Reflektioner från en demensavdelning
Så fina reflektioner Sofia. Så vackra bilder av ålderdomen...... och så sorgliga.....
jag tycker mycket om att läsa dina filosofiska tankar om livet också. Verkligen! Så för min skull kan du gärna fortsätta med det också..=)
Kärlek till dig Zäta! Oavsett om du skriver såhär eller mer "seriöst" så får du alltid mig att tänka efter, stanna upp och reflektera. Tack för det<3
Satan vad tänkvärt och fint skrivet, jag var tvungen att läsa det två gånger. Varje dag du jobbar som vårdbiträde/uska och sedan så småningom läkare kommer du att träffa mäniskor som berör dig, fortsätt bli berörd, och fortsätt snälla du att skriva ner det!
En grej, (som du kanske redan gör?) är att skriva ner tankar, funderingar och känslor du får på jobbet och sedan samma sak när du kommer ut på klin. Du kommer att träffa så många olika öden och människor som kommer att påverka dig, (om du tillåter dem). Jag skriver ner en del, för jag vill minnas dem, de som verkligen verkligen berörde och fick mitt innersta att skälva. Både de fantastiska sakerna och det vidriga lidandet som hugger jäveldjupt.
Som vanlig heterosexuell vit medelklassman uppvuxen i en familj som röstar på moderaterna håller jag inte med dig i allt du skriver, men du har alltid intressanta tankar och kan alltid argumentera för dem. I like! Trevlig sommar!
Läste din fb om din upplevelse av demensvård, vill uppmärksamma dig på att om du som vikarie bara misstänker risk för vanvård är du skyldig att Lex Sarah anmäla (läs mer på SOS.se)
Avvikelser är bra och det är viktigt att skriva avvikelser på varje enskild händelse som sker, så fortsätt med det. Ibland kan det dock vara så att varje enskild händelse inte kan bedömas som en LeX Sarah (allvarligt missförhållande) men sammantaget så kan det vara grund för en Lex Sarah.
Hej Sofia, kolla till pm/övrigtmappen på din facebook.
Jag har fler reflektioner över detta och skrev personligen till dig.
Kram
Det är sånt som vi vill läsa...också. Människan är mer än ett genus. Tack för att jag fick läsa delar av dina tankar. Kram
Min första sommar i vården var på Tunåsen 1972, och jag var 21 år. Ständigt reflekterar jag över skillnaderna i resurser då och nu. Jag läste språk ett litet tag till men har sedan arbetat i vården.
Jag är kroniskt upprörd över neddragningarna och sparandet och att det ska kostas på så lite som möjligt på den som är oduglig och maktlös. Det är de gamla och hjälplösa som ska kostas på! Det är barnen och de som har en svacka i sin styrka som ska satsas på. Om vi gör det, satsar vi på det viktigaste och vårt samhälle blir värdigare vilket går vidare till nästa generation. Maslows behovstrappa ska gälla för alla. Också personalen. Det är skamligt att sjuksköterskor ska utnyttjas så att de själva blir sjuka. Vad handlar livet om egentligen? Utan solidaritet blir vi karikatyrer av människor.
Det här skulle jag ha skrivit under din berättelse från sommarjobbet men det hamnade här i stället. Fina reflektioner här också. Det hjälper nästan alltid när man har besvärliga patienter att föreställa sig dem som små och i sin mammas armar. Tips från mig.
Läser sen några timmar tillbaka dina texter. Är bara tvungen att uttrycka min respekt! Arbetar själv som socionom på ett LSS-boende i Lunds kommun med högt i tak och bra bemanning. Men vet alltför väl hur der kan se ut i omsorgen av våra äldte och funktionshindrade! Kram och go strong bruden!
Hej Sofia!
Jag har jobbat som undersköterska i över 20 år inom äldreomsorg, geriatriken och akutsjukvården. Jag känner igen mig så i det du beskriver, hur ensam man är och hur ingen lyssnar. Ofta för att man "bara" är undersköterska....Det är en envägskommunikation mellan en osynlig chef och vårdpersonalen. Man får snabbt lära sig att det inte är någon idé att påtala att man är för få personal då man ofta får samma svar som enhetschefen där du jobbade gav: " så upplever inte jag det" " vi är lika många (få) personal som på andra ställen".... Även olika härskartekniker används ofta i uttalanden och diskussioner för att förminska personen som ger, som de upplever det, kritik. Man sänder signalerna: det är inte vår organisation det är fel på utan det är dig det är fel på. Klarar du inte av att arbeta under dessa förhållanden så finns det andra som vill ha ditt jobb. Sanningen är att cheferna sitter i en mycket svår sits, erkänner de att det finns fog för kritiken så är finns risken att de byts ut. De har fått en budget som de måste hålla till varje pris känns det som. De känner att de inte har något annat val och många chefer mår nog mycket dåligt, omsättningen är stor bland enhetschefer. Vårdpersonal som lider av skador efter många års tungt vårdarbete och sedan inte får det godkänt som arbetsskada ( medans snickare nästan alltid får sina förslitna axlar godkända som arbetsskada) utan får svaret att det inte går att bevisa att förslitningen eller den akuta skadan beror på arbetet. Det är samhällets syn på undersköterskan och arbetet inom äldreomsorgen. Men om man inte erkänner problemet kan man aldrig lösa det...... Och det värsta av allt är att det är patienterna som i slutändan får lida.
Nu är jag sedan ett tag egenföretagare och min tanke är bl.a att på något sätt arbeta för att förebygga och ta bort alla tabun om att tala om hur det egentligen är ställt med äldreomsorgen, varför anses det vara lågstatus? Om civilkurage och om barmhärtighet..... Jag anser själv att det är en ära och att det har lärt mig så mycket i livet som jag aldrig skulle lärt mig någon annanstans.
Så starkt gjort av dig att våga säga ifrån, våga lita på din känsla! När man arbetat ett par år är risken att man blir blind och bedövad för att orka fortsätta arbeta.... Skulle vara intressant med ett samarbete med dig i framtiden. Stå på dig!
Katarina
Fint
fint
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.