Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Varför är feminister håriga? 4 argument och 5 svar

Varför ska feminister insistera på att vara så jobbiga? Kvinnor vill ju raka bort håret, det är naturligt för dem! Så himla onödig och töntig grej att protestera mot? Men armhår (på 50% av den vuxna befolkningen) är ÄCKLIGT!

 

Invändningarna mot att låta bli att raka bort kroppshåret på valda delar av kroppen är outsinliga. Men vill ni veta en hemlighet? Det växer där alldeles av sig självt! Jag förstår att detta kan komma som en chock, men normaltillståendet på en omodifierad människokropp efter puberteten är alltså synligt hår under armar, på underben och runt könsorganet. 

 

Modifierade (smala, vita) kvinnoben.

Naturliga (smala, vita) kvinnoben.

 

Vad vi upplever som naturligt är dock en helt annan femma. Det har inte att göra med evolution, utan exponering. Och vi exponeras nästan aldrig för håriga kvinnoben. Google är som så ofta en bra illustrator.

 

Detta är de första resultaten när jag googlade "legs":

 

Inte mycket hår där inte.

 

Innan första världskriget hade få ens hört talas om att ta bort kroppshår som inte satt på huvudet. Men rakbladstillverkaren Gillette var inte riktigt nöjd med vinsten, och han bestämde sig för att utöka sin marknad. Här kommer nämligen ytterligare en hemlis: Efterfrågan-tillgång som den kapitalistiska logiken bygger på är inte klockren, utan företag kan skapa en efterfrågan om det passar dem. Och Gillette bestämde sig 1915 för att mans-skägg inte var nog, och tog tillfället i akt när ärmlösa klänningar blev på modet. De publicerade följande annons i Harpers Bazaar, fler följde, och redan på 1920-talet hade bortrakat hår blivit normen. Och herr Gillette tjänade en förmögenhet!

 

 

Benhårs-kampanjen tog lite längre tid på sig att slå igenom, men under 1930 blev även detta långsamt accepterat.

 

Kvinnor vill ju raka bort håret, det är naturligt för dem!

 

Så, då har vi bockat av argumentet "kvinnor har en naturlig drift att raka bort kroppshår" - nej, detta ideal är skapat av en man vid namn King Camp Gillette pga han ville ha cash. (Och ja, innan dess av andra giriga människor bara med mindre genomslag.)

 

 

Men armhår (på 50% av den vuxna befolkningen) är ÄCKLIGT!

 

Det finns väl andra, giltiga argument? Fräääääschheten, till exempel.

 

Håret under armarna är till för att minska friktion och hålla kvar kroppslukt. Så ja, tycker du att mänsklig kroppslukt är ofräch kan det vara ett giltigt argument. Å andra sidan svettas folk med mycket tesosteron generellt mer, och dessa personer är oftast män, och samtidigt oftast de som inte rakar sig. Så det är egentligen ett jättekonstigt argument. 

 

Fräschhet i bemärkelsen bakterieväxt är dock ett annat kapitel. Din hud är täckt av bakterier. Fullkomligt översållad, till den grad att de bildar som ett skyddande lager över hela din hudyta - och det är oftast bra, för det är snälla bakterier som hjälper hålla andra skurkar borta! Men det som händer när du rakar dig är att du skapar hundratals små sår på huden. Och bakterier som är bra på huden är inte nödvändigtvis bra i sår. Vad tror du själv att alla de röda små prickarna som ofta poppar upp efter rakning är? Små inflammationer som är kroppens svar på en skadad skyddsbarriär (huden). 

 

På läkarprogrammet får vi lära oss att känna efter lymfkörtlar. De är små lokalstationer för immunförsvaret som sitter utplacerade i kroppen och kan svullna upp vid infektioner. Tillexempel om du har ont i halsen är det inte ovanligt att känna en mjuk liten bulle under huden vid halsen, vilket betyder att kroppen håller på att ta hand om bakterierna/viruset i din hals. Men om du är frisk ska det inte gå att känna några lymfkörtlar alls i kroppen (det kan också vara tecken på något allvarligare om de svullnar). De har dock reviderat instruktionerna för vår generation läkarstudenter: Svullna lymfkörtlar i ljumskarna får antas vara ett normalfynd, eftersom så många rakar underlivet och ständigt har små infektioner där. 

 

Jag vet inte hur du känner, men "fräscht" är väl inte det första som poppar upp i min skalle här.

 

 

Så himla onödig grej att protestera mot?

 

Detta "argument" är så himla skenheligt. Om det nu är en så onödig sak att bråka om, varför blir folk så upprörda när vi låter bli att raka oss? Det är uppenbarligen en big deal.

 

Och det är en big deal eftersom de stora maktsystemen är i rörelse här. Ja, i något så litet som hårsstrån ryms något så stort som maktstrukturer. Vi har redan konstaterat att ursprunget till hårborttagningen var en kapitalistisk drivkraft att tjäna pengar. Men inte på vad som helst, utan på kvinnors osäkerhet över sina kroppar och strävan att vara attraktiv för en man. För att få någon att aktivt modofiera sin kropp på ett tidskrävande och potentiellt farligt sätt krävs ganska stora växlar.

 

Först måste vi ha ett system i rullning som handlar om att kvinnor framförallt bedöms utifrån sina kroppar, och är i behov av en man: Den patriarkala arvsordningen, omyndigförklarande, förhindrande av kvinnors inträde på arbetsmarknaden, obefintlig barnomsorg ch aborträtt osv - som gör att kvinnors enda handelsvara på äktenskapsmarknaden (där äktenskap är enda sättet att få ett drägligt liv) är sin kropp - CHECK! 

 

Sedan måste  kvinnors självförtroende angående att deras kroppar duger som de är ifrågasättas. "Generande hårväxt" "du vill väl inte vara manshaftig" "attraktiv i kortärmad är hårlöst!"

 

 

Tillslut måste lösningen presenteras på ett tilltalande sätt: Rakhyvlar - ett enkelt sätt att få självförtroende nog att fånga en man! (För det är ju inte så att ditt värde sitter i vem du är och vad du gör, att du kan få självförtroende av att vara en bra vän, en snabb läsare, en effektiv bilförare, en rolig förälder... nejnej, hårlösa ben är grejen!)

 

 

Ovanstående stycke skulle också kunna sammanfattas såhär: Patriarkatet.

 

Att protestera mot att patriarkatet i samarbete med kapitalismen fortsätter att nedvärdera kvinnor till handelsvaror på en äktenskapsmarknad - det är det minst onödiga jag hört på hela året.

 

 

 

Varför ska feminister insistera på att vara så jobbiga?

 

För att en rättvis värld - där ingen människa hanteras som en handelsvara på någon annans marknad, där människor av alla kön bedöms efter kompetens och personlighet snarare än behåringsgrad, där unga tjejer kan känna att de duger som de är, där ingen gubbe får tjäna pengar på att skapa kroppskomplex och folk får se ut precis som de vill - inte bygger sig själv. Det är vi som bygger den. Genom att störa din maktordning. Det kommer vara lite jobbigt för dig, ja, men himla bra för oss alla i längden. 

 

 

 

Så, varför är feminister håriga?

 

För att vi inte tycker att en girig gubbe från 1910-talet ska bestämma hur våra kroppar ska se ut.

 

För att det inte finns några giltiga argumnet som gör borttagande av hår gynnsamt för den som sysslar med det, medan det däremot tar tid och kostar pengar.

 

 

För att protestera mot en kapitalistisk logik som gynnar en patriarkal världsordning och missgynnar oss som kvinnor.

 

För att en rättvis värld inte bygger sig själv.

 

Eller helt enkelt, som Nour sa, för att det växer där. Det var inte jag som hittade på det - det var evolutionen.

 

/Zäta

 

 

 

PS. "Men jag är feminist och rakar mig pga *bra skäl* är jag en dålig feminist nu?" 

Nej. Du är bara inte fristående från de maktordningar som styr vår värld. Det är inte någon. Det är gött att anpassa sig till dem, det gör livet enklare. Du har det redan tillräckligt svårt som kvinna i patriarkatet. Cut yourself some slack. Fokusera på dina kamper. Gör vad tusan du vill, det är ju din kropp! Men det är väl inte fel att lära sig om bakgrunderna till hårdebatten? Oavsett dina skäl är det alltid svårare att vara normbrytande än att inte vara det, så stötta dina håriga medsystrar oavsett egna val! Och har du inte gjort det någon gång sedan puberteten (extremt vanligt) skulle jag rekommendera att prova att låta håret växa ut och se hur det känns. Det växer ju där, det är en del av din kropp som kan vara kul att lära känna liksom.

 

 

Bra skrivet!

DU GÖR MIG SÅ GLAD ATT JAG BÖRJAR GRÅTA!
Du formulerar exakt de tankar jag tänker men inte kan formulera. Tack så otroligt jäkla mycket för allt! <3

Så stolt över dig, kloka smarta <3

Så himla bäst du är! Älskar det här inlägget!

Så himla bra skrivet!

himla bra skrivet! dock är man tragglat lärd att man inte som kvinna ska ha håriga ben. Så nu TYCKER jag faktiskt det är finare utan , dessutom lenare. Men jag tycker heller inte om killar med för mycket hår så det är också en smaksak.

Jag är kvinna och har aldrig rakat mig men jag måste säga att det här med att kroppshårsrakningen uppfanns av Gilette bara är båg. Redan i det gamla Egypten var det norm att raka allt. Om man tittar på gamla målningar från konsthistorien är det väldigt sällan som man ser könshår/armhålehår och benhår på modellerna. På 800-talet började kvinnor i Al-Andalus använda kemiska preparat för att ta bort kroppshår och hårborttagning har varit norm för kvinnor i mellanöstern i flera århundranden. Osv...

Härligt inlägg, tack. Speciellt tack till den sista snutten text som jag tar till mig där du skriver att man ska välja sina strider. För shit vad med strider det finns att välja mellan! Även om jag inte har valt behåringsstriden så är jag glad att någon gör det.

Det är väl ingen som på allvar hävdar att det är "en naturlig vilja" hos kvinnor att vilja raka sig? Säg nån som säger det. Någon har påvisat alternativet varvid det sedan blir en fråga om tycke och smak, där många tycker att det är fräschare med rakade ben, armhålor och hakor (både kvinnor och män!). Det måste man ju få tycka, likväl som att man inte måste tycka det. Sen finns det åtminstone en (outtalad men existerande) ansats i den här typen av inlagor: att det saknas ideal för män att leva upp till, stipulerade av kvinnor, där ett av de populärare är den lite mindre påverkbara klischén "lång" och andra är "hög inkomst" och hyfsat poppis är "vältränad" och hursomhelst ska han inte vara mesig och svag. Då spelar ändå inget något av det övriga någon roll. På det ska han helst vara välklädd och välansad.

Sen undrar jag över den här "maktstrukturen i rörelse" som gör att kvinnor rakar benen och blir beroende av män. Blogginläggets författare pluggar till högstatusyrket läkare och för att komma in på läkarprogrammet så behövde hon varken visa upp sina ben eller armhålor - rakade eller orakade.

Väldigt bra skrivet och det är så härligt att läsa en text som inte heller skuldbelägger kvinnor som rakar sig. Att öppna ögonen för vad det handlar om är något alla kan, hur mycket man rakar sig/inte rakar sig anser jag. Har själv gjort resan av upptäckande och är absolut inte färdigrest. I början kände jag obehag inför att ha orakade ben. Nu tänker jag inte på det. Däremot är jag fortfarande känslig för när jag har hår under armarna... där är det svårare att släppa tankarna på vad andra må tycka.

Jag gillar slutklämmen:
"PS. "Men jag är feminist och rakar mig pga *bra skäl* är jag en dålig feminist nu?"

Nej. [Du är bara dum, omedveten, svag och lite sämre än alla feminister som rakar sig]" Så lät det iaf i mina öron.


Nåja, på en annan femma. Det hade varit trevligt med lite mer objektivitet/perspektiv. Som alltid i diskussionen "kvinnor ska inte raka sig". Jag är all for att kvinnor som inte vill raka sig inte behöver göra det, det är ett fritt land vi lever i trots allt. Men om vi vänder på steken så har vi en hel massa män där (ja ungefär 50% av befolkningen, som i dessa diskussionerna oftast glöms bort att de existerar och också har känslor). Det finns någon såndär gammal bortglömd och sällan noterad norm om att män också ska hålla på att raka sig, oftast för att se bra ut för kvinnor. Jag säger verkligen inte att det är mer synd om män, eller ens att det är en bråkdel så synd om oss för att vi faktiskt också måste göra oss fina/följa normerna etcetc. Men det hade varit trevligt att höra lite perspektiv i denna debatten. Att folk i så fall fokuserar på att krossa idén med fysisk skönhet (vilket inte är feminism). Istället för att bara skrika att alla män är svin bara för att en blir bitter av att behöva bry sig om sitt utseende.

Så himla bra inlägg!

Superbra text! Trots att jag inte rakat benen på ett par år nu kommer jag fortfarande på mig själv ibland med att fundera på vad folk ska tycka och hur mycket det syns nu när det är bara-ben-tider igen. Sjukt störande! Armhålehåret ryker dock fortfarande, känns som ett mycket större statement att behålla det jämfört med benhåret och jag känner mig inte bekväm med det. Än.

Ja, precis! Tycker att det är så himla viktigt att påpeka var själva görandet finns. Har oräkneliga gånger fått frågan om jag har hår under armarna "eftersom jag är feminist". Det är inte jag som har eller inte har hår, ALLA efter puberteten har behåring där. Men en del tar bort den och det är det som är görandet.

Bra och intressant det du påpekar om Gillette! Men kan det vara som någon sa att hårborttagning har andra rötter om än mindre lönsamma...

Jag rakar endast armhålor när jag kommer ihåg. Har inte mycket tid el lust till hårborttagning. Och i underlivet upplever jag det som väldigt obehagligt, ja skadligt utan hår, förstår inte hur så många kvinnor kan leva med det obehaget?!

tldnr. men testo ger inte mer svett. bara mer luktande svett. heter det apokrin? det var länge sen t2. kroppstemp, delvis kroppsmassa och säkert adh och övriga vätskebalansreglerande hormon påverkar svettningen.
keep fajting!

Jag är feminist. Jag rakar benen någon gång per år, och under armarna ibland. I perioder har jag varit orakad. Könet rakar jag dock alltid, förutom en sparad trekant så jag inte ser ut som ett barn därnere. Anledning? Jag tycker att det är mysigare att ta på mig själv och onanera när det inte är nåt hår i vägen! Feministisk invändning mot det, anyone?
Bara ett litet inflikande. Tack för ett bra inlägg!

Jag har hår under armarna och på mina ben, tycker inte att det är fult eller snyggt, det mest bara Är. Dock rakar jag bort det ibland för jag vet att andra människor tycker det är äckligt. Jag vill inte att de ska tycka jag är äcklig. Jag skulle helst vilja att de tyckte att jag var bra som jag är med hår på lite olika platser. Ibland önskar jag att alla kvinnor lät sitt hår växa fram så att folk vande sig vid det utseendet så inte jag verkar så himla skum. Snälla kan inte alla ba låta håret växa? för min skull? :)

Har du sett bloggen Growing Out My Bush? En tjej som rakar sin fitta (och ben och armhår) och sedan dokumenterar utväxtprocessen. Många fina reflektioner om kropp och hår! http://baretobush.tumblr.com/

Vad är det du strävar efter? Ett samhälle utan skönhetsideal? Detta är en utopi. Kommer aldrig att hända. Både män och kvinnor har preferenser för hur deras partner ska se ut, så har det alltid varit. Evolutionen har givit oss preferenser, inte nödvändigtvis alla de som just nu råder, men dock. Om ett ideal försvinner så ersätts det av ett annat, som inte nödvändigtvis är enklare att åthjälpa än att några minuter i veckan dra några drag med rakhyveln. Yttre tecken på ungdom, fertilitet och god hälsa kommer alltid attrahera män. Det är biologiskt programmerat, vilket du måste inse som naturvetare. Allt är inte socialt konstruerat fröken doktorn. Hårlösa armhålor kanske är det, men inte utseendepreferenser. Så strunta du i att raka din lekamen, jag skiter i vilket, men bli då inte bitter när det visar sig att hanarna inte direkt står på kö.

Jättebra skrivet! Detta ska sparas och visas upp nästa gång jag (oftast helt oförberedd, lite dåsig eller på nån fest) blir tillfrågad varför jag inte rakar mig. Inget problem med benbehåringen, ej helt bekväm med axillarhåret än, men jag ger det nog sommaren, sen läsåret. Sen får vi se :-)

Håller dock med Valerie; det är najs att inte trassla in sina eller nån annans fingrar (eller tunga) där nere. ;-)

Och Ivanovics kommentar fick mig att le. Sån fantastisk blandning av härskartekniker och heteronormativitet :-)

Ha en fantastisk sommar, och må vinden fläkta runt våra benhår! Kramar!

Bra inlägg. Jag kör som vanligt: Alla får se ut hur de vill men jag behöver inte tycka om det.

Sjukt bra inlägg!
Jag ser mig inte som en femenist, varken politiskt eller vardagligt. Jag är bara en enkel liten människa. Jag orkar sällan bry mig om min kroppsbehåring och framförallt är det en dyr "hobby" att köpa rakblad och vax. Men ibland så rakar jag mina ben eller armhålor för min egna skull, helst nu under sommaren då jag själv tycker att jag håller mig torrare utan. Men vilket som så är jag glad att mina vänner och pojkvän (som verkligen inte kan kallas för feminister) aldrig dömt eller ens frågat mig. Jag har bara någon enstaka gång blivit frågad varför jag inte rakat mina ben. Men svaret är enkelt för mig: jag vill vara den jag är och bli gillad för den jag är. Om någon tycker att jag är äcklig eller "ofräsch" så fine! Tyck och tro och gnäll så mycket ni vill!
Jag kan ge förståelse åt er som säger att "killarna inte kommer att stå på kö". Absolut, men varför vill jag ens att de ska köa om de inte ens kan ta sig över barriären av hår på benen och under armarna?
Att folk blir så oerhört provocerade av hår tycker jag är konstigt. Men att vilja raka sig, av olika anledningar, är för den skullen inte så konstigt, enligt mitt tycke. Att det här med hår ens är en debatt är, för mig, bara en stor gåta. Kan man inte bara acceptera att folk vill, eller inte vill, ha hår på sina kroppar av olika anledningar?
Jag tycker att det är kul att lära sig något nytt, och för mig var det här inlägget upplysande och givande. Såklart så visste man väl att det här idealet uppkommit under modern tids-era, och att någon ville tjäna pengar. Men för mig är det här ännu en anledning varför JAG inte vill raka min kropp lika ofta längre.
Och btw: att raka ett kvinnligt könsorgan - not an easy task, to say the least!

Sjukt bra inlägg!
Jag ser mig inte som en femenist, varken politiskt eller vardagligt. Jag är bara en enkel liten människa. Jag orkar sällan bry mig om min kroppsbehåring och framförallt är det en dyr "hobby" att köpa rakblad och vax. Men ibland så rakar jag mina ben eller armhålor för min egna skull, helst nu under sommaren då jag själv tycker att jag håller mig torrare utan. Men vilket som så är jag glad att mina vänner och pojkvän (som verkligen inte kan kallas för feminister) aldrig dömt eller ens frågat mig. Jag har bara någon enstaka gång blivit frågad varför jag inte rakat mina ben. Men svaret är enkelt för mig: jag vill vara den jag är och bli gillad för den jag är. Om någon tycker att jag är äcklig eller "ofräsch" så fine! Tyck och tro och gnäll så mycket ni vill!
Jag kan ge förståelse åt er som säger att "killarna inte kommer att stå på kö". Absolut, men varför vill jag ens att de ska köa om de inte ens kan ta sig över barriären av hår på benen och under armarna?
Att folk blir så oerhört provocerade av hår tycker jag är konstigt. Men att vilja raka sig, av olika anledningar, är för den skullen inte så konstigt, enligt mitt tycke. Att det här med hår ens är en debatt är, för mig, bara en stor gåta. Kan man inte bara acceptera att folk vill, eller inte vill, ha hår på sina kroppar av olika anledningar?
Jag tycker att det är kul att lära sig något nytt, och för mig var det här inlägget upplysande och givande. Såklart så visste man väl att det här idealet uppkommit under modern tids-era, och att någon ville tjäna pengar. Men för mig är det här ännu en anledning varför JAG inte vill raka min kropp lika ofta längre.
Och btw: att raka ett kvinnligt könsorgan - not an easy task, to say the least!

Jag tycker det är mer attraktivt med hår/fjun på benen än utan, det blir ju stickigt om man rakar
Det är bara fint första två dagarna man har det, så känns ganska onödigt att hålla på raka benen
Under armarna däremot är det fräscht att göra det

Vad hade du förresten för invändning mot parfym? Är det kapitalistiskt grej också?

Snacka om i-landsproblem XD

Min kommentar till det signaturen Ivanovic skriver ovan. Anledningen till att diskussionen som Z för i sitt inlägg ovan förs av henne och av andra är inte att en är förtvivlad över att alla "hanar" inte är intresserad av en. Hen menar tydligen att det är evolutionens verk att vi attraheras av vissa bestämda drag ocg egenskaper. Verkar även mena att ett sånt drag som det är mäns natur att dras till är rakade ben på kvinnor. Feministerna ska därför sluta kämpa emot. Detta hör jag ofta i diskussionen om rakandets vara eller icke vara. Jag betvivlar starkt att rakade ben eller inte skulle vara en preferens som uppkommit genom evolutionen, men oavsett hur det står till med de naturliga preferenserna så handlar det inte om huruvida en kvinna som inte rakar benen är upprörd för att hanarna inte står på kö. Vi skiter i det, milt uttryckt. De flesta av oss kunde verkligen inte bry oss mindre om vad okända män tycker om vår knullbarhet. (I synnerhet egenskapen att uttala sig nedlåtande om människors utseende så att den personen hör är för mig direkt avtändande. Något annat vore sadistiskt.) Det som är stötestenen och som borde vara en självklarhet är att individer som inte rakar sig precis som alla andra vill slippa bli trakasserade för sitt val. Många, män och kvinnor, som tycker orakade ben, speciellt på kvinnor, är äckligt tar sig gärna och ofta rätten att tala om det för de individerna. Sen försöker de rättfärdiga sitt sjuka men socialt välsanktionerade beteende med mer eller mindre ogrundade, pseudovetenskapliga argument om naturliga preferenser. Det är kanske inte så vanligt med orakade ben, så jag kan förstå att folk ofrivilligt kollar en extra gång, men när blev det helt plötsligt blir ok att bete sig som en högstadiemobbare? I den här diskussionen verkar ju många tycka att det är helt ok. Vuxna människor borde kunna skilja på sina egna preferenser för knullbarhet och vad en annan individ behöver veta om dessa preferenser i situationer andra än om individen har frågat. Annars är man bara en idiot.

Bilden om kvinnor som hårlösa fanns betydligt mycket tidigare än början av 1900-talet. Redan på antiken (både egypterna, grekerna och romarna) avlägsnade man överklasskvinnornas kroppsbehåring, fast inte vanligtvis med rakkniv utan med pimpsten, vax eller en slags pincett. Allt hår som inte satt på huvudet togs bort. Men modet hade säkert ändrats i början av nittonhundratalet med tanke på de heltäckande klänningarna.