Jippie, eller något.
"Kravet på sterilisering i könstillhörighetslagen för att få byta könstillhörighet strider mot regeringsformen och Europakonventionen. Steriliseringskravet ska därför inte tillämpas. Det konstaterar Kammarrätten i Stockholm i dag i en dom."
ÄNTLIGEN!!! Nu har det blivit ett domstolsbeslut på att tvångsteriliseringen ska bort, eftersom den striden mot Europakonventionen (duh). Regeringen hade redan bestämt sig för att ändra lagen 1:a juli 2013, men fram till nu har möjligheten att KD skulle lägga näsan i blöt och lyckas skjuta upp ändingen funnits kvar. Men nu är den luckan tilltäppt! KD lever visserligen i sitt egen lilla verklighet (med verklighetens folk), men inte ens de kan bryta svensk lag.
I framtiden kommer inte transseuella personer behöva göra meningslösa kirurgiska ingrepp mot sin vilja, eller förnekas att frysa könsceller, för att få sin medicinska behandling och nya juridiska kön*. Staten kommer inte längre utpressa normbrytande medborgare att passa in i en snäv könad ram för att få tillgång till vård. Jippie, eller något. Det är förstås en seger, men med viss bitter eftersmak. Alla de transpersoner som redan berövats sin fortplantningsförmåga eller tvingats slänga nedfrusen sperma och äggceller har förlorat något oersättligt. Rätten att bestämma över sin egen kropp, och möjligheten att försöka få barn.**
Vi är många som jobbat hårt för att göra framtiden ljusare än så. Det känns gött ha fått ett domstolsbeslut på.
Och kanske, kanske, en möjlighet till barn tillsammans med min partner.
/Zäta
*Vad är problemet egentligen? Vid en könskorrigering blir du väl steril ändå? Vaddå nekas vård, det är väl det nya personnumret (juridiska könet) du inte får om du inte är steril?
1. Nej, som transkille (alltså född med snippa, identifierar dig som man) är det relativt ovanligt att genomgå korrigerande underlivsoperationer som gör dig steril. I praktiken har lagen istället inneburit att transkillar opererats för att antingen "knipsa" äggledarna, eller ta ut äggledare och livmoder, trots att det inte finns någon medicinsk indikation på att detta vore bra. Vissa transkillar vill förstås ha denna operation, men många tycker inte att inre organ som de aldrig känner av (mensen upphör vid testosteronbehandling) är till besvär, och vill inte, eller kan inte på grund av andra medicinska skäl, genomgå en stor operation i onödan.
2. Som transtjej (alltså född med snopp, identifierar dig som kvinna) blir du steril vid en korrigerande underlivsoperation eftersom testiklarna tas bort. Däremot är du oftast fertil innan du påbörjar hormonbehandling, och kan då frysa ned sperma som kan sparas och användas för inseminering av en framtida partner/vän/livmoderperson som vill föda ditt barn. Men i den nuvarande lagen ingår nedfrysta könceller (även ägg) i att ha "fortplantningsförmåga" - något du helt ska sakna för att få ditt nya juridiska kön.
3. I praktiken fungerar transvården så att du måste säga att du vill ha hela kittet (hormoner, korrigerande operationer, röstterapi osv) för att få något av det. Du ska bli en, enligt staten via utredarna, "perfekt" kvinna/man efter din transition. Många transsexuella vill och behöver förstås alla deler vården kan erbjuda, men vissa trivs fint med sina medfödda könsorgan så länge de får rätt hormoner och kan leva som det kön de önskar. Detta gör dock att du dels kommer ha svårt att bli accepterad av transvården (eftersom de är normativitetsälskare och det finns förenklade stereotyper kring vad det innebär att vara transsexuell) och dels inte kommer kunna ändra ditt juridiska kön och få ett nytt personnummer. Något som både är symboliskt och praktiskt viktigt. Hur kul är det att behöva komma ut varje gång du går på systemet?
**Eftersom transsexualism är en psykiatrisk diagnos får du inte adoptera som transsexuell. Din enda potentiella möjlighet till barn är alltså att få egna biologiska barn (eller leva med någon med barn, förstås, men då har du inte vårdnaden).
Glad luciakväll!
från en alldeles vanlig traditionell (queer, bisexuell, genusbloggande och feministisk) tärna!
/Zäta
Saker att fira: Snart är 2012 slut!
"Hon är endast behövlig såsom vår äggstock och livmoder, allra bäst dock som slida!"
Det är väl inget nyhet att jag inte tycker det är världens bästa idé att ägna ett år åt att hylla en död gubbe som uttalade sig sådär titt som tätt. Jag förstår att Strindberg är en viktig del i litteraturkanon. Jag förstår att det är kul att spela klassiska teaterstycken. Och ja, innan ni frågar, jag har läst flera böcker av honom.
Men det innebär inte att jag förstår varför vi ska upprätthålla sekelgamla skitstrukturer som går ut på, just det, att kvinnan är bäst som slida - genom att hylla människan och kalla honom "ständigt aktuell". Vet du vad, Strindis? Du är inte ett dugg aktuell. Du är helt ute.
Saker Strindis gillade:
Förolämpa kvinnor.
Att vara svår och inte bli gillad av "massan".
Saker som händer idag:
Strindis själv får kvinnokropp i fotokollage.
Alla älskar Strindis och döper om ett helt vanligt jävla år till "Strindbergåret 2012".
Tänk om jag hade haft en gymnasielärare som lät oss göra sånt här! Lära oss om vårt kulturarv och en hyllad ordvrängare utan att försköna eller ignorera den fullständigt vidriga syn på halva mänskligheten som Strindberg besatt. Det hade varit fint. Nästan lika fint som de här bilderna.
Bild: Ilham Aman via genusfotografen
Bild: Emil Sandberg via genusfotografen
Heja Genusfotografen!
Och heja Sverige! Snart är 2012 slut!!!
/Zäta
PS. Diskussioner jag förutspår i kommentarsfältet:
1. Men varför hatar du Strindberg för? Stackarn var ju knäpp och så kommer du här och hatar!
2. Fast de där bilderna bevisar ju bara att Strindberg hade rätt. Kvinnan är bäst som slida, kolla vad sexualiserade alla bilder är.
3. HEN!! ALLT ÄR HENS FEL. NU SKA ALLA BLI KÖNSNEUTRALAAAAA!
Ett par snapshots ur patriarkatet
"Nu har feminismen gått för långt!"
"Nu är det männen som blir diskriminerade!"
Dessa högljudda "jämställdister", trångsynta näthatare och ständiga försvarare av sin egen påhittade offerroll (samtidigt som de förstås anklagar feminister för att ta på sig offerkoftan) - vad är det i verkligheten de missar?
Är de kanske färgblinda, och missar att alla de kortare beiga staplarna är kvinnors löner, medan de längre mörkblå är mäns?
Källa: Högskoleverket.
Nä, det är förstås inte färgblindhet det handlar om, utan bortförklarande resonemang. "En del av skillnaden i medianinkomst mellan kvinnor och män beror på deltidsarbete och uttag av föräldraledighet är vanligare bland kvinnor." En jämställdist skulle genast köpa detta uttalande som ett bevis för att inga egentliga klyftor finns mellan kvinnor och mäns löner. Men vi måste tänka ett steg längre. Varför deltidsarbetar kvinnor? Varför tar de oftare hand om barnen? Och handlar det verkligen alltid om individuella fria val, eller finns det en diskriminerande struktur i bakgrunden?
Tja, låt oss fråga SCB, som har frågat en massa svenskar om detta. (Källa för alla nedanstående bilder: På tal om Kvinnor och Män 2012)
- Hej deltidsarbetande kvinnor! Varför jobbar ni deltid?
Jasså, så vanligaste orsaken till att ni inte jobbar heltid är att ni inte FÅR eller KAN jobba heltid, trots att ni vill? Shit vad trist. Kan det kanske bero på att kvinnor förväntas gå ner i tid mer än män gör om livspusslet inte går ihop? Att kvinnor oftare har osäkra anställningsformer? Att kvinnor oftare vårdar barn och det sedan är svårt att komma tillbaka till arbetsmarknaden? ...vänta, det här låter inte alls särskilt fritt och härligt, mer typ... som en diskriminerande struktur som värderar folk olika beroende på kön.
Okej, men måste vi haka upp oss så på arbetsmarknaden, om kvinnor nu jobbar mindre måste de ju ha fett med fritid att chilla runt och shoppa, fixa naglarna, blogga om sin diet och sy bäbiskläder på - right?
- Eller, vad säger ni, kvinnor 20-64 år, hur spenderar ni en vanlig dag?
Jahaa, så ni spenderar också er tid med att arbeta, ni får bara inte cash för det? Cash som hade kunnat säkra ert oberoende, er pension och ge er större möjlighet till inflytande. Låter rätt surt faktiskt. Lite som en diskriminerande struktur som värderar folk olika beroende på kön.
Men det finns i alla fall ett område där jämställdisterna står oemotsagda. Det är farligare att vara man. Du dör tidigare, du löper större risk för att bli utsatt för våldsbrott (och att begå dem) och det är mer sannolikt att du är färgblind.
Nästan dubbelt så många män blir misshandlade. Där fick ni, feminazister!! Det är visst synd om män!
(Feminazisten svarar: Ja, givetvis. Patriarkatets våldsamma manlighetsideal leder inte till något gott för något av könen. Det skriver de flesta feminister på. Och vi vill dessutom ändra på det. Genom till exempel genuspedagogik och uppvärdering av typiskt "kvinnliga" egenskaper såsom omsorg och empati. Vad vill ni göra åt saken, mer än att skrika Där fick ni, feminazister!!?)
Hursomhelst, shit vad rädda alla män måste vara jämt när statistisken säger att de oftast är offren.
- Hur rädda är ni på en skala?
Men vänta, va? Kvinnorna är ju mycket räddare trots att de inte råkar ut för lika mycket hemskheter! Är det våra vekare hjärtan och späda handleder som gör att vi darrar som asplöv inför utevistelser under sena kvällar? Eller är det den oändligt upprepade myten om att tjejer BORDE vara rädda, om att gatorna och parkerna egentligen inte tillhör oss, om att det är vårt ansvar att inte bli våldtagna (inte någon annans ansvar att låta bli att våldta), som gör att det ser ut såhär? Kan det vara så att rädsla är ett bekvämt sett att hålla folk i schack, att inte tillåta vem som helst i det offentliga rummet? Eller är det av omtanke, för att det är så himla farligt för tjejer att vara utomhus?
- Vi frågar BRÅ! Var är det farligast att vistas om du är man respektive kvinna?
De högsta siffrorna indikerar att det farligast att vara kvinna i hemmet, och man på allmän plats. Och det är farligast att umgås med män, vare sig du är man eller kvinna. Inte alls vad vi har lärt oss.
Det här inte bara luktar lite som en diskriminerande struktur. Det stinker. Det stinker av ojämlikhet, som drabbar både män och kvinnor, men som män generellt vinner på i slutändan. Det stinker snedfördelning av makt. Snedfördeling av pengar, av utrymme att röra sig fritt i samhället, av att ens dagliga insatser värderas. Det här är förstås bara ett fåtal faktorer och sektorer där snedfördelningen syns, och den är inte alltid till männens fördel. Men den bygger alltid på föreställningar om människor och avvikelser - eller män och kvinnor som vi kallar dem i vardagligt tal. På en diskriminerande struktur som värderar folk olika beroende på kön. Den bygger på struktur som ger män tolkningsföreträde, högre värde och större inflytande över sina egna liv. En stuktur vi kallar patriarkat.
Eller verkar det rimligt att jag under min framtida karriär (om jag nu får en heltidsanställning) ska tjäna ca 3 000 000 kr* mindre än min manliga kollega, tja mindre än en manlig ekonom, trots att ekonomyrket som helhet är sämre betalt? Och att jag dessutom ska gå runt och vara rädd under tiden?
Nej, givetvis inte. Det är därför vi är feminister. För att vi inte på långa vägar har kommit tillräckligt långt.
/Zäta
*tre miljoner kronor är vad en löneskillnad på 100 000 om året blir under 30 år (en yrkeskarriär är längre än så, men löneskillnaden i början är inte så stor så jag räknar bort de första 5-10 åren). Se första bilden från HSV med löneskillnader.
