Att göra upp
Varför säger vi “jag dör!”, när vi lever som allra mest? Okontrollerat skratt, svindlande förälskelse, isande sorg och sårbarhet.
Jag har alltid avskytt det uttrycket. Jag tycker att det ringaktar det stora fantastiska som är livet. För oss som ser den faktiska, mänskliga döden på nära håll ganska ofta, verkar det så löjligt att uttrycka det inför en rolig bild på internet.
Men egentligen avskyr jag det nog bara för att jag är livrädd för döden. Inte för att vara död, det verkar väl hyfsat odramatiskt, utan för att missa livet. Jag älskar livet med en glöd som hade skrämt den mest passionerade älskaren. Jag älskar hur regnet låter mot mitt sovrumsfönster. Jag älskar känslan av när ny kunskap landar och knyts ihop med tidigare förståelse inombords, när världen plötsligt ter sig lite annorlunda, lite mer greppbar. Jag älskar att utforska någons kropp, att själv känna hungriga händer på min.
Men jag älskar också allt det jävliga. Inte just där och då när tårarna rinner ohämmat, du skäms så att det blossar i hela bröstet och du längtar så att du tror att alla celler i din kropp ska begå spontan apoptos. Men att ha förmågan att känna livets alla skiftningar så förbannat tydligt, det älskar jag.
Vi säger kanske ”jag dör!” när det blir outhärdligt påtagligt att leva. Det verkar enklare att sammanfatta all denna komplexitet i ett simpelt ord. Det skulle förstås låta ofattbart högtravande att gå runt och säga ”Livet är så fantastiskt påtagligt just nu. Jag känner det strömma genom hela min kropp. Å, att det ens får plats inom mig!” Och högtravande, högtidlig, sårbar, är det allra värsta en cynisk samtidsmänniska kan vara.
Men jag genomskådar er nog. Jag vet vad ni egentligen säger när ni banalt slänger ur er att ni dör en smula. Ni säger att livet är stort och fantastiskt, och alldeles alldeles omöjligt att hantera på egen hand.
/Zäta
Kommentarer
Postat av: Frida
men herregud vad vackert
Postat av: Emma
så himla fint
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
