Vad ska jag skriva om?!

Jag har en massa idéer, men vet inte om de är vare sig möjliga eller roliga eller "bra för karriären." Den ska ju handla om genus på något sätt. Övriga intresseområden är sexualitet, språk och biologi. Skolan på något sätt, biologiundervisningen? Intervjua folk om oskuld, talutrymme eller modetidningar? Kolla genusmönster på dagis? Analysera genuskodat språk i klassrummet? Kolla skolböcker, bloggar eller debattprogram?

Det är lite som att  när jag får göra vad jag vill som är jätteintressant, då bara låser det sig istället. Jag är så uppe i alt att jag inte ser vad jag verkligen gillar just nu. Vilken grej att klaga över.

Det löser sig säkert, även om det känns lite övermäktigt just nu att hitta på grunden för 15 hp bara sådär.

/Zäta

När jag gick i nian kändes det ibland som att det enda vi pratade om var gymnasiet. Vad skulle vi välja, vilka betyg behövde vi, vilka ämnen vi skulle vara bra på för att välja det ena eller det andra. Jag gick i ett ganska speciellt högstadium, musikklass (i Uppsalas körvärld känner alla alla och våra föräldrar sjöng tillsammans när vi var små, typ)  med två paralleller med en väldigt homogen klassmässig (övre medelklass/akademiker) och etnisk bakgrund (etniska svenskar). Några elever valde gymnasium efter specialintresse - någon var fantastisk på dans, någon annan på slöjd och ett fåtal ville inte plugga alls och valde IT. På det stora hela var det dock förgivettaget att vi skulle plugga vidare efter gymnasiet - alltså var det samhälle eller natur som gällde. Sam var brett och bra för de som inte riktigt visste, medan de som var bra på matte förstås skulle välja natur. Jag vet inte om någon uttalade orden, men jag hade det klart för mig redan innan jag började gymnasiet: Natur var lite svårare, lite coolare, lite mer status än sam.

När vi nu pratar om med- och motgångar kan jag ju också nämna motgångarna som gör mig lite smålycklig i min bittra, frigida och feministiska värld där alla bara dricker beskt te (enl. Stefan Jensen är feminister inte bara vanföreställda, bittra och frigida, de dricker enbart beskt te också. Jag hade aldrig fattat att politisk åskådning satte sig på smaklökarna. Tack för upplysningen, Steffe!). Ett exempel är filmen som Marco var snäll nog att dela med sig av:

Alla nickar och tittar lite uppgivet på mig, som om jag just sa världens självklarhet, men det hade tagit mig många och långa seriösa funderingar att komma dit när jag nämner min observation. Det är en självklarhet, men jag har ändå aldrig upplevt det så tydligt och löjligt konkret som just nu.

Fösta steget mot att vinna, övertyga, göra sin röst hörd, när du inte har tolkningsföreträde är att identifiera huruvida din motpart har tolkningsföreträde och ifall detta utnyttjas. När ni tjafsar om gummistövlar eller inte för att det bara duggregnar är det ganska osannorlikt att någon av er tar sig tolkningföreträde. Det är inte en fråga laddad med makt och såvida ingen av er är gummistövel-expert har ingen av er heller försprång på området. Härkartekniker och retorik kan förstås användas ändå, men de blir svårare när makten är ganska jämn från början.

Om ni däremot diskuterar porr kan det vara en större idé att vara vaksam. Porren är skapad för en manlig blick, det är män bakom kamerorna och män som konsumerar den. Kvinnor reduceras till enbart kroppsliga objekt som anpassas till den tänkta manliga lusten. Män har liksom patent på att bestämma vad som är sexigt överlag, så här ligger du redan från början i ett underläge om du som tjej pratar med en kille som inte är medveten om detta "patent." Är han medveten kan han kompensera för det och göra det hela till en diskussion på någorlunda lika villkor, men det är ganska osannorlikt om vi tar random snubbe på krogen eller facebook som exempel.

Tecken på att någon använder sig av ett tolkningsföreträde (vissa punkter har likheter med härskartekninker, eftersom dessa också är ett sätt att förminska sin motståndare):

¤ Alla argument personen använder verkar komma från en tredje part, utifrån, vara allmängiltiga på något sätt. Inget enligt mig eller så tror jag. Oftast är inte argumenten förankrade alls i vem som vet något, alltså de innehåller inte ord som alla vet att, för då har ändå författaren någon slags insikt i sin omvärld, utan de är bara fritt svvande och till synes allmängiltiga: "Det går inte att komma ifrån att ekonomisk tillväxt genererar jobb"

¤ Personen framställer dig som subjektiv och därmed opålitlig: "Det är klart att en akademikertjej som aldrig varit ute i den riktiga världen tycker så."

¤ Personen förlöjligar de av dina frågor eller argument som verkligen kan bli jobbiga genom att skämta bort dem eller ge sken-förklaringar: "Det är som modern konst, budskapet är upp till betraktaren. Det är bara upprörande i dina ögon."

¤ Personen visar tydligt att dina argument inte är värda att lyssna på och/eller förminskar dig: "Oj oj oj nu blev unga damen upprörd, ja tänk när jag fortfarande kunde uppröras av sådana trivialiteter. I min ålder har vi ju förstått vad som verkligen är värt att uppröras över."

¤ Personen försöker vända dina egna argument mot dig genom att ifrågasätta din tolkning av världen. Det är en sak att vända folks argument mot dem när de är orimliga. Det är ett ganska bra retorik-knep, men det är en helt annan sak att vrida på hela världsbilden för att någons argument ska verka orimliga: "Du säger att vi ska sluta kalla unga tjejers bloggar ytliga. Är det något fel på ytlighet eller? Det kanske är du som är anti-feministen egentligen."


Hur kan vi då hantera dessa omedvetna maktstrategier? Jo, vi kan göra det osynliga synligt. Precis som med härskartekninker är det bästa sättet att bemöta dem att dra fram dem i ljuset.

När jag säger att vi ska synliggöra menar jag inte att vi ska säga "nu använder du dig av tolkningsföreträde" - jag tror att ganska få skulle hänga med på vad som menas och så har du genast fått en ny debatt på halsen. Nej, bemöt istället de olika strategierna för att ta makten var för sig. Jag tänkte ge lite exempel som går utmärkt att själv anpassa eller spinna vidare på, men först ett par generella tips:

Del II om tolkningsföreträde kommer snart, men jag ville bara infoga en glad nyhet utifall någon har missat det: Sverige ska få en ny feministisk nättidning! Det är inte en tidning som bara handlar om jämställdhet eller kvinnofrågor, utan som tar upp det mest, men ur ett feministiskt perspektiv. Jag ser verkligen fram emot lanseringen och hoppas att många kommer att prenumerera så att den växer sig stor och viktig i mediesverige!

Vad är tolkningsföreträde? Det är precis vad det låter som: En person (eller grupp eller institution) tar sig eller får genom strukturer och maktordningar rätten att bestämma att deras tolkning av verkligheten är den rätta, sanna och objektiva och skapar alla andra personer och åsikter till subjektiva ytterligheter.

Vi har det klassiska manliga tolkningsföreträdet: Om en man och en kvinna utför en uppgift på samma sätt är mannens sätt det rätta. Samma sak med feminism vs. en klassik manlig lära som liberalism - den ena påstår att den andra är subjektiv och bara ser en sida av saken, medan den andra inte har makt att göra samma sak mot den första. Det är nämligen grundregeln när det kommer till tolkningsföreträde - det bygger på en ojämn maktrelation. Vem som helst kan inte ta sig tolkningsföreträde och det förekommer inte i alla diskussioner.

I en diskussion om källsortering där två jämlika människor (tex två elever) diskuterar för- och nackdelar, hittar fakta och känsloargument har ingen av dem ett givet tolkningsföreträde. Ingen av dem kan säga "jo för så är det!", de måste underbygga sina argument ("jo men så är det för att plasten blir giften genom den här processen") och diskussionen bli en dragkamp där båda inser sin subjektiva position men ändå håller fast vid att de själva har rätt. Om diskussionen istället sker mellan en elev och en lärare kan läraren sägas ha tolkningsföreträde. Läraren kan använda sin maktposition som bedömare av eleven samt som vuxen och säga "jo men så är det!" och eleven måste acceptera detta. Det finns inget utrymme för protester eftersom alla är överens om att läraren ska ha rätt. Skolsystemet subventionerar lärarens rätt till tolkningsföreträde, och eleven är beroende av detta system.

På samma sätt fungerar tolkningsföreträde överallt, även om det väldigt sällan är så tydligt och konkret. Det går tillexempel att se i skriftliga debatter där de som anser sig ha tolkningsföreträde skriver utan några "enligt mig" och med ett ganska arrogant och till synes allvetande språk. Det handlar om vilket synsätt och vilka människor som samhället för tillfället anser ha en maktposition och vara objektiva. Till exempel anses "jämställhet" vara objektivt (och således rätt), medan "feminism" är subjektivt. Jag menar inte att objektivitet inte finns eller är dumt, jag bara menar att även det vi anser vara objektivt har skapats utifrån subjektiva positioner. Förr i tiden ansågs det vara objektivt, sant och rätt - det fanns vetenskapliga bevis för det - att säga att kvinnan hade lägre själsförmögenheter och var mindre intelligent än männen. Idag anses det istället vara objektivt att tycka att människor har olika förutsättningar men att det inte främst beror på kön, även om det kan tänkas bidra.

Någon som argumenterar för den rådande ordningen, eller som har en maktposition enligt den rådande ordningen (tex är man eller vit i dagens samhälle), kommer automatiskt att få tolkningsföreträde. Detta är dock ingen medveten process, utan kommer i och med maktrelationerna. Jag hoppas att ni förstår skillnaden på tolkningsföreträde och envishet eller argumentationsskicklighet. Det senare är metoder för att vinna en debatt - det första är en grundpremiss för debattens existens och utveckling.

Vi har alla varit med om det. Diskussionerna som inte verkar gå att vinna:

Vad dåligt att de bara snackar om tjejer som bra när de är kåta
Men man måste ju få skämta! Det är ju bara ett skämt.
Fast det spelar ju på en jäkligt tråkig struktur som jag inte tycker det är kul att förstärka. Du får ju inte trycka ned folk liksom.
Fast man måste få skämta. Är du mot att folk har roligt eller? Det betyder ju inget.

Och där går du in i en vägg. Eftersom den rådande ordningen är "du måste få skämta om allt" och han får ett övertag när han kan säga att du är tråkig (den rådande ordningen är att det är bra att ha humor), samt att han kommer leverera sina repliker utan skuggan av ett tvivel, så kommer allt han säger att "väga tyngre" än dina argument. Inte rent logiskt. Inte känslomässigt. Inte objektivt. Men det kommer att upplevas så och du kommer att känna det som att du stångar huvudet i en betongvägg som vägrar flytta på sig.

Just denna tveklöshet är typisk för tolkningsföreträdet. Jag tar killar som exempel nu eftersom jag är feminist och främt har dessa dikussioner om och med män - vita personer, rika personer, medelålders eller föräldrar går lika bra att ta om vi ställer dem i relation till den grupp de har makt över. Killar är ofta uppfostrade med en stark tro på att deras egen åsikt är värdefull. Det är fantastiskt, tänk om andra halvan av befolkningen också kunde få växa upp så, men i ett patriarkalt samhälle blir det problematiskt. Han kommer vara säker på att han har rätt, inte för att han har överlägsna argument, utan för att det bara är så, för att den position han representerar väldigt sällan ifrågasätts och den rådande ordningen stödjer denna position. Snart är tolkningsföreträdet så införlivat i det han säger och tänker att det inte går att skilja från hans personlighet. Menar jag nu att alla killar är osympatiska och aldrig lyssnar? Självklart inte. Det finns en enorm variation inom och mellan könen, och tolkningsföreträde betyder inte omedelbar vinst eller oförmåga till förändring, men generellt är tolkningsföreträde någon som män tar sig oftare än kvinnor.

Det är lite av en hönan-eller-ägget-diskussion här som jag inte kommer gå in på närmare, men det är kanske inte självklart så att männen tar de rådande åsikterna utan att de skapas genom att det är just män som har dem från början. Mannen som norm-grejen, ni vet. Det hänger ihop med en hel tanketradition av kvinnan som avvikande och mannen som neutral, som finns inbyggd i vårt språk och tankebanor till den grad att de inte går att skilja ut eller ändra på utan att ändra hela språkets, och därmed våra identiteters, uppbyggnad. Det är som ni förstår inte möjligt att göra på ett litet kick, och därför måste vi börja med att förhålla oss till det.

I del II ska jag skriva om hur vi upptäcker och kan förhålla oss till detta förhatliga tolkningsföreträde. Den kommer imorgon. Vi ses då!

/Zäta

Det verkar verkligen som att Sverige tar SD:s inträde i riksdagen på allvar. Heja oss! Jag tycker verkligen inte att det är odemokratiskt att demonstrera mot ett riksdagsparti - att säga det är lite som att säga att vi inte får proterstera mot befintliga lagar eller andra etablerade orättvisor. Och det är just sådant som demonstrationer är till för! Ingen rasism eller sexism på våra gator!



Från det ena till det andra...

En del av bloggvärlden som jag aldrig deltagit i är tävlingarna mellan bloggar där du kan få synas på en större blogg, främst eftersom dessa sker mest bland mode- och vardagsbloggare som väldigt gärna vill öka sitt läsarantal. Jag är ungefär sämst i världen på att öka mitt läsarantal genom kommentarer på andras bloggar, länk- och pingtjänster och annat som en ska göra för att få en stor blogg. Eller nja, jag har faktiskt lyckats lägga upp lite "följ-mig-knappar" här bredvid. De blir förresten väldigt glada om du trycker på dem. Jag älskar RSS-feeds för annars glömmer jag bort hur många bra bloggar det finns, men är tyvärr ganska dålig på att läsa igenom allt.

Jag har hyfsat med läsare ändå (inte direkt fyrsiffrigt men i alla fall tresiffrigt ibland) och hoppas förstås att det beror på att jag skriver så pass bra och intressant att folk hittar hit utan strategier. Däremot har jag inget emot dessa strategier (jo, jag har något emot meningslösa kommentarer som folk BARA skriver för att få mer läsare till sin blogg) utan är bara för lat och dålig på det för att göra det mesta av tekninken. Hursomhelst tänkte jag för en gångs skull vara med i en av dessa tävlingar - för denna gången handlade den om något jag finner relevant och vettigt - media och bloggning. Dessutom har jag ju skrivit ett antal inlägg på det temat så det var inte så svårt att få ändan ur. Här är inlägget jag tävlar med och här är bloggen som har tävlingen.

Vi får väl se om det visade sig vara en bra strategi. Nu ska jag läsa lite mer om funktionalitet och genus till seminariet imorgon. Godnatt kära läsare!

/Zäta

Det är en tung dag idag. De rödgröna förlorade och F! förbättrade bara valresultat marginellt mot 2006. Men Alliansen vann inte heller. De är i minoritet, även om de är den största minoriteten, och måste acceptera att Sverigedemokraterna nu har 20 av 349 mandat.

Det ligger något i luften. Nervositet. Förväntan. Makt.

Jag skulle bli väldigt ledsen om de blå vinner ikväll. Av ideologiska skäl främst, men även personliga. Jag skulle med all säkerhet påverkas negativt eftersom jag går en utbildning de helst vill avskaffa (genusvetenskap) och är tillsammans med en tjej vilket i alla fall inte blir lättare med en blå regering eftersom de satsar på annat än minoriteter. Men det skulle inte vara livsavgörande för mig. Jag går visserligen en utbildning i dagsläget som är opoppis hos de blå, men jag har betygen, åldern och behörigheten för att komma in på vad som helst annat om det skulle behövas. Jag har en familj med stadig inkomst att falla tillbaka på utifall allt annat går åt skogen, och jag är, bortsett från lite höstvirus efter körtelfebern, frisk. Jag är också uppfostrad i en miljö där jag fått möjlighet att utvecklas och lära mig att göra min röst hörd.

Men det finns många, tiotusentals om inte fler, som inte har dessa gynnsamma förutsättningar och personliga skyddsnät. Som behöver statens skyddsnät och förebyggande åtgärder. Det är människor som kommer bli utslängda från sina lägenheter för att blivit sjuka men inte längre har rätt till sjukersättning. Det är människor som inte kommer att få samma hjälp att bilda familj som sina heterosexuella vänner (idag hamnar lesbiska automatiskt sist i inseminationskön och jag har inte hört ett knyst om vad borgerligheten ska göra för att ändra på detta). Det är människor som inte kommer att kunna fortsätta försörja sig på kultur eftersom stödet minskas och museerna skulle fortsätta att kosta pengar. Det är människor som inte kommer att få adekvat vård eftersom de inte passar in i en könsstereotyp diagnos. (Socialstyrelsen har gjort en jättebra utredning om Sveriges transvård där stereotyperna och tvångssteriliseringen mm kritiseras, men idag heter vår socialminister som ska ta ställning till detta Göran Hägglund och är kristdemokrat. Han tycker att alla människor är lika mycker värda säger han, men tycker inte att det är något fel på dagens transvård. Om vi däremot får en röd regering är jag övertygad om att föränding kommer ske.) Det är människor som kommer att fortsätta tro att makt är lika med manlighet och utseendet är det viktigaste för dem att bry sig om eftersom ingen politiker kämpar på riktigt för jämställdhet och femnism.

Det är alltså människor vars hela existens hänger på ett regeringsbyte och en feministisk politik. De flesta kommer såklart att hanka sig fram ändå och härda ut i fyra år, men en del kommer inte att klara det. Redan idag har hälften av alla transpersoner någon gång försökt ta sitt liv. Det går inte att be oss vänta fyra år till.

Det ligger något i luften. Nervositet från förstagångsväljare och politiskt engagerade. Förväntan hos de rödgröna eftersom vindarna vänt de senaste dagarna och hos F! som kan ta mandat i kommun och växa nationellt. Ett maktspel som ställs på sin spets genom folkets röster, samtidigt som så många enkilda kan komma i kläm.

Vi har en chans vart fjärde år att utöva kärnan i demokratin, att forma vårt land så som vi finner bäst, att påverka våra egna och andras liv rent konkret - vår rösträtt. Idag har vi den chansen. Rösta på det parti vars åsikter ligger dig närmast och inte på grund av taktik - vi måste börja någonstans för att forma ett land vi vill leva i. Huvudsaken är vi röstar och visar hur viktigt detta statskicks bevarande är, visar att makten ligger hos oss trots allt, men det är också av yttersta vikt att vi röstar på en medmänsklig och framåtsträvande politik. Våga vara feminist idag. Våga visa solidaritet. Rösta rosa.



/Zäta

Jag har redan skrivit åtskilliga inlägg om varför vi bör rösta på F! i valet, ja nästan varje inlägg är ett bevis på att en feministisk politik behövs. Det betyder dock inte att jag inte tycker att ett regeringsskifte är av yttersta vikt. Jag tycker självklart att så många som möjligt ska rösta på F!, samt att taktikröstning inte leder någonvart i en demokrati (dvs rösta på F! om du sympatiserar mest med dem, oavsett om du stödjer det röda blocket också), men det bör uppmärksammas hur illa saker och ting har gått med den nuvarande regeringen.

Ett antal dagar försent kommer här lite bilder från inflytten. Temat var rosa samt farligheter, då vårt fantastiska kollektiv bär namnet Rosa faran. Jag körde på rosa.


Zuni-bun hade bakat sjukt snygga och goda muffins.

Såhär glada var våra gäster:

Rosa kan också vara skrämmande.


Runt bordet dracks det öl och rosa drinkar och pratades politik och spelades tuttmemo.


Svininflusensan är i sanning både rosa och farlig.

Jessica vann vår tema-tävling. Kan ni se vad hon är?


gf och bf. You're simply the best.


Jag, Zuni och Kajsa Stina (som Lady Gaga) - hela fina kollektivet samlat.

Det var en, i ordets rätta bemärkelse, fabulous kväll! Jag trivs så bra med mina tjejer här i Rosa Faran. Feministika kollektiv borde alla bo i!

/Zäta

Jag försöker oftast vara resonabel. Hitta för- och nackdelar, ge mina svar med vissa reservationer, erkänna att min kunskap är situerad och inte allmängiltig - så som varje människa utan hybris skulle göra. Men det finns en sak som jag inte resonerar om, trots att världigt många vill få det till en diskussionsfråga: Tystnaden.

Ibland står det explicit "Det är feminister som skapar problem genom att påtala könsskillnader. Vi hade det bra innan ni kom." Oftast är det dock implicita åsikter om att feminister skapar problem där det inte fanns några, de är övekänsliga när det kommer till kön och allt löser sig med tiden vi behöver inte oroa oss eller anstränga oss.

Det är fullständig bullshit. Tror folk på fullaste allvar att kvinnor skulle ha rösträtt idag om inte kvinnor och män för 100 år sedan offrat sin karriär, familj och frihet för att kämpa mot vad som måste tett sig som en tjock patriarkal betongmur av fördomar och maktutnyttjande? Tror ni på allvar att vi hade haft fri abort, rätt till att bestämma över våra egna kroppar, om inte kvinnor kämpat sedan 20-talet, med utmynnande i 70-talets radikalfeminism, och utstått hån om sterilitet och hot för att de vill "mörda." Min mamma är född 1959. Hon var 16 år när Sverige införde fri abort. Hon skulle kunna varit en av de miljontals kvinnor som genom tiderna tvingats föda barn de varken ville eller kunde ta hand om, och sedan utstå samhällets hån för något detsamma tvingat dem att göra. Tror ni att kvinnor idag hade haft möjlighet att studera och utveckla sitt intellekt, skriva böcker och göra sina röster hörda, kunna utveckla sin fulla potential och känna sig som fullvärdiga medborgare, om inte oräkneliga feminister hävdat kvinnors förmåga till tankearbete och rätt till lika möjligheter?

Och tror ni att vi idag kommer att minska det lönegap som kvarstått i 30 år mellan kvinnor och män, genom att hålla tyst? Kommer unga tjejer att sluta skära sig och få bättre självkänsla om vi bara nickar och säger att alla är lika mycket värda? Kommer nationernas spexgrupper att bli jämlika för att vi ler och säger "boys will be boys"?

Ibland tror jag att vi i dagens relativa jämställdhet glömmer vad dåtidens feminister kämpat sig blodiga för att uppnå. Anledningen till att Lady Gaga kan vara en feministisk förebild genom att leka med kvinnlig sexualisering eller att jag kan bära gigantiska rosetter och ändå förväntas att bli tagen seriöst är de framsteg som redan uppnåtts. Idag kanske vi väljer av fri vilja att bli hemmafruar, men det valet tar äldre feministiska framsteg för givna. Följande citat är varken de värsta eller de mest absurda, eller ens en miljondel av alla som finns, men jag tror att de kan illustrera min poäng någotsånär:

"Gud har skapat en man och gett honom ett brett bröst, inte breda höfter, för att mannen på det stället ska kunna rymma vishet. Detta är omvänt hos kvinnan. Därför har hon mycket orenlighet och föga vishet." Martin Luther,  teolog, 1500-tal

"Kvinnan förklarar ändligheten, mannen jagar efter oändligheten. Så måste det vara, och var och en har sin smärta; ty kvinnan föder barn med smärta, men mannen undfår sina idéer med smärta." Sören Kirkegaard, filosof, 1800-tal

"Forskning har nyligen visat bortom all att män och kvinnor föds med olika uppsättningar "instruktioner" som byggts in i deras genetiska koder. Vetenskapen bekräftar således vad poeter och föräldrar länge tagit för givet" Tim Hackler, journalist, 1980-tal


Det vore dumt att förneka de enorma framsteg som gjorts. Ingen skulle idag komma undan med att säga att kvinnan är korkad för att hennes genomsnittliga höftmått är större än mannens. Men det vore lika dumt att förneka att detta arv av misogyni utan tvekan fortfarande påverkar vårt gemensamma tankegods, vår kultur samt sätter våra livsvillkor olika beroende på kön.

De som förespråkar tystnad ger genom detta sitt medgivande till att dessa gamla idéer om kvinnan som andra sorterns varelse får fortsätta florera och göra livet svårt för tjejer. Vi måste reagera. Vi måste säga till. Ingenting kommer hända annars. Männen med makt kommer inte att vakna upp en dag och säga: "Shit, jag tror att jag omfördelar min lön till min kvinnliga kollega idag." Jag lovar.

Det känns så jäkla surt ibland. Det gör så ont när du blir förlöjligad eller ogiltigförklarad. Men vi måste fortsätta. Jag vill att min dotter stolt ska kunna säga "När min mamma var 16 år och lite till, då var det såhär illa i Sverige, kan ni förstå det? En massa tjejer blev skuldbelagda för att de blivit våldtagna, läneskillnaden var 83% mellan könen och killar blev sjukt hotade av att hon kallade sig femnist och spred rykten om henne. Vilken tur att det har hänt saker sedan dess!" Jag vill att hon ska kunna säga precis det, och inse att hon har dagens modiga feminister att tacka för det. Tanken på att den framtiden är möjlig gör att kampen, för ibland är det faktiskt inget mer än en kamp som drar och sliter i hela mitt liv, känns värd all möda. Det och alla fina tjejer omkring mig, alla uppmuntrande kommentarer här och varendaste gång någon säger att de blir stärkta av mina ord.

Så, tack. Tusen gånger tack och mer för allt stöd. Jag skulle inte kunna fortsätta utan det. Utan er som bryr er, säger ifrån och skriver små kommentarer. Jag hoppas att ni alla vet det.

Tillsist: Var aldrig tyst när något behöver sägas. Det är fruktansvärt jobbigt att ta skiten, men det är värt det när vi jobbar för något vi tror på. Tillsammans kommer vi att skapa en bättre framtid, det är jag fullständigt övertygad om.

/Zäta

De är färdiga! Kommer ni ihåg samarbetet med de feministiska varningstexterna? Nu är allt färdigt och pdf:er finns tillgängliga att ladda ned och skriva ut!  Här är den svenska versionen och här är den engelska.

Texterna är skapade av Anders Wänn, Warren Kunce, Carlos Diaz, Arawn Repka och mig, där Warren kom på ursprungsidén och Arawn förverkligade det hela. Den första inspirationen kom från Tom Scott.

Tack för all hjälp också, jag vet inte vad som kom med från andra, men ta åt dig om du ser din idé!

Ett smakprov:


/Zäta

Jag har aldrig avskytt facebook, men sedan har jag heller aldrig varit den som kunnat eller velat hålla tyst eller vara väldigt privat heller, så det är kanske inte så konstigt. Jag tycker det är en ett bra sätt att spridatankar och åsikter, och hålla kontakten. Något jag verkligen gillar är dessa inför-valet-twibbons som dyker på var och varannan profilbild. Det är fint att se var folk står och det är trevligt att kunna visa det själv.  Såhär har jag sett ut på sista tiden:

"Sjuka skönhetsideal" känns som en förklaring, eller i alla fall delförklaring till fenomen, som vi får höra väldigt ofta.

Jag filar på ett jättesatsigt inlägg om skönhetsideal men just nu är jag lite för uppjagad och bitter för att kunna färdigställa det (det är därför jag har glömt bort hur en kommaterar också). Hur lyckas jag ha mobilen avstängd hela gårdagen när jag alltid har den på - men den dagen en SVT-reporter ringer och vill ha en kommentar till kvällens inslag om jämställdhet för att hon har sett min blogg, då är den av. Jag vet inte om jag känner mig mest smickrad, bitter eller onödigt uppjagad just nu.

Chanser är till för att tas, inte missas!!!

/Zäta

Idag är jag lite för trött för att skriva något vettigt, och delar istället den här otroligt intressanta och skrämmande dokumentären om kvinnobilder i reklamer och vad de får för effekt. Det är visserligen i en Amerikans kontext, men vår kultur är i mångt och mycket snarlik så det har absolut relevans även här. Hon är rolig också

1. Politiker. Jag får höra: Du borde bli politiker! minst en gång i veckan.

Motivering: Du kan ju prata och vill bestämma och har bra åsikter.

Invändning: Men jag skulle känna mig så låst. Du måste ta hänsyn till vad partiet tycker, och vad kommunfullmäktige eller whatever tycker och bli granskad hela tiden. Jag tror att den andra sidan skulle vara enklare, kunna kritisera politikerna. Dessutom skulle jag behöva engagera mig inom ett riksdagsparti för att kunna göra verklig karriär, och usch det har jag verkligen ingen lust med.

2. Läkare. Det är lite roligt, för från mina normis-vänner får jag höra att jag ska satsa på genusvetenskapen, och från queerisarna att jag ska satsa på naturvetenskapen.

Motivering: Vi behöver bra, medvetna läkare som har fattar genus och queer-frågor! Bli transutredare!

Invändning: Jag vet inte om jag skulle palla utbildningen och jobbet - stressen, ansvaret och oron. Jag är övertygad om att jag skulle klara det intellektuellt, att det skulle vara roligt och att det verkligen behövs bra läkare, men tio år till innan jag får jobba med det jag vill? Och spä på min underliggande tendens till hypokondri? Jag tror inte det.

3. Debattör/skribent/författare. Det händer rätt ofta att folk relaterar till den här bloggen eller andra engagemang och tycker att jag borde ta det steget längre.

Motivering: Du skriver bra och om viktiga saker! Sprid det till massorna! Jag tror att du skulle kunna göra typ en bok av din blogg och så debattera lite och föreläsa och sånt.

Invändning: Det finns inga jobb för journalister och genusnördar. Jag vet inte om jag kanske skulle tröttna efter ett tag och vilja ha ett vanligt, säkert jobb. Å, och det är ju bättre lön som läkare.



Jag då, vad vill jag? Jag vet inte. När jag var sju år ville jag bli Forskare, med stort F, för jag trodde att det var ett yrke. Lite senare vill jag bli spion. När jag gick i högstadiet ville jag bli evolutionsbiolog. I gymnasiet pendlade det mellan läkare och vetenskapsjournalist. Idag börjar jag fundera på om min passion trots allt kanske ligger i skrivande, på riktigt liksom. Om jag fick bestämma precis hur det skulle bli så tar jag en dubbel kanditat i genus och biologi, får en massa skrivjobb som drygar ut kassan och intellektet, läser en master i genus och forskar om kroppslighet och sexualitet på något coolt universitet långt bort ett tag innan jag slår mig ned i Sverige och blir jämställdhetsutredare på skolverket eller så.

Kan en göra så? Kan jag? Vågar jag?

Jag är 20 år. Både löjligt ungt och läskigt gammalt. Vad som än händer vet jag att jag aldrig kommer att ångra mina tre genusterminer och att det just nu känns lite kittlande på det bra sättet att inte veta vad framtiden håller i sin hand. Det kan i och för sig bero på att jag sjungit med i Chess och Abba-klassiker hela kvällen. I min dröm-framtid ska jag sjunga i kör också. Det gör mig nästan lika lycklig som när intellektet svindlar inför Beauvoirs teorier eller kroppen svindlar inför någon annans beröring.

Ni märker ju. Jag blir alldeles tosslig av sjungade och framtidsdrömmar.

/En hoppfull Zäta (hon kanske kan och vågar. Vi får se)

Alla är för jämställdhet, men vissa är mot feminism. Hur går det ihop? Handlar inte båda sakerna om lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för båda könen? Handlar inte båda begreppen om rättvisa? Jo. Men jämställdheten som begrepp sätter inte fingret på orättvisan. Jämställdhet är idag ett ganska tomt begrepp. Det kan absolut laddas med bra värden, men i sig säger det ingenting. Annars skulle inte de konservativa medelålders männen på nättidningarnas debattsidor inleda varje inlägg med "jag är för jämställdhet, men..."

Att vara för jämställdhet men mot feminism betyder i realiteten att du är för en slags idealvärld där ingen blir diskriminerad (öh, svårt att vara det) men du är inte beredd att vare sig se vem som blir diskriminerad idag eller göra något åt de orättvisor som finns. Feminism innebär i grunden att du inser att kvinnor idag är strukturellt underordnade män (inte alla kvinnor hela tiden av alla män, men på ett strukturellt, samhälleligt plan) samt att du vill ändra på detta. Denna snedfördelning av makt leder också till att vissa män kommer i kläm, så som ofta påpekas är det inte lätt att vara en "mjuk" kille i vår värld. Detta är förstås också fel och bör rättas till, men vi måste hålla i minnet att dessa män drabbas för att de anses feminina, och det är dåligt att vara feminin. Tjejig. Mesig. Slampig. Subjektiv. Och så vidare. Så är vi tillbaka till grundproblemet som feminismen vill rätta till: Kvinnor och män särskiljs och värderas olika. Feminism utesluter alltså inte män, utan erkänner bara hur förtrycket går till idag samt skapar strategier för att häva detta.

Jämställdhet är ett snällare ord än feminism. Ingen känner sig utpekad. Det har sitt värde som teoretiskt mål och som inkluderande ord, men just dess snällhet är också dess problem. Det gör ju ingenting. I jämställdhetens namn uppmanar vi tjejer att ta för sig på arbetsmarknaden. I jämställdhetens namn säger vi åt tjejer att inte stanna hemma för länge med barnen och låta männen jobba. Ja, det är bra! säger alla jämställdhetsivrare, medan en och annan feminist frågar sig varför männen inte ska släppa fram tjejerna på arbetsmarknaden, eller slåss för att få vara hemma med sina barn. Jämställdhet är målet, men för att nå dit måste vi se den manliga norm som råder idag. Det är ingen slump att tjejerna ska ta för sig precis som killarna, men killarna inte uppmanas att göra klassiskt kvinnliga grejer.

Det är så snett. Killarna borde väl åtminstone behöva ta ansvar antingen för att göra arbetsmarknaden eller hemlivet jämställt. Det är väl tyvärr sällan så att den undertryckta gruppen kan förvänta sig särskilt mycket stöd från sina förtryckare eftersom de tjänar på förtrycket, men idag har vi kommit så pass långt så att vi kan ställa vissa krav. Jag vet att det finns en massa trista maktstrukturer innan nedanstående kommer att bli verklighet, men de strukturerna ger också utrymme för viss förändring. Så: Barn, är inte det fanstastiskt? Kräv att få vara hemma killar! Arbete, är inte det fantastiskt? Kräv att få jobba på samma villkor tjejer! Och så släpp fram varandra. Jäklar vad bra det skulle bli.

/Zäta

Idag ska vi på fin fest. Jag älskar att klä upp mig, men har alltid haft lite svårt för klädkoder. Jag tycker inte att de är heltöntiga och ska avskaffas, utan mer att deras form borde kunna moderniseras lite. Till att börja med sättet de skrivs på: Mannens klädsel.

Idag var det torgmöte med F! i Uppsala. Jag delade ut lappar med mitt soligaste leende och de gick faktiskt åt som smör i solsken. Jag tror att det finns hopp för rosa mandat i alla fall i Uppsala i höst!

Jag tänkte dela med mig av mina snabbaste och enklaste F!-argument såhär på kvällskvisten.

Är inte F! bara ett enfrågeparti?

Nej, Feministiskt Initiativ har ett huvudfokus - jämställdhet, men jobbar med sociala strukturer och utanförskap på många olika plan. De har till exempel en stark flyktingpolitik och Sveriges bästa hbtq-politik. F! har ett heltäckande och seriöst partiprogram som absolut inte bara handlar om en sak.

Vad gör F! om de kommer in i riksdagen?

De kommer driva sina frågor och stödja en rödgrön regering eftersom deras grundvärderingar stämmer bäst överens med F!:s.

Feminism behövs inte idag, vi är ju helt jämställda ju.

Hur kommer det sig då att kvinnor tjänar 4700 mindre i månaden än män? Att killar bara tar ut 18% av föräldraledigheten? Bara för att kvinnor har rösträtt är vi inte jämställda, det handlar om så mycket mer än lika lagar. Feminism behövs om vi vill ha ett rättvist och öppet samhälle.

Ni kommer ju ändå inte komma in i riksdagen.

Något av det viktigaste i en demokrati är möjligheten till opposition och påverkan av politiken av oberoende parter. Feministiskt Initiativ kan göra otroligt mycket även utanför riksdagen - genom att vi har ett feministiskt parti i Sverige synliggörs hur viktiga dessa frågor är och att de behövs för att locka väljare. Någon måste gå i spetsen och våga vara radikala och högljudda när de gamla riksdagspartierna bara inordnar sig i mitten för att passa alla. Om F! får 1,0% av rösterna får de finansierade valsedlar av staten (något som idag finansieras av privata bidragsgivare och medlemmar tillskillnad från de stora partierna som får miljoner), vilket skulle göra att F! kan växa ännu mer och så småningom komma in i riksdagen! Det finns inga bortkastade röster i en demokrati!

Jaha, blir det inte bara sämre för mig som man då?

Vill inte du konkurrera på lika villkor? Känna att alla har samma chanser som du att lyckas, tjäna pengar och må bra? Om hela samhället förbättras förbättras också din situation. Men visst, vill du ha kvar orättvisa privilegier ska du nog inte rösta rosa. Vi är för rättvisa.

Oj, det är ju jättebra att någon driver de här frågorna, men jag vet inte...

Visst är det fantastiskt? Men F! kommer bara att existera så länge vi engagerar oss och röstar på dem. Vill du att någon ska driva feministiska frågor i dagens Sverige - bidra genom att rösta rosa!



Vill du göra en insats för demokratin och feminismen? Lägg ut valsedlar i din vallokal och i brevlådorna i ditt område! F! får inte detta automatiskt eftersom vi ännu inte kommit över 1%-spärren, men det är en rättighet att ha tillgång till valsedlar för alla seriösa politiska partier och en nödvändighet att vi engagerar oss om folk ska kunna rösta på F!. Bor du i Uppsala är du välkommen på valmöte varje måndag i Sensus lokaler vid filmstaden klockan 19 där du kan hämta material att dela ut eller bara prata om kampanjerna. Och såklart, om du inte är det ännu - bli medlem - det kostar bara 30 kr (men du får ge upp till 300 om du känner dig rik och generös).

Imorgon kl 12 i ekonomikum kommer Gudrun att prata om de viktigaste valfrågorna. Dukommer väl?!

/Zäta

Okej, det har hänt ganska mycket. Rösträtt, äktenskapslagar, arbetsmarknad och föräldraskap har förändrats på positiva sätt för jämlikheten. Men det är lite skrämmande att läsa 150 år gamla kvinnosakstexter och inse att hälften av mina anteckningar är av typen "idag också - fast såhär!"

På förra seminariumet pratade vi om John Stuart Mill, en man som på mitten av 1800-talet argumenterade för kvinnors lagliga rättigheter och mot diskriminering på grund av könen. Han var en liberal av stora mått och använde sig främst av förnuftsargument så som att det rimligtvis borde finnas någon kvinna som var bättre än någon man på ett yrke, och då borde hon för samhällsnyttans tjänst vara tillåten att utöva detta yrke. Han nämner också alla människors rätt till frihet, men påpekar ofta och gärna att männen inte behöver oroa sig för att kvinnorna kommer visa sig underlägsna på många områden och därmed inte konkurrera med männen där. Jag tror att Mill vore ganska nöjd om vi kunde återuppliva honom och han fick se dagens jämställdhet. Liberalismen har lyckats med sin kamp för lika formella rättigheter. Det är inte jämställt, men det finns inga direkta lagliga hinder för det.

Jag kan inte låta bli att känna att liberalismen var mycket vettigare på 1800-talet. Lika lagar är en förutsättning för reell rättvisa, men när strukturer kvarstår som skapar orättvisor kan vi inte stagnera vid det stadiet. Jag menar inte att vi ska införa nya orättvisa lagar till kvinnornas fördel, utan att vi ska fortsätta undersöka varför ojämställdheten lever kvar TROTS lika lagar och vad vi kan göra för konkreta åtgärder för att minska dem. Liberalismen tillför liksom inte så mycket i dagsläget. Det är uppenbart att det inte är jämställt och bra idag, ändå säger liberalismen att det är så det ska vara. Lika rättigheter på pappret, sen slutar vi ingripa. Det vore lungt om alla hade samma chanser från början. Då vore det verkligen rättvist och fri konkurrens på lika villkor, men samhället ser inte ut så, hur långt vi än vill tro att vi kommit. Det finns strukturer som kanske inte längre är lagstadgade, men som i allra högsta grad påverkar våra möjlighter till bra betyg, arbete och uppskattning, och som baserar sig på kön, etnicitet och klass - inte på individuella skilnnader. Problemet med liberalismen är att den i sin iver att framhäva individen missar att det bara är en slags individ som verkligen kan tillgodogöra sig all "rättvisa."

Att säga att vi påverkas av könstillhörighet eller klassbakgrund är inte att låsa människor i fack eller till ett bestämt öde så som vissa liberaler verkar tro. Att erkänna strukturella missförhållanden är tvärt om ett första steg på vägen mot att ta bort dessa skillnader. Vi kan inte ignorera ihjäl problemet. Kvinnors löner kommer inte höjas för att vi säger att de är individer. Arbetarklassungdomar kommer inte att studera mer på högskolan för att vi säger att de är individer. Självklart är vi individer, men våra förutsättningar beror inte bara på vår personlighet och intelligens, utan även på det kön vi blivit inskolade i och som alla har undermedvetna uppfattningar om. Att säga "det är bara individuella skillnader" är att osynliggöra de bakomliggande strukturer som skapar kvinnors lägre löner eller invandrares lägre anställnigsframgång, och skuldbelägga individer för samhällets värderingar. Vi måste inse, och göra något åt, att alla individer inte behandlas på samma sätt om vi vill ha ett samhälle där alla har samma reella möjligheter.

/Zäta