Idag har jag frivilligt utsatt mig själv för härskartekniker. I vår feminstiska studiecirkel hade vi nämligen teater idag där vi själva fick prova på att utsätta någon, bli utsatta för, identifiera och stoppa olika härskarteknker. Det var både roligt och nyttigt. Oavsett hur mycket en läser om det är det nämligen en helt annan sak i verkligheten (även om verkligheten är teater).

Som vanligt var "Belys, Bemöt, Beordra" en bra tumregel, precis som "Jag-språket."

Belys, bemöt, beordra går ut på att du först talar om vad som händer, sedan bemöter det och berättar hur du känner inför det och tillsist beordrar den eller de andra.

Belys: Nu har du handen på min rumpa.
Bemöt: Jag tycker det är obehagligt.
Beordra: Ta bort den och gå härifrån.

eller

Belys: Nu kallade du mig lilla gumman.
Bemöt: Varför gjorde du det? Jag upplever det som kränkande,
Beordra: så låt bli det i framtiden är du snäll.

"Jag-språket" går ut på att istället för att beskylla någon annan, tala om hur du själv upplever något. Istället för att säga "det där var väl inte så sjysst sagt?" så säger du "jag blev ledsen av det där." Denna strategi kan vara bra där meningslöst tjäbbel kan bryta ut eller om du vet att den andra personen bryr sig om dig, men sämre ifall du vet med dig att du kommer hamna i ett "å du är så överkänslig"-läge. För det allra mesta är det dock ganska avväpnande. Ingen kan riktigt säga: "Nej du blev inte ledsen." Däremot är det lätt att säga: "Det var väl inte osjysst, det var ju bara ett skämt."

Det var allt för dagens avsnitt av Zätas feminist-knep.

/Zäta