Snart



How I long to fall just a little bit, to dance out of the lines and stray from the light
But I fear that to fall in love with you, is to fall from a great and gruesome height



Om en dag sitter jag på ett flygplan med Beijing som mål. Ett plan vars avstånd till marken inte ens börjar motsvara den höjd jag föll från sommaren för två år sedan, men som stadigt kommer rusa fram genom luften och världsdelarna mot dig.

Åh.

/Zäta

Ett land utan regn

De första dropparna lämnar efter sig overkligt stora märken på fönsterrutan. Vinden för dessa första regndroppar mot mig på ett vänligt men bestämt sätt. Snart får även marken och trädkronorna nedanför sin beskärda del när luften fylls av ett tilltagande antal minimala vattenprojektiler. Smattret mot det sluttande snedtaket utanför blir allt snabbare och regndropparnas ökande intensitet skapar ett dovt surrande från världen utanför. Mitt leende blir allt större i och med regnets tilltagande. Det känns i hela kroppen på ett nästan erotiskt sätt. Förlösande.

Jag skulle aldrig kunna bo i ett land utan regn.



Hade det här varit en skoluppgift hade jag skrivit såhär: "Regn har dyrkats av människor sedan urminnes tider. Som livgivare, bortsköljare av synder eller tecken från högre makter. Men det har också varit fruktat. Syndafloder, översvämningar och ruttnande grödor har satt skräck i generationer. Orden "vädrets makt" är ingen slump. Men vädret har inte bara makt över vår tillgång på föda eller val av boplats, utan verkar ha en märklig inverkan på våra känsloliv. Inget kan vara så magnifikt och så trivialt på samma sätt som vädret. Vem har inte hört orden "dramatiskt åskoväder" eller "skrämmande uppvisning"? Samtidigt är "att tala om vädret" något av det mest vardagliga vi kan göra. Till och med ordet vi använder för dessa triviala konversationer - kallprat - för tankarna till vädret."

Men det här är ingen skoluppsats, utan en alldeles fri text på en blogg. Åh det är det bästa jag vet att fylla den tomma rutan här med spontant uppkomna ord som känns. Därför avslutar jag istället med orden:

"Den här regnskuren påminner mig om den sommaren när jag konstant längtade efter regn. När solens strålar bara gjorde mig obekväm, medan tätnande moln fick mig att dra en lättnadens suck. Regnets ljud - det smattrande, porlande, dundrande, pickande, knastrande, droppande - verkade ha en lugnande inverkan på den stormande tonårshjärnan och dess eviga pådrivare: hjärtat."

/Zäta

It's a mad world

För några veckor sedan köpte jag en ny klänning. Det var en klänning som behövde en ordentlig fest. När en kompis till mig berättade att folk hade börjat beställa Old Fashioned i Jazzbaren på Uplands för att de hade sett för mycket på Mad Men föll poletten ned. Klart vi ska ordna en Jazzbar med tema Mad Men!

Tänk om det alltid var så enkelt och roligt att fixa fest. Jag kom med lite idéer och Osten, som egentligen heter Erik, gjorde allt det praktiska - och gjorde det väldigt bra. Det var fullt i lokalen hela kvällen av 60-talsfint folk och räkcocktailsen var utsökta. Lite såhär såg det ut:



/Zäta

En tanke om erotik

Jag översatte mitt senaste inlägg för en engelsktalande vän innan jag publicerade det. Lite stappligt och fel blev det förstås, men budskapet verkade gå fram, för när jag läst klart han sa något smickrande i stil med:

"It's quite a dream scenario you've got going there. Bright and poetic."

Redan när jag hade läst den första meningen sa han dock något som skakade mig lite. På ett bra sätt.

"It sounds very erotic."


Jag hade inte tänkt på texten som erotisk alls, inte de första oskyldiga meningarna i alla fall. Fast när jag tänker efter är det kanske sant. Varför ska erotik bara handla om sex? Det är inte svårt att se hur regnet som träffar kroppen genom ett tunt tyg eller den kittlande doften av våt asfalt är erotiskt. Inte upphetsande eller sexigt, men erotiskt.

Livsförhöjande. Erotik kanske är just det. Livet upplyft en nivå. Livet när vi känner att vi lever.

/Zäta

Saker jag drömmer om ibland

Regndoft och asfaltsväta och tyg så lätta att regndropparna känns mot huden. Smygandet av kalla fötter in mellan ett par varma lår och de ansträngda leenden som ändå svämmar över av kärlek som det kan skapa. Precis lagom varmt te med lite mjölk i. Pojkar med brunbrända ben och halmfärgat hår som lockar sig kring öronen under svenska sommarnätter. Känslan av att besöka en ny stad med okända gator och främmande personer tillsammans med någon du känt nästan hela ditt liv.

Ett badkar fyllt med vatten så varmt att det ångar från dina lemmar när de höjs över vattenytan om fönstret ut mot vintern är öppet.
Ljudet av dragkedjor som får klänningar att falla på plats kring din kropp. Tjocka kuddar utströdda kring ett lågt bord, värmeljus i glaskoppar och lätta kyssar i en lägenhet vi kallar vår. Hemlagad lasange med linser i och tonfiskpizza på bakisdagar. Tystnaden precis innan skälvningarna och ljuden som kännetecknar upplösningen. Ett rusigt huvud fyllt av hårspraysångor, dansgolvssvett och livslycka.



/Zäta

Vad är värt att satsa på?

Idag grät jag floder för att allt kändes så fantastiskt hopplöst. Jag tror att jag äntligen kommit på vad jag vill göra här i livet. Som yrke alltså. Och så säger de att det är nästan omöjligt. Framförallt säger de att jag borde bli läkare.

Jag vet att det är barnsligt och naivt och trångsynt, och att det finns folk som inte ens kan drömma om den lyxen jag egentligen lever i, men jag kände mig lurad. Jag har vuxit upp i ett samhälle som berättar för mig att jag kan göra precis vad jag vill av mitt liv. Det är bara att våga ta klivet. Jag har också haft turen att klara skolan galant, och ha både föräldrar och vänner som trott på mig.

Men när det verkligen kommer till kritan, när du faktsikt står där och ska välja yrke så spelar det ungefär noll roll att det finns en miljon intressanta inriktningar på högskolan, för det är fortfarande bara läkare, jurist och lärare du ska bli. Idag önskade jag faktiskt för första gången på riktigt att jag inte hade läst genus. Jag önskade också på riktigt att jag inte hade så förbannat bra betyg och högskoleprovresultat, eller åtminstone inte var så jävla ambitiös. Jag önskade att jag hade blundat och inte känt efter och börjat på läkarlinjen direkt efter gymnasiet som så många andra duktiga NV-elever. Jag hade säkert vantrivts och undrat om det fanns en värld jag missade, men jag hade inte vetat så jag hade nog nöjt mig och fått bra resultat och blivit en hyfsad läkare.

Nittio sökande till en forskarplats. Ungefär så ser konkurrenssituationen inom genusvetenskapen ut. Jag kan lika bra satsa på att få en Oscar. Det känns ungefär lika sannolikt. Haha.

Och om du nu är en av nittio som doktorerar så får du antagligen inte fast jobb före 50 års ålder. Haha.

Kanske blir jag forskare för att jag brinner för mitt ämne och jobbar frenetiskt med all talang jag kan uppbåda. Kanske vågar jag inte försöka bli forskare. Kanske satsar jag på det trots oddsen. Kanske skiter jag i det och blir något med en fast lön. Jag vet inte. Ingenting vet jag just nu.


Idag gick jag och fånlog hela vägen till parken för att allt kändes så fantastiskt fint. Jag tänkte på Moa och vilken osannolik tur det är att vi fann varandra. Vilken galen lycka att vara älskad av en så vacker person. Vacker på alla tänkbara sätt. Hur avståndet ibland inte spelar någon roll för att jag känner hennes närvaro inom mig ändå.

Så jag kanske vet något ändå. Ja, det gör jag. Kärleken är värd att satsa på.

/Zäta


Vad är ditt drömyrke?



Humanioradagarna i Uppsala har många intressanta aktiviteter. Ändå var det en rosa penna som kunde skriva på glas som var det bästa såhär 15 dagar och en miljon ångesttankar innan söka-till-hösten-deadline.

Det var som att den rosa pennan hade sin egen vilja, bortom borde och yrkesexamina och analyser.

/Zäta

Om Carl Bildt själv får välja

Jag har ju som ni vet en liten (mycket ensidig och oseriös) tävling med Carl Bildt på Bloglovin, och en sak slog mig nyss. För att bli sorterad under en viss kategori i denna tjänst, som exempelvis Politik, måste du själv gå in och fixa det. Du måste bli medlem, koppla din blogg till kontot genom att publicera en viss kod och sedan ställa in den kategori och beskrivning du vill ha.

Det gör mig på något sätt lite lycklig att tänka på hur vår utrikesminister sitter där i vid ett stort myndigt skrivbort, iklädd slips och begynnande flint, och pekfingervalsar in på Bloglovins förstasida. Hur han navigerar mellan cupcakes, feministiska krönikor och rosa sidvisningsräknare för att med ett bestämt ansiktuttryck klicka i att hans blogg till hör kategorin Politik.





Kan inte någon begåvad människa typ teckna det scenariot? Åå, världen är så fin ibland!

/Zäta

PS. Och alla som tänker party-poopa och säga att det är hans sekreterare eller mediaansvarige eller whatever som har gjort det kan bara typ... låta bli. Party är så mycket roligare än poop!

Sång till Moa

Du är det vackraste jag vet
Du är det finaste i världen
Du är som cyklarna
på vintern under snödrivor
som hallonkräm
som nytvättade lakan

Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek
Du är som morgonte
som småkakor på lyxkafé
som raggsockor
på väldigt frusna fötter

Ja du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som kvällssolen
på bryggan i augusti
ja, som lyckorus och
regnsmatter och sandkorn

Du är det finaste jag vet.





Orginalet.

/Zäta

En tjuvtitt

Jag tänkte att ni skulle få en liten tjuvtitt på min samling.



Idag har jag organiserat min bokhylla efter att ha fått rummet för mig själv. De viktigaste ägodelarna fick givetvis en egen hylla. Jag funderade länge på hur jag skulle konna göra något snyggt av alla miljarders rosetter som bor i mitt rum, men blev ganska nöjd med glas-vas-skål-lösningen till slut. Jag brukade ha mina rosetter i det vita kakfatet som syns längst in, men som ni ser förökade de sig så mycket att det inte var riktigt hållbart.

Nu ska jag organisera garderoben.

/Zäta

Stjärnor

Tack för en superrolig fest, alla grattis jag fått och framförallt till den finaste flickvän som gjorde gårdagen till världens bästa födelsedag!
/Zäta

All that to this moment has charmed you



Idag fyller den vackraste personen jag vet 21 år. Vi firar med tårta och paket och skolskenspromenader och nationsmiddagar.



I det minsta paketet låg den viktigaste presenten. Ett halsband som jag beställt med ingraverad text. Om ni träffar på Moa kanske ni får se det. Hon verkade bli glad (fast kanske ledsen också. Tårar kan vara så mycket.)



Såhär såg vi ut när Moa fyllde 20 ungefär. Nu ska vi dricka te och vara kära och inte alls blogga i sammanhängande meningar för det går ändå inte när lyckan är överallt.

Hörs imorgon!

/Zäta


Två saker som gör mig glad en torsdag som den här

1. Att UNT ifrågasätter den manliga normen på framsidan:



2. Att mitt i flyttkaoset hitta mina favorithalsband (och inse att jag kanske har en viss smak när det komer till smycken):


/Zäta


Alice and I

I gymnasiet fick mina vänner höra att de var lite lika Mona-Lisa eller kanske någon snygg kändis. Jag fick höra att jag liknade småflickor. Lilla My. Guldlock. Dorothy i Trollkarlen från Oz. Alice i Underlandet.

För snart ett år sedan fyllde Moa 20 år och jag har aldrig varit så nöjd med en present. Hon fick en utgåva av Alice i Underlandet illustrerad av Tove Jansson. Hon hade nämn några månader tidigare att det var den finaste utgåvan, men att den var fullständigt omöjlig att få tag i i Sverige. Det hade hon rätt i. Däremot hade ett bibliotek i Nya Zeeland ett exemplar som de sålde. Så en flygtur runt jorden senare (för paketet alltså) anlände en bok med de här vackra illustrationerna:

Behöver jag säga att hennes min när omslagspappret föll av var värd all möda i världen?

Ett par veckor senare hade vi en gemensam 20-årsfest i källaren på en nation (vi fyller bara med en veckas mellanrum). Temat var "Underlandet" och det var fritt att tolka.


Vi hade en taliban som gått under jorden, och en liten Alice förstås. Jag fick bland annat höra att det var fuskatt jag var Alice - jag hade ju inte klätt ut mig!


En helveteshund och två snygga kaniner


Fritzl (ew) och en flicka som inte verkar ha lärt sig det där om godis från främmande män.

I julas fick jag en fin utgåva av Alice i Underlandet. Det finaste var nog ändå dedikationen, skriven av kaninen med hatt här ovanför, tillika min fina sambo Zuni.


Det var jag och Alice upplevt tillsammans. Hittills.

/Zäta

Idag är det första advent

Idag är det första advent och jag har fått världens finaste adventsljusstake av min flickvän. Om jag hade en kamera skulle ni också få se den.

Idag är det första advent och jag har adventsfikat in absurdum med mamma och Moa. Dessutom letade jag fram en massa julpynt att smycka kollektivet med.

Idag är det första advent och hela stan är full av julbelysning, pudersnö, sånger och fina marknader. Moa och mamma sa att marknader bara var roliga att besöka med stjärnögda barn och jag protesterade lite eftersom jag tycker julmarknader är fina även fast jag fyllt 20. Då sa de att de ville gå på julmarknad med mig.

Idag är det första advent och jag måste plugga eftersom jag ägnat veckan åt att vara sjuk och jobba på dagis. Det tar evigheters evigheter att transkribera.

Idag är det första advent och när jag transkriberat klart hälften får jag ta ett julbad har jag bestämt. Vilken himla tur förresten att vi inte lever på 1800-talet när julbad faktiskt betydde "vinterhalvårets enda bad."

/Zäta

Fina saker

Ett sånt här fint meddelande hade jag på min facebook-wall imorse:
Hej, Sofia! På tisdag är det stilbytardag, och jag ska vara sådan där japansk lolita-person. Skulle jag möjligen kunna låna någon stor rosett, miniparasoll, knästrumpor, och annat som det känns som om du har? =)


Inte för att jag någonsin strävat efter lolita-stilen, men stora rosetter och knästrumpor har jag onekligen i överflöd. Det känns fint med dylika frågor tycker jag. Flickighet äger!

(Jag tror aldrig att min kategori "knästrumpor och rosetter" har varit mer passande.)

/Zäta

En söt liten tant?

En arg gammal tant. En ganska ung tant. En skärpt tant. En rolig tant. En stilsäker tant. En irriterad tant. En vacker tant. En charmerande tant. En glömsk tant. En tant i ungdomliga kläder. En hotfull tant. En intelligent tant. En kaxig tant. En tant som avskyr att bli kallad tant. En stor tant. En proffesortyps-tant. En sårad tant. En äcklig tant. En fabulous tant.


Det är kul att vara liten och söt. Men inte bara.

/Zäta


En söt liten tant?

En arg gammal tant. En ganska ung tant. En skärpt tant. En rolig tant. En stilsäker tant. En irriterad tant. En vacker tant. En charmerande tant. En glömsk tant. En tant i ungdomliga kläder. En hotfull tant. En intelligent tant. En kaxig tant. En tant som avskyr att bli kallad tant. En stor tant. En proffesortyps-tant. En sårad tant. En äcklig tant. En fabulous tant.


Det är kul att vara liten och söt. Men inte bara.

/Zäta

Lite kärlek på kvällskanten

Har ni sett kampanjen "It gets better"?  Den handlar om hbtq-personers tillvaro och hur det trots allt blir bättre. Alla från Obama till företagsnissar och skolfröknar är med. Min favoritvideo är den här med mina fina vänner Warren och Simon (och deras vilda hundvalp Alfred!):



Warren och Simon är sådana där människor som bara blåser in entusiasm i folk genom att liksom finnas till. De har verkligen bidragit stort till Uppsalas hbtq-, och speciellt transnätverk och aktivism. För mig och Moa har de varit ett stort stöd under tiden hon har kommit ut och funderat kring att vara trans. Men kanske framförallt har vi nästan alltid roligt när vi ses och de är verkligen ett av de charmigaste paren på denna jord.

Jag tror inte att det kan upprepas för många gånger. Eller jag vet, för jag har aldrig gråtit så mycket över en fånig krönika i en veckotidning som den som slutade med ett löfte om just detta, när jag var 16 år och livrädd för att aldrig bli älskad: Vi kommer alla att hitta någon och bli älskade. Precis som vi är.

/Zäta





En halv värld

Ibland när hon sitter i fotöjen vid fönstret och koncentrerat skriver konstiga tecken på ett språk jag inte förstår, medan jag sitter här framför datorn och funderar på ett blogginlägg, slår det mig hur bra vi har det. Hur lycklig jag blir bara av att sitta en meter ifrån henne och veta att hon snart kommer titta hit, lysa upp och kärleksfullt säga "hej baby." Hur intressant det är att diskutera med någon som hänger med i nästan allt du säger och utmanar din egen världsbild och tankeförmåga lika ofta. Hur fint det är att somna bredvid någon som kryper tätt intill och viskar att du är vackrast i världen. Hur roligt det är att dansa galna pluggdanser med henne eller dricka lite för mycket vin tillsammans med våra vänner. Hur svårt det är när världen inte förstår och fäller tanklösa kommentarer eller när olikheten leder till missförstånd och magar som ömmar av sårade känslor. Hur fantastiskt det är att älska någon som är så snäll, smart och generös. Hur skönt det är att ha någon som alltid står på din sida mot världen. Hur konstigt det är att hitta någon vars personlighet och hela varelse fascinerar dig, som förstår och utmanar dig på alla plan, i den sista person du och din omgivning skulle ha trott att du ens pratat med för lite drygt ett år sedan.

Det slår mig också hur ofattbart mycket jag kommer sakna henne när hon åker till det där landet som använder konstiga tecken. Det där landet som ligger så fruktansvärt långt bort, men som behöver besökas för att drömmar ska få uppfyllas och utbildningar klaras. Jag vet att det kommer vara en fruktansvärd, fysik saknad, som kommer göra mig spyfärdig när hennes frånvaro blir som mest påtaglig.

Jag förstår inte hur två personer kan vara så olika och ändå så lika. Hur något kan vara så fel och samtidigt så otroligt, löjligt rätt. Jag förstår verkligen inte. Jag vet bara att jag älskar henne med en självklarhet och styrka som är så stor att den inte kommer rubbas det minsta av ett avstånd på en halv värld.

/Zäta

Tidigare inlägg Nyare inlägg




bloglovin RSS 2.0