Humorns makt och "rätten" att kränka
För att förtydliga mig lite från föregående inlägg: Herregud jag är inte mot att folk skämtar. Jag är inte mot att folk skämtar om lesbiska. Jag är inte mot att folk skämtar nedsättande om lesbiska. Om det görs på rätt sätt, och den som drog skämtet kan ta en protest utan att börja beskylla allt och alla för att vara humorlösa och politiskt korrumperade, typ.
Folk är olika. Vissa tycker det är fett trevligt att bli skämtad med på grund av sin läggning eller identitet. Vissa tycker att det är hemskt. De allra flesta är någonstans mittemellan och tycker det ena ibland och det andra ibland.
Du får skämta om allt. Men inte ALLTID och ÖVERALLT eller från VILKEN POSITION SOM HELST.
Överallt? På facebook, för att ta ett aktuellt exempel, kan vem som helst i din bekantskapskrets läsa det du skriver. Om du är en medelsvensson med 400 vänner är oddsen är ganska stora att någon kommer känna sig träffad. Dessutom är skrift en lurig kommunikationsväg, där otroligt mycket nyanser och känslor går förlorade.
Alltid? Jag har exempelvis svårt att tänka mig att killen i förra inlägget hade börjat skrika "HOCKEY, BICHES AND BEER" om tjejen som protesterade hade tittat honom i ögonen och med ett uppriktigt tonfall sagt "Jag är lesbisk och just nu kändes det jobbigt när du drev med min identitet, även om det inte var din avsikt." Bakom datorns anonyma skärm är det mycket lättare att fortsätta. Jag förstår att vissa tycker att det är läsarens uppgift att inte ta illa upp, men jag tycker att riktigt grova grejer är skribentens ansvar att se till att de inte missförstås.
Från vilken position som helst? "Oj shit måste jag cencurera mig nu bara för att jag kanske har överkänsliga vänner? Glöm och dröm. Jag måste få vara mig själv." kan jag tänka mig att "skämta-om-allt-alltid"-anhängarna tänker nu. Det här kan tyckas vara en svår balansgång. Det är sant att folk ska få vara sig själva och vara grova och ha "dålig humor", medan vi samtidigt har ett grundlagsskydd som heter hets mot folkgrupp. Men det är faktiskt inte så svårt. Hela humor-debatten ter sig ganska sjuk om vi blottlägger vad det faktiskt handlar om när någon från en makt- eller normposition skämtar om någon i strukturellt underläge:
Min rätt att kränka dig är större än din rätt att vara den du är utan att bli kränkt.
Jag får inte vara mig själv - om jag inte får kränka dig. Jag får bara uttrycka mitt sanna jag när jag kränker dig!
Du utsätter mig för förtryck, när du säger att jag inte får kränka dig.
Jag känner mig så liten, begränsad och konstig när jag inte får utnyttja mitt strukturella överläge gentemot dig.
Fan det suger att inte få utnyttja mina privililegier!
Nu kan det hävdas att humor aldrig kan vara kränkande, eller i alla fall att just mitt skämt inte var kränkande. Det går inte att dra några skarpa linjer här, men säger sig någon ta illa upp får vi respektera det. Vem definierar vad som är kul? Vem säger att det där skämtet får du inte ta illa upp för? Ja, det är knappast dem i underläge, eller hur? Dessutom kan ett skämt vara olämpligt även om det inte sårar en viss person vid en viss tidpunkt, men det är som sagt upp till sällskapet och situationen. Som en kompis sa igår: När Magnus Bettner skämtar om att ge sin tvååriga dotter en fittpiercing är det otroligt tydligt att han gör detta för att driva med könsroller, och det är sjukt provocerande och kul. Men när en person hänvisar till sina lärare som "lesbiska feministfittor" i en fb-konversation är det inte alls lika tydligt, och därmed kanske inte okej. Dessutom, som Chas skriver i en kommentar i förra inlägget, är det en annan sak att ständigt vara utsatt för skämt på grund av ens identitet. Alla borde prova att leva i eller älska någon som befann sig i en från samhällets sida mycket stigmatiserad identitet. Så får vi se hur kul det hundrationde skämtet om dina könsorgan som du har världens komplex för, är den där dagen när du ändå är skitstressad. "Äh, vad överkänslig du är! Har du ingen självdistans?"
Det här innebär förstås inte att killar aldrig får skämta om tjejer eller heterosar om homosar och bin, alla skämt om dessa grupper handlar ju inte heller om makt eller något stigmatiserat, men det är generellt inte samma sak. Det går inte att förolämpa någon genom att säga att de är hetero i ett normativt sammanhang (på queerklubb går det), men senast igår var jag med om att en kille med jagad blick upprört skrek "Nej jag är inte bög, jag är verkligen inte bög!" när någon frågat honom om hans läggning. Jag har aldrig hört någon i försvarsposition skrika "nej jag är inte straight, jag är inte straight för fan!!"
Det beror på att det ena är stigmatiserat (mer eller mindre på olika ställen) och det andra är normen i vårt samhälle. Även folk som inte gör någon som helst skillnad mellan folk med olika läggning måste inse att en större samhällsnorm skapar det ena som önskvärt och det andra som avvikande. Sätt på TV:n för sjutton, heterosexuell monogami is the shit där vi bor.
Detta gör, oavsett hur mycket du älskar homosar eller tror att du behandlar alla lika, att humor kommer få olika utfall beroende från vilken position du talar. Om jag som vit skämtar om en färgade personer får det ett annat utfall än om det omvända sker. Inte för att vi är olika egentligen eller för att jag är rasist, utan för att rasism finns och jag är priviligerad av den. På samma sätt är det två olika saker om ett barn säger "du är ful!" till en vuxen, och om en vuxen säger "du är ful" till ett barn. Den ena parten har makten att definiera situationen, medan den andra parten måste rätta sig efter detta. Det innebär inte att vita personer aldrig kan skämta om färgade människor eller hetreosexuella män om lesbiska kvinnor, men det måste finnas en medvetenhet om de maktstrukturer som ligger bakom. Ibland hugger vi ned strukturerna genom skämt. Ibland förstärker vi dem. Ibland gör vi inget av det och det är okej.
Men det är inte okej att tro att du står över dessa maktstrukturer. Du kan säga "jag behandlar alla lika" hur mycket du vill, det ändrar inte på faktumet att kvinnor inte ens fått rösta i hundra år eller att kvinnor kan kallas madrasser och män hingstar för samma aktivitet.
Strukturerna finns där och du kommer utnyttja dem eller försöka förinta dem. Humor är ett sätt. Frågan är bara hur, när och varför.
Sammanfattning: Människors rätt till att inte bli kränkta står över din vilja att kränka dem. Humor är inget magiskt undantag.
/Zäta
Jag tycker inte alls såna skämt är ok, och oftast är det ingen ide att diskutera med människor som drar dem -å andra sidan är ju tex sexistiska skämt så vanliga att de ibland inte går att undvika. Men de som drar såna skämt tål oftast inte ens returen på sitt eget beteende. Stå på er.
Väldigt klokt och nyanserat, en guldstjärna till dig. Syfte. Allting handlar om syfte. Vill man skada någon kan även den harmlösaste gliringen skada. Men om man vill skapa debatt, provocera, förändra, försöka förstå, ja då finns det inget som slår humorn.
otroligt BRA skrivet, sofia!! håller med till 100%.
Du är så jäkla bra Sofia! Meningen "jag känner mig så liten, begränsad och konstig när jag inte får utnyttja mitt strukturella överläge gentemot dig" känns som att den alltid är värd att fundera över, oavsett vilket överläget är.
Väldigt mitt i prick! Intressant att det är få stigmatiserade grupper som är så stor och samtidigt så legitim att förtrycka som gruppen kvinnor. Och det finns få kamper som provocerar så att föra som kvinnokampen. Och ska man kämpa för kvinnors rättigheter ska man banne mig kämpa för ALLAS. Ett krav som verkar läggas på feminister oftare än många andra som arbetar för en lite mer rättvis värld.
Det handlar inte om rätten att kränka eller att vara sig själv. Ska du ta upp hets mot folkgrupp så vill jag ta upp yttrandefrihet.
Sen om du vill snacka makt... tycker du det är ok att bli kallad "svenne" av en invandrare bara för att den som säger det är i underläge? Jag kanske missförstod den sista delen, men det lät som att det är ok att skämta om dem som inte är förtryckta, och i så fall, hur är det jämställt?
Här blir man censurerad, tänkte bara säga det...
Tack alla snälla fina! Vad glad jag blir!
Lisa: Jag skrev aldrig att det var okej att förolämpa någon - bara att skämt blir olika beroende på vem som säger dem.
Lägg av med censur-snacket, du ser ju själv att alla dina kommentarer är kvar. Det har hänt att jag har spärrat folk som bara är dryga och gör mitt bloggande surt, men då säger jag alltid till innan. Ogrundade lögner är en av de grejer som får mig att censurera folk dock.
Förlåt, ta bort det jag sa om censuren, tyckte bara att det tog lång tid för en kommentar att komma upp
Intressant & bra skrivet :)
Humor är ett komplicerat ämne.
Mycket bra inlägg! Både detta, det om hur man hanterar antifeminister (mer sånt vore jättebra :D) och de om din c-uppsats. Den verkar intressant.
Hittade din blogg idag och kommer fortsätta läsa den. Du verkar smart och är bra på att uttrycka dig! Sånt gillar jag. Inspirerande.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
