En liten rant om bröst och dethär med att kvinnor är människor

Absurd grej som hände igår: En Expressen-reporter frågade mig om min om min BH-storlek, och om hon kunde publicera den.
 
Det är inte riktigt så galet som det låter. Vi pratade om bröst och BH:ar eftersom hon tydligen googlat fram ett supergammalt blogginlägg där jag skrev om små bröst och BH:ar. Med betoning på supergammalt, från 2009. Vinkeln var att vi inte ska säga åt småbystade kvinnor att de inte får ha BH för att det inte "behövs" för att, eh, det är upp till var och en hur de klär sig.

Tydligen har kedjor börjat sälja större BH:ar på senare tid, både i omkrets och kupa, och det var om detta reportern skulle skriva. Jaha, sa jag, det är väl jättebra att sortimentet breddas så att fler kvinnor får tillgång till plagg de behöver i mainstreambutiker? Det var nog inte riktigt vad hon ville höra, utan hon försökte pressa mig på om det inte var ett problem för småbystade kvinnor att hitta BH.

Och alltså, nej. Klart det kan vara lite krångligt att hitta plagg när du har ovanliga storlekar, men de har ju inte slutat göra BH:ar i små storlekar. Jag har ibland svårt att hitta skor eftersom jag har så små fötter, eller skjortor som sitter snyggt över mina späda axlar... men sådant är livet. Det är inget jag har den minsta lust att ta upp plats i Expressen för att tala om. (My god finns det viktiga saker jag gärna skulle ta upp spaltmeter för?! Ja!! Är detta en av dem? Nej!!)

Det finns en massa saker relaterat till skönhetsideal och bröst som är intressanta att tala om, men att sortimenten breddas i affärerna är ju, utöver extremt trivial fakta för ett nyhetsmedium, bara bra.

Den här grejen, med absurda jäkla skönhetsideal som verkligen verkligen begränsar kvinnors liv och lägger sådan enorm fokus på utsida, skulle kanske vara värd att skriva om: 
(Triggervarning för riktigt obehagliga ideal, taskiga levnadsvillkor för kvinnor och äckliga jäkla män. Förbered dig genom att tänka på allt feminismen lärt dig om ditt värde som människa. Håll det i bakhuvudet hela filmen.)


 
 
Alltså HUR kan en sådan trivial sak som bröststorlek bli så viktigt? (För att män tjänar på det förstås, att hålla kvinnor under kontroll med sexualisering och maktutövning.)

Jag FÖRSTÅR ändå inte.
 
Problemet med bröst är väl att 10% av alla oss med dem kommer få cancer i dem en dag? Det borde vi väl fokusera på?

Det härliga med bröst är väl att många av oss finner sexuall njutning i dem, och många kan mata sina barn genom dem?

Det intressanta med en feministisk bloggare är väl hennes åsikter, inte hennes BH-storlek?
 
Inte? Det är därför, mina kära vänner *trumvirvel* - feminism behövs.
 
 
/Zäta
 
 
 
 

4 sätt att vara en god allierad (och exempel på hur bör låta bli att göra)

 

 Idag ska vi undersöka hur du som allierad i maktposition kan göra om du inte vill hjälpa en kamp framåt. Och sedan hur du faktiskt kan göra. Pga, ja, jag är obotligt konstruktiv.


Det är asfett att ha allierade i en kamp. Dessa består tillexempel av heteros som hjälper hbtq-rörelsen fast de själva inte drabbas, cis-personer som argumenterar för bättre rättigheter för transpersoner, vita personer som stöttar den anti-rasistiska rörelsen och manliga feminister. Du är helt enkelt med trots att du inte drabbas primärt själv (på ett sätt drabbas vi förstås alla av en ojämlik värld, och visst förlorar killar en massa på patriarkatet i och med machokultur och annat, men du är den som i sammanhanget är strukturellt överordnad). Att vara en god allierad kräver i regel två saker: 1. att du gör allt i din makt för att inte förtrycka den grupp du vill stötta, till exempel inte kör över färgade personer i mötessammanhang för att vita generellt lär sig att deras ord väger tyngre, vilket ofta innebär att du måste granska din egen position i stunden och i samhället. 2. att du låter den primärt drabbade gruppen själva definiera problemen och lösningarna, som du sedan är med och stöttar.


Det är fint att vara allierad, och många finner det väldigt svårt att se en struktur som de själva gynnas av, så heja dig om du kommit så långt! Men du är inte något helgon för att du insett att rasism eller sexism är fel, vissa skulle väl snarare hävda att det är sunt förnuft som inte förtjänar någon hyllning alls. Jag kan tycka att det finns en graderad skala där aktivt förtryck och aktivt stöttningsarbete från en bra allierad ligger i olika ändar, och en bra allierad förtjänar credd, men inte onödigt stora hyllningssånger, och särskilt inte jämfört med de som driver sin egen kamp. Men allt du säger kommer inte applåderas av rörelsen du vill hjälpa.


Kom ihåg att du inte är experten på de vars liv formas av andra regler än ditt. Var noga med att skilja på om du gör något för att döva ditt eget samvete eller faktiskt hjälpa en strukturellt förtryckt grupp. Lyssna. Lyssna och lär.


 

Jag läste en artikel i Expressan av en person som ville väl. Som ville väl men glömde bort sin egen maktposition, och istället för att hjälpa den målgrupp han siktade in sig på, skapade fler förhållningsregler och upprätthöll en patrarkal relation mellan könen. Såhär skriver han (hela artikel, vid namn "Så sjuka är unga tjejers dömmar"):

Debatten om kvinnoidealet är ständigt aktuell. Själv har jag hållit mig utanför det där. Som politisk reporter har jag ägnat mig åt att bevaka förtroendevalda, inte fashionistor. 


Hundratals artiklar har det blivit om Fredrik Reinfeldt, inte en enda om Heidi Klum. Men det behövs nog en åsikt från läktaren som kan blandas ut med de sjuka värderingar som råder bland unga kvinnor.

 
I mina öron låter detta lite såhär: Jag sysslar egentligen med viktiga saker så som viktiga män, men tänkte idag sänka mig till er nivå och dela med mig av upplyst kunskap. Jag är som bekant en objektiv man, och min åsikt är alltid värdefull för er med "sjuka värderingar". Ni ska vara tacksamma att jag i all min viktighet tar mig tid till denna objektivt oviktiga fråga.
 
 
Vad skribenten missar är att det finns ett ibyggt värdesystem i denna värld. Det offentliga rummet med dess maktpositioner ges ett betydligt större värde än det sm upptar unga tjejers liv. Jag säger inte att det är orimligt att politik är viktigare än mode, jag säger att han på ett fult sätt använder sig av denna makthierarki för att hävda sin egen höga position. Han verkar också tro att hans åsikt är ovärderlig och "behövs", som att unga kvinnor själva var oförmögna till annat än "sjuka värderingar". Pro-tip nr 1 till allierade: Dumförklara inte den grupp du vill stötta. 
 
Han fortsätter: 
 
Jag behöver ingen stor undersökning för att slå fast att nästan inga killar vill ha flickor på 1,80 som knappt passerar 40-strecket på vågen. Forskning har visat att män snarare gillar smala midjor kombinerat med breda höfter, med andra ord kurviga tjejer.
 
 
"Okej." Det verkar lite som att han tror att tjejer kommer sluta ha ätstörningar om bara tillräckligt många män säger åt dem hur de borde se ut. Utöver att det är extremt heteronormativt att tro att alla tjejer bryr sig om vad gruppen män anser om dem (att en tjej bryr sig om vad en viss man tycker är en annan sak, nu pratar vi struktur), bidrar dylika uttalanden aktivt till ett patriarkalt samhälle där kvinnor borde fortsätta fokusera på sin utsida, och fortsätta ta order från män. "Nej se inte ut sådär, se ut såhär istället så blir vi män nöjda!" Pro-tip nr 2 till allierade: Ge inte order till folk du borde lyssna på. Vem sa att vi var intresserade av vad män gillar till att börja med? 
 

Hela showen verkar vara en intern angelägenhet, kvinnor emellan. Vi män står vid sidan av och skakar på huvudet. Det är kanske är dags att fler av oss kliver upp på catwalken och förklarar att vi inte tänder på hajfenor till skulderblad och revben utanpå huden. Så kanske tjejer kan sluta plåga sig själva för att uppfylla ett ideal som bara gynnar en samvetslös och girig modeindustri.


Det låter näsan som att han känner sig lite hotad här. "En arena som inte män styr?! Och se sedan hur det gick!" Det där är förstås en sanning med modifikation, då modeindustrin i mångt och mycket styrs av män och genererar pengar i mäns fickor, men de som syns är kvinnor.

Sedan gör han ett misstag som han inte ensam om, men som suger lika hårt varje gång. Han skuldbelägger och definierar smala kroppar som äckliga och fel när han vill uppvärdera större kroppstyper. Det här är inte okej. Jag är 100% med på att vi behöver ett bredare skönhetsideal, men det ska vara just bredare, inte bara förskjutas till kurviga kvinnor, och vi ska inte göra samma misstag som dagens modeindustri och kalla allt utöver idealet för fult. Pro-tip nr 3 för allierade: Förolämpa inte vissa människor i gruppen, skapa inte nya hierarkier


Folk är olika. Folk ser olika ut. Det är okej. Du kan vara spinkig och frisk och vacker. Du kan vara mullig och frisk och vacker. Du framförallt ha kurvor på magen och vara skitsexig, du kan vara 1.80 cm lång och ha raka höfter och vara supersnygg. Du kan vara kort, plattbystad och pillimarisk och alldeles fantastiskt het. Framförallt kan du vara snygg för den du är, och inte tycka att det är det viktigaste i livet. Vilket, hör och häpna, de flesta unga tjejer är medvetna om. Ja, vi växer upp i en värld där det är svårt att finna sig själv vacker. Ja, alldeles för många, majoriteten skulle jag säga, får ätstörningar på ett eller annat vis av denna sjuka värld (som dock inte bara kan relateras till modeindustrin. Höga krav, stess och tja, snubbar som du som tror att de ska säga åt tjejer hur de ska se ut, bidrar också). Men unga tjejer är inte några lobotomerade robotar som bara tänker på sin vikt och nagellack. Vi har stora drömmar och gör stora saker av våra liv, de ibland pissiga oddsen till trots. (<-- How is that for "sjuka värderingar bland unga kvinnor", mr. Man.)


För pro-tip nr 4, och själva grunden till att vara en bra allierad, är att inte underskatta den grupp du stöttar, utan se dem som kompetenta och självgående. Unga tjejer behöver inte räddas av politiska skribenter med penis på höga vita hästar, vi kan rädda oss själva, med rätt stöd från vuxenvärlden. 


 

Men guuud vad svårt det går ju inte att göra räääätt!! kanske du tänker nu. Ja, hur hade han kunnat göra istället?

 

Han hade kunnat uppmärksamma problemet - att unga kvinnor mår dåligt, bland annat på grund av skeva ideal inom modeindustrin - och låta den tunga och sorgliga faktan vara i centrum, istället för sin egen position som politisk skribent och man. Han hade kunnat fråga några ur den berörda gruppen hur de hanterar situationen - lyfta fram deras röster, istället för att göra en svepande och nedlåtande analys i stil med "unga tjejer är extremt lättpåverkade. De tuggar i sig idealet med hull (nja) och hår." Han hade kunnat nämna att utseende inte är det viktigaste i livet även om samhället gärna får oss att tro det, och att ser potential i unga kvinnor i politiken, istället för att framhäva sin personliga preferens för kurviga kvinnor förklätt till "alla män gillar ". Han hade kunnat ge exempel på hur män som allierade kan agera i vardagen för att minska utseendehetsen: Tänk på att inte kommentera småtjejers yttre i onödan, var noga med att ge komplimanger för din kvinnliga partners egenskaper och personlighet också, döm inte kvinnliga offentliga personer hårdare än män på grund av sitt utseende osv. Han hade kunnat inse att hans åsikt som man inte är viktigare än någon annans, utan tvärt om att han inte har hela bilden eftersom hans livsvillkor inte är samma som den grupp han talar om, men att han har en viktig roll att spela ändå. 

 


Att vara en bra allierad är att lyssna, inte att ge order. Att vara en bra allierad är att frånsäga sig sitt tolkningsföreträde, inte att hävda det. Att vara en bra allierad är att inse sin egen maktposition, och inte missbruka den. Att vara en bra allierad är att inse att en god avsikt inte är allt, utan att dina handlingar faktiskt måste gynna rätt personer också. Att vara en bra allierad är att i specifika situationer och analyser tro på andra, inte sig själv.


Detta är något jag behöver tänka på om jag talar för och om personer som lever under ett strukturellt förtryck där jag utgör normen. Det är inte så enkelt att det finns folk som är "förtryckta" och folk som är "förtryckare". Makt skapas i samspel, och den personliga kontakten färgas av den väv av fördomar och reella förhållanden som vi kallar strukturer. Vi är alla ibland förtryckta, och ibland maktutövare, även om det finns mer eller mindre universella system av makt, med lokala uttryck, som vi kallar för t.ex. patriarkat eler institutionell rasism, som alltid påverkar vissa människor mer. 


Så. Det är viktigt att vara en allierad. Försök vara en så bra sådan som möjligt så blir världen lite fetare tack vare dig!

(Höll på att säga allians-pepp, men fick kväljningar...)


Allierad pepp, säger vi istället!

/Zäta

 

ps. Heidi Klum är förövrigt rätt cool, och helt orädd för att verka "ful" under högtid där många försöker vara så sexiga som möjligt. Du kanske borde skriva lite mer om henne, Karlsson. ds.


Din erektion är inte en komplimang

Jag kan motvilligt, på ett intelektuellt plan, förstå att många män* tror att världen cirkulerar kring dem. De har trots allt vuxit upp i ett samhälle där 80% av alla barnböcker, och 100% av klassikerna, har manliga protagonister. Ett samhälle där deras sport är "fotboll" och tjejernas är "damfotboll". Ett samhälle där makthavarna har samma biologi som dem och där objekten för deras antagna attraktion framställs som just... objekt för deras attraktion, och inte människor. Jag kan inte acceptera det, men jag kan förstå det. 
 
*Hej man! Om du inte alls känner igen dig i att du värderar kvinnor efter deras förmåga att tillfredställa din sexuella lust, eller att världen skulle cirkulera kring dig, behöver du inte ta åt dig av allt nedanstående. Däremot tycker jag att det är rimligt att du inser att du ingår i detta system, vare sig du vill eller inte, och att du aktivt kan göra något åt det genom att t.ex. bli feminist! Det finns också stundtals en raljerande ton i detta inlägg, som du kan ha i åtanke. Givetvis tror jag t.ex. inte på riktigt att någon tror att jorden snurrar runt deras cis-mans-penis. Gravitationen skulle ju go bananas!
 
Vad jag däremot inte ens i mina mest vidsynta stunder kan förstå, är att en del av dessa män tror att världen inte bara cirkulerar kring dem, utan kring deras penis. Låt oss titta på en penis:
 
 
Biologisk funktion: Leda ut urin (ofta) och sperma (varierande frekvens). I större mening kan också hävdas att penisens funktion är att skänka njutning vid sexuella aktiviteter.
 
Låt oss också titta på en penis i genomskärning: 
 
 
 
Där det står "cavernous urethra" är röret där urin och spermier åker ut, och "epidermis" betyder hud. Spännande va?!
 
Inteeee. Histologi är astråkigt. Anatomi är också ganska trist. Men nu har vi i alla fall tillbörligen avdramatiserad denna kroppsdel. Vad är en penis? Ett kroppsdel med biologisk funktion.
 
Det är förstås inte helt sant. Vi människor är, oavsett vad vissa naturvetenskapsfundamentalister vill hävda, kulturella varelser. Vi förstår världen genom vårt språk, genom idéer och värderingar, genom historiskt arv och interaktion med andra människor. Ingen skulle på allvar hävda att en penis bara är en urin- och spermieledare. Det är också en kulturell symbol, kanske en av de allra starkaste. En symbol för fertilitet, sexualitet, manlighet, och kanske framförallt, makt.
 
Om det inte vore på detta vis, att penisen representerade så mycket mer än sig själv, skulle följande citat vara helt verkningslöst:
Från twitterflödet efter att den supercoola feministen Anita Sarkeesian hade postat en kritisk kommentar om hur få (dvs inga) kvinnliga protagonister det fanns i en release från ett datorspelsföretag. 
 
Nick Fuckypu vill förmedla en kritik gentemot Sakeesians feministiska uttalande. Hur valde han att framföra denna kritik? Genom att tala om sin egen penis. 
 
Hallå. 
 
Ingen bryr sig om huruvida du har en erektion eller inte. Såvida de inte för sekunden ligger med dig kanske, men jag håller det för osannolikt att detta handlade om erektionproblem vid samlag.
 
Men hur är det ens möjligt att tro att ens eget könsorgans eventuella blodfyllnad är av intresse för resten av mänskligheten? V A R F Ö R uppfostrar vi män till att tro att deras penis är universums centrum?
 
Nu ska vi kanske inte vara så hårda. Det finns ju faktiskt tillfällen då du vill att en man ska tända på dig! Som till exempel när du gjort en intelektuellt utmannande uppgift och postat den på nätet...
 
 
...eller inte då, nej. För det är inte relevant huruvida en främlig vill ligga med dig i sammanhanget. Det är relevant om han tyckte din serie var rolig, intressant, förargelseväckande, knasig. Din kropp och dess "liggbarhet" enligt män är  I N T E   R E L E V A N T.
 
 
Jag minns ett tillfälle under första året i gymnasiet då jag pratade med två jämnåriga killar. Vi pratade om attraktion i relation till klädstilar tror jag. En av killarna slängde ur sig något i stil med "ja, men få killar skulle ju banga på dig liksom" och menade i sammahanget att flertalet killar, om de fick chansen, inte skulle tacka nej till att ligga med mig. Jag tog denna kommentar som en komplimang. "Hurra! Han bekräftade att jag är liggbar! Liksom över okej-gränsen för vad killar kan tänka sig." 
 
Detta var inte så fruktansvärt många år sedan. Jag kan fortfarande förstå mitt 16-åriga jag. Hon är inte någon mytisk barndomsfigur höljd i dimma. Hon var skitsmart, orädd, egoistisk, jätteblonderad, livsglad och samtidigt alldeles livrädd för att inte duga, inte bli åtrådd, inte bli älskad. Och hon hade växt upp i en värld som talade om för henne att hennes värde inte låg i alla de där andra kvalitéerna, utan framförallt i hennes förmåga att bli åtrådd. Av män. 
 
Och hon hade just fått bekräftat, att fast hon inte såg ut som dessa tjejer, var hon möjlig att åtrå.
 
 
 
För uppenbarligen var hon en av dem som skulle spela birollen. En av dem som fick makt genom andras gillande, inte genom egna egenskaper. Som skulle fokusera på relationer, inte prestationer. Och den viktigaste vägen till gillande hos dem med makten att definiera? Attrahera dem, bekräfta penisens makt.
 
Herrejävlar vilket liv det blev när hon började inse att denna världsbild var snedvriden. Herrejävlar vilket liv det blir när någon påstår att världen inte cirkulerar runt symboliska och verkliga penisar och dess manliga innehavare. När någon som ser ut som en kvinna till exempel inte väljer att använda en rakhyvel på de hårstrån som växer i armhålan, och råkar fångas på bild i TV... då jäklar blir det liv i manligt-begär-ska-styra-världen-sekten (som såklart inte är en sekt, utan bara enskilda män som vuxit upp i. och utgör, det vi kallar patriarkatet).
 
Kroppsbehåring är bara en liten liten detalj. Andra till synes oskyldiga detaljer är färgglada tighta kläder på det kön som värderas efter utsidan, och anonyma grå på de som värderas efter insidan. Skådespelerskor vars karriärer är över när medelålden inträder. En stadsmiljö översållad av sexualiserade kvinnokroppar, men där bröst som inte är till för mäns blick utan för bäbisars munnar, upprör. Föreläsare på läkarprogrammet som väljer att pryda tio sidor av en hand-out om graviditetsbesvär med en vacker, sensuell, sexuell gravid-bild... för att han kan. 
 
 
 
Varje enskild detalj är lätt att bortförklara. "Men jag gillar att raka mig under armarna, det luktar mindre då!" "Fast just den föreläsaren är lite speciell." "Jomen kvinnokroppen passar bättre i silkiga tyger än manskroppen! (?)"
 
Men tillsammans, är det svårt att bortförklara. Tillsammans blir det ett system där män med makt att definiera vad som är viktigt, bestämmer att det är viktigt för kvinnor att vara sexiga för deras skull. Inte bara när de är förälskade och vill ligga. Inte bara när de ser på porr. Inte bara när det är skönhetstävling på gång. Alltid. När de skriver webbserier, twittrar, existerar. Det är din förbannade plikt att vara sexig kvinna, och min uteblivna erektion är ett bevis på att du misslyckats!
 
Detta är givetvis inte explicita tankar hos majoriteten, men systemet gör att uttryck som springer ur dylika tankebanor ens existerar. Det är därför någon kan få för sig att kritisera någon annans politiska kommentar genom att prata om sitt eget stånd. Det är inte bara en enskild galning, det är ett symptom på ett ett patriarkalt samhälle där mäns sexualitet används som maktmedel gentemot kvinnor.


 
Jag kommer alltid att behöva förhålla mig till mäns sexualitet, till min roll som sexuallet objekt. Det spelar ingen roll att jag lever med en kvinna eller gör aktiva val för att försöka komma runt det.
 
Jag kommer alltid att konfronteras med "humor" där kvinnor är sexuella objekt.
 
 
Jag kommer alltid se porrbilder av kvinnor i det offentliga rummet som utger sig för att vara klädreklamer.
 
 
Jag kommer alltid att veta att kvinnor delvis anses vara prydnader: ömtåliga, inkapabla och vackra.
 
 
Jag kommer alltid stöta på sammanhang där kvinnokroppar mer eller mindre explicit utvärderas av män.
 
 


Jag kommer aldrig att helt komma loss från detta nät av sexism och makt och sexualisering som patriarkatet väver, men jag kan i alla fall försöka.
 
Vad feminismen kan ge mig är möjligheten att skära små hål i nätet. Ge mig andrum och perspektiv. Kunna få överblicken som krävs för att kunna kritiskt granska och förstå. Låta mig finna vägar till systerskap och medmänsklighet. Ge mig verktyg att förhålla mig till penisar som biologiska kroppsdelar med vissa viktiga, och stundtals trevliga, funktioner, men inte låta den förkrossande symboliken infiltera mina tankar. Ge mig sätt att passa in, känna mig vacker eller ful, smart eller tråkigt, utan att göra avkall på vem jag egentligen är. Låta mig finna min egen sexualietet - vad gillar jag, när jag inte har i åtanke vad jag borde gilla för att män ska gilla mig? Ge mig möjlighet att skratta åt absurditeten i könsmaktsordningen, och kraft att förändra där det går.
 
Feminismen hjälper mig att inte bry mig om huruvida mina prestationer, tankar eller kroppsdelar gör en penis hård eller ej. Såvida jag och penisinnehavaren inte för tillfället ligger med varandra, kanske. (Något jag dock för en mycket stor majoritet av jordens män håller för mycket osannlikt att vi någonsin kommer göra.)
 
Feminismen hjälper mig att formulera orden: Vill du ge mig en komplimang? Prata med mig. Prata om vad jag gjorde som du gillade. Prata inte om din penis. Din erektion är inte en komplimang.
 
/Zäta
 
 
 
 

Motstånds-läsning och aktivism

Känner du ibland att något du läser bara osar av stereotyper? Att författaren, utan att riktigt verka inse det själv, skyller på offret? Att boken utgår från medelklassen och skapar en vi-och-dom-känsla? 
 
Och gör det dig lite extra frustrerad att andra människor inte har samma kritiska blick som du, utan kommer svälja texten med hull och hår? Vill du göra motstånd men vet inte hur?
 
Önskar du kanske att det fanns ett enkelt sätt att uppmärksamma denna textbaserade normativitet?
 
Vilken tur att ett gäng aktivister just uppfunnit ett sätt! Med Adrian Repka som driver det normkritiska företaget Jämfota i spetsen, har vi tillsammans utformat etiketter som sätter fingret på problemet, nu i uppdaterad verison.
 
 
 
 
 
Detta är klisterlappar med varningstexter som uppmärksammar obehagliga aspekter av texter i vår omvärld. Sätt dem i skolbibliotekets bok, tunnelbanans tidning eller på elskåpets reklamaffisch. Ha dem för dig själv för att peppa och fundera. Ge bort i present till någon med aktivisthjärta.
 
Använd hashtagen #resistantreading och dela med dig av just ditt motstånd!
 
Köp klisterlapparna här, eller ladda ned och skriv ut själv på vanligt papper!
 
Motstånd och pepp!
 
/Zäta
 
 
 

Män får utlösning och kvinnor får mens - även på läkarprogrammet (uppdaterad!)

Detta är en gammal sanning vi alla lärt oss på sexualundervisningen i grundskolan. Det är inte så att kvinnor har någon sexualdrift eller att män har andra pubertetsmarkörer, liksom. Tyvärr är bilden inte så värst mycket mer nyanserad på läkarprogrammet heller.
 
Den här veckan läser vi "reproduktionsfysiologi". "Reproduktionsorgan" kallas könsorganen på medicinspråk. Alltså läser vi om könsorganen och dess olika hormonella och sexuella funktioner, men vi låtsas som att det bara går ut på att göra och föda barn hela tiden. (Föda barn = reproduktion) 
 
Bland annat har vi ett PBL-fall (problembaserat lärande, yadayada) där Johan och Maria, 26 år, just flyttat till en villa och nu tycker det är dags för barn. Härligt! Det går dock inte så bra för dem, trots att de har en massa vanligt sex™, så nu ska de utredas för infertilitet. 
 
Jag kan skriva en liten uppsats om hur ont denna vecka gör i genus-hjärtat, och hur mycket intressant jag faktiskt ändå lär mig (som vad upphetsnings-lubrikationen hos personer med snippa faktiskt består av... cliffhanger) men jag sparar det till en annan dag.
 
Idag tänkte jag dela med mig av några foton ur min lärobok, huvudkursbok för denna termin på läkarprogrammet, tagna på kapitlen "Reproductive Functions of the Male" och "Female Physiology before Pregnacy". Nej, jag har alltså inte glömt ett kapitel eller blandat ihop dem, de heter så på riktigt. Och de innehåller i stort sett motsvarande fakta: hur spermier och ägg bildas, vad sexuell upphetsning spelar för roll, och hormonell regelering. Följande två foton kommer från de introducerande raderna till varje kapitel:
 
 
 
Okej - spermier, sexakt och hormoner - seems legit! 
 
 
 
Eh sååå... graviditet? Bara. Hm. 
 
Självklart förstår jag att det behövs ett kapitel om graviditet, men kapitlet som handlar om kvinnliga könsorgan och sexuella funktioner utöver de nio månader hon eventuellt har ett foster i magen behöver ju faktiskt inte heta "kvinnlig förberedelse för graviditet". Jag vet inte hur du känner, men hittills i mitt drygt tio års sexuellt aktiva liv (jag räknar alltså onani till sexuell aktivitet - jag hade inte sex med någon annan som barn), eller för den delen, i alla mina 23 år som flicka/kvinna med hormonpåverkan från äggstockar, har jag aldrig känt att jag förbereder mig för en graviditet. Jag har haft en himla stor glädje av mina "reproduktionsorgan" alldels utan reproduktions-tankar.
 
 
Till bokens försvar måste jag dock tillägga att de faktiskt har ett avsnitt om den "kvinnliga sexualakten", även om det inte nämns i introduktionen.
 
Titta kvinnor är lite som män ändå! De gillar också beröring på könsorganen. Kul! Men kom ihåg att sexiga tankar är väldigt viktigt! 

 
(Glans penis = penisollon.) Det viktigaste när det kommer till mäns sexualitet är att deras ollon får glida längs en våt fitta. Sex - detta härliga variationsrika mänskliga samspel!
 
Som ni ser på bilderna ovan är det de inledande meningarna i stycket om sexualakten för kvinnor vs män jag lagt upp, och det introduceras och betonas helt klart olika för män och kvinnor. Eller män och de där andra personerna som typ är som män, kanske jag borde säga.  
 
Igen - till bokens försvar, så står det längre ned på sidan att män också kan bli upphetsade av sexiga tankar:
 
 
Härligt att män också får tänka sexiga tankar... men bara för att kunna prestera. Sex = prestation för snopp-personer, det visste ni väl? Samt OBS, ni får enbart fantisera om samlag, inget annt snuskigt.
 
Nedan handlar det om manlig lubrikation, även kallad försats: (Läs framförallt de understrukna raderna) 
mucus=slem, alltså försatsen.
urethra=urinrör
coitus=samlag
 


Aj! Mannen kan inte prestera om kvinnan är för torr - skärpning!
 
 
Nu går vi över till ett avsnitt saxat ur kvinno-kapitlet, som handlar om hur fittan blodfylls vid sexuell upphetsning:

 
Jasså, det var för att göra det skönare för mannen som jag blev upphetsad? Bara trevligt att stå till tjänst, kära man. 
 
 
Nej gud vad det klagas. Vi avslutar på ett muntrare vis med "resolutionen" - alltså den sköna känslan efter orgasmen. Såhär känns det för män:



...de slutar ha stånd. Detvardet.
 
Kvinnors resolution känns dock lite mer såhär:



...en avslappnad rofylld tillfredställelse. Gu vad gött. Alla vet ju att tjejer ändå bara vill mysa efteråt, och inte egentligen ha sex.
 
Ah, naturvetenskapens objektivitet i all sin glans (penis)!
 
/Zäta
 
 
PS. För er som brinner av nyfikenhet över vilken bok detta är taget ur så heter den "Guyton and Hall - Textbook  of Medical Physiology", twelfth edition (senaste versionen, från 2011). I en studentbokhandel (för) nära dig.
 
 
 

Dagen då patriarkatet censurerade våra politiska åsikter på Facebook.

Facebook har gått bananas i politisk censur. 
 
Länken till den här sidan av Sofia Zachariasson som listar 33 anledningar att vara feminist plockas bort från personer som delar den på facebook: http://trettiotreanledningar.squarespace.com
 
Det har sedan länge funnits en debatt om vad facebook "anser bryta mot sina trivselregler": ammande mödrar, icke-sexualiserade kvinnobröst generellt och anatomiska bilder på könsorgan. Våldsamma scener, pornografi, slut-shaming, kvinnobröst med minimal sexig bikini på, våldtäkts-romantisering och mansbröst går däremot bra. 
 
 
 
 
 
bilder från 33 anledningar.
 
 
Det är sjukt. 
 
Äckligt. Fruktansvärt. Obehagligt.
 
Detta är patriarkatet som censurerar våra bilder, och i förlägningen våra tankar, medan det premierar sina egna förtryckande och kvinnohatiska strategier för underordning. Kvinnors kroppar får bara synas om de samtidigt är sexiga för män. Våldtäkt och sexuellt våld är inte "stötande" - amning är. 
 
MEN. Det som har skett idag är värre. Idag har facebook på oklara grunder gått in och censurerat länkar till feministiska sidor. Inga "olämpliga bilder" som var uppladdade. Inga hatiska kommentarer. Enbart länkar till en hemsida som listar anledningar att vara feminist. Det finns inget svepskäl i världen som täcker vad som nu är i görningen: politisk censur.
 
Det här är skandal. Det här måste uppmärksammas. Ansvariga på facebook måste ställas till svars. 
 
 
Vad facebook tycker är helt okej att dela:
 
 
 
Vad facebook censurerar:
 
 
 
Fortsätt dela länken, fortsätt anmäl facebook. Skriv debattartiklar, blogga, ring era journalistvänner. Berätta för era andra vänner om detta ultimata bevis på patrarkatets makt i det moderna Sverige.
 
Oss tystar ingen. Nu jävlar är det krig. 
 
/Zäta
 

Använd kondom!

Jag tänker att kondom skyddar mot två viktiga saker, apropå senaste tidens p-piller-debatt:
 
1. Oönskad graviditet och könssjukdomar
 
2. Killar som brölar saker i stil med:
 
Tjejen har livmodern och får ta ansvaret!
läs: Jag tänker inte bekymmra mig om framtida barn jag skapat då de inte växer i min kropp. alt. Jag är ett svin. 
 
Så farliga biverkningar är det inte, alla tjejer jag haft har gått på piller!
läs: Lite tjej-depression, tjej-blodproppar och tjej-lustbrist får det vara värt att jag får knulla utan kondom!
 
Min tjej blir kåt av p-piller!
läs: Jag känner inte min tjej och antar saker som är najs för mig.
 
Jag skuuuuuulle gärna äta p-piller själv, men det finns inte på marknaden för män!
läs: Jag tycker det är bekvämt att skylla på marknaden, och tänker inte bilda opinion för att faktiskt på allvar försöka få ut manliga p-piller på den.
 
Att knulla med kondom är som att ha sex med en [valfri obehaglig behållare] på snoppen, den stryper allt blod och jag känner inte ens att jag har sex!
läs: Jag har aldrig sett en kondom samt tror att min penis är ca 20 ggr större än i verkligheten. För mig innebär sex enbart in-och-ut-juckande i vagina, och det enda viktiga är hur bra min penis mår, inga andra komponenter så som fysisk ömsesidighet och delad lust är relavanta för mig. 
 
 
kommentar: Folk brukar alltså stoppa kondomer på huvudet och blåsa upp dem. DE STRYPER INTE BLODFÖRSÖRJNINGEN TILL DIN PENIS. Det finns dessutom i en miljard olika storlekar ifall du nu skulle tillhöra de där 2,5% utanför penis-omkretsens två standardavvikelser...
 
Använd kondom - och slipp både könssjukdomar, graviditeter och sviniga män! 
 
/Zäta
 
 
PS. Hej Man! Jag kan förstå att det är "lite obekvämt" att hålla på och pilla med en kondom, samt ha en tunn specialdesignad plastbit på könsorganet, men det måste få vara upp till tjejen i ett heteroförhållande om hon vill äta piller som är potentiellt dödliga, garanterat biverkningstäta. Bara upp till henne.
Om du inte vill bli farsa måste du 1. använda kondom. 2. väcka opinion och ställa upp i försök för manliga p-piller.
Lycka till!
 
PPS. Jag är givetvis inte emot att folk äter p-piller för att de vill och mår bra ändå. Jag förstår också de historiska implikationerna, men jag har gått vidare sen 60-talet. Jag är emot att det ses som det enda långvariga alternativet, att småtjejer får det lättvindigt av ungdomsmottagningar och framförallt, att killar pressar sina tjejer att käka piller. 
 

Min kropp är politik: om Blachman och det förödande kvinnoföraktet

"Ett mycket fint naturligt bröst här, det bör vi också lägga märke till."
"Ja..."
"Mycket fin bröstvårta, asså den den den den den är mycket [för mig oförståelig danska]"
 
Få har väl undgått det största medie-hjärnsläppet i modern tid i Danmark: Att låta Thomas Blachman, vars livsmål är att återinföra könsroller á la 50-tal (1850-tal alltså, i länder som ännu inte avskaffat slaveriet) få utrymme i public service. 
 
Citat Blachman: "Vi har ett visionslöst samhälle eftersom männen har blivit mer kvinnliga än kvinnorna själva."
 
Hur ska vi återgärda det? Vi män måste ta i med hårdhandskarna: Objektifiera kvinnor mera! Inte låta kvinnor prata! Bedömma kvinnokroppar utifrån hur väl de stämmer in på våra ideal! JAG VET. Vi ställer en naken kvinna som inte får öppna munnen framför oss, och så snackar vi om hennes kropp:
 
Hela programmet, för den som suktar efter lite fredagsdepression.
 
Okej-skalan:
>10 poäng: Mer än ok, bra liksom! Inte med på skalan. 
 10 poäng:"Helt ok om det görs på rätt sätt".
  5 poäng: "Jävligt illa. Förolämpande. Backa genast."
 0 poäng betyder: "Aldrig under några som helst omständigheter är detta okej. Det inte bara kränker människor djupt, det förstärker strukturer som begränsar dessa personers reella livsutrymme. Du gör aktivt världen till en märkbart sämre plats." 
 
Poängsättning av Blackman-diskuterar-nakna-kvinnor-medan-de-är-i-rummet-programmet utifrån olika principers som demonstreras i programmet:
 
9 poäng: Att låta två individer som inte tillhör en grupp fritt diskutera denna grupp i TV.
Varför? För att personer som inte ingår i tilldelade eller valda grupptillhörigheter inte har samma levda erfarenhet som de som ingår, och det är svårt att uttala sig på ett relevant sätt då. Det är inte med automatik fel dock, som när vuxna uttalar sig för barn som inte kan tala själva för att hjälpa dem. Anledningen till att det inte är en 10:a är ordet "fritt", det indikerar att de främst gör det för sitt eget höga nöjes skull, inte för att faktiskt hjälpa någon. 
 
6 poäng: Att låta två individer som inte tillhör en grupp fritt diskutera denna grupp i TV, utan att det på något vis gynnar denna grupp, utan tvärt om riskerar att göra livet sämre för dem.
Här börjar det go south, men ännu kan vi med mycket god vilja tänka att det är en olyckshändelse. Att något dylikt typ skulle kunna hända i nyhetssoffan när Schulman och manlig programledare pratar om hur värdelöst kvinnligt bloggande är. Det är illa, men det är inte i närheten av Blackman goes bananas.  
 
3 poäng: Att låta två individer i samhällelig maktposition fritt diskutera personer med mindre makt och inflytande i TV, utan att det på något vis gynnar dessa personer, utan tvärt om riskerar att göra livet sämre för dem.
Folk har ofta svårt att förstå det här med maktens relevans. Såhär: Om två barn diskuterar varför deras föräldrar är dåliga ibland: "de vill bara köpa godis på lördagar för man ska vara så nyttig!", är det en annan sak än om två föräldrar diskuterar varför deras barn är dåliga ibland: "de vill äta godis jämt, de små tjockisarna, dåligt beteende!" Just därför att vissa personer har större inflytande över folks liv än vad andra har, för att dessa personers åsikter inte skrattas bort utan tvärt om valideras, för att deras erfarenheter och behov anses allmänmänskliga, medan andra har "särintressen" när de vill leva sina liv (typ gifta sig), för att vi lever i ett ojämlikt samhälle - spelar makt roll. Och männen här ovan tillhör en grupp med mera makt än den grupp de diskuterar.
 
0 poäng: Att låta två individer i samhällelig maktposition fritt diskutera personer med mindre makt och inflytande i TV, och med vett och vilja förstärka denna obalans genom att låta den ena parten vara naken, tyst och betraktad, medan den andra är påklädd, kritiskt granskande och babblande.
"Du gör aktivt världen till en märkbart sämre plats." 
 
-3 poäng: Att låta två individer i samhällelig maktposition fritt diskutera enbart kropparna på personer med mindre makt och inflytande i TV, som inte får komma till tals, och därmed reducera dem till objekt utan eget värde utöver det som männen sätter på deras attraktivitet.
Att dessa maktfullkomliga individer bara fokuserar på kvinnornas kroppar, och bedömmer dem utifrån sina egna normativa preferenser, utan någon som helst interaktion med den nakna kvinnan framför sig, är så bisarrt äckligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Den manliga blicken ogenant personifierad. Ett program som rätt och slätt, utan förlåtande nyansering, säger åt kvinnor: Ni är enbart värdefulla i form av sexuella objekt för oss män. 
 
 
Det här programmet gör inte bara världen till en sämre plats, det gör det helt jävla omöjligt att känna hopp om framtiden. Det förstör aktivt kvinnors liv. Det förstör delar av mitt liv: Det tar ifrån mig något jag omöjligt kan ersätta, något som tagit år att bygga upp, något jag kämpar varje dag för att bibehålla.
 
Programmet, Blachman, tar ifrån mig möjligheten att själv definiera relationen till min kropp. Att känna mig sexig på mina egna villkor. Att få vara bara en individ i relation till alla dem jag inte vill vara sexig inför. Det rubbar min känsla av människovärde. 
 
Min första tanke efter programmets slut var, helt oreflekterat: "Undrar vad de skulle säga om min kropp."
VAD ÄR DET FÖR JÄVLA TANKE? VA? JAG ÄR FÖR FAN FEMINISTERNAS FEMINIST, INTELLEKTETS HÄRSKARINNA, SPRÅKETS FRÄMSTA TROTJÄNARE, DEN QUEERASTE COOLASTE NORMBRYTAREN, VÄRLDENS I ALLMÄNHET, TROTS VISSA SÅKLART UPPENBARA OCHARMIGA DRAG - GRYMMASTE BRUD. JAG ÄR EN FULLVÄRDIG MÄNNISKA. VAD BRYR JAG MIG OM GUBBÄCKELS. ÅSIKTER. OM. MIN. KROPP?!?!?!??   
 
Jo (och tack alla himmelens krafter och slumpen för 1,5 års genusstudier och fantastiska diskussioner med smarta feminister för att jag har denna insikt och inte tror att det är något allvarligt fel på mig): Det handlar om internaliserat kvinnoförakt. Om internaliserad objektifiering. Om en värld som sedan jag skrikande forsade ut med fostervattnet och någon sa "det blev en flicka!" - har lärt mig att jag visserligen kan kämpa för att vara allt ovanstående, men jag alltid alltid med ett ord, en blick, en reklamaffish - kan reduceras till ett sexuellt objekt för män. 
 
Det gör mig oändligt illa berörd att få detta faktum slängt i ansiktet. Det gör mig ledsen att känna att jag inte styr mer över denna process själv. Det tar mig emot att erkänna, men jag tror att det är vanligare än vi tror, och att vi som feminister behöver konfrontera dessa känslor.

Men det är inte "bara" min relation till min kropp och identitet som rubbas, det är min relation till män i allmänhet. Det finns män jag har varit, är och kommer vara attraherad av. Män som jag gärna skulle vilja bli objektifierad av. Inte reducerad till enbart objekt såklart, men betraktad och beundrad för den jag är, och hur jag ser ut. Vi kan inte interagera med människor utan att objektifiera, men vi kan göra det utan att samtidigt glömma bort att alla också är subjekt. Men hur ska jag, hur ska någon kvinna eller transperson, kunna ha ett sunt förhållande till en man i en värld som skruvar till maktrelationen mellan oss så förbannat?
 
Jag önskar ibland att min kropp inte behövde vara politisk, men det var inte jag som satte spelreglerna. För mig blir nästa steg att ta tillbaka kontrollen över när och hur jag exponerar min kropp. Skriva på facebook att all borde gå på cellprovtagningar och ta hand om sin snippa, för sin egen skull. Vägra ställa mig framför spegeln innan jag är säker på att bara mina ögon kommer titta tillbaka. Våga släppa in de fåtal män som gjort sig förtjänt av det, i mitt liv utan att vara rädd. Diskutera, kramas, älska. Fortsätta leva, fortsätta hoppas, fortsätta skriva. För okej, det kanske känns omöjligt, men jag vet att det inte är det. Jag tror på mänskligheten. Att vi är starkare än de som vill oss ont.
 
Nu ska jag gå och på ett ytterst osexigt vis få lite metallgrejer uppkörda i fittan för att kolla att jag inte har cancer. Det borde du också göra om du fått en kallelse! 
 
Kärlek till alla som kämpar.
 
/Zäta
 
 
 
 
 
 

4 skäl till stå på ett cementblock och prata inför 100-tals personer

 
Igår var det demonstrationer runt om i Skåne för att protestera mot nedskärningar, sammanslagningar och privatiseringar som försämras vårdkvalitén och arbetsmiljön via nätverket Rädda Vården! Det var nära 2000 personer i Lund, 1000 i Malmö och en massa i Helsingborg, Landskrona och Ängelholm.
 
Jag pratade innan tåget avgick i Malmö. Ett tal som handlade om varför jag som till synes inte berörs så värst mycket verkligen behöver vara där. Läskigt, men peppigt! Jag har någon slags förmåga att ha en puls på 180, darra som ett asplöv och ändå låta hyfsat självsäker. Fake it til you make it... Det känns dock alltid tryggt när äldre damer kommer fram och säger positiva saker efteråt!
 
Såhär rapporterade riksnyheterna från Malmö:
 
 
Och såhär skrev Expressen, och Sydsvenskan. 
 
Sten och Jonathan som intervjuades är också med i Socialistiska läkare här i Skåne, som har tagit initiativ till nätverket Rädda Vården. Ibland känns det som att det faktiskt går att göra skillnad! Nu hoppas vi att politikerna tar sig i kragen innan 2014, så inte fler behöver dö eller fara illa innan vi väljer in en ny lokalpolitik!
 
/Zäta

En akademisk-feministisk-humoristisk protest eller Konsten att sönderanalysera patriarkatets ofrivilliga ledmotiv.

 
 
 
(själva låten startar vid 1.15)*
 
En man som hette Teobald Tor
han var en skicklig tamburmajor.
Succén han gjorde var alltid stor
för han snurra och svängde sin kuk.
 
I första versen introduceras huvudpersonen, Teobald Tor. Den maskulina konnotationen och det explicita ledarskapet i yrket "tamburmajor" hjälper till att genast föra läsaren/sångaren till slutsatsen att Teobald innehar en hegemonisk maskulinitetsposition. Andra meningen introducerar sångens huvudtema, nämligen patriarkatet. "Kukens" storlek och flexibilitet kan tolkas som patriarkatets genomträngande och mäktiga position i samhället, där män och manlighet alltid gör succé.
 

(refr) Det var en stor kuk
lång, kraftig och tung.
Från dess topp till dess rot
var den tre fyra fot
med en medelstor ryggsäck till pung.
 
Refrängen som sjungs mellan varje vers hjälper till att befästa "kuken", alltså patriarkatets, enorma genomslagskraft. Den kopplar också samman egenskaperna storlek, styrka och manlighet på ett otvetydligt hegemoniskt vis. Det är ingen att skämta med, detta maktsystem. 
 
 
En dag gick Teobald ut en stund
för att gå för sig själv i en lummig lund.
Han mötte en söt liten dam med sin hund
som såg när han svängde sin kuk
 
I andra versen introduceras Toebalds motpart: Den lilla damen. Hon får representera allt som Teobald själv, mannen i centrum av patriarkatet, inte är. Hon är liten, söt och en passiv åskådare till när Teobald demonstrerar sin makt. Hunden, "männinskans bästa vän", kan ses som en representation för omhändertagande, kvinnliga egenskaper, och kärleken till hunden är kvinnans livboj i ett samhällssystem som inte låter henne komma till tals.
 

Det var en stor kuk (...)

Och Teobald prova ett trick han lärt
han släppte sin lem med en kraftig snärt
i huvet på hunden som avled tvärt
när han snurra och svängde sin kuk.
 
I denna vers dundrar patriarkatets makt fram med all önskvärd tydlighet: Död åt medmänsklighet och kärlek. Våld gentemot svagare, oskyldiga parter benämns urskuldrande som "ett trick".
 

Det var en stor kuk (...)

Men damen hon blev helt bestört
hon skrek och svor nåt oerhört
så det var ingen lyckad flirt
att snurra och svänga sin kuk.
 
Här har kvinnan fått en röst, men hon positioneras ändå direkt som en potentiell sexpartner, inte som en person som just förlorat sin hund. Denna vers kan också tolkas som att patriarkatet sällan är den ulitimata backdropen för en ömsesidig uppvakting, eftersom den inbyggda maktförskjutningen gör ömsesidighet svårt.
 
 
Det var en stor kuk (...)

På grund av damens arga gnäll
han anhölls redan samma kväll
och sattes i en ensamcell
att snurra och svänga sin kuk.
 
Kvinnans kritik är givetvis inte legitim inom patriarkatets tolkningsramar, utan benämns nedvärderande som "gnäll". Patriarkatet verkar dock trivas hyfsat bra i sitt eget sällskap, nu när det använt kvinnans underlägsenhet till att definiera sig själv som starkare och mer intressant.
 
 
Det var en stor kuk (...)

När målet kom i rätten opp
sa åklagarn 'det får va stopp
man får ej vifta med sin snopp
och snurra och svänga sin kuk'.
 
Åklagaren kan tolkas som den icke-hegemoniska maskulinitetens förkämpe. en man som inte inordnar sig i patriarkatets ramar, utan protesterar mot dem. En del i stödtruppen, som Solanas skulle sagt.
 

Det var en stor kuk (...)

Men domarn han var tolerant
han sa 'själv gör jag likadant
jag tycker det är intressant
att snurra och svänga min kuk'.
 
Domaren är i sammanhanget, och i samhället, den ultimata maktutövaren. Han är "tolerant" gentemot patriarkatets lagar, och är själv en flitig utövare av dess olika förtryckarmetoder. Versen slår fast att den hegemoniska manligheten, som inte bryr sig om kvinnor, djurliv eller reell rättvisa, alltid vinner i längden.
 
 
Det var en stor kuk (...)

Så Teobald han släpptes fri
och liksom domarn tycker vi
att tjejer ni ska skita i
om vi snurrar och svänger vår kuk.
 
I sista versen blir läsaren/sångarens position tydlig. Han ingår i ett "vi" som uppenbarligen inte inkluderar kvinnor, och som anser att kvinnor inte ska lägga sig i patriarkatets härjningar, utan låta kukarna svänga fritt, oavsett vad de träffar eller dödar på vägen. 
 
Det här är givetvis bullshit. Snubbarna som hittade på den här låten hade ingen tanke på patriarkatet. Hade säkert aldrig ens hört ordet. Den här analysen är lite som att applicera Bourdieus habitus på en Kalle Anka-strip.  
 
 
Men i ett samhällssystem som faktiskt fungerar precis såhär, där domare frikänner våldtäktsmän för att tjejen inte sa nej tillräckligt högt, där tjejer är gnälliga när de tycker klädsel är irrelevant eller vill ha lika hög lön, där 17 kvinnor mördas varje år i Sverige av sina manliga partners, där varje jämlikhetssträvan som hotar den vita hegemoniska manligheten bemöts med ett "var inte så jävla PK, feministfitta!" (analogi: nu daskar jag till dig med mig imaginära 4-tums-kuk), är det tyvärr allt för relevant. 
 
Och det är förstås därför feminister är så skrämmande. Vi låter oss inte tystas av dessa ständiga kuk-slag i ansiktet. Vi skrattar inte med. Vi låter oss inte luras. Vi ger inte upp fast denna låt med glädje och iver sjungs på varenda sittning vi går på. (Vi slutar möjligtvis gå på sittningar.)
 
Vi kanske känner oss dränerade på energi ibland. Vi kanske känner att det inte är någon idé, när den förkrossande majoriteten av våra jämnåriga och kursare bara skulle fnysa åt ett försök att säga att det här inte är okej. Antingen för att de 1. faktiskt gillar det, 2. tror att det går att göra vad som helst med orden "humor" framför, eller 3. om de sjunger med kan postionera sig som lite bättre än jobbiga feminister. Lite mer attraktiva ur hegemoniska manlighetens perspektiv. Och att vara nära makten är ju nästan som att ha makt själv - right?
 
Det finns en massa anledningar till att fira/uppmärksamma/kritisera/prata om Internationella kvinnodagen. Idag kommer jag göra det för att fylla på med lite välbehövlig energi. Spendera dagen i sällskap med folk som har hört ordet "patriarkat" och som förstår var maktobalans innebär. Som har lust och energi att göra något åt det, och som tror på att kvinnor förtjänar makt, inflytande och lönepengar i sin egen rätt. 
 
Min önskan, min strävan, är att inte ständigt behöva förhålla mig till patriarkatet - att det inte ska daska mig i ansiktet vareviga dag när jag tittar på nyheterna, går till skolan eller är på fest.
 
Jag strävar efter att ingen av mina vänner, ja ingen alls, ska behöva gråta sig till sömns över hur fula skönhetsindrustin får dem att känna sig. Att även kvinnor ska vara försökspersoner vid läkemedelsprövningar. Att kvinnor ska ses som lika kompetenta oavsett dag i månaden. Att ingen ska tvingas till äktenskap, graviditet eller samlag. Att inget offer ska känna skuld. Att personer med fittor också ska får lära sig om sin anatomi. Att alla ska minnas att det inte ens var hundra år sedan kvinnor ansåg oförmögna att fatta politiska beslut.
 
Jag önskar att min lillasyster får växa upp utan att bli kallad hora. 
 
Jag önskar att jag skulle kunna få vara bara människa. Och därför behöver jag feminism. 
 
Kollage av Zäta och Moa, 2010.
 
/Zäta
 
*För er lyckliga satar som lyckats undvika denna sång: Det är en dryckesvisa som med iver framförs i många studentsammanhang (har aldrig hört den i Uppsala, men ständigt i Lund), och andra sammanhang där kukar och våld anses vara den ädlaste formen av humor. Den är tillexempel ett omisstligt inslag i läkarnollningen, något jag som sagt är säker på att de allra flesta diggar hårt. 
 

Låt mig presentera: höjden av humor i västvärldens underhållningsindustri 2013!

 
...ööööppningsnumret på Oscarsgalan 2013:
 
 
 
Eh ja. Ni såg och hörde rätt. Det här är tydligen höjden av humor i västvärldens underhållningsindustri 2013. Bröst! Jag vet, vi säger det några gånger till! Bröst bröst bröst bröst bröst bröst bröst bröst. ROLIGT. 
 
Jag vet inte ens var ska börja. Med det faktum att i fyra av filmerna som nämndes porträtterade kvinnorna våldtäktsoffer? Med den obehagliga sanningen att som kvinnlig skådis spelar det ingen roll vad du gör, hur kompetent, rolig, unik eller vacker du är - du reduceras ändå till dina brösts varande eller icke varande nakna framför kameran? Med hur obehagligt det blir när 50 fullt påklädda män, i kostym, glatt dansar till nakna kvinnors publika förnedring?
 
Jag kanske ska börja med "humorn". Men det var ju ett skäääämt. På vems bekostnad? På den manlige presentatörens? Jag har sett argument i stil med: "Seth MacFarlane driver bara med sig själv och sin ökänt låga humor." (Han är snubben som skapat tv-serien Family Guy.) Eh, nej, det gör han inte. Han driver med översexualiseringen av kvinnokroppen som män anatas uppskatta, på kvinnliga skådisars bekostnad. Kvinnor som garanterat hellre blir ihågkomna och uppmärksammade för sin skådespelartalang än för huruvida vi sett deras bröst utan tyg framför.
 
Men det drabbar inte bara skådespelerskorna själva. Oscarsgalan är en av världens största nöjeshändelser globalt, och att öppna galan med ett dylikt nummer är att sända vissa signaler. Det är att säga: Så länge det täcks av den tunnaste tänkbara hinna av påstådd humor, är det okej att reducera kvinnor till sina bröst, år 2013.
 
Välkommen till den här världen du unga tjej! Ta för dig - du kan bli vad du vill, göra vad du vill med ditt liv, du är en stark tänkande individ - ja nästan en fullvärdig människa! Ha bara i åtanke att ditt utseende, och då speciellt vissa delar av det som de där fettknölarna på framsidan av bröstkorgen, alltid kommer vara viktigast - och att det är upp till männen att bestämma när du får vara människa, och när du ska vara sexobjekt. 
 
Jag är inte naiv. Jag vet att det är precis såhär världen fungerar i många aspekter. Men på riktigt, att världens största nöjesgala sanktionerar det här, nu, det kändes faktiskt deppigt. Nä, Seth MacFarlane, håll dig till tecknade personer i fortsättningen. Och Oscars-arrangörer, byt upp er. Det finns jättemånga saker att skämta om, som inte inkluderar att objektifiera halva mänskligheten. Även om det inte verkar så på er. Det är kanske lite väl extremt, det förstår jag, men ni skulle till och med kunna prova att köra en hel Oscarsgala utan att prata om bröst en enda gång..!
 
Bara som en experiment liksom. 
 
/Zäta
 
 

Människan och det kvinnliga bäckenet

Det är hyfsat frustrerande att läsa läkarprogrammet hyfsat ofta om du som jag har genusglasögon på näsan fastsatta med superlim. Det är väldigt mycket människor och kvinnliga bäcken, alltså mannen som norm jämt, och så pratar vi lite livmoder emellanåt. Den här veckan, till exempel, läser vi om det autonoma nervsystemet. Fight and flight, rest and digest - du har säkert hört det. Då ingår sexuella funktioner, eftersom de också är icke viljestyrda till stor del (tex orgasmens fysiska uttryck).

Sa jag förresten orgasm? Jag menar förstås ejakulation. Spermasprut. Denna mänsklighetens främsta gåva, största källa till både humor och tillbedjande, detta enastående oslagbart intressanta fenomen bland människor!!! Eh. Ja om en får tro föreläsare och vissa kursare i alla fall.

Så du kan ana min glädje när jag hittade denna bild i neurologiboken - KLITTAN FICK VARA MED!!!

Det är tyvärr ett litet under.


Prestationsångest inför sex. Att prata med honom om detta har bara resulterat i att han suckat och gått därifrån.

 
 
Söndagsmorgon och i brist på vettiga tidningar sitter jag och läser psykologiguiden på nätet. (Eller okej, mest för att det är kul och jag inte har råd med dagstidningar.)
 
Och det här inlägget träffade rakt i hjärtat. (Eller okej, anteriora gyrus cinguli i cortex cerebri via retinostriatala synbanan och V1, typ ungefär egentligen pga av vi känner inte med blodpumpen /mvh skadad av medicinstudier.)
 
Inte för att vare sig jag själv eller någon av mina vänner eller bekanta eller andra tjejer varit med om exakt samma sak, men för att vi alla mer eller mindre varit med om ungefär samma sak, och skuldbelagt oss själva för det. Normaliserat det. "Lite skit får man ta i ett förhållande. Tjejer gillar ju inte sex lika mycket, så man får ju ställa upp ibland." Och det är här psykologsvaret kommer in. SÅ HIMLA BRA. Så tydligt, och ifrågasättande utan att vara dömande, och självklart uppvärderande av tjejens egen jävla livskvalité. 
 
[min kommentar, samt min fetstil för extra bra psykologsvar.]
 

Prestationsångest inför sex

Jag är en kvinna i 20-årsåldern som under ca 1 1/2 års tid känt allt större prestationsångest vid sex. Det började med att min pojkvän ville att vi skulle variera oss mer, nya ställningar, prova analsex. Innan dess hade vi gjort olika varianter av de "vanliga" ställningarna. Jag var nöjd. För det första har jag inte någon jättestark sexlust och kommer inte spontant på nya ställningar. För det andra vill jag absolut inte testa analsex vilket min pojkvän efter ett år nu har förstått och slutat föreslå. Däremot kände jag att jag kanske skulle "utmana" mig själv och låta honom smeka mig "där". Detta blir dock bara för hans skull, eftersom jag inte njuter av det. 

Nu har det eskalerat till att jag känner ångest när vi ska ha sex. Jag blir inte kåt, och förspel blir en plikt från hans sida, märker jag. Jag skulle vilja att vi tog det lugnare, tände ljus, hade mer ögonkontakt och mer oralsex. Men han är påverkad av porr och blir ganska fixerad vid mitt underliv. Tittar och pillar. Det känns som en undersökning och då tappar jag helt lusten. Att prata med honom om detta har bara resulterat i att han suckat och gått därifrån. Han pratar ogärna om känslor eller privata ämnen. 

Jag känner att min ångest blir allt starkare eftersom vi inte kan prata om det. Tilläggas bör att jag sedan ett år slutat onanera, känner ingen lust. Innan gjorde jag det flera gånger i veckan. Har aldrig blivit utsatt för något övergrepp. I övrigt har vi ett bra förhållande och jag ser en framtid tillsammans

 

Ingrid Gråberg svarar:
 
Sista meningen i ditt brev gör mig förbryllad. Med undantag för sexlivet så är förhållandet med din pojkvän bra och du verkar inställd på att tillbringa åtminstone den närmaste framtiden tillsammans med honom. Jag vet inte hur du definierar ett bra förhållande, men för mig inbegriper det ömsesidig respekt för varandra, omtänksamhet och ett givande och tagande på lika villkor. Eftersom sexlivet ingår i förhållandet kan jag inte se någon anledning till att ha andra krav på den delen av relationen. Eller uppvisar din pojkvän två helt olika sidor av sig själv, en i intima sammanhang och en i övriga sammanhang? 
[Troligvis inte va, du har bara lärt dig att det är såhär killar är, och du får leva med det om du inte vill vara ensam resten av livet. Tips: Det är inte sant. Finns en massa sjyssta män och kvinnor och annat folk där ute som alltid respekterar dig att detja, knulla och leva med.]

Har ni konstruktiva diskussioner om andra ämnen än sex, känslor och annat privat? Diskuterar ni världsekonomin och klimatfrågan? Den egna ekonomin och hushållsarbeten? Semesterplaner och familjebildning? Lyssnar pojkvännen på dina synpunkter och önskningar? Har ni gemensamma värderingar och ser era framtidsplaner ungefär likadana ut? 

Kanhända är din pojkvän en inkännande, kompromissvillig och trevlig prick i övrigt. Han kanske bara har tittat lite för mycket på porr samtidigt som han har svårt att prata om sex. I så fall borde det finnas förutsättningar för att få till en förändring. Då skulle du kunna ställa krav på att ni måste försöka närma er att kunna föra en dialog om sexlivet. Är det svårt att prata om det kan ni ju använda penna och papper (eller kommunicera med hjälp av sms eller mejl). 

Förslagsvis kan ni var och en skriva en lista med saker som ni tycker är skönt och en lista med saker som ni inte uppskattar. Gissningsvis skulle era önskelistor se rätt olika ut och då måste nästa steg bli att fundera ut lösningar som innebär att ni båda kan känna lust och njuta, utan att någon av er behöver ställa upp på aktiviteter som inte känns bra. Tror du att det är möjligt för er att nå dit? Om inte, är jag rädd för att din ångest kommer fortsätta vara en ingrediens i ert förhållande. 

Slutligen vill jag kommentera ditt påstående om att du aldrig varit utsatt för något övergrepp. Återigen en definitionsfråga. Under ett års tid försökte din pojkvän få dig att ha analsex med honom. Han försökte alltså få dig att gå med på något som du inte ville. Inte en gång, inte två gånger, utan av och till under ett helt år. Och han tittar och pillar på ditt underliv på ett sätt som du inte alls uppskattar. Dessutom vänder han dig ryggen och lämnar dig med din ångest när du försöker prata om din upplevelse av sexet. 

Som jag ser det finns det bara två tänkbara förklaringar till att ni hamnat i den situation som ni nu befinner er i. Antingen är din pojkvän väldigt självupptagen (eller helt oförmögen att läsa av andra människor) eller så har du varit väldigt otydlig med vad du vill och inte vill. Fundera över vilket alternativ som stämmer bäst överens med verkligheten och tänk sedan igenom hur du vill att ditt liv ska se ut. 

Vänlig hälsning,

Ingrid Gråberg, leg psykolog. Länk.

 
Zettermark svarar:
 
Vetduvad? Du förtjänar en ångestfri, njutningsfull och känslomässigt stimulerande framtid. En framtid utan honom, alltså.
 
/Zäta
 
 

Kvinnonäthatet och demokratin (eller Om Uppdrag Granskning del 2)

"Demokratiproblem" som Anna Hedenmo säger. Vad fasiken betyder det egentligen? Och varför är det allvarligt?
 
Demokrati betyder som bekant folkstyre, att makten utgår från folket i fria val till styrande instans (riksdag i Sverige), men för att kunna räknas som fritt behöver makten kunna granskas och påverkas. Vi behöver kunna yttra oss, i till exmepel media. Alla olika typer av personer, med olika åsikter och erfarenheter ska kunna få ta del i den här processen. Unga och gamla, svarta och vita, kvinnor och män. Liberaler, feminister, trädkramare, vänstertroll och spelnördar. Ja, ni har hört det förr.
 
En speciell erfarenhet är den av att vara kvinna. Många kvinnor har speciella åsikter som de vill för fram. Det räcker som rekvisit för att kvinnor ska vara delaktiga i demokratin. Det är det väl egetligen ingen som ifrågasatt, kvinnors rösträtt och yttrandefrihet? Eller?
 
 
 
Men vad är kvinnliga journalisters erfarenheter av hot efter hot om mord, våldtäkt och annat otroligt kränkande, om inte ett ifrågasättande kring deras rätt att ta plats på den offentliga arenan? När kvinnor konstant kritiseras för irrelevanta saker så som utseende eller livsstil? När de får en sådan enormt skarp och icke saklig kritik varje gång de berör vissa frågor? När inte bara en, utan alla offentliga kvinnor med åsikter, (och icke-offentliga så som Agnes i inslaget), lever i denna verklighet blir konsekvensen otvetydlig. När hatet är så tydligt könat, kvinnorna ska hålla käften för att de är fula eftersom kvinnors värde sitter i utseendet, de ska hotas med sexuellt våld eftersom kvinnor anses sexuellt tillgängliga för män, de ska dödas för att de vågar ta plats på den offentliga arenan, vad blir då konsekvensen? Konsekvensen blir att kvinnor tystas. Inte totalt, inte öppet, men långsamt och i det fördolda pågår en maktkamp där de offentliga kvinnorna får ta smällen. Och tystnar. 
 
Det är klart att nät-mobbing i allmänhet är fel. Är fruktansvärt för de som drabbas. Ingen säger något om det. Men det innebär inte att en grupp i samhället inte vågar tala längre. Det är ett stort och hemskt problem, men det är inget demokratiproblem. 
 
Jag vet inte hur många personer som sagt till mig "jag skulle aldrig våga ha en sån där blogg, är inte folk jätte-elaka på nätet?" Till mig! Jag har ändå en hyfsat snäll blogg, även om del av mina åsikter och retoriska knep kan vara provocerande, så är jag långt mer timid än många bloggar och kolumner jag läst. Jag har dessutom ett par tre hundra läsare varje dag (och ca det dubbla när jag skrev som mest), vilket i jämförelse med många är en spott i havet. 
 
So far (ta i trä) har jag inte fått några allvarligare hot, även om jag fått mängder av osaklig kritik i stil med "du är patetisk". Saklig kritik har vare sig jag eller andra kvinnliga skribenter något emot. Inte heller skarpa ord även om det blir jobbigt när de är i majoritet. Men hot och svidande personangrepp är en annan sak. Det här citatet fick jag nyligen av en kille som tyckte att jag bara... skulle hålla tyst: 
Dont cry out loud 
just keep it inside 
learn how to hide your feelings
Ganska talande i sammanhanget måste jag säga. 
 
Men folk, och med folk menar jag tjejer, är ändå oroliga. Ja, rädda. "Jag skulle aldrig våga." Hur många av dessa smarta, egensinniga, välformulerade, annorlunda och intressanta tjejer skulle inte kunna bidra till samhällsdebatten med otroligt viktiga saker? Jag vet att inte alla är intresserade, och det är en sak, men av alla dessa vet jag att åtminstone några är både intresserade och kapabla. De är bara för rädda för repressalierna de vet ska komma för att göra sin röst hörd. 
 
Det könade näthatet är inte ett begynnande demokratiproblem. Det är en demokratiskandal i full blom. 
 
Jag tycker att jättemånga redan har skrivit och sagt jättebra saker om vad vi ska göra nu, som att konfrontera de anonyma hatarna i deras köttsliga verklighet där hatiska ord plöstligt verkar absurda. De som hatat ska också få ta asvar för sina gärningar. Jag tror också att vi behöver börja tidigt. Jag tror att det är ett problem att dagens lärare och föräldrar inte lever i samma värld som dagens elever och barn. De kan inte koderna, jargongen eller det komplexa meningsskapandet i till synes triviala interaktioner över nätet. Deras tal, om det nu ens berörs, om "nätvett" låter främmande för en ung publik. Men det måste gå att få in på något bra sätt i undervisningen, att ord på datorn har lika stor bäring, om inte större, som ord från läppar.
 
Och jag vet inte, påminna folk om att demokrati inte är någon självklarhet. Om att din delaktighet, dina rättigheter har varit och är en kamp. En kamp där kvinnoröster behövs.
 
En konkret och bra sak att göra såhär direkt är att sprida lite närkärlek istället. Det värmer så otroligt med uppskattande ord. 
 
 Bild från Journalistförbundet.
 
 /Zäta

Sluta reagera på orättvisor, feministfitta - det stör min middagsro.

"Det var bara ett skämt"
"Men det skadar ju ingen!"
"Du blir jämt upprörd över fel saker™ *
"Måste du bli så arg jämt, kan du inte bara ta det lugnt och njuta av livet?"
 
Ingen har väl missat "toalettbilden" på Tunaskolan som världens modigaste 14-åring™** reagerade mot?
 
 
Detta är ett typexempel på en sådan grej som folk reagerar på med att be andra sluta reagera. Det var väl inte så farligt. Det är ju humoooor. Och i en värld där verklig sexism inte fanns, där människor inte antogs agera olika beroende på vad de har mellan benen, där män inte tros bry sig enkom om nakna kvinnor och kvinnor inte bara om att vinna männens gunst (med sina nakna kroppar) - skulle det kanske bara vara humor.
 
Men det är tyvärr inte våran värld. Det här är våran värld:
 
A WHO multi-country study found that between 15–71% of women aged 15- 49 years reported physical and/or sexual violence by an intimate partner at some point in their lives.

Källa: http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs239/en/index.html

 

17.7 million American women have been victims of attempted or completed rape.

9 of every 10 rape victims were female in 2003.2

Källa: http://www.rainn.org/get-information/statistics/sexual-assault-victims 

 

Under veckan som gått har tusentals människor [i Tyskland] berättat under hashtagen om hur de utsatts för sexism på arbetsplatser, skolor, i tunnelbanan och på mataffären. Ämnet har diskuterats i tv-soffor, på radio och i tidningar.

Källa: http://www.svt.se/nyheter/varlden/tysk-politiker-anklagas-for-sexism
 
Reklamfilm för... vegetarianism...
 
 
 
 
"Jaaajaaa, men du kan väl inte påstå att sexistiska skämt eller reklamfilmer leder till kvinnormisshandel, ge dig!"
 
Nej, det vare sig kan eller vill jag. Jag kan däremot argumentera för att alla dessa uttryck för förnedring, förtryck och ogiltigförklarande är en del i samma system, och underlättar för varandra. Det finns till och med studier som visar att just sexistiska skämt ökar diskriminering av kvinnor.  Och att ständigt matas med budskap om att kvinnorkroppen säljer allt, är till för dig, jämt, är knappast svårt att koppla samman med de överskridande av kropplig intregritet som kvinnor får stå ut med dagligen. Typ som när förtroendevalda tror att det är chill att klappa kvinnor "lite vänskapligt" på brösten, på badhuset. 
 
Jag menar förstås inte att en sexistisk media skapar tafsare och våldtäktmän, men den underlättar för dem. Gör det lättare att rättfärdiga, svårare att ifrågasätta. Skapar ett klimat där den utsatta är det som gnäller, som pratar om fel saker™, som inte kan ta det på ett skönt sätt. 
 
"Fast de här brudarna verkar ju gilla att gå halvnakna! Hallå inte ska du komma och förbjuda dem! Det är deras rättighet att visas i bild utan huvud i bikini! Det skadar ju ingen annan..."
 
 
Eller gör det? Skadar det kanske folk som inte ser ut exakt så som alla brudarna i reportaget, att deras kroppsformer och -färger inte får anses vackra? Skadar det kanske småtjejer som egentligen vill bry sig om kemiformler och Shakespeare, men tvingas bry sig om utseendet för att bli accepterade? Skadar det kanske någon du känner?
 
Det här blogginlägget av journalisten Karin Andersson är ett fantastiskt hemskt exempel på medias roll, via indoktrinerade äckel-sexistiska vuxna, på hur kvinnoideal och könsroller faktiskt skadar oss konkret.
 
"När jag var liten var jag tjock. Inte gulligt knubbig med babyhull, utan tjock. Minnet utspelar sig när jag gick på dagis, eller kanske var det fritids. Hur som helst var jag definitivt inte äldre än sju år. Det hade varit Fröken Sverige på tv och jag och tre kompisar (flickor) lekte skönhetstävling. Kanske inget förvånande med det. Men så kom en av våra fröknar med förslaget att vi skulle ha en "riktig tävling" senare i veckan. Och för att det skulle vara på riktigt skulle vinnaren, sa fröken, utses av fyra pojkar. (...)
 
Pojkarna skrattade och pekade på mig när fröken ledde in oss på rad. Där fick vi stå uppställda och en i taget ta ett steg fram och sedan snurra. Pojkarna fortsatte att, utan tillsägelser, skratta och peka. (...)
 
Fröken kom tillbaka och hade samlat in pojkarnas lappar där de skrivit siffrorna ett till fyra och så våra namn bredvid. Vi flickor fick gå in i rummet igen. Igen fick vi stå uppradade framför de sittandes, och skrattandes, pojkarna. Fröken harklade sig och läste upp placeringarna bakifrån. "På fjärde plats kom... Karin." Sist? Det brände i kinderna när jag fick svälja min skam, ta ett steg framåt, le, niga och tacka pojkarna."
 
 
Det här med att reagera med att be andra sluta reagera, för att saken inte berör just dig just nu, är lite för trivialt och du helst bara vill äta din frukost utan att behöva läsa om äcklig mens™***, tycker jag är så förbannat olustigt. Din middagsro är inte viktigare än vår kamp.
 
Sålänge vårt sexistiska samhälle fortsätter att skada människor, kommer jag fortsätta störa din middagsro. Tack och hej.
 
/Zäta
 
 
*Fel saker™ är sånt de med mer makt än dig på ett strukturellt plan (tex män, vuxna, vita, modermålstalare, chefer, lärare) - tycker är lite jobbigt att diskutera med dig just nu, eftersom dessa saker inte inskränker deras rörelseutrymme i samhället lika mycket som det gör för dig. Du kanske tex tycker att skrattande rasistiska schablonbilder på Kinapuffar-påsen är en jäkligt ovärd grej, för du lever redan med en massa rasistiska schablonbilder som gör att folk ser dig mer som en gruppmedlem med förutbestämda egenskaper än som en individ. Medan för vita är det bara en kul grej™ eftersom det inte inverkar på deras möjlighet att vara en individ.
 
Fel saker™ används också ofta som en avledningsmanöver: Men det här som jag faktiskt har ett ansvar i att förändra, DET är inte så viktigt - det är den här grejen långtbortistan som jag personligen inte kan göra något åt som vi borde bry oss om!
 
**Världens modigaste 14-åring™ Astrid Johansson i Luleå, alltså.
 
***Äcklig mens™ Jamen hallå. Har du sett mens på TV någon gång som inte var blå (bland alla skottskador, operationsbord och sexigt sönderslagna actionhjältar)? 

Privilegie-stafetten

Tack för all fin respons på mitt förra inlägg! Jag ville bara tipsa om att det även gett upphov till ett facebook-event via aktivisten Emelie Skog, där alla uppmuntras att fundera och skriva ned just sina privilegier oavsett vilka normer vi i vanliga fall bryter. De flesta som är inbjudna är nämligen normbrytare på flera sätt och detta gör det hela intressant tycker jag. 
 
Privilegie-stafetten! heter eventet. Kika in eller bidra om du känner att du behöver förstå och granska dina egna privilegier vettja!
 
https://www.facebook.com/events/531607060204341/?fref=ts 
 
/Zäta

Det blev 2013, och feminismen behövdes fortfarande. Mer än någonsin.

Minns ni förra året?
 
Minns ni Malala som bloggade om flickors rätt till utbildning och därför blev skjuten av ett gäng fundamentalistiska män?
 
Minns ni Makote Lindes kvinnoformade tårta som vår kulturminister glatt könsstympade? 
 
Minns ni att en Sverigedemokrat inte tyckte att Loreen borde få representera Sverige?
 
Minns ni att ca 1000 kvinnor dog varje dag i barnsäng, de flesta i utvecklingsländer, och de allra flesta helt i onödan?
 
Minns ni rubrikerna om den näpna lilla prinsessan på Haga?
 
Minns ni dokumentären om plastikoperationer som utmålade feminister som onda förtryckare och plastikkirurger som räddare i nöden, när kvinnors värde mäts i kupstorlek och normativ skönhet?
 
Minns ni mannen som blev friad och fick skadestånd av domstolen eftersom våldtäkten på flickvännen inte rörde sig om medvetet analsamlag? (Det är tydligen okej att våldta tjejer i slidan i Sverige. I alla fall om de tidigare, i icke medvetslöst tillstånd, velat ligga med dig.)
 
Minns ni alla förvirrade debatter om pronomenet "hen" där transpersoner anklagades för att ställa till det, könlösa rymddystopier utmålades och en av våra stora morgontidningar förbjöd ordet förutom i särskilda fall?
 
Minns ni föreläsaren som förnekade att kvinnlig hjärtinfarkt ofta skiljer sig från den klassiska, manliga symptombilden, såhär tio år efter att WHO accepterade faktumet?
 
Minns ni äcklet på nyårsfesten som trodde att han hade rätt till din kropp för att du hade en glittrig klänning på dig?
 
Det blev 2013, och feminismen behövs mer än någonsin. Feminismen, anti-rasismen och alla demokratiska röster som ännu inte dränkts av anonyma hatmail och hot om sexualiserat våld behövs mer än någonsin. Jag har bara bloggat i sex år, tre av dem aktivt feministiskt, men jag märker en förskjutning av klimatet. Rasisterna och anti-feministerna (jag är inte rasist, men...) vinner mark i samhällsdebatten.
 
 
Det blir vanligare att tvingas vara defensiv som feminist:
 
"Svara på vad fan är det här med hen för påhitt?"
"Skär inte ned vården och stäng inte kvinnokliniken!"
"Skärp inte abortlagstiftningen!"
 
Första vågens feminism handlade om att uppnå laglig jämlikhet med mannen.
Andra vågen handlade om frigörelse och att granska även den privata sfären.
Tredje vågen handlade om ifrågasättande av alla möjliga normer och könade system.
 
Jag skulle önska att fjärde vågen fick handla om nyanser och integrering av perspektiv, om respekt både för nödvändigheten i könsuppdelad statistik för att synliggöra kvinnors underordning och dekonstruktion av könen och anti-rasism i varje led och självklar rätt till sin egen kropp oavsett könsidentitet eller livmoder och glittrig, knasig queerhet. Att den fick handla om att ta ett steg framåt.
 
Inte om försvar. 
 
Men mina önskningar väger lätt i en värld av lika delar maktfullkomliga och maktblinda individer som aldrig granskat sina egna privilegier. I en värld allt för ofta driven av kapitalistiska krafter och inte av medmänskliga.
 
Så, det är alltså inte upp till mig, som gäller. Det är upp till kamp. 
 
Det blev 2013, och vi var beredda på kamp.
 
Eller hur?
 
/Zäta
 
 
 
 
 

Jippie, eller något.

"Kravet på sterilisering i könstillhörighetslagen för att få byta könstillhörighet strider mot regeringsformen och Europakonventionen. Steriliseringskravet ska därför inte tillämpas. Det konstaterar Kammarrätten i Stockholm i dag i en dom."
 
ÄNTLIGEN!!! Nu har det blivit ett domstolsbeslut på att tvångsteriliseringen ska bort, eftersom den striden mot Europakonventionen (duh). Regeringen hade redan bestämt sig för att ändra lagen 1:a juli 2013, men fram till nu har möjligheten att KD skulle lägga näsan i blöt och lyckas skjuta upp ändingen funnits kvar. Men nu är den luckan tilltäppt! KD lever visserligen i sitt egen lilla verklighet (med verklighetens folk), men inte ens de kan bryta svensk lag. 
 
I framtiden kommer inte transseuella personer behöva göra meningslösa kirurgiska ingrepp mot sin vilja, eller förnekas att frysa könsceller, för att få sin medicinska behandling och nya juridiska kön*. Staten kommer inte längre utpressa normbrytande medborgare att passa in i en snäv könad ram för att få tillgång till vård. Jippie, eller något. Det är förstås en seger, men med viss bitter eftersmak. Alla de transpersoner som redan berövats sin fortplantningsförmåga eller tvingats slänga nedfrusen sperma och äggceller har förlorat något oersättligt. Rätten att bestämma över sin egen kropp, och möjligheten att försöka få barn.**
 
Vi är många som jobbat hårt för att göra framtiden ljusare än så. Det känns gött ha fått ett domstolsbeslut på. 
 
Och kanske, kanske, en möjlighet till barn tillsammans med min partner.
 
/Zäta
 
 
*Vad är problemet egentligen? Vid en könskorrigering blir du väl steril ändå? Vaddå nekas vård, det är väl det nya personnumret (juridiska könet) du inte får om du inte är steril?
 
1. Nej, som transkille (alltså född med snippa, identifierar dig som man) är det relativt ovanligt att genomgå korrigerande underlivsoperationer som gör dig steril. I praktiken har lagen istället inneburit att transkillar opererats för att antingen "knipsa" äggledarna, eller ta ut äggledare och livmoder, trots att det inte finns någon medicinsk indikation på att detta vore bra. Vissa transkillar vill förstås ha denna operation, men många tycker inte att inre organ som de aldrig känner av (mensen upphör vid testosteronbehandling) är till besvär, och vill inte, eller kan inte på grund av andra medicinska skäl, genomgå en stor operation i onödan.
 
2. Som transtjej (alltså född med snopp, identifierar dig som kvinna) blir du steril vid en korrigerande underlivsoperation eftersom testiklarna tas bort. Däremot är du oftast fertil innan du påbörjar hormonbehandling, och kan då frysa ned sperma som kan sparas och användas för inseminering av en framtida partner/vän/livmoderperson som vill föda ditt barn. Men i den nuvarande lagen ingår nedfrysta könceller (även ägg) i att ha "fortplantningsförmåga" - något du helt ska sakna för att få ditt nya juridiska kön.
 
3. I praktiken fungerar transvården så att du måste säga att du vill ha hela kittet (hormoner, korrigerande operationer, röstterapi osv) för att få något av det. Du ska bli en, enligt staten via utredarna, "perfekt" kvinna/man efter din transition. Många transsexuella vill och behöver förstås alla deler vården kan erbjuda, men vissa trivs fint med sina medfödda könsorgan så länge de får rätt hormoner och kan leva som det kön de önskar. Detta gör dock att du dels kommer ha svårt att bli accepterad av transvården (eftersom de är normativitetsälskare och det finns förenklade stereotyper kring vad det innebär att vara transsexuell) och dels inte kommer kunna ändra ditt juridiska kön och få ett nytt personnummer. Något som både är symboliskt och praktiskt viktigt. Hur kul är det att behöva komma ut varje gång du går på systemet?
 
**Eftersom transsexualism är en psykiatrisk diagnos får du inte adoptera som transsexuell. Din enda potentiella möjlighet till barn är alltså att få egna biologiska barn (eller leva med någon med barn, förstås, men då har du inte vårdnaden).

Malmö feministiska forum (och jag)

Idag kl. 12.45 kommer jag och en massa smarta människor prata om vinster i välfärden på Malmö feministiska forum. Och sedan händer jättemycket intressanta saker, som fittpyssel och dragkingworkshops och funkisaktivism. 
 
Allt är gratis och i Sofielundsskolan i Malmö! Idag och imorgon.
 
Koooooom diiiiiit!
 
/Zäta

Det läskigaste blodet

Igår pratade vår amanuens om blod. Mensblod. Apropå glatt muskulatur och mikroskåpering av livmoder-preparat, alltså. Fniss!
 
Jag påpekade för min kursare att det väl var första gången de nämnde mens under läkarutbildningen? Hon svarade att det väl var första gången någon nämnde mens under hela hennes skolgång.
 
Det stämmer inte riktigt för min del, för vi hade en strålande biologilärare i gymnasiet (och på något sätt känns det mer förståeligt med fniss i den klassen än i en som ska ta hand om människokroppar och dess utsöndringar resten av livet), men att mens FORTFARANDE är tabubelagt är väl ingen nyhet. 
 
Har ni tänkt på att de aldrig visar mensblod på TV, förresten? Vare sig det är fiction eller verklighet. Halva hjärnor efter dödsskjutningar, öppna blödande sår, näsblod som rinner ner på tröjan, blodiga kräkningar i sjukhusserier, djur som sliter varandra i stycken eller avlivas på bondgårdar. Allt detta obehagliga och mer därtill får vi se varje dag, och ser det utan att blinka. Vi lär oss att världen är våldsam. Sjuk. Blodig.
 
Sanningen är att världen, i grova drag, aldrig varit så fredlig. Det är svårt att tro med alla väpnade konflikter, all fysisk och psykisk misshandel vi hör om varje dag, och en brottsstatistik som verkar vara på ständig uppgång. Men det är ett trolleri med siffror och rapportering, utförd av mediernas ständiga sug efter saftiga nyheter (och en nyhet är inte en nyhet om den är positiv). Sett till hur många vi är på jorden har aldrig så få personer dött av krig, mord och myndighetsvåld. Världen blir bättre. För 200 år sedan hade inte ett enda land en medellivslängd över 40 år. Idag ligger inget land under 45 år, och nästan alla under 65 år är länder söder om Sahara härjade av antingen inbördeskrig eller HIV. Världen blir bättre, och ändå ser vi så mycket blod. (Källa: Gapminder. och Pinkers senaste bok, som ligger på mitt nattduksbord. Det finns mycket att invända, men huvudtesen är läsvärd!)
 
Men inte det friska blodet. Till skillnad från dödsskjutningar, misshandel och allvarliga sjukdomar som skapar blödningar, så är mensblod friskt. Det är något som ska vara där, en gång i månaden ungefär, hos de flesta kvinnor mellan typ 12 och 50. Det borde vara oändligt mindre läskigt att prata om, och ändå är det precis tvärt om.
 
 
Livmoderslemhinna under mikroskåpglas: Fniss!
 
När vi pratar refererad smärta i skolan, alltså att det gör ont någon annan stans än där felet ligger, pratar vi alltid om hjärtinfarkt. Om att det kan stråla ut i vänster arm. Vilket bara drygt hälften av männen erfar, och inte ens 30% av kvinnorna, när de har en hjärtinfarkt. Och hur ofta har folk en hjärtinfarkt egentligen? Max ett par gånger i livet. Om lärarna nu ska exemplifiera "refererad smärta" när vi talar om nervsystemet - varför inte ta den vanligaste refererade smärtan av dem alla: Mensvärk som ger ont i ryggen. Jo, för att mens, det är läskigt. 
 
Eller när jag tittar på sjukhusserier, med exponerade blodiga inälvor som en del av varje avsnitt, fast när någon får ett missfall och blöder, då är underkroppen lämpligt skyld. För att underlivsblod, det är läskigt.
 
Varför det ser ut på det här sättet är en mycket komplex fråga. I den biologisktiska synen på människan, där kvinnan förklarats som sämre än mannen på grund av sin fysiologi, har menstruation och livmoder stått i centrum. "Hysteri", en kvinnoåkomma, kommer som ni säkert vet från ett gammalt ord för livmoder: hysteria. Mens har varit centrum för tabun och "orenhet" i många religioner. I filosofiska skolor har mannen representerat det rena förnuftet, medan kvinnan, med sin "läckande kropp", alltså mensutsöndrande sådan, har fått vara det kroppsliga - kontrasten till tankens klarhet, själva mänsklighetens essens.
 
Som att män inte kissade och bajsade och ejakulerade och snöt sig och spottade och spydde de också. Jäkla hyckleri. När vi synar de historiska och filosofiska argumenten i kanten visar det sig att poängen snarast är att bevisa en tes någon med makten att skriva historia och filosofera för läsare redan bestämt sig för: Att kvinnor är lite mindre människor, och bör behandlas som sådana. 
 
Att fortsätta tassa runt mensens existens, att inte prata om vare sig dess friska vanliga existens eller när något gått snett, att fnissa så fort ordet "livmoderslemhinna" kommer upp och att låtsas att mensblod är blått i tampongreklamer, det är att legitimera denna historiska och filosofiska skambeläggningen av kvinnokroppen. En skambeläggning som syftar till att hålla tillbaka kvinnor, pränta i oss att våra kroppar kontrollerar oss i högre grad än männens, och göra oss lite mindre mänskliga. 
 
Det är inte något vi ställer upp på. Har du någon gång undrat varför feminister älskar att prata om mensvärk, göra menskonst och forska om endometrios, så är det just därför: Vi ställer inte upp på en definitionen av mänsklighet som gör oss skämmiga.
 
Vi och vårt mensblod är helt enkelt awesome i all vår mänskliga kladdighet.
 
/Zäta
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg




bloglovin RSS 2.0