I wanna be sexy when I'm shitting,
I wanna be sexy when I'm crying,
I wanna be sexy when I'm dying
Nu är tvångsteriliseringarna av transsexuella verkligen väck!
För ett par timmar sedan röstade riksdagen igenom ändringen av lagen (1972:119) om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall, så att sterilisering inte längre är ett krav, för att som transsexuell få ett nytt juridiskt kön.
298 röstade för och 20 emot ämdringen. Hela SD och några från KD var emot, alla andra för.
Det kom en dom i Kammarrätten 19:e december 2012 som fastslog att tvångssteriliseringarna stred mot Sveriges grundlag och Europakonventionen, efter att en enkild person genom DU i Uppsala, drivit frågan om att få slippa steriliseras för att få en ny könsmarkering i passet. Sedan 10:e januari i år är praxis, alltså tolkningen av lagen, ändrad på grund att detta domslut, och ingen har steriliserats mot sin vilja sedan dess. Lagtexten har dock funnits kvar fram till idag, och den genomröstade ändringen träder i kraft den 1:a juli 2013.
Fram till idag har ca 800 transsexuella personer tvångssteriliserats i Sverige.
Tvångssteriliseringen har inneburit att du som transsexuell* inte kunnat få ett nytt juridiskt kön (M/K i passet), om du inte kunnat bevisa att "du saknar all fortplantningsförmåga". Det handlar alltså inte om operationer som ändå hade utförts i könskorrigerande syfte, så som vaginoplastik (när en penis görs om till en vagina och testiklarna tas bort), och som gör personen steril.
Det har handlat om de personer som:
1. Inte vill göra ingrepp i könsorganen (som skulle göra dem sterila).
Till exempel väljer många transkillar att inte göra underlivsoperationer, då de upplever att den förstorade klitoris de får av hormonpreparaten är fullt tillräcklig och operationsmetoderna för penisplastik för vissa inte känns tillräckliga. Andra transpersoner är helt enkelt nöjda med det könsorgan som de föddes med, men vill förändra andra delar av kroppen och framförallt bemötas som det kön de känner sig som och ha rätt stämpel i passet.
2. Inte kan göra ingrepp i könsorganen.
Vissa personer har andra medicinska problem, eller en livssituation, som gör att de helt enkelt inte kan operera sig.
3. Inte får spara nedfrusna spermier och ägg (alltså alla).
För att "helt sakna fortplantningsförmåga" får du inte ha sparade könsceller i en frys någonstans. En transtjej har alltså inte fått spara sina spermier innan en operation, för att kunna använda dem tillsammans med en partner med livmoder och ägg senare i livet. Det är detta som drabbat mig och Moa.
...men ändå behövt gå med på en steriliserande operation för att kunna få ett nytt juridiskt kön. Staten sa "nepp, vi kan inte ändra denna lilla bokstav i passet, trots att du lever som kvinna och känner dig som det, om du inte först är steril." Jag tänker inte ens gå in på hur mycket krångel och elände, utöver det känslomässiga obehaget att inte vara erkänd som sitt kön, det är att röra sig i samhället och se ut precis som vilken kvinna som helst, men det står "man" i legitimationen.
Det handlar alltså inte om personer som vill och behöver operationer som har infertilitet som konsekvens. Det handlar alltså inte om minskandet av några medicinska risker. Det handlar om onödiga operationer, som att knyta äggledarna på en transkille utan att göra något annat. Det gynnar inte honom vare sig mentalt eller fysiskt, utan gör honom bara steril. För att staten bestämde att det nog var bäst. Transsexuella skulle inte få barn, det var syftet med lagen.
Detta, mina vänner, är tvångssterilisering. Och om en dryg månad står det inte längre i svensk lag.
Det är en seger. En seger som kostade allt för mycket, och tog alldeles för länge att uppnå, men som vi idag får fira. Hurra för att Sverige idag blev en lite bättre plats att leva på!
/Zäta
*Liten ordlista:
Transsexuell = person som känner sig som ett annat kön på insidan än det som tillskrevs personen vid födseln baserat på könsorganen. Alltså en person vars könsidentitet inte stämmer överens med det biologiska och juridiska könet. Identiteten är vad som räknas, och det är utefter den vi bemöter människor! Inte utefter klädstil eller kromosomer.
Transtjej = Person som identifierar sig, alltså känner sig som, kvinna, och föddes i manskropp. Vill och behöver ofta könskorrigerande medicinsk behandling i form av kvinnliga könshormoner, röstterapi, laserborttagning av skägg och ibland vaginoplastik och/eller bröstimplantat. En tjej helt enkelt, men med lite annan kropp från början. Pronomen: Hon.
Transkille = Person som identifierar sig, alltså känner sig som, man, och föddes i kvinnokropp. Vill och behöver ofta könskorrigerande medicinsk behandling i form av manliga könshormoner och ibland penisplastik och/eller masektomi (borttagande av bröstvävnad). En kille helt enkelt, men med lite annan kropp från början. Pronomen: Han.
Det finns en massa andra sätt att vara trans på, men jag fokuserade på transsexualism i just detta inlägg eftersom lagen handlat om det. Mer om trans kan du läsa i min lilla transskola. Eller på RFSL Ungdoms sida transformering.se.
Män får utlösning och kvinnor får mens - även på läkarprogrammet (uppdaterad!)
Detta är en gammal sanning vi alla lärt oss på sexualundervisningen i grundskolan. Det är inte så att kvinnor har någon sexualdrift eller att män har andra pubertetsmarkörer, liksom. Tyvärr är bilden inte så värst mycket mer nyanserad på läkarprogrammet heller.
Den här veckan läser vi "reproduktionsfysiologi". "Reproduktionsorgan" kallas könsorganen på medicinspråk. Alltså läser vi om könsorganen och dess olika hormonella och sexuella funktioner, men vi låtsas som att det bara går ut på att göra och föda barn hela tiden. (Föda barn = reproduktion)
Bland annat har vi ett PBL-fall (problembaserat lärande, yadayada) där Johan och Maria, 26 år, just flyttat till en villa och nu tycker det är dags för barn. Härligt! Det går dock inte så bra för dem, trots att de har en massa vanligt sex™, så nu ska de utredas för infertilitet.
Jag kan skriva en liten uppsats om hur ont denna vecka gör i genus-hjärtat, och hur mycket intressant jag faktiskt ändå lär mig (som vad upphetsnings-lubrikationen hos personer med snippa faktiskt består av... cliffhanger) men jag sparar det till en annan dag.
Idag tänkte jag dela med mig av några foton ur min lärobok, huvudkursbok för denna termin på läkarprogrammet, tagna på kapitlen "Reproductive Functions of the Male" och "Female Physiology before Pregnacy". Nej, jag har alltså inte glömt ett kapitel eller blandat ihop dem, de heter så på riktigt. Och de innehåller i stort sett motsvarande fakta: hur spermier och ägg bildas, vad sexuell upphetsning spelar för roll, och hormonell regelering. Följande två foton kommer från de introducerande raderna till varje kapitel:
Okej - spermier, sexakt och hormoner - seems legit!
Eh sååå... graviditet? Bara. Hm.
Självklart förstår jag att det behövs ett kapitel om graviditet, men kapitlet som handlar om kvinnliga könsorgan och sexuella funktioner utöver de nio månader hon eventuellt har ett foster i magen behöver ju faktiskt inte heta "kvinnlig förberedelse för graviditet". Jag vet inte hur du känner, men hittills i mitt drygt tio års sexuellt aktiva liv (jag räknar alltså onani till sexuell aktivitet - jag hade inte sex med någon annan som barn), eller för den delen, i alla mina 23 år som flicka/kvinna med hormonpåverkan från äggstockar, har jag aldrig känt att jag förbereder mig för en graviditet. Jag har haft en himla stor glädje av mina "reproduktionsorgan" alldels utan reproduktions-tankar.
Till bokens försvar måste jag dock tillägga att de faktiskt har ett avsnitt om den "kvinnliga sexualakten", även om det inte nämns i introduktionen.
Titta kvinnor är lite som män ändå! De gillar också beröring på könsorganen. Kul! Men kom ihåg att sexiga tankar är väldigt viktigt!
(Glans penis = penisollon.) Det viktigaste när det kommer till mäns sexualitet är att deras ollon får glida längs en våt fitta. Sex - detta härliga variationsrika mänskliga samspel!
Som ni ser på bilderna ovan är det de inledande meningarna i stycket om sexualakten för kvinnor vs män jag lagt upp, och det introduceras och betonas helt klart olika för män och kvinnor. Eller män och de där andra personerna som typ är som män, kanske jag borde säga.
Igen - till bokens försvar, så står det längre ned på sidan att män också kan bli upphetsade av sexiga tankar:
Nedan handlar det om manlig lubrikation, även kallad försats: (Läs framförallt de understrukna raderna)
mucus=slem, alltså försatsen.
urethra=urinrör
coitus=samlag
Aj! Mannen kan inte prestera om kvinnan är för torr - skärpning!
Nu går vi över till ett avsnitt saxat ur kvinno-kapitlet, som handlar om hur fittan blodfylls vid sexuell upphetsning:
Jasså, det var för att göra det skönare för mannen som jag blev upphetsad? Bara trevligt att stå till tjänst, kära man.
Nej gud vad det klagas. Vi avslutar på ett muntrare vis med "resolutionen" - alltså den sköna känslan efter orgasmen. Såhär känns det för män:
...de slutar ha stånd. Detvardet.
Kvinnors resolution känns dock lite mer såhär:
...en avslappnad rofylld tillfredställelse. Gu vad gött. Alla vet ju att tjejer ändå bara vill mysa efteråt, och inte egentligen ha sex.
...en avslappnad rofylld tillfredställelse. Gu vad gött. Alla vet ju att tjejer ändå bara vill mysa efteråt, och inte egentligen ha sex.
Ah, naturvetenskapens objektivitet i all sin glans (penis)!
/Zäta
PS. För er som brinner av nyfikenhet över vilken bok detta är taget ur så heter den "Guyton and Hall - Textbook of Medical Physiology", twelfth edition (senaste versionen, från 2011). I en studentbokhandel (för) nära dig.
En lesbisk kyss
"Försvarar lesbisk kyss i Eurovision" heter Aftonbladets artikel om Finlands "gaykupp" i slutet av deras Eurovision-bidrag, där sångerskan kysser en kvinnlig dansare.
Krista Siegfrids uttrycker sig kring ståhejet kring kyssen på ett strålande vis tycker jag:
"Asså jag förstår inte riktigt... I min värld är det 2013 och då får man kyssa vem som helst."
Men jag vill bara klargöra en liten detalj för Aftonbladet: Kyssar är inte levande varelser. Kyssar har inte identiteter. Kyssar är inte lesbiska.
Kyssar kan vara långa, påtvingade, blöta, trista, innerliga, lätta och förföriska. Kyssar kan däremot inte vara högerpolitiska, veganska, gamla eller heterosexuella. Personer som kysser varandra kan vara högerpolitiska, veganer, gamla eller hetreosexuella. Kyssen kan vara en symbol för ett politiskt ställningstagande (som i detta fall för äktenskap för alla), men själva kyssen är... bara en kyss.
Jag kysser inte tjejer på ett speciellt, lesbiskt vis. Precis som att jag inte kysser killar på ett speciellt hetreo-vis. Eller snarare, jag kysser inte någon överhuvudtaget på ett speciellt bisexuell-sätt. Möjligen på ett speciellt Sofia-sätt. För att tja, männinskor är olika. Men kyssar är kyssar, och de har ingen läggning.
Heja Krista ikväll som tar ställning för en viktig fråga! Och hoppas att fler än hon får hångla ikväll. Jag tycker att vi anammar Kristas budskap:
2013 - året då vi fick kyssa vem vi ville. Och gifta oss med dem, om vi ville.
/Zäta
Dagen då patriarkatet censurerade våra politiska åsikter på Facebook.
Facebook har gått bananas i politisk censur.
Länken till den här sidan av Sofia Zachariasson som listar 33 anledningar att vara feminist plockas bort från personer som delar den på facebook: http://trettiotreanledningar.squarespace.com
Det har sedan länge funnits en debatt om vad facebook "anser bryta mot sina trivselregler": ammande mödrar, icke-sexualiserade kvinnobröst generellt och anatomiska bilder på könsorgan. Våldsamma scener, pornografi, slut-shaming, kvinnobröst med minimal sexig bikini på, våldtäkts-romantisering och mansbröst går däremot bra.
bilder från 33 anledningar.
Det är sjukt.
Äckligt. Fruktansvärt. Obehagligt.
Detta är patriarkatet som censurerar våra bilder, och i förlägningen våra tankar, medan det premierar sina egna förtryckande och kvinnohatiska strategier för underordning. Kvinnors kroppar får bara synas om de samtidigt är sexiga för män. Våldtäkt och sexuellt våld är inte "stötande" - amning är.
MEN. Det som har skett idag är värre. Idag har facebook på oklara grunder gått in och censurerat länkar till feministiska sidor. Inga "olämpliga bilder" som var uppladdade. Inga hatiska kommentarer. Enbart länkar till en hemsida som listar anledningar att vara feminist. Det finns inget svepskäl i världen som täcker vad som nu är i görningen: politisk censur.
Det här är skandal. Det här måste uppmärksammas. Ansvariga på facebook måste ställas till svars.
Vad facebook tycker är helt okej att dela:
Vad facebook censurerar:
Fortsätt dela länken, fortsätt anmäl facebook. Skriv debattartiklar, blogga, ring era journalistvänner. Berätta för era andra vänner om detta ultimata bevis på patrarkatets makt i det moderna Sverige.
Oss tystar ingen. Nu jävlar är det krig.
/Zäta
Det gulliga ägandeskapet av en annan människa alt. En liten uppsats om vad polyamori kan lära oss om kärlek
Nu är hon min! Det är så gulligt när han blir avis när jag pratar med andra killar! Bara min, kan inte fatta det! Haha, hen vill inte att jag hänger med mina vänner för mycket, blir svartis då. Se men inte röra!
Monogami betyder att du bara blir kär i, och utövar romantiska och sexuella aktiviteter (ibland är även all typ av beröring samt visande av vissa kroppsdelar inkluderade), med enbart en person. Tvåsamhet eller att vara exklusiva, kallas det också. Eller som de allra flesta i vårt samhälle känner till fenomenet: "att vara ihop".
Andra sätt att leva inkluderar polyamori, som ska skiljas från polygami. Det förstnämnda betyder att du blir kär i och eller har relationer med flera personer samtidigt, medan det sistnämnds betyder månggifte. När personer kallar sig själva "poly" syftar de på polyamori. Ytterligare ett sätt att se på saken utövas av relationsanarkister (RA). De delar inte upp sina relationer till andra människor i konventionella kategorier som "vän", "knullkompis", "partner" eller "flirt" alls, utan ser alla relationer som unika, med inslag av lite olika aspekter av mänsklighet i allihopa. De skulle aldrig säga att de var tillsammans med en person. På ett sätt kan jag tycka att detta är ett väldigt ärligt sätt att leva. Vem har inte känt sig attraherad av en "bara vän" någon gång? Vem har inte varit vän och samtidigt haft sex och samtidigt varit lite förtjust i någon? Det blir dock hyfsat opraktiskt i ett samhälle som bygger på uppdelningar och sorteringar. Någon annan kan bli sjukt obekväm av att inte ha en (till synes) stabil relation till dig.
Många tycker att poly och RA verkar "så krångligt". Själv tycker jag att monogami är himla krångligt. För grejen är, att alla som lever utanför normen, monogamin, tvingas att diskutera sina förhållanden: Vad känner du inför den här situationen? Hur vill du definiera just vår relation? Var går gränsen för otrohet för oss? Vad blir du osäker av, vad behöver jag bekräfta hos dig för att göra dig trygg igen? Så även om livet förstås kommer emellan och komplicerar saker ibland, är alla regler är uppsatta på förhand, om blir det oklarheter finns ett klimat som tillåter respektfull diskussion och känslosamhet. Monogami däremot, är normen, och behöver inte uttalas. När folk säger "nu är vi ihop", säger de generellt egentligen "eftersom vi är kära ligger vi nu bara med varandra och ingen annan får vara med". Fast säger de egentligen bara det det? Säger de inte också lite olika varianter av:
Nu får ingen annan av ett annat kön pussa min flick/pojkvän på munnen. Det är ok att dansa med någon annan och nudda deras kropp när du är full, men samma typ av beröring utanför nattklubben är inte ok. Du ska helst inte sitta i någons knä numera om det finns ont om sittplatser, och om du har någon i knät får du inte ha händerna på den personens lår utan de ska hänga slappt vid din sida. Du ska prioritera mig före dina vänner. Du ska inte ha en god relation med andra personer du tidigare varit tillsammans med, det är skumt. Du får inte känna dig attraherad av en annan person, och om du mot all förmodan gör det, måste du undertrycka impulsen och få dåligt samvete. Du får inte smsa till en annan person av samma kön som jag att hen är snygg.
Det här är ändå de ganska klart uppsatta reglerna, det blir snårigare.
Om vi hänger ett gäng vänner och en person av ett annat kön (ifall vi är ett heteropar) eller samma kön (ifall vi är ett homopar) som jag håller armen om dig är det inte ok, men om personen leker lite pimp och håller om en massa person är samma beröring ok. Ingen annan får numera se dig naken, utom valda delar av din familj, folk i omklädningsrum, dina nära vänner av samma kön och dina barn - så egentligen får en massa personer se dig naken, men det är liksom viktigare när jag ser dig naken. Är du tillräckligt kär i mig ska du bara vilja vara med mig - din enkelspårighet när det kommer till romantiskt/sexuellt intresse är ett mått på din kärleks storlek, och avundsjuka är ett positivt tecken på att du gillar mig. Vi ska sikta på att vara tillsammans hela livet, fast samtidigt är det en okej inställning att "byta upp sig" till ett annat monogamt förhållande ifall en najsigare person skulle vandra in i ens liv. Vi är varandras allt och umgås konstant, men om någon av oss nuddar någon utomståendes genitalier på ett ömsesidigt sexuellt vis, är allt vi någonsin sagt och gjort förstört och vi kan aldrig mera talas vid, i allafall inte utan enorma gräl och känslostormar och storsint förlåtelse.
Det här är bara en bråkdel av alla de outtalade regler som omgärdar mono-normen, och självklart också en förenkling. I mitt första mono-förhållande var det t.ex. ok att sitta i någon annans knä, men jag har märkt att de flesta mono-personer inte tycker detta är acceptabelt. Som ni kanske noterade är många av reglerna könade. Tillexempel får ofta tjejer i hetreoförhållanden pussa andra tjejer på munnen, men absolut inte killar. (För det är en sådan enorm skillnad på tjej- och killmunnar! Inte. /mvh prövat båda varianterna och fler därtill.)
Det främsta invändningen folk har mot andra relationsformer än monogami är avundsjuka och osäkerhet. "Jag skulle bli så osäker om min tjej låg med någon annan än mig - tänk om hon är bättre än jag?" eller, "Jag blir så lätt avundsjuk, jag vill att han bara ska tänka på och tycka om mig" eller det värsta scenariot: "tänk om hen blir kär i någon annan och lämnar mig?". Guess what? Det händer i monogama relationer all the time. Monogami är inget vaccin mot sårade känslor, folk som lämnar en eller avundsjuka. Tyvärr. Även om det gärna utger sig för att vara det.
Invändningarna handlar alltså om negativa känslor. "Jag skulle inte klara det, tror jag" säger många. "Jag behöver stabilitet." Och det förstår jag. Vi lever i en obehagligt föränderlig värld. Men stabilitet kommer i många former - barndomsvänner, familj, kärleksrelationer, arbete, boendeort, självinsikt. En kärleksrelation är bara en av alla komponenter i ett lyckligt liv, och dessutom kommer kärlek i många olika former. För de som lever icke-momogamt är "riktig" kärlek inte lika med sexuell exklusivitet. De anser att det finns andra bevis på förälskelse och kärlek än att dina genitalier, eller annan sexuell kroppsdel, bara får nudda en annan person. Bevis så som långa intima konversationer, delat ansvar för ett boende eller bara för relationens välmående, att att sig tid för varandra, att ha sex eller hångla, att dela upplevelser, internskämt och drömmar. Precis som för monogama personer, men med skillnaden att icke-monogama inte tycker att det fina i en relation försvinner bara för att någon annan också kan ta del av vissa aspekter. Min kärlek till dig är inte mindre för att jag också gillar någon annan, precis som vänskap eller kärlek till barn och familj inte minskas beroende på hur många som finns i ens liv.
Med allt detta sagt vet jag att det finns praktiska aspekter som komplicerar. Poly-personer lever inte i någon rosa fluffig drömvärld där alla älskar varandra. Tid är en de facto begränsad resurs, liksom ibland sexlust och ork. Allt kan inte lösas med god kommunikation, och allas känslor stämmer inte alltid med varandras - precis som livet alltid är. Det allra största problemet för de allra flesta är dock det ständiga ifrågasättandet från omvärlden, och att omvärlden är anpassad för tvåsamhet - se bara till hotellrum, kärleksfilmer och sambolagar. Och uppväxten i en värld som ständigt sagt åt dig att likställa kärlek och ägandeskap - att avundsjuka är något positivt. Denna internaliserade norm är otroligt svår att frigöra sig från, precis som internaliserad homofobi, transfobi, rasism, sexism och fettfobi - du vet att det är okej och fint att vara tjock, men kan ändå inte låta bli att känna dig lite äcklad när du snabbt tittar i spegeln, du vet att sexism är skit, men kan ändå inte låta bli att mäta dig med Blachmans blick, och du vet att din kärlek och dina relationsval är upp till dig att göra och känna, men kan ändå inte låta bli att känna dig lite fel och obehaglig tills mods - trots att ingen annan är i rummet. Normerna sitter inte bara i samhällets strukturer, i konkreta handlingar och ritualer, utan också inuti oss.
Det här inlägget är på intet vis menat som reklam för ett icke-monogamt liv. Folk får som sagt leva precis hur de vill. Nej, jag ville bara klargöra bakgrunden, och nyansera bilden av kärleksförhållanden, innan jag kom till min poäng. Och eftersom icke-monogami är utanför normen behöver den en längre introduktion och ett vridande på perspektivet (att sätta icke-normen som det självklara) för att ge en balanserad bild.
Så. Min poäng. Den är att vi, oavsett vilken relationsstil vi föredrar, inte ska definiera relationer till andra människor i form av ägande.
"Min flickvän" är väl det mildaste sättet vi till vardags gör detta, och den varianten kan snarast vara till för att förklara - den person jag är ihop med, inte den Aisha är ihop med. Typ. Det vore både opraktiskt och kanske inte önskvärt att eliminiera detta språkbruk, men vi kan i alla fall ge oss själva en liten stund att fundera över vad vi faktiskt menar är vi säger "min" - är det ett sätt att förklara, ett kärleksfullt uttryck av vänskap, eller handlar det om att jag anser att någon annan person tillhör mig oavsett deras känslor?
Men sedan kommer vi in på de lite otrevligare bitarna. Det är gulligt när han blir avundsjuk... Varianter av det här uttrycket har florerar fritt i tjejkompiskretsar, filmer och bloggar sedan tidiga tonåren. Vad implicerar det egentligen? Jo, att du uttrycker uppskattning för att din autonomi begränsas av en annan person. Det värsta är när meningen avslutas i stil med ...när jag pratar med andra killar. Alltså vänta, för att ni har sagt att ni är "ihop" (se ovan definierade regler för detta uttalande), så får du inte prata med halva mänskligheten? Vad är detta om inte symboliskt ägandeskap av åtminstone delar av en annan människa? Yuck.
Detta förekommer självklart inte bara i heteropar. Senast idag såg hur en flata jag följer på Instagram hade hash-taggarna: #myoneandonly #mine #donttouchthis under en bild på sin tjej. Jag förstår att detta var menat som en kärleksförklaring (och är taget från en låttext), men seriöst: "rör inte detta". Är det en "gullig" grej att säga om en annan människa? Nej, det är ett rent och skärt uttryck för ägandeskap.
Förutom att det generellt är en onajs grej att definiera tänkande subjekt i former av ägande, är det också en varningssignal i våldets normaliseringsprocess. Denna process handlar om att misshandel i nära relationer, oftast mäns våld mot kvinnor, inte kommer som en blixt från klar himmel. Istället handlar det om gränser som sakta flyttas fram och suddas ut, tills våldet blir en normal del av vardagen och det blir oerhört svårt att gå. Ett av de tidigaste tecknen är just svartsjuka och kontrollbehov baserat på ett föreställt ägandeskap:
Han kanske kritiserar henne under förespeglingen att han bara vill hennes bästa, han ger små "tips" hur hon ska sköta sitt liv, han har synpunkter på vilka hon pratar med och hur hon klär sig, han är kanske överdrivet hjälpsam med olika saker och han kanske skjutsar henne till och från olika aktiviteter och till och från jobbet. Allt detta kan i början verka som omtänksamhet, kärlek, "gullig" svartsjuka och ett uttryck för hur begåvad och kompetent mannen själv är. Från Varningstecken.
Han klagar ofta på dig
Din partner är ständigt missnöjd med ditt beteende. Han kan tycka att du klär dig fult, har fel vänner eller inte ger honom tillräckligt med uppmärksamhet.
Se upp med svartsjuka
Män som visar upp överdriven svartsjuka har ett starkt kontrollbehov. Var särskilt vaksam om du till exempel känner dig tvungen att stanna hemma från firmafesten eller tjejträffen på grund av hans attityd. Då styr hans behov ditt beteende och du blir isolerad från andra.
Övervakar han dig?
Brukar din partner läsa dina sms- eller e-postmeddelanden? Var även uppmärksam på om han brukar gå igenom din väska eller dina fickor. Det tyder på att han är svartsjuk och har svårt att kontrollera sina känslor.
Våld i nära relationer är inte gulligt. Det är livsfarligt. Det dödar 17 kvinnor i Sverige varje år.
Givetvis är det inte så enkelt att någon som uttrycker svartsjuka kommer att misshandla dig till döds. Det finns ett spektrum här. Men jag tycker inte att vi ska förhärliga en praktik som faktiskt leder till våld. Ett steg i våldsprocessen för den misshandlande parten är att objektifiera sitt offer - frånta henne sin autonomi som människa - att betrakta henne som ett objekt som går att äga och bestämma över.
Det här är inte kärlek. Svartsjuka är inte kärlek. Kärlek är kärlek - att vilja se sin partner utvecklas och trivas, att spendera tid med varandra, att känna trygghet och ömhet, att ha sex när båda vill - det är kärlek. Inte att begränsa varandras liv.
Nu menar jag absolut inte att monogama relationer är en form av misshandel eller att poly-personer är immuna mot våldsamma relationer. Ett monogamt förhållande präglas givetvis ofta också av ömsesidig respekt, öppenhet och ömhet, och polypersoner blir också misshandlade. Vissa personer trivs fett bra med att bara ha sex och intima icke-fysiska stunder med en person resten av livet, och om de hittar en annan som känner likadant - super!
Anledningen till att jag tog upp icke-monogami är för att det finns ett sätt att tänka på kärlek inom dessa kretsar som kan gynna oss alla, oavsett vår egen relationsform. Ett sätt att definiera kärlek i positiva termer - som något jag mår bra av, en delad upplevelse som inte förminskas av andra delade upplevelser, som något jag själv definierar och inte samhället - istället för i negativa termer, som avundsjuka, fysiska begränsningar och dåligt samvete.
Det är förstås, som sagt, upp till var och en hur de vill definiera sina förhållanden och vilka gränser som gäller. Men en sak kan vi väl enas om? Det är inte kärlek att ens symboliskt äga någon annan. Kärlek är att ha människor om kring sig som frivilligt är nära dig, vars autonomi och mänsklighet repsekteras samtidigt som ni formar varandra.
Jag tror på kärlek. Jag tror på att det inte bara är förbehållet två personer (av olika kön) som vill dela boende och byta ringar, utan att det är en nyanserad känsla som kan föra oss över alla möjliga och omöjliga gränser. Jag tror att kärlek är så mycket mer än att inte sitta i knät. Och jag tror att världen kan bli så mycket bättre ifall vi öppnar upp för hur vi definierar kärlek, och istället för att låta det begränsa oss, låter det förena oss.
Halleluja. Nej men seriöst. Kärlek utan ägande. The shit.
/Zäta
Bildcredd: "zettermark" på Instagram. Cool tjej.
Uppifrån och ned: 1. Tre barndomsvänner som utövar socialt accepterad beröring trots att några av dem är i monogama förhållanden. 2. Random bild på Moas kaffekokare pga orkade inte googla och ville ha lite färg. 3. Min sexiga läppstiftsmun.
Uppifrån och ned: 1. Tre barndomsvänner som utövar socialt accepterad beröring trots att några av dem är i monogama förhållanden. 2. Random bild på Moas kaffekokare pga orkade inte googla och ville ha lite färg. 3. Min sexiga läppstiftsmun.
Att krönas med ett hallon är det finaste som kan hända tror jag
Vi vill att galor ska betyda något,
Vi vill att människor som skriver, eller på annat sätt verkar för att förändra samhället till det bättre ska prisas för sitt engagemang och sina fantastiska verk!
Vi vill visa att vi tillsammans kan skapa förändring!
Vi vill visa på litteraturens kraft
Vi vill visa att vi tillsammans kan skapa förändring!
Vi vill visa på litteraturens kraft
Igår var jag på Hallongalan, som de coola feministerna och ägarna av Hallongrottan (som trots att den fysiska butiken lagt ner lever kvar som nätverk) Lotta och Alle, samt Hallongrottans vänner ordnat. Det var en helt makalöst peppande kväll! Vilken fantastisk känsla med en gala skapad för att hylla de som gjort en insats, men som mainstream-samhället sällan uppmärksammar: Kvinnliga komiker som Nour El Refai och Hanna Hellqvist, häftiga personer som Bianca Kronlöf, Deidre Palacios och My Vingren som säger ifrån, begåvade serietecknare och skribenter som Sara Granér, Nina Hemmingson, Elsie Johansson, samt Viktor Bernhardz och Torun Carrfors som skrivit boken Skitliv om en för unga omöjlig svensk arbetsmarknad. Absolut sötast tacktal höll den självbenämnt "folkskygga" och otroligt begåvade författaren Sami Said, som med ihopkurade axlar och ett osäkert leende sa: "Jag önskar att jag hade en klon som kunde gå på sånna här grejer, så kunde jag bara få sitta hemma och skriva. Fast den klonen skulle nog vara lika dåligt på sånt här som jag. För det skulle ju vara jag."
Sköna komikerna Moa Svan och Pernilla Hammargren ledde det hela. En av kategorierna som fick pris var "årets hashtag".
JAG FICK ETT PRIS. HALLÅ HUR SJUKT ÄR DETTA? Inte nog med att få pris från finaste Hallongrottan: efter mitt första besök där kände jag typ "ja, paradiset existerar", utan de andra pristagarna är de absolut coolaste personer jag kan tänka mig.
Även RFSL och andra föreningar som kämpat för tvångssteriliseringarnas avskaffande: KIM, RFSL Ungdom, Transföreningen FPES och även Diskrimineringsbyrån Uppsala fick pris för samma #! Jag vet inte hur många gånger jag bemött saker som "ja, även nedfrysta spermier och ägg måste förstöras", "nej, det finns inga medicinska skäl att klippa ledare för att ändra ett personnummer" eller "ja det stämmer, staten har bestämt att jag och Moa inte ska få ha barn." Men från och med 1:a januari 2013 tvångssteriliseras inte längre transsexuella personer för att de ska få ett nytt personnummer och juridiskt kön! Och från och med 22:a maj 2013 ändras även lagen (idag är det bara domstolsbeslut på att lagen är ogiltig, men i maj tar politikerna beslutet om faktiskt borttagande ur lagtexten). Alldeles för sent, alldeles för många drabbade, men ändå alldeles underbart att ingen mer ska behöva steriliseras i Sverige mot sin vilja. Min röst var bara en av många, många viktiga röster, men tänk ändå att ha bidragit till denna fantastiska förändring. Det är något att vara stolt över.
Det kändes ändå surrealistiskt att stå där och småprata med Liv Strömqvist och Nour El Refai, hälsa på Hanna Hellqvists hund och få alla fina, smarta gäster att skratta under mitt tacktal. Nä, det känns faktiskt inte ett dugg verkligt.
MEN. DET ÄR DET. HERREJÄVLAR TACK.
Och tack till alla sjukt underbara läsare som peppat i mitt förra inlägg - ni har verkligen hjälpt mig få tillbaka tron på mänskligheten och peppen att fortsätta skriva. All kärlek till er! Igår blev jag tårögd när en tjej (arrangör tror jag) kom fram, tittade mig i ögonen och sa att min blogg verkligen förändrar. Det kan vara svårt att tro på ibland. Nä nu börjar jag grina igen.
Tack för att ni finns. Tack för att det finns så många fina, intelligenta och engagerade personer där ute, som gör att en bättre värld finns inom räckhåll. Jag vet att vi kan göra det. Tillsammans.
/Zäta
En verklighet bland mödomshinnor och heterosexism
Ibland kanske ni tror att jag inte är lika feministisk längre. Att jag inte brinner lika mycket. Att jag blivit lat och oengagerad. Det är inte sant.
Det som har hänt är att jag brukade gå en utbildning som var en injektion av feminstisk glädje, insikt och förändringsvilja rakt in i blodet. Jag brukade använda facebook som ett fönster till verkligheten, och värna de kontakter som inte var feminister eller genusvetare, för att inte hamna i illusionen att F! skulle få ensam majoritet i nästa riksdagsval.
Nu lever jag mitt i verkligheten. Jag bor i ett län där 22% av alla män röstar på SD. Jag går på en utbilding där mödomhinnan finns i anatomikompendiet och föreläsare hävdar att kvinnor precis som chimpanshonor bara går på instinkt när det kommer till barn. Jag befinner mig i en miljö där jag välkomnades såhär, och där detta är humor, och jag ägnar mig åt att förändra det, tillexempel såhär:
Vi skrev ett brev till vår kår, och lärare och andra ansvariga på fakulteten, angående nollningen.
Ett ganska så snällt brev, med några exempel på självupplevda saker från våra nollningsdagar.
andra rubriker var "Nollefriden-cermoni", "Hets till sex" och "Olämpliga ramsor". Jag vill inte citera allt, för jag vill inte att det ska läcka till media. Det kommer bara försvåra vårt arbete tyvärr.
Nollefriden är en regel som säger att de nya studenterna ska vara fredade från närmanden av sexuell natur från äldre studenter, men används snarare som en morot för att öka spänningen mellan dem under nollningen. Vi kritiserade hur detta hanterades, att de som bröt regeln snarst blev hjältar. Här är ett exempel från när nollefriden bryts, alltså när det är okej att ligga med varandra, och hur det firas:
Brevet är fyllt med dylika exempel, allt från skendränkningar till uttryckt besvikelse för att "nollorna" inte ligger tillräckligt med varandra och könseparerade sittningar med strippor, där vissa får äta med händerna och andra förväntas tråna över testosteronstinna killar. Exempel som majoriteten av alla som deltog tyckte var roliga upplevelser, möjligen lite överdrivna, men kul. Det är svårt att säga ifrån i ett sådant klimat.
Hur som helst har både kåren och lärarna reagerat starkt och har lovat att ta tag i nollningen med ökat inflytande, utbildningsdag och kontrakt, så att nollningen ska vara inkluderande för alla, och inte bara hetero-cis-personer som gillar att flirta, bli fulla och sjunga sexistiska sånger.
Toddybladet är en skrift som publiceras årligen och säljs på Medicinska Föreningens Toddydag. En allmän fest-dag i Lund, som avslutas med traditionsenligt spex (hen! så himla kul att skämta om!). Här har vi lite smakprov från innehållet:
Märk väl att detta är ett satiiiiir-blad. Det är humor, U see. Det konstiga är att det enda roliga enligt redaktörerna verkar vara kvinnokroppar, avföring och våldtäkt.
Ett par icke ont anande tjejer som köpte detta blad på stan skrev en debattartikel i studenttidningen Lundagård, där de ifrågasätter huruvida de kan känna sig trygga i framtida läkares händer om detta är deras fasad mot omvärlden. Jag ville spontant skicka ett mail till tjejerna och ba: "Det finns läkarstudenter som håller med om att detta är vidrigt! Det finns läkarstudenter som är feminister! Vi är på er sida."
Jag publicerar detta med ett dunkande hjärta och ont i magen. Jag vet att jag kommer få skit från kursare och spexare och andra försvarare av humorns frihet, för att jag öppet uttrycker de här åsikterna. Jag vänder mig mot uppenbara, upprepade och ibland grova kränkningar under nollningen. Jag vänder mig mot att kvinnokroppen används som klippdocka och våldtäkt görs till humor. Jag vänder mig mot ogenerad sexism och marginalisering - och jag är radikal.
Det är min verklighet idag. Så om något behöver jag ditt stöd. Visa mig att jag inte är galen, utan att min värld just nu är galen.
/Zäta
Använd kondom!
Jag tänker att kondom skyddar mot två viktiga saker, apropå senaste tidens p-piller-debatt:
1. Oönskad graviditet och könssjukdomar
2. Killar som brölar saker i stil med:
Tjejen har livmodern och får ta ansvaret!
läs: Jag tänker inte bekymmra mig om framtida barn jag skapat då de inte växer i min kropp. alt. Jag är ett svin.
Så farliga biverkningar är det inte, alla tjejer jag haft har gått på piller!
läs: Lite tjej-depression, tjej-blodproppar och tjej-lustbrist får det vara värt att jag får knulla utan kondom!
Min tjej blir kåt av p-piller!
läs: Jag känner inte min tjej och antar saker som är najs för mig.
Jag skuuuuuulle gärna äta p-piller själv, men det finns inte på marknaden för män!
läs: Jag tycker det är bekvämt att skylla på marknaden, och tänker inte bilda opinion för att faktiskt på allvar försöka få ut manliga p-piller på den.
Att knulla med kondom är som att ha sex med en [valfri obehaglig behållare] på snoppen, den stryper allt blod och jag känner inte ens att jag har sex!
läs: Jag har aldrig sett en kondom samt tror att min penis är ca 20 ggr större än i verkligheten. För mig innebär sex enbart in-och-ut-juckande i vagina, och det enda viktiga är hur bra min penis mår, inga andra komponenter så som fysisk ömsesidighet och delad lust är relavanta för mig.
kommentar: Folk brukar alltså stoppa kondomer på huvudet och blåsa upp dem. DE STRYPER INTE BLODFÖRSÖRJNINGEN TILL DIN PENIS. Det finns dessutom i en miljard olika storlekar ifall du nu skulle tillhöra de där 2,5% utanför penis-omkretsens två standardavvikelser...
Använd kondom - och slipp både könssjukdomar, graviditeter och sviniga män!
/Zäta
PS. Hej Man! Jag kan förstå att det är "lite obekvämt" att hålla på och pilla med en kondom, samt ha en tunn specialdesignad plastbit på könsorganet, men det måste få vara upp till tjejen i ett heteroförhållande om hon vill äta piller som är potentiellt dödliga, garanterat biverkningstäta. Bara upp till henne.
Om du inte vill bli farsa måste du 1. använda kondom. 2. väcka opinion och ställa upp i försök för manliga p-piller.
Lycka till!
PPS. Jag är givetvis inte emot att folk äter p-piller för att de vill och mår bra ändå. Jag förstår också de historiska implikationerna, men jag har gått vidare sen 60-talet. Jag är emot att det ses som det enda långvariga alternativet, att småtjejer får det lättvindigt av ungdomsmottagningar och framförallt, att killar pressar sina tjejer att käka piller.
Min kropp är politik: om Blachman och det förödande kvinnoföraktet
"Ett mycket fint naturligt bröst här, det bör vi också lägga märke till."
"Ja..."
"Mycket fin bröstvårta, asså den den den den den är mycket [för mig oförståelig danska]"
Få har väl undgått det största medie-hjärnsläppet i modern tid i Danmark: Att låta Thomas Blachman, vars livsmål är att återinföra könsroller á la 50-tal (1850-tal alltså, i länder som ännu inte avskaffat slaveriet) få utrymme i public service.
Citat Blachman: "Vi har ett visionslöst samhälle eftersom männen har blivit mer kvinnliga än kvinnorna själva."
Hur ska vi återgärda det? Vi män måste ta i med hårdhandskarna: Objektifiera kvinnor mera! Inte låta kvinnor prata! Bedömma kvinnokroppar utifrån hur väl de stämmer in på våra ideal! JAG VET. Vi ställer en naken kvinna som inte får öppna munnen framför oss, och så snackar vi om hennes kropp:
Hela programmet, för den som suktar efter lite fredagsdepression.
Okej-skalan:
>10 poäng: Mer än ok, bra liksom! Inte med på skalan.
10 poäng:"Helt ok om det görs på rätt sätt".
5 poäng: "Jävligt illa. Förolämpande. Backa genast."
0 poäng betyder: "Aldrig under några som helst omständigheter är detta okej. Det inte bara kränker människor djupt, det förstärker strukturer som begränsar dessa personers reella livsutrymme. Du gör aktivt världen till en märkbart sämre plats."
Poängsättning av Blackman-diskuterar-nakna-kvinnor-medan-de-är-i-rummet-programmet utifrån olika principers som demonstreras i programmet:
9 poäng: Att låta två individer som inte tillhör en grupp fritt diskutera denna grupp i TV.
Varför? För att personer som inte ingår i tilldelade eller valda grupptillhörigheter inte har samma levda erfarenhet som de som ingår, och det är svårt att uttala sig på ett relevant sätt då. Det är inte med automatik fel dock, som när vuxna uttalar sig för barn som inte kan tala själva för att hjälpa dem. Anledningen till att det inte är en 10:a är ordet "fritt", det indikerar att de främst gör det för sitt eget höga nöjes skull, inte för att faktiskt hjälpa någon.
6 poäng: Att låta två individer som inte tillhör en grupp fritt diskutera denna grupp i TV, utan att det på något vis gynnar denna grupp, utan tvärt om riskerar att göra livet sämre för dem.
Här börjar det go south, men ännu kan vi med mycket god vilja tänka att det är en olyckshändelse. Att något dylikt typ skulle kunna hända i nyhetssoffan när Schulman och manlig programledare pratar om hur värdelöst kvinnligt bloggande är. Det är illa, men det är inte i närheten av Blackman goes bananas.
3 poäng: Att låta två individer i samhällelig maktposition fritt diskutera personer med mindre makt och inflytande i TV, utan att det på något vis gynnar dessa personer, utan tvärt om riskerar att göra livet sämre för dem.
Folk har ofta svårt att förstå det här med maktens relevans. Såhär: Om två barn diskuterar varför deras föräldrar är dåliga ibland: "de vill bara köpa godis på lördagar för man ska vara så nyttig!", är det en annan sak än om två föräldrar diskuterar varför deras barn är dåliga ibland: "de vill äta godis jämt, de små tjockisarna, dåligt beteende!" Just därför att vissa personer har större inflytande över folks liv än vad andra har, för att dessa personers åsikter inte skrattas bort utan tvärt om valideras, för att deras erfarenheter och behov anses allmänmänskliga, medan andra har "särintressen" när de vill leva sina liv (typ gifta sig), för att vi lever i ett ojämlikt samhälle - spelar makt roll. Och männen här ovan tillhör en grupp med mera makt än den grupp de diskuterar.
0 poäng: Att låta två individer i samhällelig maktposition fritt diskutera personer med mindre makt och inflytande i TV, och med vett och vilja förstärka denna obalans genom att låta den ena parten vara naken, tyst och betraktad, medan den andra är påklädd, kritiskt granskande och babblande.
"Du gör aktivt världen till en märkbart sämre plats."
-3 poäng: Att låta två individer i samhällelig maktposition fritt diskutera enbart kropparna på personer med mindre makt och inflytande i TV, som inte får komma till tals, och därmed reducera dem till objekt utan eget värde utöver det som männen sätter på deras attraktivitet.
Att dessa maktfullkomliga individer bara fokuserar på kvinnornas kroppar, och bedömmer dem utifrån sina egna normativa preferenser, utan någon som helst interaktion med den nakna kvinnan framför sig, är så bisarrt äckligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Den manliga blicken ogenant personifierad. Ett program som rätt och slätt, utan förlåtande nyansering, säger åt kvinnor: Ni är enbart värdefulla i form av sexuella objekt för oss män.
Det här programmet gör inte bara världen till en sämre plats, det gör det helt jävla omöjligt att känna hopp om framtiden. Det förstör aktivt kvinnors liv. Det förstör delar av mitt liv: Det tar ifrån mig något jag omöjligt kan ersätta, något som tagit år att bygga upp, något jag kämpar varje dag för att bibehålla.
Programmet, Blachman, tar ifrån mig möjligheten att själv definiera relationen till min kropp. Att känna mig sexig på mina egna villkor. Att få vara bara en individ i relation till alla dem jag inte vill vara sexig inför. Det rubbar min känsla av människovärde.
Min första tanke efter programmets slut var, helt oreflekterat: "Undrar vad de skulle säga om min kropp."
VAD ÄR DET FÖR JÄVLA TANKE? VA? JAG ÄR FÖR FAN FEMINISTERNAS FEMINIST, INTELLEKTETS HÄRSKARINNA, SPRÅKETS FRÄMSTA TROTJÄNARE, DEN QUEERASTE COOLASTE NORMBRYTAREN, VÄRLDENS I ALLMÄNHET, TROTS VISSA SÅKLART UPPENBARA OCHARMIGA DRAG - GRYMMASTE BRUD. JAG ÄR EN FULLVÄRDIG MÄNNISKA. VAD BRYR JAG MIG OM GUBBÄCKELS. ÅSIKTER. OM. MIN. KROPP?!?!?!??
Jo (och tack alla himmelens krafter och slumpen för 1,5 års genusstudier och fantastiska diskussioner med smarta feminister för att jag har denna insikt och inte tror att det är något allvarligt fel på mig): Det handlar om internaliserat kvinnoförakt. Om internaliserad objektifiering. Om en värld som sedan jag skrikande forsade ut med fostervattnet och någon sa "det blev en flicka!" - har lärt mig att jag visserligen kan kämpa för att vara allt ovanstående, men jag alltid alltid med ett ord, en blick, en reklamaffish - kan reduceras till ett sexuellt objekt för män.
Det gör mig oändligt illa berörd att få detta faktum slängt i ansiktet. Det gör mig ledsen att känna att jag inte styr mer över denna process själv. Det tar mig emot att erkänna, men jag tror att det är vanligare än vi tror, och att vi som feminister behöver konfrontera dessa känslor.
Men det är inte "bara" min relation till min kropp och identitet som rubbas, det är min relation till män i allmänhet. Det finns män jag har varit, är och kommer vara attraherad av. Män som jag gärna skulle vilja bli objektifierad av. Inte reducerad till enbart objekt såklart, men betraktad och beundrad för den jag är, och hur jag ser ut. Vi kan inte interagera med människor utan att objektifiera, men vi kan göra det utan att samtidigt glömma bort att alla också är subjekt. Men hur ska jag, hur ska någon kvinna eller transperson, kunna ha ett sunt förhållande till en man i en värld som skruvar till maktrelationen mellan oss så förbannat?
Jag önskar ibland att min kropp inte behövde vara politisk, men det var inte jag som satte spelreglerna. För mig blir nästa steg att ta tillbaka kontrollen över när och hur jag exponerar min kropp. Skriva på facebook att all borde gå på cellprovtagningar och ta hand om sin snippa, för sin egen skull. Vägra ställa mig framför spegeln innan jag är säker på att bara mina ögon kommer titta tillbaka. Våga släppa in de fåtal män som gjort sig förtjänt av det, i mitt liv utan att vara rädd. Diskutera, kramas, älska. Fortsätta leva, fortsätta hoppas, fortsätta skriva. För okej, det kanske känns omöjligt, men jag vet att det inte är det. Jag tror på mänskligheten. Att vi är starkare än de som vill oss ont.
Nu ska jag gå och på ett ytterst osexigt vis få lite metallgrejer uppkörda i fittan för att kolla att jag inte har cancer. Det borde du också göra om du fått en kallelse!
Kärlek till alla som kämpar.
/Zäta
åjagärpåettsånthumörnärordenbaratrillarurmunnen
mendetgårinteförjagmåstegöraviktigasaker
ordenkanskeinteensärviktigafördetärintestoraordomförändringellerpolitik
detärordomframtidochomkärlek
ordomvårregnochomglädje
ordsomkittlarinnuti
ordsomvillskrikasuttillalla
ordsombordestannainnuti
åmenvemärdetsombestämmeratt känslor de är små
nejminakänslor de är stora
ochdeärmina att fördela:
så här får du kära blogg, lite ord med känslor i.
dinzäta
Det finns så många anledningar att vara feminist.
Det här är en. (Varning: se inte denna video på offentlig plats eller i sällskap med barn eller andra känsliga tittare)
Det här är alltså en kritisk-ironisk, om än inte särsklit djuplodande, rewiev av en spelare. Det behövs å andra sidan inte särskilt djupa feministiska teorier för att såga det här. Det värsta kan jag tycka är att det inte annonseras som porr.
Jag vet att många skrattar bort en sån här sak och ba "alla fattar ju att det är överdrivet och att tjejer inte ser ut så." Men bara grejen att DET GÅR ATT SLÄPPA ett dylikt spel, även om det sedan blir utskrattat, är ju helt skruvat. Och jag inser att även en konstant kåt 14-årig pojke inte faktiskt tror att tjejer ser ut precis sådär, men det är skadligt ändå. För att han lär sig att det är helt okej att tjejer i spelvärlden reduceras till halvnakna, bröstskumpande, rumpvickande sexobjekt. Att det går att köpa tjejerns nakenhet för 19 dollar.
Vad jag stör mig mest på är inte att alla är karaktärer är vita med exakt samma idealmått, att det inte går att köpa osexiga kläder till dem, att det går att zooma in på "intressanta kroppsdelar", att vissa sexualiserade karaktärer ser ut som 11 åringar - utan deras rörelsemönster. De ska vara sexiga när de springer, när de står still, när de skjuter, när de andas. Ja, hade spelet inkluderat toabesök hade de garanterad bajsat sexigt.
Jag kommer inte helt osökt att tänka på grymma feministiska bandet Svenska Flickans låt Zexy.
/Zäta
PPS. Genomgår smärre livskris för tillfället och är därför inte så aktiv. Jag lovar att återkomma med full styrka när frågetecknen i mitt huvud rätat ut sig till utropstecken.
Laddar batterierna
Återkommer.
4 skäl till stå på ett cementblock och prata inför 100-tals personer
Igår var det demonstrationer runt om i Skåne för att protestera mot nedskärningar, sammanslagningar och privatiseringar som försämras vårdkvalitén och arbetsmiljön via nätverket Rädda Vården! Det var nära 2000 personer i Lund, 1000 i Malmö och en massa i Helsingborg, Landskrona och Ängelholm.
Jag pratade innan tåget avgick i Malmö. Ett tal som handlade om varför jag som till synes inte berörs så värst mycket verkligen behöver vara där. Läskigt, men peppigt! Jag har någon slags förmåga att ha en puls på 180, darra som ett asplöv och ändå låta hyfsat självsäker. Fake it til you make it... Det känns dock alltid tryggt när äldre damer kommer fram och säger positiva saker efteråt!
Såhär rapporterade riksnyheterna från Malmö:
Och såhär skrev Expressen, och Sydsvenskan.
Sten och Jonathan som intervjuades är också med i Socialistiska läkare här i Skåne, som har tagit initiativ till nätverket Rädda Vården. Ibland känns det som att det faktiskt går att göra skillnad! Nu hoppas vi att politikerna tar sig i kragen innan 2014, så inte fler behöver dö eller fara illa innan vi väljer in en ny lokalpolitik!
/Zäta
Kom och demonstrera med mig!
Imorgon ska vi få politikerna att lyssna!
Om du kommer till Malmö Triangeln 11.30 får du dessutom kanske höra lilla lilla mig säga några ord... Detta med att kvinnor ursäktar sig vareviga gång de hörs, syns eller presterar. Stön. Vi börjar om.
Om du kommer till Malmö Triangeln 11.30 imorgon får du också lyssna på ett indignerat tal från en arg och peppad feminist och läkarstudent innan tåget avgår! Från mig alltså. Jag ska prata. Är än så länge oroväckande onervös. (Kommer ångra detta uttalande 02.51 inatt... heh.)
NU RÄDDAR VI VÅRDEN!!!
/Zäta
"Inget fel på att sexrösta" (aaaj, min svenska!)
16 män och 1 kvinna i finalen i Melodifestivalen. 90% av låtskrivarna är män.
"Producenten Christer Björkman tycker inte att det är något problem. Tjejerna är helt enkelt inte lika tävlingsinriktade, säger han i Ekot. Han menar att det helt enkelt är skillnad i konstnärskapet. Och visst är det skillnad alltid. I de sociala medierna snurrade nyligen en lista över de hundra mest inflytelserika albumen. Bland hundra skivor var bara två gjorda av kvinnliga artister – Patti Smith och Joni Mitchell.
Inte ens Madonna kvalade in på den testosteronstinna listan. Den verkliga berömmelsen och de riktigt feta kontrakten hamnar alltid hos män och därmed är det ingen skillnad på näringslivet och artistlivet. Det krävs kvotering för att kvinnorna ska få plats. SVT har ett ansvar."
Ledaren börjar med en teori om att (unga) tjejer röstar på (söta) killar, något jag är böjd att hålla med om efter att ha stött på ett gäng fnissiga 12-åringar med rosa mössor bärandes "Rösta på YOHIO"-skylt på stan idag. Sedan kommer en objektiv beskrivning av siffror som inte går att argumentera emot: 90% av låtskrivarna är män. I en tävling som sänds av Public Service, där de själva väljer ut bidragen. Någonting är helt klart snett här.
Men ingenstans påstår skribenten att själva röstandet skulle påverkas, att finalplatserna skulle kvoteras, något jag såklart håller med om. Det är hur tydligt som helst om du läser artikeln. Den heter ju för tusan "Inget fel med att sexrösta". (Sexrösta är tydligen av 12-åringar gör när de tycker en artist är söt och därför vill att han ska vinna. Finns visst övrigt att önska angående den terminologin, men det var inte det vi pratade om nu.) Startfältet var också tydligen jämställt, så där har jag verkligen inget problem.
Tyvärr är det lite si och så med läsförståelsen i det här landet, och kvoterings-trollen drar genast på stora växlar:
Alltså. Vi har ingen kvotering i Sverige idag, utom i enskilda fall där en person kan bli vald såsom representant för underrepresenterat kön när det finns två sökande med samma meriter (gäller både män och kvinnor, my dear). Och som sagt, hon sa inte att röstningen skulle kvoteras, utan urvalet av låtarna från SVTs sida, där det det, som sagt, är 90% män som skriver låtar. Vem är det som har frikort sa du?
Som medlem av feminist-maffian erkänner jag härmed att det var vi som fixade röstningen i finalen, och tog fram 16 män och 1 kvi... vänta. Det var även vi som ordnade listan på den "mest inflytelserika musiken", och valde bort alla kvinnor och icke-västerländ... ehrm.
"För dålig kvalité" för dig, men tillräckligt bra för bögar och kvinnor? Vem var det nu igen som satte agendan på musikscenen och bestämde vilka låtar som var värda tid och pengar..?
LÄR DIG LÄSA.
Sedan har vi förstås den lilla aspekten att alla kvinnor inte gillar män, och därmed kanske skulle sexrösta på en kvinna. Eller den stora aspekten av att kvinnor inte anses kunna vara objektiva bedömare av god kvalité - klart att vi sexröstar för att vi vill ligga med någon, inte röstar för att vi gillar musiken.
Å, så mycket som kan gå fel på en sådan liten stund i detta överspända könskrigsklimat.
Nu måste jag fan se "mello" bara för att bestämma mig vem jag helst skulle ligga med.
/Zäta
En akademisk-feministisk-humoristisk protest eller Konsten att sönderanalysera patriarkatets ofrivilliga ledmotiv.
(själva låten startar vid 1.15)*
En man som hette Teobald Tor
han var en skicklig tamburmajor.
Succén han gjorde var alltid stor
för han snurra och svängde sin kuk.
Succén han gjorde var alltid stor
för han snurra och svängde sin kuk.
I första versen introduceras huvudpersonen, Teobald Tor. Den maskulina konnotationen och det explicita ledarskapet i yrket "tamburmajor" hjälper till att genast föra läsaren/sångaren till slutsatsen att Teobald innehar en hegemonisk maskulinitetsposition. Andra meningen introducerar sångens huvudtema, nämligen patriarkatet. "Kukens" storlek och flexibilitet kan tolkas som patriarkatets genomträngande och mäktiga position i samhället, där män och manlighet alltid gör succé.
(refr) Det var en stor kuk
lång, kraftig och tung.
Från dess topp till dess rot
var den tre fyra fot
med en medelstor ryggsäck till pung.
Refrängen som sjungs mellan varje vers hjälper till att befästa "kuken", alltså patriarkatets, enorma genomslagskraft. Den kopplar också samman egenskaperna storlek, styrka och manlighet på ett otvetydligt hegemoniskt vis. Det är ingen att skämta med, detta maktsystem.
En dag gick Teobald ut en stund
för att gå för sig själv i en lummig lund.
Han mötte en söt liten dam med sin hund
som såg när han svängde sin kuk
för att gå för sig själv i en lummig lund.
Han mötte en söt liten dam med sin hund
som såg när han svängde sin kuk
I andra versen introduceras Toebalds motpart: Den lilla damen. Hon får representera allt som Teobald själv, mannen i centrum av patriarkatet, inte är. Hon är liten, söt och en passiv åskådare till när Teobald demonstrerar sin makt. Hunden, "männinskans bästa vän", kan ses som en representation för omhändertagande, kvinnliga egenskaper, och kärleken till hunden är kvinnans livboj i ett samhällssystem som inte låter henne komma till tals.
Det var en stor kuk (...)
Och Teobald prova ett trick han lärt
han släppte sin lem med en kraftig snärt
i huvet på hunden som avled tvärt
när han snurra och svängde sin kuk.
I denna vers dundrar patriarkatets makt fram med all önskvärd tydlighet: Död åt medmänsklighet och kärlek. Våld gentemot svagare, oskyldiga parter benämns urskuldrande som "ett trick".
Det var en stor kuk (...)
Men damen hon blev helt bestört
hon skrek och svor nåt oerhört
så det var ingen lyckad flirt
att snurra och svänga sin kuk.
Här har kvinnan fått en röst, men hon positioneras ändå direkt som en potentiell sexpartner, inte som en person som just förlorat sin hund. Denna vers kan också tolkas som att patriarkatet sällan är den ulitimata backdropen för en ömsesidig uppvakting, eftersom den inbyggda maktförskjutningen gör ömsesidighet svårt.
Det var en stor kuk (...)
På grund av damens arga gnäll
han anhölls redan samma kväll
och sattes i en ensamcell
att snurra och svänga sin kuk.
Kvinnans kritik är givetvis inte legitim inom patriarkatets tolkningsramar, utan benämns nedvärderande som "gnäll". Patriarkatet verkar dock trivas hyfsat bra i sitt eget sällskap, nu när det använt kvinnans underlägsenhet till att definiera sig själv som starkare och mer intressant.
Det var en stor kuk (...)
När målet kom i rätten opp
sa åklagarn 'det får va stopp
man får ej vifta med sin snopp
och snurra och svänga sin kuk'.
När målet kom i rätten opp
sa åklagarn 'det får va stopp
man får ej vifta med sin snopp
och snurra och svänga sin kuk'.
Åklagaren kan tolkas som den icke-hegemoniska maskulinitetens förkämpe. en man som inte inordnar sig i patriarkatets ramar, utan protesterar mot dem. En del i stödtruppen, som Solanas skulle sagt.
Det var en stor kuk (...)
Men domarn han var tolerant
han sa 'själv gör jag likadant
jag tycker det är intressant
att snurra och svänga min kuk'.
Domaren är i sammanhanget, och i samhället, den ultimata maktutövaren. Han är "tolerant" gentemot patriarkatets lagar, och är själv en flitig utövare av dess olika förtryckarmetoder. Versen slår fast att den hegemoniska manligheten, som inte bryr sig om kvinnor, djurliv eller reell rättvisa, alltid vinner i längden.
Det var en stor kuk (...)
Så Teobald han släpptes fri
och liksom domarn tycker vi
att tjejer ni ska skita i
om vi snurrar och svänger vår kuk.
Så Teobald han släpptes fri
och liksom domarn tycker vi
att tjejer ni ska skita i
om vi snurrar och svänger vår kuk.
I sista versen blir läsaren/sångarens position tydlig. Han ingår i ett "vi" som uppenbarligen inte inkluderar kvinnor, och som anser att kvinnor inte ska lägga sig i patriarkatets härjningar, utan låta kukarna svänga fritt, oavsett vad de träffar eller dödar på vägen.
Det här är givetvis bullshit. Snubbarna som hittade på den här låten hade ingen tanke på patriarkatet. Hade säkert aldrig ens hört ordet. Den här analysen är lite som att applicera Bourdieus habitus på en Kalle Anka-strip.
Men i ett samhällssystem som faktiskt fungerar precis såhär, där domare frikänner våldtäktsmän för att tjejen inte sa nej tillräckligt högt, där tjejer är gnälliga när de tycker klädsel är irrelevant eller vill ha lika hög lön, där 17 kvinnor mördas varje år i Sverige av sina manliga partners, där varje jämlikhetssträvan som hotar den vita hegemoniska manligheten bemöts med ett "var inte så jävla PK, feministfitta!" (analogi: nu daskar jag till dig med mig imaginära 4-tums-kuk), är det tyvärr allt för relevant.
Och det är förstås därför feminister är så skrämmande. Vi låter oss inte tystas av dessa ständiga kuk-slag i ansiktet. Vi skrattar inte med. Vi låter oss inte luras. Vi ger inte upp fast denna låt med glädje och iver sjungs på varenda sittning vi går på. (Vi slutar möjligtvis gå på sittningar.)
Vi kanske känner oss dränerade på energi ibland. Vi kanske känner att det inte är någon idé, när den förkrossande majoriteten av våra jämnåriga och kursare bara skulle fnysa åt ett försök att säga att det här inte är okej. Antingen för att de 1. faktiskt gillar det, 2. tror att det går att göra vad som helst med orden "humor" framför, eller 3. om de sjunger med kan postionera sig som lite bättre än jobbiga feminister. Lite mer attraktiva ur hegemoniska manlighetens perspektiv. Och att vara nära makten är ju nästan som att ha makt själv - right?
Det finns en massa anledningar till att fira/uppmärksamma/kritisera/prata om Internationella kvinnodagen. Idag kommer jag göra det för att fylla på med lite välbehövlig energi. Spendera dagen i sällskap med folk som har hört ordet "patriarkat" och som förstår var maktobalans innebär. Som har lust och energi att göra något åt det, och som tror på att kvinnor förtjänar makt, inflytande och lönepengar i sin egen rätt.
Min önskan, min strävan, är att inte ständigt behöva förhålla mig till patriarkatet - att det inte ska daska mig i ansiktet vareviga dag när jag tittar på nyheterna, går till skolan eller är på fest.
Jag strävar efter att ingen av mina vänner, ja ingen alls, ska behöva gråta sig till sömns över hur fula skönhetsindrustin får dem att känna sig. Att även kvinnor ska vara försökspersoner vid läkemedelsprövningar. Att kvinnor ska ses som lika kompetenta oavsett dag i månaden. Att ingen ska tvingas till äktenskap, graviditet eller samlag. Att inget offer ska känna skuld. Att personer med fittor också ska får lära sig om sin anatomi. Att alla ska minnas att det inte ens var hundra år sedan kvinnor ansåg oförmögna att fatta politiska beslut.
Jag önskar att min lillasyster får växa upp utan att bli kallad hora.
Jag önskar att jag skulle kunna få vara bara människa. Och därför behöver jag feminism.
Kollage av Zäta och Moa, 2010.
/Zäta
*För er lyckliga satar som lyckats undvika denna sång: Det är en dryckesvisa som med iver framförs i många studentsammanhang (har aldrig hört den i Uppsala, men ständigt i Lund), och andra sammanhang där kukar och våld anses vara den ädlaste formen av humor. Den är tillexempel ett omisstligt inslag i läkarnollningen, något jag som sagt är säker på att de allra flesta diggar hårt.
Låt mig presentera: höjden av humor i västvärldens underhållningsindustri 2013!
...ööööppningsnumret på Oscarsgalan 2013:
Eh ja. Ni såg och hörde rätt. Det här är tydligen höjden av humor i västvärldens underhållningsindustri 2013. Bröst! Jag vet, vi säger det några gånger till! Bröst bröst bröst bröst bröst bröst bröst bröst. ROLIGT.
Jag vet inte ens var ska börja. Med det faktum att i fyra av filmerna som nämndes porträtterade kvinnorna våldtäktsoffer? Med den obehagliga sanningen att som kvinnlig skådis spelar det ingen roll vad du gör, hur kompetent, rolig, unik eller vacker du är - du reduceras ändå till dina brösts varande eller icke varande nakna framför kameran? Med hur obehagligt det blir när 50 fullt påklädda män, i kostym, glatt dansar till nakna kvinnors publika förnedring?
Jag kanske ska börja med "humorn". Men det var ju ett skäääämt. På vems bekostnad? På den manlige presentatörens? Jag har sett argument i stil med: "Seth MacFarlane driver bara med sig själv och sin ökänt låga humor." (Han är snubben som skapat tv-serien Family Guy.) Eh, nej, det gör han inte. Han driver med översexualiseringen av kvinnokroppen som män anatas uppskatta, på kvinnliga skådisars bekostnad. Kvinnor som garanterat hellre blir ihågkomna och uppmärksammade för sin skådespelartalang än för huruvida vi sett deras bröst utan tyg framför.
Men det drabbar inte bara skådespelerskorna själva. Oscarsgalan är en av världens största nöjeshändelser globalt, och att öppna galan med ett dylikt nummer är att sända vissa signaler. Det är att säga: Så länge det täcks av den tunnaste tänkbara hinna av påstådd humor, är det okej att reducera kvinnor till sina bröst, år 2013.
Välkommen till den här världen du unga tjej! Ta för dig - du kan bli vad du vill, göra vad du vill med ditt liv, du är en stark tänkande individ - ja nästan en fullvärdig människa! Ha bara i åtanke att ditt utseende, och då speciellt vissa delar av det som de där fettknölarna på framsidan av bröstkorgen, alltid kommer vara viktigast - och att det är upp till männen att bestämma när du får vara människa, och när du ska vara sexobjekt.
Jag är inte naiv. Jag vet att det är precis såhär världen fungerar i många aspekter. Men på riktigt, att världens största nöjesgala sanktionerar det här, nu, det kändes faktiskt deppigt. Nä, Seth MacFarlane, håll dig till tecknade personer i fortsättningen. Och Oscars-arrangörer, byt upp er. Det finns jättemånga saker att skämta om, som inte inkluderar att objektifiera halva mänskligheten. Även om det inte verkar så på er. Det är kanske lite väl extremt, det förstår jag, men ni skulle till och med kunna prova att köra en hel Oscarsgala utan att prata om bröst en enda gång..!
Bara som en experiment liksom.
/Zäta
En dag äldre
I Lund är det för tillfället ca sådant här väder:
Men vad gör det när du får sådan här frukost?
...eftersom du just denna dag råkar fylla 23 år!
Det firar vi med pussar! Och matchande rosetter. (Okej, den där bilden är från förra helgen)
Glad alla hjärtans dag till er alla! Ta hand om blodpumpen er!
Puss!
/Zäta
(ps. "zettermark" heter jag för övrigt på instagram, ifall du är intresserad av sånna här fyrkantiga bilder ur mitt liv.)
Människan och det kvinnliga bäckenet
Det är hyfsat frustrerande att läsa läkarprogrammet hyfsat ofta om du som jag har genusglasögon på näsan fastsatta med superlim. Det är väldigt mycket människor och kvinnliga bäcken, alltså mannen som norm jämt, och så pratar vi lite livmoder emellanåt. Den här veckan, till exempel, läser vi om det autonoma nervsystemet. Fight and flight, rest and digest - du har säkert hört det. Då ingår sexuella funktioner, eftersom de också är icke viljestyrda till stor del (tex orgasmens fysiska uttryck).
Sa jag förresten orgasm? Jag menar förstås ejakulation. Spermasprut. Denna mänsklighetens främsta gåva, största källa till både humor och tillbedjande, detta enastående oslagbart intressanta fenomen bland människor!!! Eh. Ja om en får tro föreläsare och vissa kursare i alla fall.
Så du kan ana min glädje när jag hittade denna bild i neurologiboken - KLITTAN FICK VARA MED!!!
Det är tyvärr ett litet under.
Prestationsångest inför sex. Att prata med honom om detta har bara resulterat i att han suckat och gått därifrån.
Söndagsmorgon och i brist på vettiga tidningar sitter jag och läser psykologiguiden på nätet. (Eller okej, mest för att det är kul och jag inte har råd med dagstidningar.)
Sista meningen i ditt brev gör mig förbryllad. Med undantag för sexlivet så är förhållandet med din pojkvän bra och du verkar inställd på att tillbringa åtminstone den närmaste framtiden tillsammans med honom. Jag vet inte hur du definierar ett bra förhållande, men för mig inbegriper det ömsesidig respekt för varandra, omtänksamhet och ett givande och tagande på lika villkor. Eftersom sexlivet ingår i förhållandet kan jag inte se någon anledning till att ha andra krav på den delen av relationen. Eller uppvisar din pojkvän två helt olika sidor av sig själv, en i intima sammanhang och en i övriga sammanhang?
Och det här inlägget träffade rakt i hjärtat. (Eller okej, anteriora gyrus cinguli i cortex cerebri via retinostriatala synbanan och V1, typ ungefär egentligen pga av vi känner inte med blodpumpen /mvh skadad av medicinstudier.)
Inte för att vare sig jag själv eller någon av mina vänner eller bekanta eller andra tjejer varit med om exakt samma sak, men för att vi alla mer eller mindre varit med om ungefär samma sak, och skuldbelagt oss själva för det. Normaliserat det. "Lite skit får man ta i ett förhållande. Tjejer gillar ju inte sex lika mycket, så man får ju ställa upp ibland." Och det är här psykologsvaret kommer in. SÅ HIMLA BRA. Så tydligt, och ifrågasättande utan att vara dömande, och självklart uppvärderande av tjejens egen jävla livskvalité.
[min kommentar, samt min fetstil för extra bra psykologsvar.]
Prestationsångest inför sex
Jag är en kvinna i 20-årsåldern som under ca 1 1/2 års tid känt allt större prestationsångest vid sex. Det började med att min pojkvän ville att vi skulle variera oss mer, nya ställningar, prova analsex. Innan dess hade vi gjort olika varianter av de "vanliga" ställningarna. Jag var nöjd. För det första har jag inte någon jättestark sexlust och kommer inte spontant på nya ställningar. För det andra vill jag absolut inte testa analsex vilket min pojkvän efter ett år nu har förstått och slutat föreslå. Däremot kände jag att jag kanske skulle "utmana" mig själv och låta honom smeka mig "där". Detta blir dock bara för hans skull, eftersom jag inte njuter av det.
Nu har det eskalerat till att jag känner ångest när vi ska ha sex. Jag blir inte kåt, och förspel blir en plikt från hans sida, märker jag. Jag skulle vilja att vi tog det lugnare, tände ljus, hade mer ögonkontakt och mer oralsex. Men han är påverkad av porr och blir ganska fixerad vid mitt underliv. Tittar och pillar. Det känns som en undersökning och då tappar jag helt lusten. Att prata med honom om detta har bara resulterat i att han suckat och gått därifrån. Han pratar ogärna om känslor eller privata ämnen.
Jag känner att min ångest blir allt starkare eftersom vi inte kan prata om det. Tilläggas bör att jag sedan ett år slutat onanera, känner ingen lust. Innan gjorde jag det flera gånger i veckan. Har aldrig blivit utsatt för något övergrepp. I övrigt har vi ett bra förhållande och jag ser en framtid tillsammans
Ingrid Gråberg svarar:
[Troligvis inte va, du har bara lärt dig att det är såhär killar är, och du får leva med det om du inte vill vara ensam resten av livet. Tips: Det är inte sant. Finns en massa sjyssta män och kvinnor och annat folk där ute som alltid respekterar dig att detja, knulla och leva med.]
Har ni konstruktiva diskussioner om andra ämnen än sex, känslor och annat privat? Diskuterar ni världsekonomin och klimatfrågan? Den egna ekonomin och hushållsarbeten? Semesterplaner och familjebildning? Lyssnar pojkvännen på dina synpunkter och önskningar? Har ni gemensamma värderingar och ser era framtidsplaner ungefär likadana ut?
Kanhända är din pojkvän en inkännande, kompromissvillig och trevlig prick i övrigt. Han kanske bara har tittat lite för mycket på porr samtidigt som han har svårt att prata om sex. I så fall borde det finnas förutsättningar för att få till en förändring. Då skulle du kunna ställa krav på att ni måste försöka närma er att kunna föra en dialog om sexlivet. Är det svårt att prata om det kan ni ju använda penna och papper (eller kommunicera med hjälp av sms eller mejl).
Förslagsvis kan ni var och en skriva en lista med saker som ni tycker är skönt och en lista med saker som ni inte uppskattar. Gissningsvis skulle era önskelistor se rätt olika ut och då måste nästa steg bli att fundera ut lösningar som innebär att ni båda kan känna lust och njuta, utan att någon av er behöver ställa upp på aktiviteter som inte känns bra. Tror du att det är möjligt för er att nå dit? Om inte, är jag rädd för att din ångest kommer fortsätta vara en ingrediens i ert förhållande.
Slutligen vill jag kommentera ditt påstående om att du aldrig varit utsatt för något övergrepp. Återigen en definitionsfråga. Under ett års tid försökte din pojkvän få dig att ha analsex med honom. Han försökte alltså få dig att gå med på något som du inte ville. Inte en gång, inte två gånger, utan av och till under ett helt år. Och han tittar och pillar på ditt underliv på ett sätt som du inte alls uppskattar. Dessutom vänder han dig ryggen och lämnar dig med din ångest när du försöker prata om din upplevelse av sexet.
Som jag ser det finns det bara två tänkbara förklaringar till att ni hamnat i den situation som ni nu befinner er i. Antingen är din pojkvän väldigt självupptagen (eller helt oförmögen att läsa av andra människor) eller så har du varit väldigt otydlig med vad du vill och inte vill. Fundera över vilket alternativ som stämmer bäst överens med verkligheten och tänk sedan igenom hur du vill att ditt liv ska se ut.
Vänlig hälsning,
Har ni konstruktiva diskussioner om andra ämnen än sex, känslor och annat privat? Diskuterar ni världsekonomin och klimatfrågan? Den egna ekonomin och hushållsarbeten? Semesterplaner och familjebildning? Lyssnar pojkvännen på dina synpunkter och önskningar? Har ni gemensamma värderingar och ser era framtidsplaner ungefär likadana ut?
Kanhända är din pojkvän en inkännande, kompromissvillig och trevlig prick i övrigt. Han kanske bara har tittat lite för mycket på porr samtidigt som han har svårt att prata om sex. I så fall borde det finnas förutsättningar för att få till en förändring. Då skulle du kunna ställa krav på att ni måste försöka närma er att kunna föra en dialog om sexlivet. Är det svårt att prata om det kan ni ju använda penna och papper (eller kommunicera med hjälp av sms eller mejl).
Förslagsvis kan ni var och en skriva en lista med saker som ni tycker är skönt och en lista med saker som ni inte uppskattar. Gissningsvis skulle era önskelistor se rätt olika ut och då måste nästa steg bli att fundera ut lösningar som innebär att ni båda kan känna lust och njuta, utan att någon av er behöver ställa upp på aktiviteter som inte känns bra. Tror du att det är möjligt för er att nå dit? Om inte, är jag rädd för att din ångest kommer fortsätta vara en ingrediens i ert förhållande.
Slutligen vill jag kommentera ditt påstående om att du aldrig varit utsatt för något övergrepp. Återigen en definitionsfråga. Under ett års tid försökte din pojkvän få dig att ha analsex med honom. Han försökte alltså få dig att gå med på något som du inte ville. Inte en gång, inte två gånger, utan av och till under ett helt år. Och han tittar och pillar på ditt underliv på ett sätt som du inte alls uppskattar. Dessutom vänder han dig ryggen och lämnar dig med din ångest när du försöker prata om din upplevelse av sexet.
Som jag ser det finns det bara två tänkbara förklaringar till att ni hamnat i den situation som ni nu befinner er i. Antingen är din pojkvän väldigt självupptagen (eller helt oförmögen att läsa av andra människor) eller så har du varit väldigt otydlig med vad du vill och inte vill. Fundera över vilket alternativ som stämmer bäst överens med verkligheten och tänk sedan igenom hur du vill att ditt liv ska se ut.
Vänlig hälsning,
Ingrid Gråberg, leg psykolog. Länk.
Zettermark svarar:
Vetduvad? Du förtjänar en ångestfri, njutningsfull och känslomässigt stimulerande framtid. En framtid utan honom, alltså.
/Zäta
