Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Vem är priviligerad?

I genus-sammanhang är priviligerad ett väldigt viktigt ord. Men vad betyder det egentligen?

Det är ganska lätt att greppa som abstrakt begrepp. Förenklat går det att översätta privilegium till förtur (i genus- och makt-tänkandets sfär alltså. Ord har ju massor av olika betydelser inom olika fält).

Någon som är priviligerad har förtur till de bästa jobben. Inte på grund av sin kompetens, utan på grund av andra faktorer så som hudfärg och kön. På samma sätt har priviligerade grupper förtur till att bestämma vad som är bra kultur (och vad som bara är handarbete) eller vem som skriver klassiska romaner (och vilka som författar tantsnuck). Priviligerad är inte samma sak som i majoritet. Fattiga människor är i majoritet i välden, men de rika är priviligerade. Ett sett att se på saken är alltså att en priviligerad position innebär att du har förtur på att definiera dig själv och din omvärld, där andras åsikter kommer i andra hand. Eftersom det här resonemanget är väldigt abstrakt kan jag ta ett konkret exempel: En heterosexuell person kan oftast enkelt säga "jag är en normal snäll snubbe som gillar långa brudar" utan att bli ifrågasatt. Hans läggning är självklar och han kan definiera sig själv. Om en homosexuell person säger "jag är en normal snäll snubbe som gillar långa snubbar" kan har däremot bli ifrågasatt. Hur kan du vara normal om du gillar killar? Redan att det finns utrymme att ifrågasätta visar att andras åsikter kan definiera din verklighet, sätta villkoren för din existens, på ett helt annat sätt än när du innehar en priviligerad position.

Men hur funkar priviligier i verkligheten? Ingen säger liksom rakt ut "ja du har snopp så dig tar vi till det här jobbet!" Nej, istället handlar det om invanda tankesätt och stereotyper som ligger och spökar i bakhuvudet när jobbet ska tillsättas. Folk tror att de är rättvisa, men de kan inte komma undan att en man förknippas med förnuft och tanke och en kvinna med känsla och kropp i västerlänsk filosofi och tanketradition. Det här genomsyrar vår kultur till den milda grad att vi per automatik bedömmer en mans handlingar som mer logiska, och en kvinnas uttryck som mer känsloladdade. Till detta kommer förstås också att vi är uppvuxna med att vi ska vara på ett visst sätt beroende på om vi har ut- eller inbuktningar mellan benen, vilket gör att stereotyperna får förankring i verkligheten och det hela blir en självuppfyllande profetia. Grovt förenklat alltså.

Det största problemet är att folk inte är medvetna om att de är priviligerade. Om du alltid bli serverad prinsesstårta till frukost kommer du snart att ta det för givet. På samma sätt tar vita, heterosexuella, män, västerlänningar, fullt funktionella personer och så vidare, sina privilegier som självklara. Ett privilegium är dock inte samma sak som en rättvis normalnivå. Du ska inte ha jobbet för att du är vit, du ska ha det för att du var bäst. Men det är svårt att ta bort priviliegier utan att folk blir upprörda och börjar böla saker soma att "de homosexuella är på väg att ta över!!" när Pride-veckan är igång. Plötsligt känner de sig diskriminerade.

Grejen är bara den att det finns en skillnad mellan att inte längre vara priviligerad och att vara diskriminerad. Att inte längre vara priviligerad innebär bara att du inte har en orättvis förtur, medan diskrimingering implicerar att du har en orättvis nackdel.



Om Pride hade inneburit att heterosexualitet klankades ned på eller bannlystes hade heterosar i sanning blivit diskriminerade, men nu innebär det bara att andra läggningar och sätt att leva lyfts fram i ljuset och hyllas, precis som heterosexuell tvåsamhet görs alla andra veckor om året. Vi hamnar alltså på en rättvis normalnivå.

En annan svårighet är att upptäcka priviligierna, även om du är medveten om deras existens. Konkreta situationer alltså. Jag har killkompisar som berättat om hur lätt det är att bli befodrad. Tillfällena verkar bara komma till dem. Det är ett typexempel på ett privilegium: Du får möjligheter gratis som andra får kämpa för. Det innebär förstås inte att du inte förtjänar befodran eller kommer vara dålig på jobbet, bara att det var lättare för dig att komma dit. Ett exempel ur mitt eget liv som jag tänkt på var när jag skulle köpa litteratur till juristprogrammet. En kompis till mig som jobbar på Studentbokhandeln tipsade om att jag skulle gå dit en vecka innan kursstart, eftersom det blir en sådan fruktansvärd rusning sedan. Tack vare att jag kände rätt personer slapp jag alltså både kö och utsålda böcker (även om det i dagsläget känns rätt ovärt att ha lagt 2000 spänn på trista böcker jag inte kommer använda). Den här situationen kanske kan te sig slumpmässig, men när flera dylika händelser radas upp och alla på något vis korrelerar med din bekantskapskrets eller sammanhang du befinner dig i blir det till ett privilegium. Privilegier skapas i inofficiella miljöer. Det står aldrig skrivet att börschefer ska vara vita män, ändå är de bara de som tillfrågas. För att de känner rätt personer. Gått på rätt skolor. Förknippas med rätt saker.

Det är dock väldigt viktigt att poängtera att det inte finns någon profetia om tingens och männikornas ordning egentligen, utan att det är vi själva som skapar den. Varje gång en kvinna avfärdas eftersom hon inte verkar logisk och pålitlig trots lika meriter, förstärker vi systemet och varje gång någon ifrågasätter och gör tvärt emot rubbas det. Det är i skapandet potentialen till förändring ligger. Tänk efter. Ifrågasätt. Synliggör. Stå på dig.

/Zäta

Åh vad bra skrivet, åh vad bra skrivet, ÅH vad bra skrivet!



Detta borde tryckas i varenda tidning och läsas upp i tv!



/glad att jag hittade hit

Det gäller bara för folk att förstå att de är privilegierade. Och att inse att man själv är det ibland. Det är den svåra biten.

Gällande t ex jobbmöjligheter och kvotering tror jag det svider rejält för en del att inse att man är där man är inte bara pga kompetens. Därför är det lättare att blunda.



Att en del folk är mer privilegerade än andra behöver heller inte betyda att man har mindre kompetens/begåvning för det, precis som du var inne på. Jag jobbar i en väldigt mansdominerad branch, där jag själv behövt ta många medvetna beslut, kämpat och behövt gå flera utbildningar för att lära mig det som mina manliga kollegor kanske lärde sig på fritiden med sina killkompisar under gymnasietiden redan, innan jag var i närheten av samma kunskapsnivå och kunde söka jobb av denna typen. Mina kollegor är oerhört kompetenta och begåvade, men jag tror de generellt sett har haft lättare att hamna på ett sådant jobb än vad jag haft.

Ja ja ja

Skicka till någon tidning. Som insändare. Som debattartikel (det gjorde jag till aftonbladet en gång, det blev publicerat direkt).



Fler måste få läsa det!

Så JÄVLA bra

Lika bra som alltid. Tänkte att det här med privilegier har man väl hört förut (nästan till leda), men när du skriver det blir det åter intressant, självklart, och laddat. Dyker du upp i Göteborg snart?

Men om alldeles för många är priviligerade så blir det ju i praktiken en diskriminering av resten. Men det är indeed viktigt att göra skillnad på dessa tu, för idag så kan man knappt hylla något (homosexuelitet t.ex.) utan att de som inte blir hyllade känner sig "kränkta".

oops, glömde mina uppgifter.

"Grejen är bara den att det finns en skillnad mellan att inte längre vara priviligerad och att vara diskriminerad. Att inte längre vara priviligerad innebär bara att du inte har en orättvis förtur, medan diskrimingering implicerar att du har en orättvis nackdel."



Man närmar sig väldigt snåriga kvarter när man talar om rättvisa då det ligger i begreppet rättvisas natur att den bedöms ytterst subjektivt.

Det är också väldigt lätt att titta på en liten begränsad grupp, för dig "killkompisarna", och tro att samma privilegier gäller alla män bara för att de är just män.



Det är ibland ofantligt svårt att säga att något är bra eller dåligt egentligen, för man vet aldrig vilka konsekvenser det kommer ha förrän långt senare.



Den här historian illustrerar det väldigt väl:

"There's a little boy and on his 14th birthday he gets a horse... and everybody in the village says, "how wonderful. the boy got a horse" And the Zen master says, "we'll see." Two years later The boy falls off the horse, breaks his leg, and everyone in the village says, "how terrible." And the Zen master says, "We'll see." Then, a war breaks out and all the young men have to go off and fight... except the boy can't cause his legs all messed up. and everybody in the village says, "How wonderful." And the Zen master says, "We'll see...""



Det tål kanske att tänkas på nästa gång ni får kämpa lite extra för att få vad ni vill ha. Det kanske inte är av ondo i slutändan.

Naturligtvis finns det ingen absolut sanning precis som Björn påpekar i det kloka citatet men det här var otroligt bra skrivet och jag tror att många lätt kan känna igen sig. Jag delar ut din sida till mina vänner - det tål att spridas.

Ps. har du skrivit någonting om "jante"? Det skulle vara kul att få läsa din syn på. Ds.

/fridens ^^

Om du skall debattera och är akademiker förelår jag att du stavar rätt: privilegierad

Jag vet Nisse, jag vet. Ska ändra det en orkesfull dag. (Det ordet finns nog inte heller...)

Verkar inte som mitt inlägg postades senast, så prövat att stycka upp det:
"En heterosexuell person kan oftast enkelt säga "jag är en normal snäll snubbe som gillar långa brudar" utan att bli ifrågasatt. Hans läggning är självklar och han kan definiera sig själv. Om en homosexuell person säger "jag är en normal snäll snubbe som gillar långa snubbar" kan har däremot bli ifrågasatt."
Du säger emot dig själv, det här handlar visst om majoritet (vilken ju ofta bestämmer normalitet i sociala sammanhang). Det är inte ett helt bra exempel heller då det inte är norm för killar att föredra långa tjejer.
Sen finns det inget som stoppar någon att ifrågasätta någon annans sexualitet annat än grupptryck, alla har rätten att uttrycka sig kring det.

"Det här genomsyrar vår kultur till den milda grad att vi per automatik bedömmer en mans handlingar som mer logiska, och en kvinnas uttryck som mer känsloladdade"
Om du inte kan komma med konkret fakta kring påståenden som detta så bör du vara tydligare med att du pratar om dig och din personliga erfarenhet, alltså inte använda "vi" slentrianmässigt. Även om detta stämmer generellt (det är dock inte min erfarenhet under uppväxten) så bildas inte fördomar hursomhelst utan det finns ofta en viss verklighetsanknytning som sedan överdrivs och blir accepterad som sanning. Att denna sedan kan bero på missförhållanden som att våra roller påverkar oss psykiskt till den grad att vi generellt beter oss olika är förstås viktigt, men det krävs underlag för att kunna utgå ifrån detta i en diskussion om privilegium.

"Jag har killkompisar"
Och någon annan har en annan erfarenhet, det där är en personlig anekdot och inte konkreta fakta du tar upp.

"som heterosexuell tvåsamhet görs alla andra veckor om året."

En hetereo-pridefestival alltså? Aldrig sett något liknande, inte för att det är eftersträvansvärt lika lite som det är det att vara stolt över sin hudfärg en dag om året, eller sitt kön. Det är ju ingen prestation! Skulle sen en dags festande göra något för att minska diskrimineringen av en grupp övriga dagar? Känns snarare förminskande som jag ser det.

superbra text. jag håller med dig. är så himla arg själv och känner mig inte förstådd. satans privilegium.