Kvinnor som kategori - bra eller dåligt för jämställdheten?
Ett vanligt argument mot feminism är: Men ni gör er själva en otjänst som pratar om kvinnor som förtryckta, det handlar bara om individer och vilka val de gör!
Share
Att prata om kvinnor som en kategori, och framförallt som en förtryckt kategori, är problematiskt. Varje gång vi diskuterar en struktur eller en grupptillhörighet, även om det är i syfte att kritisera den, riskerar vi att cementera den. För det första är kvinnor inte en homogen grupp (alla i gruppen är inte likadana), och även om alla kvinnor delar upplevelsen av att ha växt upp i en sexistisk värld som verkar för att skapa dem som Kvinnor, med allt vad det innebär, så finns det andra faktorer som kan påverka enskilda individers liv långt mer än deras kön. Det kan nog verka som att jag ständigt framhäver könsskillnaderna på min blogg, vilket gör att andra viktiga element så som klass- ras- och funktionalitetsförtryck får stå tillbaka. Detta beror förstås på att jag skriver utifrån mig själv och mina erfarenheter, även om jag ibland teoretiserar mer generellt, och min kontext är en ung vit medelklasskontext i Sverige. Jag ser en poäng med att påpeka det just för att tydliggöra att detta är en personlig blogg som inte har några anspråk på att vända sig till "alla kvinnor" eller prata om "alla kvinnors erfarenheter", vilket tyvärr lätt händer när författaren har en så pass hegemonisk position. (Hegemonisk betyder ungefär dominerande, ideal, norm. James Bond representerar exempelvis en hegemonsik maskulinitet inom filmen.) Men för att återgå till temat: kategorin Kvinnor är alltså problematisk för att den homogeniserar och kan osynliggöra andra kategorier.
Det kan också verka som att "kvinna" och "man" är två självklara kategorier som inkluderar alla människor på ett enkelt sätt, vilket oftast är den bild som förmedlas till oss. Verkligheten är förstås även här mer komplicerad och mångdimensionell än så. Kön är inte självklart, det finns en mängd personer som är intersexuella, vars könskromosomer inte stämmer överens med deras könsorgan eller vars självuppfattning om vilket kön de tillhör inte stämmer med deras kroppar. Det är också viktigt att ha i åtanke.
Dessutom är den farlig att använda begreppet "kvinna" eftersom den kan befästa låsta positioner istället för att främja emancipation. När vi säger: Tjejer har mycket svårare att få ett chefsjobb, riskerar vi att denna bild införlivas i oss själva och förstärker de strukturer som gör att tjejer i lägre utsträckning söker och får chefsjobb.
Är jag alltså emot användandet av kategorin "kvinna"? Absolut inte. Jag ville bara börja med att redogöra för några av de fallgropar som begreppet för med sig.
För vi kan prata hur mycket vi vill om individualism, faktum kvarstår - huruvida du är född och uppfostrad som kvinna påverkar ditt liv på höst reella sätt varje dag. Även här finns flera ingångar och fallgropar. När jag säger att män och kvinnor är olika, behandlas olika, menar jag att det beror på ett aktivt skapande av män och kvinnors olikheter, inte på äggstockar och testiklar. Mina äggstockar och mitt kön gör kanske att jag har ljus röst, men det genererar inte den struktur som gör det okej för dem med testiklar och mörk röst att avbryta mig titt som tätt. Det beror på fördomar, kulturella symboler (som James Bond, igen), ett språk där vissa ord förknippas med makt och manlighet (vem bär byxorna i förhållandet?) och andra med känslosam subjektiv kvinnlighet (är det hormonerna som spökar igen?). Det beror på ett aktivt skapande från alla håll där män och manliga intressen görs till förnuftiga, objektiva och positiva, medan kvinnor och allt de förknippas med blir känslostyrda, subjektiva och negativa.
Detta ständiga återskapande av manlighet och kvinnlighet gör att männen blir till norm och kvinnorna till avvikelsen. Det kan låta teoretiskt, men det får som sagt högst påtagliga följder varje dag. I Sverige har kvinnor samma rättigheter och skyldigheter på pappret, vilket absolut inte är läger i många andra länder, men även här påverkas vi specifikt av att vi är kvinnor. Vi möts av sexistisk reklam varje dag, som säger åt oss att vi inte duger som vi är - men om vi köper den här produkten kanske? Vi får inte ta upp lika mycket plats i klassrummen eller på möten. Vi har inte lika många förebilder inom media eftersom bara 30% av all nyetsrapportering handlar om kvinnor. Vi måste hantera balansen mellan att bli lyssnade på som tänkande individer och att göra oss attraktiva med symboler som associeras med motsatsen till intelligens.
Utan kategorin "kvinnor" skulle det inte vara möjligt att analysera dessa påtagliga skillnader i våra liv. Det skulle inte heller vara möjligt att statistiskt visa på skillnader i exempelvis löner eller obetalt hemarbete om inte män och kvinnor sattes i två olika grupper. Och utan dessa medel skulle vi inte heller kunna nå vårt mål: Ett samhälle där kvinnor är lika värdefulla som män i realiteten, där alla människor ses som individer i första hand och där någon kan stiga in i ett rum och slippa få en tung väv av fördomar över ur hen borde bete sig baserat på kön.
Jag tycker alltså att kategorin "kvinnor", använt tillsammans med ett visst mått av försiktighet och medvetenhet, är bra för jämställdheten. Vilka individuella val vi har möjlighet att göra, vilka val vi gör, baseras till viss del på vilket kön vi har blivit skapade till att tillhöra. Att blunda för detta är bara naivt och kontraproduktivt i kampen för jämställdhet.
Kvinnor är strukturellt förtryckta i vårt samhället. Detta bör ändras på. Och det är precis vad feminismen går ut på.
/Zäta
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jämställdhet är det viktigaste
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
