Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Problemet med diskussioner om smalhet och skönhetsideal - 3 dolda anledningar till kritik

Jan-Eric Bladh, 66, protesterar mot sjuka skönhetsideal, eller nåja, i alla fall mot magra kvinnor. 

 

 

Jan-Eric menar säkert väl, men faller i den klassiska "män säger åt kvinnor hur de ska se ut"-fällan och resultatet blir väl inte särskilt revolutionerande. Det är fult att vara tjock, fult att vara smal, omöjligt att vara rätt, som kvinna.

 

Jag tänkte ta Jan-Eric som utgångspunkt för att diskutera just skönhetsideal och problemet med dem. För här finns det nämligen olika skolor, som har olika grundinställning utan att alltid redovisa det. 

 

Dagens skönhetsideal och kvinnobilder som syns i det offentliga rummet kritiseras som jag ser det idag av tre anledningar: 

 

1. De är fula (ofta enligt en man)

2. De är för ouppnåeliga, "sjuka", smala, sexiga, retuscherade och ohälsosamma

3. De är för snäva och inkluderar en för liten del av populationen

 

 

Nummer ett kan vi ju som feminister avfärda som patriarkatets ständiga bakgrundsbrus med ett trött leende, men det är mellan nummer två och tre det blir intressant. För även om det inte är vattentäta skott däremellan, så finns det en skillnad.

Till viss del är det rimligt att kritisera just hur väldigt smala modellerna som får synas är, och hur hårt retuscherade de flesta bilder vi möter är, eftersom vi ju påverkas av de bilder vi möter och de kommer bidra till att bygga vår bild av "normalitet". Och att detta blir ännu ett sätt att kontrollera kvinnokroppen - genom bantning och svält. Men på ett principiellt plan blir fokuset på att just smalheten är fel ganska problematisk. Inte bara när nedsättande fraser som "benig", "tanig" och "anorexiaoffer" används, utan just i sig.

 

 

För problemet är inte att smala människor syns i det offentliga rummet. Problemet är inte ens att jättejättesmala personer syns i det offentliga rummet, även om det kan bli problematiskt när de framhålls som hälsoförebilder eftersom de flesta inte mår bra av att se ut så. Men problemet är ändå att bara smala personer får synas och anses vackra. Om vi översköljdes av bilder på vackra fettvalkar under klänningar som säljs, tjocka personer i bikini på härlig solsemester, må-bra-yoghurten som landar i putmagen hos den leende personen och emellanåt fick se en smal person som sålde mascara, vore det inte något problem.

 

Många verkar tycka att om vi bara förskjuter idealen så att de stämmer bättre in på en större procent av befolkningen, så att modellerna har typ strl 40 istället för 34, så är allt frid och fröjd. Och jag måste väl hålla med att det ur ett utilitaristiskt perspektiv vore bättre eftersom fler skulle bli representerade och kanske må bättre över sina kroppar, men vi har fortfarande inte löst grundproblemet. Nämligen att bara en typ av kropp får anses vacker. Idag i västvärlden är det den vita, smala. Under renässansen var det den vita, knubbiga. I andra delar av världen har det varit den kurviga, muskulösa, långa, korta, you name it. 

Jag tycker att argumentet "ohälsosam" förjänar en egen utläggning. Detta är något som många smarta fett-aktivister och tjocka feminister skrivit mycket om, hur hälsoargumentet används för att begränsa, diskriminera och anklaga tjocka personer, men det är intressant även ur en smal-perspektiv. För smal-diskussionerna har sin egen hälsokäpphäst: ätstörningarna. Jag vill på intet sätt förminska ätstörda människors erfarenheter, och jag vet att den förkrossande likriktningen i media där smal=vacker spelar roll i hur unga tjejer ser på sina kroppar och kan bidra till en ätstörning. Men att säga att bilder på smala människor uppmuntrar ätstörningar, eller i sig alltid är ohälsosamma, är ändå problematiskt. Jag skulle vilja hävda att det är just snävheten, att det bara finns ett godkänt sätt att se ut på, som är problemet. Inte att väldigt smalt alltid är ohälsosamt.

 

 

För det är lika lite sant som att tjocka personer alltid är ohälsosamma. En del är det ja, men inte alla. Det finns väldigt smala personer som är friska, hälsosamma och mår bra. De är inte så himla vanliga, för att ju längre ut på normalfödelningskurvan vi kommer desto färre personer hittar vi där, men de finns. Precis som att det finns väldigt långa personer som är friska och mår bra, men de är färre än de medellånga. Och dessa personer ska få synas också (precis som att sjuka personer förstås ska få representation). Men det är just där vid också det skaver, för idag har vi en bara-situation. Bara de här ytterligheterna av mänsklig variation får synas: det mycket smala, vita, symmetriska.

Min ideal-värld är inte en där smala personer aldrig får anses vackra, utan en där både smala och tjocka, vita och rasifierade kroppar, får vara vackra i det offentliga rummet. Men eftersom vi idag har en situation där de tjocka, rasifierade kropparna är gravt underrepresenterade är det där vi ska lägga krutet. På att uppvärdera, lyfta fram, ge mer utrymme åt denna representation. Lite som att feminism innebär jämställhet för alla kön, men måste fokuseras på kvinnor eftersom de är underordnade idag. Yay för fettaktivism och uppvärderandet av tjocka kroppar, men inte genom att klanka ned på smala. Vilket jag heller inte anklagar folk i allmänhet för att göra. Jag tycker de flesta fett-aktivister är bra på att uppvärdera utan att nedvärdera annat! Men tendenserna finns, och det är trist och onödigt. För smala får finnas och vara vackra, också.

 

/Zäta

 

 

 

Väldigt bra skrivet! Speciellt det där med att man inte behöver nedvärdera det smala för att uppvärdera något annat. Är trött på att höra att jag är äckligt smal, har ätstörningar o.s.v., men har på sistone även förstått skillnaden på det jag får höra och det kraftigare personer utsätts för dagligen.

Som du säger är inte alla underviktiga och alla överviktiga ohälsosamma, det beror ju bl.a lite på hur ens metabolism ser ut, men en idé vore att modeller skulle se ut som förebilder för hur man bör se ut för att må bra och leva ett långt och friskt liv. Ett ultimatum vore väl om hela branschen ändrades så att modeller blev kända för 5 mål nyttig mat/dag, inga cigaretter, inte överdrivet mycket alkohol och träning ett par gånger i veckan. Alltså, de bör (ur ett hälsoperspektiv) inte ha fettvalkar och dubbelhakor, inte utstickande höftben men heller inte bara bestå av muskler (elitidrott är inte heller det bra för kroppen eftersom det sliter mycket).
Min tanke är att modeller ska se ut som hälsoidealet, det som får människor att må bra fysiskt. Det stadiet då kroppen får tillräckligt med näringen för att må bra men inte så mycket att exempelvis rygg-och knäproblem uppstår.

Jag kan sällan låta bli att kolla upp dem som gillar mina kommentarer. Det är en liten bekräftelsesökande svaghet jag har, I guess, haha! Anyhow, du verkar ju ha en jävligt bra blogg. Den ska jag följa. Tack för "gillandet!" Kämpa på!