Titt som tätt får vi som argumenterar för att det finns en ojämlikhet mellan könen höra att det handlar om att trycka ned män. Detta påstående brukar vanligtvis följas av "men att killar måste göra lumpen då?! Det finns mansförtryck också!"

Jag är av den bestämda åsikten att vi bör välja våra strider. Ibland är det enda vettiga att vända på klacken, om inte annat i ren självbevarelsedrift. Våra krafter behövs för slag som faktiskt kan vinnas. Men jag är av en lika bestämd åsikt att det är bra att försöka sprida ordet och få folk att tänka till. Det finns få känslor som är så bra som den när någon säger: "Oj, det där har jag aldrig tänkt på förut, vilket intressant perspektiv! Nu fattar jag vad de där feministerna pratar om!"

Men de reaktionerna hör till ovanligheterna, och rätt ofta suger konversationer där det mest verkar som om du pratar med en (liberal) vägg musten ur en. Det är därför vi behöver samla kraft hos varandra, och lära oss vissa knep.

Här är mina bästa diskussionsknep när det handlar om motvilliga män.

1. Poängtera att det handlar om strukturer, inte killen du har framför dig (sedan beror det på hans mognadsgrad om han faktiskt vågar ställa detta i relation till sig själv och inse hur priviligerad han är, vilket inte är hans fel, men vilket han säkerligen upprätthåller genom att vara exempelvis sexistisk)

2. Använd dig av statistik. Kolla upp på SCB eller lär dig de enkla: Killarna får 70% av talutrymmet i klassrummet. Generellt i Sverige tjänar kvinnorna 82% av vad männen gör, 96% om det regleras mot antal jobbade timmar och yrke (tänk dock på att mansdominerade yrken ofta är mer välbetalda och att det finns strukturer gör att kvinnor väljer deltid). 42% av personerna i riksdagen är kvinnor, och det är näst bäst i världen. 70% av alla som förekommer i nyhetsmedia är män, kvinnorna förekommer ofta som brottsoffer. 97,5% av sportbevakningen handlar om män. 3% av alla som blir misshandlade i nära relationer är män, resten är kvinnor.

3. Säg långsamt och tydligt, efter statistikrabblandet: Idag är det alltså kvinnor som är strukturellt underordnade. Inte i alla situationer, men överlag i samhället har de betydligt mindre makt. Detta vill vi ändra på. Därför heter det feminism. Femi... kvinna...

4. Det är svårt att se ett förtryck när du själv tjänar på det. Tänk bara på hierarkier i en klass, någon som är mobbad har stenkoll på vem som står var, de populära tror väl att alla trivs lika bra, bara på olika sätt? Det är inte ditt fel, men som det ser ut nu tjänar män på orättvisa strukturer, och det är väl fel?

5. Det handlar alltså inte om att trycka ned män, utan att ge kvinnor samma rättigheter och skyldigheter som män. För att detta ska ske (och se nu mina gröngula 70-30-diagram framför dig) måste männens makt minska. Vi vill, vi kräver, att männen ska backa för att vi ska få den plats vi förtjänar, men vi vill inte trycka ned någon. Vi vill inte att män ska behöva läsa om hur andra män blir våldtagna av kvinnor hela tiden. Vi vill inte att 97% av alla misshandelsfall i nära relationer ska drabba män. Vi vill inte att män bara ska ha tillgång till filmer där männen bara är snygga och blir jagade och sedan lyckligt gifta. Vi vill inte att männen ska få bara 30% av talutrymmet i ett klassrum med lika många elever av varje kön. Vi vill inte att män ska behöva få 82% av vår lön. Vi vill inte att männen ska bli ansedda som dåliga fädrer om de längtar tillbaka till jobbet efter att ha varit hemma med barn. Vi vill inte att män ska kunna bli avbrutna, sexualiserade och ogiltigförklarade av kvinnor enbart på grund av sin kropp. Vi vill inte trycka ned er så som ni, och vi själva, idag trycker ned oss, men för att nå ett jämställtsamhälle måste några backa och några kliva fram.

Det är en enorm skillnad mellan att be någon backa och att trycka ned någon. Det enda vi ber om, det enda vi å det bestämdaste kräver, är att män ska backa från den dominansposition som idag gör det svårt för kvinnor att andas och leva fulländade liv.

Vi vill inte trycka ned någon, vi vill bara få plats att resa oss upp.

/Zäta