Igår var det demonstrationer runt om i Skåne för att protestera mot nedskärningar, sammanslagningar och privatiseringar som försämras vårdkvalitén och arbetsmiljön via nätverket Rädda Vården! Det var nära 2000 personer i Lund, 1000 i Malmö och en massa i Helsingborg, Landskrona och Ängelholm.

 

Jag pratade innan tåget avgick i Malmö. Ett tal som handlade om varför jag som till synes inte berörs så värst mycket verkligen behöver vara där. Läskigt, men peppigt! Jag har någon slags förmåga att ha en puls på 180, darra som ett asplöv och ändå låta hyfsat självsäker. Fake it til you make it... Det känns dock alltid tryggt när äldre damer kommer fram och säger positiva saker efteråt!

 

Såhär rapporterade riksnyheterna från Malmö:

 

 

Och såhär skrev Expressen, och Sydsvenskan. 

 

Sten och Jonathan som intervjuades är också med i Socialistiska läkare här i Skåne, som har tagit initiativ till nätverket Rädda Vården. Ibland känns det som att det faktiskt går att göra skillnad! Nu hoppas vi att politikerna tar sig i kragen innan 2014, så inte fler behöver dö eller fara illa innan vi väljer in en ny lokalpolitik!

 

/Zäta

Imorgon ska vi få politikerna att lyssna!

16 män och 1 kvinna i finalen i Melodifestivalen. 90% av låtskrivarna är män. 

 

 

"Producenten Christer Björkman tycker inte att det är ­något problem. Tjejerna är helt ­enkelt inte lika tävlingsinriktade, ­säger han i Ekot. Han ­menar att det helt enkelt är skillnad i konstnärskapet. Och visst är det skillnad alltid. I de sociala medierna snurrade nyligen en lista över de hundra mest inflytelserika ­albumen. Bland hundra skivor var bara två gjorda av kvinn­liga artister – Patti Smith och ­Joni Mitchell.

Inte ens Madonna kvalade in på den testosteronstinna listan. Den verkliga berömmelsen och de riktigt feta kontrakten hamnar alltid hos män och därmed är det ingen skillnad på ­näringslivet och artistlivet. Det krävs kvotering för att kvinnorna ska få plats. SVT har ett ansvar."

Ledaren börjar med en teori om att (unga) tjejer röstar på (söta) killar, något jag är böjd att hålla med om efter att ha stött på ett gäng fnissiga 12-åringar med rosa mössor bärandes "Rösta på YOHIO"-skylt på stan idag. Sedan kommer en objektiv beskrivning av siffror som inte går att argumentera emot: 90% av låtskrivarna är män. I en tävling som sänds av Public Service, där de själva väljer ut bidragen. Någonting är helt klart snett här. 

 

Men ingenstans påstår skribenten att själva röstandet skulle påverkas, att finalplatserna skulle kvoteras, något jag såklart håller med om. Det är hur tydligt som helst om du läser artikeln. Den heter ju för tusan "Inget fel med att sexrösta". (Sexrösta är tydligen av 12-åringar gör när de tycker en artist är söt och därför vill att han ska vinna. Finns visst övrigt att önska angående den terminologin, men det var inte det vi pratade om nu.) Startfältet var också tydligen jämställt, så där har jag verkligen inget problem.

 

Tyvärr är det lite si och så med läsförståelsen i det här landet, och kvoterings-trollen drar genast på stora växlar:

 

 

 

 

I första versen introduceras huvudpersonen, Teobald Tor. Den maskulina konnotationen och det explicita ledarskapet i yrket "tamburmajor" hjälper till att genast föra läsaren/sångaren till slutsatsen att Teobald innehar en hegemonisk maskulinitetsposition. Andra meningen introducerar sångens huvudtema, nämligen patriarkatet. "Kukens" storlek och flexibilitet kan tolkas som patriarkatets genomträngande och mäktiga position i samhället, där män och manlighet alltid gör succé.

 

 

Refrängen som sjungs mellan varje vers hjälper till att befästa "kuken", alltså patriarkatets, enorma genomslagskraft. Den kopplar också samman egenskaperna storlek, styrka och manlighet på ett otvetydligt hegemoniskt vis. Det är ingen att skämta med, detta maktsystem. 

 

 

 

I andra versen introduceras Toebalds motpart: Den lilla damen. Hon får representera allt som Teobald själv, mannen i centrum av patriarkatet, inte är. Hon är liten, söt och en passiv åskådare till när Teobald demonstrerar sin makt. Hunden, "männinskans bästa vän", kan ses som en representation för omhändertagande, kvinnliga egenskaper, och kärleken till hunden är kvinnans livboj i ett samhällssystem som inte låter henne komma till tals.

 

 

I denna vers dundrar patriarkatets makt fram med all önskvärd tydlighet: Död åt medmänsklighet och kärlek. Våld gentemot svagare, oskyldiga parter benämns urskuldrande som "ett trick".

 

Här har kvinnan fått en röst, men hon positioneras ändå direkt som en potentiell sexpartner, inte som en person som just förlorat sin hund. Denna vers kan också tolkas som att patriarkatet sällan är den ulitimata backdropen för en ömsesidig uppvakting, eftersom den inbyggda maktförskjutningen gör ömsesidighet svårt.

 

 

 

Kvinnans kritik är givetvis inte legitim inom patriarkatets tolkningsramar, utan benämns nedvärderande som "gnäll". Patriarkatet verkar dock trivas hyfsat bra i sitt eget sällskap, nu när det använt kvinnans underlägsenhet till att definiera sig själv som starkare och mer intressant.

 

 

 

Åklagaren kan tolkas som den icke-hegemoniska maskulinitetens förkämpe. en man som inte inordnar sig i patriarkatets ramar, utan protesterar mot dem. En del i stödtruppen, som Solanas skulle sagt.

 

 

Domaren är i sammanhanget, och i samhället, den ultimata maktutövaren. Han är "tolerant" gentemot patriarkatets lagar, och är själv en flitig utövare av dess olika förtryckarmetoder. Versen slår fast att den hegemoniska manligheten, som inte bryr sig om kvinnor, djurliv eller reell rättvisa, alltid vinner i längden.

 

 

 

I sista versen blir läsaren/sångarens position tydlig. Han ingår i ett "vi" som uppenbarligen inte inkluderar kvinnor, och som anser att kvinnor inte ska lägga sig i patriarkatets härjningar, utan låta kukarna svänga fritt, oavsett vad de träffar eller dödar på vägen. 

 

 

 

Vi kanske känner oss dränerade på energi ibland. Vi kanske känner att det inte är någon idé, när den förkrossande majoriteten av våra jämnåriga och kursare bara skulle fnysa åt ett försök att säga att det här inte är okej. Antingen för att de 1. faktiskt gillar det, 2. tror att det går att göra vad som helst med orden "humor" framför, eller 3. om de sjunger med kan postionera sig som lite bättre än jobbiga feminister. Lite mer attraktiva ur hegemoniska manlighetens perspektiv. Och att vara nära makten är ju nästan som att ha makt själv - right?

 

Det finns en massa anledningar till att fira/uppmärksamma/kritisera/prata om Internationella kvinnodagen. Idag kommer jag göra det för att fylla på med lite välbehövlig energi. Spendera dagen i sällskap med folk som har hört ordet "patriarkat" och som förstår var maktobalans innebär. Som har lust och energi att göra något åt det, och som tror på att kvinnor förtjänar makt, inflytande och lönepengar i sin egen rätt. 

 

 

 

/Zäta

 

*För er lyckliga satar som lyckats undvika denna sång: Det är en dryckesvisa som med iver framförs i många studentsammanhang (har aldrig hört den i Uppsala, men ständigt i Lund), och andra sammanhang där kukar och våld anses vara den ädlaste formen av humor. Den är tillexempel ett omisstligt inslag i läkarnollningen, något jag som sagt är säker på att de allra flesta diggar hårt.