det inte är en 10:a är ordet "fritt", det indikerar att de främst gör det för sitt eget höga nöjes skull, inte för att faktiskt hjälpa någon. 

 

Här börjar det go south, men ännu kan vi med mycket god vilja tänka att det är en olyckshändelse. Att något dylikt typ skulle kunna hända i nyhetssoffan när Schulman och manlig programledare pratar om hur värdelöst kvinnligt bloggande är. Det är illa, men det är inte i närheten av Blackman goes bananas.  

 

Folk har ofta svårt att förstå det här med maktens relevans. Såhär: Om två barn diskuterar varför deras föräldrar är dåliga ibland: "de vill bara köpa godis på lördagar för man ska vara så nyttig!", är det en annan sak än om två föräldrar diskuterar varför deras barn är dåliga ibland: "de vill äta godis jämt, de små tjockisarna, dåligt beteende!" Just därför att vissa personer har större inflytande över folks liv än vad andra har, för att dessa personers åsikter inte skrattas bort utan tvärt om valideras, för att deras erfarenheter och behov anses allmänmänskliga, medan andra har "särintressen" när de vill leva sina liv (typ gifta sig), för att vi lever i ett ojämlikt samhälle - spelar makt roll. Och männen här ovan tillhör en grupp med mera makt än den grupp de diskuterar.

 

"Du gör aktivt världen till en märkbart sämre plats." 

 

-3 poäng: Att låta två individer i samhällelig maktposition fritt diskutera enbart kropparna på personer med mindre makt och inflytande i TV, som inte får komma till tals, och därmed reducera dem till objekt utan eget värde utöver det som männen sätter på deras attraktivitet.

Att dessa maktfullkomliga individer bara fokuserar på kvinnornas kroppar, och bedömmer dem utifrån sina egna normativa preferenser, utan någon som helst interaktion med den nakna kvinnan framför sig, är så bisarrt äckligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Den manliga blicken ogenant personifierad. Ett program som rätt och slätt, utan förlåtande nyansering, säger åt kvinnor: Ni är enbart värdefulla i form av sexuella objekt för oss män. 

 

 

Det här programmet gör inte bara världen till en sämre plats, det gör det helt jävla omöjligt att känna hopp om framtiden. Det förstör aktivt kvinnors liv. Det förstör delar av mitt liv: Det tar ifrån mig något jag omöjligt kan ersätta, något som tagit år att bygga upp, något jag kämpar varje dag för att bibehålla.

 

 

Jo (och tack alla himmelens krafter och slumpen för 1,5 års genusstudier och fantastiska diskussioner med smarta feminister för att jag har denna insikt och inte tror att det är något allvarligt fel på mig): Det handlar om internaliserat kvinnoförakt. Om internaliserad objektifiering. Om en värld som sedan jag skrikande forsade ut med fostervattnet och någon sa "det blev en flicka!" - har lärt mig att jag visserligen kan kämpa för att vara allt ovanstående, men jag alltid alltid med ett ord, en blick, en reklamaffish - kan reduceras till ett sexuellt objekt för män. 

Men det är inte "bara" min relation till min kropp och identitet som rubbas, det är min relation till män i allmänhet. Det finns män jag har varit, är och kommer vara attraherad av. Män som jag gärna skulle vilja bli objektifierad av. Inte reducerad till enbart objekt såklart, men betraktad och beundrad för den jag är, och hur jag ser ut. Vi kan inte interagera med människor utan att objektifiera, men vi kan göra det utan att samtidigt glömma bort att alla också är subjekt. Men hur ska jag, hur ska någon kvinna eller transperson, kunna ha ett sunt förhållande till en man i en värld som skruvar till maktrelationen mellan oss så förbannat?

 

Jag önskar ibland att min kropp inte behövde vara politisk, men det var inte jag som satte spelreglerna. För mig blir nästa steg att ta tillbaka kontrollen över när och hur jag exponerar min kropp. Skriva på facebook att all borde gå på cellprovtagningar och ta hand om sin snippa, för sin egen skull. Vägra ställa mig framför spegeln innan jag är säker på att bara mina ögon kommer titta tillbaka. Våga släppa in de fåtal män som gjort sig förtjänt av det, i mitt liv utan att vara rädd. Diskutera, kramas, älska. Fortsätta leva, fortsätta hoppas, fortsätta skriva. För okej, det kanske känns omöjligt, men jag vet att det inte är det. Jag tror på mänskligheten. Att vi är starkare än de som vill oss ont.

 

Nu ska jag gå och på ett ytterst osexigt vis få lite metallgrejer uppkörda i fittan för att kolla att jag inte har cancer. Det borde du också göra om du fått en kallelse! 

 

Kärlek till alla som kämpar.

 

/Zäta

 

 

 

 

mendetgårinteförjagmåstegöraviktigasaker

 

ordenkanskeinteensärviktigafördetärintestoraordomförändringellerpolitik

 

detärordomframtidochomkärlek

 

ordomvårregnochomglädje

 

ordsomkittlarinnuti

 

ordsomvillskrikasuttillalla

 

ordsombordestannainnuti

 

åmenvemärdetsombestämmeratt känslor de är små 

 

nejminakänslor de är stora

 

ochdeärmina att fördela:

 

så här får du kära blogg, lite ord med känslor i.

 

dinzäta

 

Det här är en. (Varning: se inte denna video på offentlig plats eller i sällskap med barn eller andra känsliga tittare)

 

Det här är alltså en kritisk-ironisk, om än inte särsklit djuplodande, rewiev av en spelare. Det behövs å andra sidan inte särskilt djupa feministiska teorier för att såga det här. Det värsta kan jag tycka är att det inte annonseras som porr.

 

Jag vet att många skrattar bort en sån här sak och ba "alla fattar ju att det är överdrivet och att tjejer inte ser ut så." Men bara grejen att DET GÅR ATT SLÄPPA ett dylikt spel, även om det sedan blir utskrattat, är ju helt skruvat. Och jag inser att även en konstant kåt 14-årig pojke inte faktiskt tror att tjejer ser ut precis sådär, men det är skadligt ändå. För att han lär sig att det är helt okej att tjejer i spelvärlden reduceras till halvnakna, bröstskumpande, rumpvickande sexobjekt. Att det går att köpa tjejerns nakenhet för 19 dollar.  

 

Vad jag stör mig mest på är inte att alla är karaktärer är vita med exakt samma idealmått, att det inte går att köpa osexiga kläder till dem, att det går att zooma in på "intressanta kroppsdelar", att vissa sexualiserade karaktärer ser ut som 11 åringar - utan deras rörelsemönster. De ska vara sexiga när de springer, när de står still, när de skjuter, när de andas. Ja, hade spelet inkluderat toabesök hade de garanterad bajsat sexigt. 

 

 

 

/Zäta